Visar inlägg med etikett film. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett film. Visa alla inlägg

lördag 5 juli 2025

I brist på annat

 Igår skrev jag för första gången på 2 år- 1? skit samma. Det var i vanlig ordning relevant och svinsmart. Jag är ett geni, jag kan bara inte kapitalisera på det. Pga jag har samvete.

Så jag stannar vid Star Wars. En snart 50årig film för barn.

Vet ni vad barnfilmer hade innan Disney fanns? Läs en bok av Astrid Lindgren! Hon må ha en femårings språkbegåvning, men det var alltid någon läxa där (läs moraliserande om ni vill), det fanns död och tragedier. Ghibli har gjort några av de finaste barnfilmerna någonsin, för att de hade djup och vågade kännas. Disney har fina historier om kärlek så fyllda med klichéer att man sätter dem i halsen. De få gånger de går utanför ramarna är mer chock än, ja, vad fan man nu vill ha.

Disney köpte star wars, vilket gör det här rätt stört, men det har inte med saken att göra.

För då Star Wars var ett enda universum, innan Disney gjorde allt förutom originaltrilogin till "legender" (det är ett helt inlägg bara det), så hade sagan en politisk botten. Som jag påpekade i gårdagens inlägg, del 1 till 3 det handlade om hur Busharna försökte ogöra usa, något jag velat göra i hela mitt liv, men inte på det sättet att det blir ännu sämre. Det handlade om att avdemokratisera landet. Det sker just nu, live, framför era ögon.

 Det sker tack vara det Busch, Reagan och NIXON - ej att förglömma - (det fördömda) kapitalet har arbetat långsamt och medvetet, för att uppnå en ny monarki, eller ett nytt statarsamhälle om ni så vill.

Jag skriver inte så ofta numera, men det beror inte på att jag saknar saker att hata på, det beror på min mentala hälsa. Men om man mot förmodan läser igenom skiten jag underhållit mig själv med så ser man en röd tråd, min önskan att lyfta fram den idiotiska värld högern strävar mot. Jag har spytt galla över timbro i 20 år DET ÄR REN PROPAGANDA, och sjukt korkat. Det sitter ihop med de som styr usa nu, kolla mitt inlägg om Atlas institute.

 

Varsågod- Star Wars irl. 

fredag 4 juli 2025

Mordet på Luke...

Star warstjafs 

 

Det finns få texter som är så töntiga, men ändå relevanta (well), som den jag ska skriv nu. Det är inte viktigt, men det har retat mig i minst tio år, så jag skulle säga: att lite viktigt är det.

 Vad ska han nu skriva? Något politiskt om rymden?!! You godamn right I am!

 Va??? Vad fan, väx upp. Du är ändå halvvägs till 100.

Never. “If you strike me down”, osv. Det är en klassisk åsikt. Star Wars Episod 7 till 9 är en katastrof. Var det dåliga filmer? Ah, hade det inte varit Star Warsfilmer hade jag inte klagat, berättelsen är klassisk – del 7 var ju ändå hela originaltrilogin i en film, med en dödsdödarstjärnagrej ”upgrad” – det är de goda mot de onda, men det var inte Star Wars. Problemet är att Star Wars alltid var politiskt och disney vågade inte gå ner för den stigen. De första filmerna var inspirerade av Vietnamkriget. Trilogi nr 2 var en kommentar på det Bush den yngre . och äldre - gjorde på sin tid. Förstår ni inte det, så hey: youtube är en sak. Lyssna gärna på George Lucas hade att säga om det. Hans plan för trillogi hade varit perfekt, som avslutning på det Star Wars: the tragedi of Anakin Skywalker. Det borde filmen ha hetat.

 Disney tog in JJ Abrams, mannen som mördat Star Trek, för att göra episod 7. Jag gillar JJ. Jag såg aldrig Lost, men både Alias och Fringe var underhållande. Något som jag tycker att man ser i hans filmer i Cloverfeildvärlden. Jag gillar det. Hans 2 Star Warsfilmer var... Den första var en fan-film, den andra var något annat. Vi återkommer till det sen.

 Det stora problemet var vad Disney gjorde med Luke Skywalker. Om man sett Return of the jedi, så ser man hur Luke är redo att offra allt för tron på sin pappas godhet - efter ca 30 år av ren Darth-ondska - han skulle aldrig ha gett upp utan att ha gjort att för att han misslyckats att rädda JAKE Skywalker. (googla det). Att den personen skulle ha gett upp för att hans systerson skulle ha haft en dålig period... Nej. Så skriver man inte karaktärer. Speciellt inte karaktärer som är så väl beskriven som VÄRLDENS MEST KÄNDA HJÄLTE.

 

Disney lustmördade Luke för att de ville göra något nytt. Friheterna som JJ och den andra tog med Star Wars gjorde att marken blev giftig.

 

Den avslutande filmen var: uh oh, hur ska vi får det här i mål. Låt oss: some how Palpatine came back. Och sen försöka göra med megaepiskt.

 

Sagt och gjort. Disney gör allt vad de kan just nu för att förklara hur det blev som det blev. Återkommer om ett år i frågan.

