Anal magnetism, vad fan är det? Medelklassen

Medelklass? Medelkass?

Ja. Ett ord vi bombas med i valtider. Alla älskar medelklassen. Alla vill stå på medelklassens sida. Hotar du medelklassen med höjda skatter så blir det nästan lika mycket liv som då du hotar överklassen med samma sak. Men vilka är det som får representera denna så kallade medelklass?

Jag vet inte. Ordet är helt meningslöst. Bloggkollegan från norra Umeå, Charlotte, har skrivit personligt om det, personligt och insiktsfullt. Men jag sitter ändå och skakar på huvudet. Det är en seger för näringslivet att vi tillskriver alla människor som inte är ”rika”, till den magiska medelklassen.

Och om vi inte ens kan förklara vad det är, lika lite som vi kan definiera arbetarklassen idag, hur fan skall vi då kunna bemöta dem, medeklassen? Det går inte. Medelklassen är först och främst en socialistisk skapelse, de är helt enkelt en biprodukt av ett rättvisare samhälle och en ökad levnadsstandard. Det fattar vem som helst. För 300 år sedan hade de varit, antingen livegna, slavar, eller fattigfolk. Idag, tack vare sociala reformer och lagar på arbetsmarknaden, har många människor det ganska bra.

Medelklassen. Resultatet av socialism. Så långt är allt bra. Jämlikhet är eftersträvansvärt. Men det finns ett jävla men.

Medelklassen förstår inte att deras existens är ett resultat av solidaritet. De tror att de fick sin ställning av gud fader Reinfeldt. Ni vet, han som enligt egen utsago klarade landet igenom en katastrofal finnanskris. En kris som han blundade sig igenom. Han blundar fortfarande, men nu är det enskilda fall, som väl bör överstiga 10 000-talet nu, han vägrar se. Ansvar, brukar han säga. Han pratar tvärtomspråket!

Medelklassen, den som finns idag, verkar inte inse att deras föräldrar stred tillsammans för rättigheterna de åtnjuter.

De sitter i en klunga på krogen och visar tribal-tatueringar för varandra, skryter om sina perfekta liv, eller om sin fantastiska pryl.

Medelklassen anser att det är deras jävla rätt att handla på HM, trots att rapport efter rapport visar att det är barn och slavar som håller nere priserna. Att det finns en kostnad för det låga priset är surrealistiskt i deras värld.

Kultur. Kultur måste generera pengar, annars finns ingen mening med det – det är som att tankarna stannar vid näsan. Självdör. Verkligheten tappar sina ramar, för att medelklassen inte vill se dem – det är för abstrakt.

Med det sagt är det inte så konstigt att det här landet går med stora steg åt höger. Men de reformer som medelklassen vilar på kommer att lösas upp.

Medelklass: allt från hemlös till förmögen? Avskaffa ordet nu!

Det blåa pillret må smaka gott, men bieffekten är farlig.

Härmed är ordet medelklass avskaffat, det visade sig nämligen inte bära någon relevans – det var bara ett tomt ord. Jag ersätter det med: egoist. Grattis svensken… Du valde det blåa pillret.