 

Det är var det är. 

torsdag 16 juni 2022

Candyman 2022

 

Filmdags!

 

Candyman var en trevlig slasher på sin tid. En uppföljare, 30 år efter originalet tar tag i filmen på ett nytt sätt. Istället för att fokuserar på sätt att mörda folk som snackar med speglar, ligger fokus på färgade människors brutala förtryck i usa. Det är lite som en blandningen mellan Black lives matter, och brutala mord. Inget konstigt på så sätt.

 

Filmen både förlorar och tjänar på den behandlingen. Den blir inte lika skrämmande som originalet, men den får ett djup som originalet saknade. Visst fanns inslag av den brutalitet som färgade drabbats av sedan de tvingades över till usa i båtar från afrika, men det här är mer bildande. Det pratas om slumområden, varför de finns och hur kapitalismen utnyttjar dem. Det blir en aning krystat i ett par scener, men det känns ändå relevant.

 

Filmen är bra, men lite förvirrad. Det hade gärna få vara lite mer av de läskiga inslagen, det hade gått utan att ta bort det uppenbara budskap filmen vill ge oss.

 

Jag misstänker att den mest högljudda kritik mot filmen kom från samma typer som ansåg att det var för mycket kvinnlig dialog i Mad Max, så den kritiken kan man faktiskt skita i.

 

Jag rekommenderar filmen, men lägger in en brasklapp: den är ganska underhållande, men inte speciellt läskig. Det bästa inslaget är nästan den svartvita delen som används för att förklara myten om Candyman, det är faktiskt en egen film, som kom ett år före, 2021. Den ska jag helt klart se. Ett medelbetyg får den, för den är ändå klart sevärd.

söndag 17 januari 2016

Episod 7. Star wars



Jag såg den första Star Wars-filmen vid åldern fem... sex... eller sju. Jag var helt breathtaken, så klart! Det var ju allt ett barn älskar, och önskar sig (det är klart att det finns barn som inte gillar sagor, men då är det deras föräldrars fel, det är jag helt övertygad om).

De efterföljande två filmerna var mina favoriter under min uppväxt och ungdom. Star Wars var skiten, helt enkelt.

Sen gjordes filmerna om lite, några scener lades till, och den märkligaste cash-in som någonsin  lyckats, genomfördes. Jag såg även dem filmerna och tyckte att det blev bättre. De äldre versionerna var inte bättre för att de hade mindre rymdskepp och saknade några scener - det tillkom mer fantasi till den värld jag älskade, vad kan gå fel?

Då de tre senare filmerna kom, som föregick de första, men utspelar sig före episod fyra, fem och sex, var jag oxå nöjd. Jag älskade "The phantom menace". Jag tyckte Jar Jar var lika underhållande som C3PO på sin tid. Det var bra skit helt enkelt! Efterföljande "Clone Wars" var inte riktigt lika bra, men ändå bättre än det mesta andra som kom just då i filmväg. Men den tredje filmen, där Anakin blev Darth, den filmen är ett hafsverk! Förmodligen beroende på det faktum att den kritik som kommit mot filmerna var öronbedövande - det behövdes något mörkare - pga att de som kritiserade filmerna glömt att de var under tio då de älskade de första tre filmerna. Scenen där Anakin går över - så att säga - till den mörka sidan, är den dummaste scenen som någonsin i en film. Ever!

Palpatine bah: kom igen. Bli ond!
Anakin: Nä. Jag vill int.

P: Jo. Snela.
A: Okej då.

Poff, så blir han barnmördare.

Ridå!

Så, nu har ännu en film kommit. Del sju. Det talades om att Lucas hade idéer till nio filmer en gång i tiden. Nu har Disney köpt konceptet, så vi har en film per år att vänta oss. Så länge de drar in pengar... Att Disney köpt skiten är ett ämne för många och långa diskussioner, men jag skippar dem delvis här.

Nå, de första filmerna, episod 4 -6 är matinéfilmer. De tre andra, 1 - 3, är oxå matinéer - en del säger fantasy - men det är ingen större skillnad från de tre andra, bättre effekter bara.

Den här filmen, del 7, är en feg film. Den strävar efter att göra om det som episod 4 - 6 gjorde. Det är i mångt och mycket exakt samma film som 4:an. Jag satt och såg händelse efter händelse komma, lika förutsägbart som Björklövens usla forechecking 2015-2016.




Vi har en ny skurk. Kylo Ren. Han är en ny Vader. Vi får återse Han och Chewie, och de är sig själva. Och så vidare.

Filmen är underhållande. Men, jag har ju redan sett den. Jag ser inte dessa filmer för att få en ny version av episod 4, jag vill ha mer, en längre utflykt i det universum som Lucas en gång skapade; de kunde ha tagit rygg både på den tecknade Clone warsserien, och någon av de nya filmerna. Men nej. Vi fick en remake av redan existerande filmer. Trist.

För detta skulle kunna vara bra.

Snart kommer en film om hur ritningarna till Dödsstjärnan blev stulna. Det som föranledde episod 4. Sen kommer del 8.

Disney

...

fredag 24 maj 2013

Howard Phillips Lovecraft

En dokumentär om mästaren.

tisdag 19 februari 2013

Filmer...

Jag såg några filmer. Ni vet. Filmer.

Jag såg Jonah Hex och Resident Evil Damnation.

Hallå! Jonah hex. Alltså. Jag läste inte serietidningen (Var det i Tomahawk - en googling senare, japp) då det begav sig. Jag var inne på overklig skit då jag började läsa tidningar. Superhjältar, monster - ja, egentligen samma saker som jag gillar nu. Westerngenren var bara så jävla lökig enligt mig. Visst garvade jag åt Terence Hill och Bud Spencers filmer, men jag tyckte att fjantar som Clintan kunde ta sig i röven. Den tyste mannen - vilken jävla pinsam kliché. Vilken ytlig jävla pinsamhet att erkänna sig som fan utav.






Jonah Hex var en prisjägare som utan empati går omkring och muttrar att: It's a dirty jobb, men nån måste offra sig.

Fine. Muttra på. Men mindre trovärdig botten för en berättelse kan jag inte komma på. Jag kommer inte ihåg hur serien började, men jag kom ihåg att killen det handlade om såg ut som stryk. I filmatiseringen har prisjägaren helt plötsligt förmågan att prata med de döda.

Alltså. Jag vet inte var jag ska börja. Det är klichéer staplade på varandra, och det är förutsägbart och skådespelarna är lama. Visst, Megan Fox är tuff som prostituerad, men trovärdig? hahah Fy fan.

Det här var verkligen en riktig skitfilm. Och jag brukar älska skitfilmer. Inte nu. Jag blev bara trött. Josh Brolin är kanske en bra skådis, jag misstänker dock att han är överskattad. John Malkovich har utstrålning, men här går han på rutin.

Alltså... Det finns en scen i filmen där Hex och Malkovich karaktärer slåss med varandra - i två dimensioner, verkligheten och en Marsliknande öknen. Varför? Ingen vet.

Jag vill ha tillbaka min tid era jävlar!



 


Aja. Tecknade filmer är alltid välkomna här. Alltid. Och då de kommer från Resident Evil-franchisen är jag givetvis på. Damnation är den andra tecknade filmen som kommer. Den första var rätt enahanda. Kändes mest som ett spel, och saknade spänning. Men den var snyggt gjord.

Damnation är både snyggt gjord och har tanke. Underbart!

Ser ni Jonah Hex så vänder ni om och springer. Ser ni Resident Evil-loggan så stannar ni kvar och kollar. Är det den senaste OTECKNADE filmen kan ni gå iväg, men de tecknade filmerna har min välsignelse! Se. För, som ni ser på bilden här ovan är Leon Kennedy med, och Ada Wong. Det borgar för klassisk Resident Evilkärlek.

Handlingen? En stad i östra Europa slits itu av det kalla krigets efterföljder, rykten om B.O.Ws kommer, och Leon ska undersöka. Japp. Sen är det mest snyggt.

söndag 6 januari 2013

DVD: Grannpatrullen (the watch)

Ni vet Ben Stiller, killen som var med i fantastiska the Royal Tenenbaums, samt trevliga - och störtlöjliga - filmer som Dodgeball, Zoolander och Starsky and Hutch. Han.

Stiller har en karaktär som han gör jävligt bra, den där pinsamma och besvärliga killen som menar väl, men som är så jävla stiff att man storknar. Subtil och lågmäld humor då det är som bäst. Will Ferrell är mästaren på det.



 Grannpatrullen.


Grannpatrullen har stjärnor som, förutom nämnda Stiller, även räknar in Jonah Hill, Vince Vaughn och så får vi en rätt ny bekantskap i Richard Ayoade. Det är snålt med kvinnor, men Rosemarie DeWitt - en för mig helt okänd skådis - är med och höjer stämningen lite.

Nu kanske ni får för er att jag gillade den här, av bland annat Seth Roggen skrivna rullen, men jag är kluven. Den är bitvis hysteriskt rolig, men lika ofta är den obegriplig och rätt jävla pinsam. Att den är obegriplig fick jag min förklaring till då jag av någon outgrundlig anledning såg extramaterialet, där de bortklippta scenerna fyllde i alla logiska luckor i handlingen.

Någonstans vill jag skrika och döda folk. Vilka kan det vara, undrar ni? Jo, de som klipper filmer.

Grannpatrullen handlar om hysteriska Stiller, som är en self made man, i Amerikanska småstaden Glenwiev, där han äger Costco, ett slags wallmartliknande hallaballo. En kille blir mördad i hans affär och Stiller, eller Evan, som han heter i filmen, bildar en grupp för att finna mördaren. Det visar sig vara ett misstag då de tre andra i gruppen är med för att: 1, dricka sprit med manliga kamrater, 2, få vara med om en orgie, 3, för att han inte fick bli polis.

Ja.

Det är aliens med i filmen.

Sa jag att det var en science fictionfilm? Och en komedi, uppenbarligen.

Se den, men skyll inte på mig om ni blir upprörda. Den har ändå rätt många roliga stunder.

fredag 4 januari 2013

DVD: Total Recall




Jag hade läst rätt mycket dåligt om den här nyinspelningen av Arnold Schwarzeneggerfilmen - hans bästa! Det dåliga skulle då gå ut på att huvudrollsinnehavaren Colin Farrell skådespel suger.

...

Och det vågar man alltså säga om en film i vilken världens sämsta Arnold agerat uselt i? Nej, det finns värdelöst skådespeleri i den här filmen, och det står bland annat överskattade Underworld-vampyrkärringen Kate Beckinsale för. Det är inte det att hon agerar dåligt, det är det att då hon står och lyssnar på någon som pratar i filmen, tänker jag på porr. Det beror på minspel och poser. Seriöst, regissören måste ha varit överkåt då han regisserade henne. Näste kvinna som suger i de här filmen är Jessica Biel. Men här är det bara rent uselt agerande framför kameran som stör, inga kåtposer.

Men. Ska vi prata om Total Recall istället för de märkliga insatserna från damerna i filmen? Japp! Ni som har sett filmen Total Recall (tv-serien kommer jag inte ihåg...) kommer ihåg att den utspelade sig på Mars - nu är det på Jorden vi befinner oss. Originalfilmen var inte det minsta trovärdig, men jävligt underhållande! Jag har inte läst boken filmen bygger på - men om jag hittar Philip K Dicks bok kommer jag att införskaffa den! Filmerna har gjort mig nyfiken.

Den politiska vinkel i filmen är som vanligt lite skev, eftersom att det är Hollywood, och de klarar inte av (alt vågar inte pga måste suga kuk för pengar) att göra samhällskritik realistiskt. Den finns dock. I den här filmen, som alltså utspelar sig på vår hemplanet, är i princip hela världen obeboelig, på grund av kemisk krigföring som förgiftat allt utom Australien och England. För att ta sig däremellan har man byggt en hiss som går rakt genom jorden. Australien är underklassens hem, och England är den lyckliga medelklassen och dess maktfullkomliga regering som styr.

Jag underhölls av filmen. Den var mörk, overklig och rätt kul faktiskt. Jag förstår verkligen inte kritiken mot att filmen skulle vara stel, eller var det livlös? Det är en dystopisk film. Klart att det ska vara mörkt, majestätiskt och jobbigt. Jag älskar sånt!

Nå. Jag skriver inget om handlingen, som ni som råkat läsa här tidigare redan vet. Det här är bara några reflektioner. Jag skulle ge den här filmen en chans, den är nämligen bra, men räkna inte med något episkt mästerverk.

(toppraffel)

Skål kamrater!

måndag 3 december 2012

DVD: Spider Man... something something

Alltså, det här kommer att bli en ganska kort text. Jag har sett nya Spider Man, och jag vill slå någon. Jag vet inte var jag ska börja. I alla tider har mantrat With great powers, comes great responsibility var en av seriens grundstommar som cementerat Peter Parkers personlighet. Det vi får är inget mindre än ett hån.

Jag försöker ser det på ett bra sätt, men jag kan inte. Peter Parker är numera en tönt med skateboard? Ingen tönt har skateboard. Lägg av Disney! Sluta att göra all kultur likriktad! Sluta göra underhållning för en kastrerad, lättskrämd kristen jävla dåre!

Jag vill inte ha alla mina favoritikoner förvandlade till medelmåttor.

Varför måste det mediokra ständigt få segra?

Jag kommer inte ens ihåg vad filmen handlade om.

onsdag 7 november 2012

Blood and Chrome



Den 9 november startar det.

torsdag 20 september 2012

DVD: Casa de mi Padre

Ni vet hur det är, man får en favoritartist, eller favoritskådis, och så köper/ser man allt som prånglas ut av dem.

En gång hyrde jag på riktigt filmer av och med Adam Sandler - nu, not so much - och jag brukade köpa skivor av och med Metallica. Det var inte igår, kan jag ärligt säga.

En skådis som jag ännu inte hunnit ledsna på är svenskbekantingen Will Ferrell (svensk fru, sägs det). Jag gillade inte Anchorman (en film som får en uppföljare snart) så mycket. Jag hade även svårt för Elf (älskar rapen!), men filmer som Step brothers, Talladega nights, Blades of glory och The other guys är filmer som jag nästan skrattkrampat till. Speciellt Step brothers, som nog är en av 2000-talets roligaste filmer. Så det så.



Will. WILL WILL WILL!


Det jag med dessa härliga utsvävningar försöker säga är att jag fortfarande alltså hyr de filmer som Will Ferrell är med i. Nu senast kände jag lite av höstens svårmod och ville dämpa den med en komedi. En film med Will Ferrell således.

Casa de mi Padre är dock inte en vanlig Ferrell film. Det är inte ens en vanlig film. Sambon gissade på en pastisch på Mexikansk film, och efter lite forskande visade det ju sig att hon hade rätt, till en viss del. Det är även pastisch på westernfilmer och Mexikanska såpor. Som om inte det vore nog så är filmen även på spanska - vilket kanske inte är konstigt om det handlar om mexikansk film. Men här heter huvudkaraktären Will Ferrell, och enligt min största informationskälla efter IMDB, Toppraffel, lärde killen sig språket på en månad. Det är också något som tagits med som rekvisita. mr Ferrells spanska.

Och det är väl här jag bör sätta ner foten och förklara vad som är roligt med filmen, för det är inte den sjuka, hysteriskt lama och underbara humor vi är vana vid från Ferrells andra filmer. Här är det detaljerna i klippningen som är roliga. Märkliga effekter och musiken... En knasig grej de använder sig av är ridscenerna, antingen ser man bara skådisarnas överkroppar, och då är det övertydligt att de filmats i en studio, där bakgrunden rör sig. Eller så ser man bara deras ben...



 Gael Garcia Bernal - här då han spelar Che Guevara i filmen Dagbok från en motorcyckel.



Det är svårt att säga nåt vettigt om filmen. Jag känner väl bara igen skådisarna Ferrell och den gamla Che Guevarabekantingen Gael Garcia Bernal (som var med i Lukas Moodyssons Mammut). De andra ser vagt bekant ut, men jag har rätt dåligt ansiktsminne, vilket lett till vissa besvär. Genesis Rodriguez heter den kvinnliga stjärnan. Aldrig hört talas om... Men hon är vacker att titta på.



Genesis.



Vill ni veta vad en riktig recensent tycker? Toppraffel.



söndag 9 september 2012

DVD: Avengers

En film per vecka för mig? Nja. Oftast är det mer, men jag ids väl för fan inte skriva om all skit jag ser? Jag bjuder bara på guldkorn - eller möjligheten att undvika vansinnet.







Avengers är en film jag länge har velat se. Först och främst för att jag gillar filmer med mycket action och superhjältar. Sen är det aldrig fel med en film som har med Hulken. Hulken är en av mina favoriter.han är förvisso misshandlad av den vita duken, men serietidningen var suverän. Därför älskade jag filmen som Ang Lee gjorde, den var väldigt nära serietidningen. Rebooten med Edvard Northon var ok, men den var alldels för influerad av tv-serien som jag gillade då jag var 5, men hånskrattar åt som vuxen. Musiken är bra, men...

Nåja. Seritidningsmässigt var Avengers alltid trista som fan. Men som tema för film funkar de. Mycket beroende på hur S.H.I.E.L.D framställs, samt att Marvelfilmerna faktiskt gjorde Iron Man till en roliga karaktär. Som serietidning var han sjukt trist. Enligt mig.

Vi har även Captian America, en snubbe som var ganska ojämn i serieformatet. Som film funkar han bättre än jag trodde. Scarlet Johanson spelar spionen Natasha Romanoff, som i tidningsformat var Iron Mans nemisis. Till en början, sedan hoppade hon av (Sovjet, på den tiden hoppade man av sina länder, om länderna var som Sovjet) och gick med i S.H.I.E.L.D. I tidningen var hon aldrig mer än en bifigur till de "stora" hjältarna. Lite som en mindre mystisk Elektra, men ändå med ett mörkt förflutet.



I tidningen såg man hennes könshår (Black Widow)... I filmen saknas det lättklädda donnor, vilket känns väldigt befriande.



Ja. Sen har vi Thor. Han borde heta Tor. Bortser man från namnet så var filmen om honom rätt ok. Seritidningsmässigt var höjdpunkten då han mötte Beta Ray Bill. En kosmisk fantasifylld saga som faktiskt gavs ut i sverige. Balladen om Beta Ray Bill tror jag den kallades. Jag kan ha fel. Bra var den i alla fall. Annars var det mest i Avengers man fick se honom, och Avengers var som sagt trist som tidning.

Just ja. Hawkeye är ju med. I tidningsformat gnäller han ofta över att han saknar krafter. Det gör serieversionen av honom stentrist. Men nu är det film vi pratar. Här funkar han. Men bara om man skiter i att killen skjuter sin pilbåge som en gud. Trovärdigheten i filmer som denna ska man inte hänga upp sig på. Men det finns gränser. Eller?

Avengers är producerad av Joss Whedon. Killen som är ansvarig för Firefly, världens näst bästa sci-fiserie, samt efterföljande film Serentity. Han gjorde även Buffy, och det är helt sjukt hur dåligt det är. Filmen Titan AE är dock hur bra som helst. Joss Wedon är en garanti för starka kvinnor. Tänk bara Buffy, Serenity, Doolhouse och så vidare. Joss är också ofta en kvalitetsgaranti. Tänk bort Buffy och Angel så blir det bra.

Det bådade för kvalité, och ett par gånger i filmen håller jag på att skratta ihjäl mig. Scenen där Hulken och Thor har mörsat fienden, och står och flåsar - och det som sen händer. Så. Jävla. Rolig.

Det är Loke, samma gamla as (pun intended) som spökade i Thor, som står för ondskan i denna film. Han känns mer realistisk i den här filmen än i Thor, vilket är välkommet. Det är helt klart en av Joss Whedons styrkor, i hans skapelser har alla en historia att bära - det gör slutresultatet mycket bättre.

Handlingen får ni se filmen för att få. Jag säger bara att Hulken i denna film helt klart är den som vinner min sympati. Tack Joss. Hulken ska få vara Hulken. Hulken mot Loke. ah. Se!

Ni andra som inte sett den här filmen, ni ska se den. Väl investerad tid - ni blir underhållna!

Toppraffel skrev: detta.

lördag 1 september 2012

DVD: Black Swan, och lite skitsnack.

Helt plötsligt är det svårt för mig att skriva regelbundet. Aaaa. Det har med sjukdom att göra. Jag blev förkyld, sen på det fick jag influensan. Tack för den. Nåja. Jag försöker, det är det som räknas.

Jag tänkte, min vana trogen, bjuda på lite tips åt er. Tips som låter er spara in tid, tid som ni ska använda åt revolutionen. Revolutionen närs med kunskap, så passa på att läsa de bloggar jag har länkade, alla är en del av den kritik mot samhället och mot vansinnet. Det är väl bara Nimas blogg som står på fel sida - och med fel sida menar jag: står man på Israels sida har man fel fel fel fel fel, det är en VIDRIG rasistisk MORDISK förtryckarstat, åt helvete med den politiken.

Våld kan dra åt helvete. Det kan Israel och alliansen också. Jävla förtryckare.

Men jag, jag bjuder på tips.

Man skulle kunna säga att jag är raka motsatsen till borgerlighet. De är giriga as. Jag är mest bara snygg.



Portman.



Och, ska ni titta på nåt annat än mitt vackra anlete, då kan ni låna era ögon åt Black Swan. Det tog rätt lång tid för mig att se filmen. Jag hade den här hemma i flera månader, och jag VILLE se den. Men jag tog för givet att filmen skulle vara jobbig. Den var riktigt jobbig.

Men Mila Kunis, Meg från Family guy, och Natalie Portman är lysande i sina roller. Jag var lite skeptisk till Kunis, men då jag väl slutade se Meg framför mig var hon fantastisk. Även Winona Ryder var bra. Alla äts dock upp av Portman. Hon ägde. Den mentalt förvirrade Nina Sayers (Portman) är en fantastisk danserska, hon har fått rollen i Svansjön, och handlingen kretsar runt förberedelserna. Handlingen ska tydligen vara väldigt influerad av Svansjön, men det vet jag ingenting om. Är den det?



Me... Mila Kunis. Jag gillar henne!



Utan att avslöja något mer om handlingen kan jag säga att filmen är stark. Urstark! Skådespelet är obehagligt trovärdigt. Det är snyggt filmat, inte stilrent och vackert, utan ganska mörkt och kornigt. Det passar filmen perfekt. Man heller vet aldrig hur dåligt Portmans rollfigur mår, vilket är en väl avvägd krydda i handlingen; är det vi ser Ninas (mar)dröm eller det som händer? Mycket bra!
Min bästa människa i Auberon (och Crowdbrun), Jonathan, beskrev filmen som en äkta skräckfilm. Jag förstår vad han menar. Det är det psykologiska som är otäckt. Han ansåg också att filmen var bra. Så, det sista ni ska göra är att kolla vad Toppraffel säger. Jag menar, den här beskrivningen säger egentligen allt jag inte klarar av att säga, i en enda mening: "BLACK SWAN känns ungefär som om Roman Polanski-berg-film som sedan Dario Argento filmatiserat." Klickar ni på länken får ni även lite skvaller om Portmans ligg. Do it.

**

Sen såg jag en annan film.

Den har jag redan skrivit om. Ghost Rider: spirit of vengeance. Jag upprepar mig kanske nu, men se inte den filmen. Den är allt en film inte ska vara.

Dock. Russell Crowe som Robin Hood, var inte helt dåligt.

Nu är det lördag. Jag ska läsa lite bok. Fantisera om den spin-off till Battlestar Galactica jag har i skallen.

Sen är det väl läge att fortsätta min efterforskning angående Star Trek. Är det så dåligt som jag har för mig? Jag tittar på: the next generation. Tre avnsitt, men jag är inte det minsta imponerad.

fredag 24 augusti 2012

Tipps att följa längs livets väg

Jag har legat nedbäddad i en dryg förkylning. Dryg för att jag har varit hänvisad till en feberaktig kvasiverklighet. En gammal, numera gift, polare beskrev feber som en skön tripp. "Det är som att vara pårökt." Jag vet inte det, men lite surrealistiskt är det.

Och på tal om Surrealistiska saker...

Jag gillar ju som ni kanske vet overkliga filmer. Filmer med superhjältar och monster. Det är lite samma som då jag väljer min litteratur. Det MÅSTE inte vara fyllt av monster men, det skadar inte.

Jag hade tänkt att hyra den där Hunger games, eftersom att jag gillar konceptet. Dessutom låter det som en bok av Stephen King, som filmatiserades av Arnold Schwarzenegger. Nämligen Den flyende mannen, eller The running man.

Den fanns inte, så jag valde den nyaste Ghost Rider: spirit of vengeance. En gammal Marvelserie som aldrig slagit. Den är lite för knepig för att fungera - men det är en snygg _SNYGG_ ide. En brinnande motorcyckel. Som vilket hårdrocksomslag som helst från 80-talet.



Det ser tufft ut, men...



Nå. Nicolas Cage verkar ha blivit helt utblottad av de märkliga husaffärer han haft, för numera är han fan med i varannan film som släpps. En del är bra, som Kick-ass. En film som föga förvånande ska få en uppföljare. Det ska komma en National treasure 3 också. Barockt.

Jag menar, killen har bevisligen varit med i ett par riktigt bra filmer. Som Lord of war, Super 8 och Wild at heart, för att bara nämna några. Men numera är han hänvisad till bajsmanus, verkar det som. Eller så har han sagt till sin agent, om han har någon, att tacka ja till allt.

Ghost Rider: spirit of vengeance är en rebot. Det har alltså kommit en film. Sen en Rebot. En annan skådespelare i den här filmen är Idris Elba, känd från the Wire, 28 veckor senare och Thor. Han verkar ha samma agent. men i den här filmen gör han inte bort sig. Det gör dock Nicolas Cage, som spelar över å det grövsta. Jag gillade den första filmen lite gran. Och det hade inte bara med Eva Mendes att göra. Det var en underhållande lite sak.

Effekterna är rätt usla, men sånt kan man leva med om filmen i alla fall är bra.

Den här filmen...

Jag vägrar skriva nåt om den. Den var så inåt helvete korkad att jag tror att jag dog lite innombords då jag såg den. Tror ni mig inte? Kolla in vad Toppraffel skrev. Han är INTE snällare än jag. Och där beskrivs handlingen.

måndag 6 augusti 2012

Battlestar Galacticabesläktade Caprica. CAPRICA!





Sporten på tv passerar mig relativt obemärkt. Musik är roligt igen. Jag kan framförallt spela på en gitarr igen utan att riskera att riva upp såret som gav dumheten ett ansikte.

Det såret hände då jag såg Caprica.

Battlestar Galacticarelaterade Caprica, en serie som utspelar sig 58 år innan originalserien (och jag menar inte 70-talsversionen, utan "nyinspelningen av originalserien" då jag skriver originalserien, även om det vore logiskt få för sig det). En del röster ville göra gällande att denna serie skulle vara bättre än BSG.

Jag kan lugnt säga att de tyvärr hade fel. Hade Caprica varit bättre än BSG hade ingen varit gladare än jag - Battlestar Galactica är nämligen något av det bästa jag sett på tv - och skulle jag finna något bättre, seger!

Men Caprica har för många märkliga, ologiska gap, som om man sett originalserien, blir omöjliga att placera i något slags historiskt perspektiv. Cylonerna i originalserien var ju betydligt äldre än de som skapades här, samt att de så kallade "skinjobs" historia blir helt obegriplig, med tanke på vad vi redan visste, hur Caprica slutar.

Bortser man från det är Caprica en snygg dramaserie, likheterna med Battlestar Galactica är att de utspelar sig på Caprica, den planet som vi fått se mest av i den tidigare serien. Styrkan med serien, säger de som gillar den, är de politiska frågor som ställs mot vår tid. Det kan jag köpa till en viss del.

Seriens hjältinna, den tonåriga Zoe Graystone, som dör, man har en cyberkopia som hon skapat med hjälp av ett unikt program med vars hjälp man kan skapa digitala, perfekta avbilder av människor, med känslor och, faktiskt, våra minnen.



 Zoe Graystone, spelad av Alessandra Torresani



Tekniskt kan man säga att Caprica är 100 år före oss, här, idag. Ge eller ta lite - på en höft. De har en glasögonliknande attrapp, som gör så att vi kan koppla upp oss på ett internet där du deltar med hela din kropp. Givetvis har det skapat en helt ny svart marknad, där du på obskyra sajter kan få delta utan regler. Mord är ok. Man dör ju inte i verkligheten, man blir bara nedkopplad. Ta av attrappen och gå vidare, skulle man kunna säga.

Problemet med Zoe, som är med i en hemlig organisation för följare av den ende guden "Soliders of the one - STO", en monolitisk gud - identisk med den kristna/judiska/muslimska, av diffust förklarliga skäl - är att hon har en plan, som hon inte berättat om för någon. Ett lika stort problem är att folk från hennes sekt är självmordsbombare. En av dessa befinner sig trist nog på samma tågvagn som Zoe. Hon dör alltså, utan att ha berättat om sin plan, eller sitt datorprogram för någon, typ.

Att dra paralleller till kriget mot muslimer, som den internationella högern för, behövs inte, de är självklara - här är de tolv olika planeterna ungefär som jordens motsvarighet till nationaliteter, folkslag, religiositet och världsdelar. Caprica är den rikaste planeten, och politikens huvudsäte bland de tolv kolonierna. Zoes far, Daniel Graystone är ägare till det största företaget på Caprica, Graystone Industries. Graystone Industries är företaget bakom de attrapper som man "kroppssurfar" med. De håller även på med att tillverka robotar till försvaret. Eller som Daniel beskrev dem: Cybernetic life-form node; Cylon. AH. The plot thickens.

Två andra personer dog också på det tåg som dödade Zoes människoversion och flera andra oskyldiga. Shannon och Tamara Adams. Fru och son till Joseph Adams, som senare tar tillbaka sitt Tauronska namn Adama. Pappan till amiral Adama från BSG således. Joseph kontaktas först av Daniel, då denne har problem med sitt kontrakt med militären, samt en konkurrent om det kontraktet från planeten Tauron. Joseph Adama är ursprungligen från Tauron, en planet som beskrivs som Capricas största konkurrenter till position som ledande planet. Vi får alltså ta del av ett drama som blandar in religion, terrorism, samt kalla kriget i handlingen.

Joseph Adama är också medlem i ett brottssyndikat som påminner hemskt mycket om maffian.

Tragiskt nog måste allt få plats i den enda säsong som finns eftersom att denna serie lades ner. Människor. Kan ni ge saker lite tid att utvecklas?

ah.

Hur som haver, det här är bra skit. Men det är inte ett krigsdrama, det är en helt vanlig dramaserie, men den har en främmande värld som bas - det gör det lite roligare. Droglagarna är till exempel speciellt roliga.

Men jag ska inte berätta allt. Förvecklingarna i serien är era att finna.

Har ni frågor på det?




onsdag 1 augusti 2012

Film: John Carter

John Carter har varit en riktig flopp, tydligen. Kostade flera miljarder tydligen, och drog nästan inte ens in kaffepengarna.

Skit samma. Filmen är löst baserad på Edgar Rice Borroughs bokserie A princess of Mars, Borroughs är alltså samma kille som skrev Tarzan. Det vävs in snyggt i berättelsen då Edgar har en roll i filmen, en för handlingen ganska viktig roll.



Taylor Kitsch - aka John Carter


Den här filmen är en tvättäkta ungdomsmatiné, mycket aktion för pengarna! Filmen påminner först och främst med Star Warse, Episode 1. Färgerna, de snabba miljöombytena, samt ett digert antal varelser att hålla reda på. Ja, Avatar är inte heller en felaktig referens, med tanke på den fantasy som filmen bjuder på.

En snabb resumé över handlingen: John Carter letar efter guld, som skall finnas i en grotta med spindlar i. Av en ren händelse hamnar Taylor Kitsch (X-men origins: Wolverine, Battleship), som spelar Carter, mitt i just den grottan han letat efter, efter lite krångel. En kille försöker döda honom, han håller en lysande grej i sin hand, och mumlar något. Carter tar den lysande grejen och upprepar det han säger: Barsoom. Det betyder Mars.



Den Marianska prinsessan som gav originalhistorien sitt namn - Lynn Collins



Carter telleporteras - eller snarare kopieras - då hans riktiga kropp stannar kvar på jorden, i grottan i en slags komaliknande dvala.

Det här vet ju givetvis inte herr Carter om, och en massa småkomiska scener följer innan han inser att de nya omständigheterna gör att han kan hoppa 30 meter långa hopp; Mars gravitation ger vår hjälte oanade superkrafter som givetvis kommer honom väl till pass.

Carter blir dock uppfångad av Tharks, ett grönt, tre meter långt släkte, med fyra armar. Tars Tarkas är ledaren för Tharkerna, och hans roll spelas av Gröna Trollet. Willem Dafoe alltså.



Tars Tarkas (Dafoe) och vår hjälte.



På Mars pågår ett krig mellan Zodanga, ledda av Sab-Than (visst låter det som SATAN...) och den rollen spelas av the Wire-favoriten Dominic West, och på den motsatta sidan är Hellium.

De båda folken är människor, men med röd hud.

Och ja. Ni får ta reda på resten själv. Det finns några störande logiska gap i filmen, men vem bryr sig? Det är en underhållande och fartfylld film. Vi får en kärleksberättelse, så klart - det är ändå Disney vi har att göra med. Vi får lite snygg action. Jag gillade den här filmen. Tillräckligt mycket för att se om den dagen efter. Om det säger er nåt är det bara att klicka gilla eller avsky.

Fredrik - ert ljus i vardagen!

Ett annat ljus i vardagen: Toppraffels version av filmen.

torsdag 17 maj 2012

BSG mot resten.

Den tomhet som infinner sig då man närmar sig ett slut - då man inser att resan var målet, och att målet helt enkelt är definitivt.

Jag vet inte hur jag ska förhålla mig. Det är tur att det finns uppföljare, filmer, serier och annan bra skit. Annars hade jag lagt mig ner på täcket och surat.

Många är de serier där man bjuds på yta utan innehåll, och de serier som har djup blir aldrig längre än en eller två säsonger. Publiken klarar inte av att tänka. De vill ha en halvnaken eller skitsnygg idiot till brud som killarna kan älska, och tjejerna kan hata - tänk Maggie Siff i Sons of  anarchy. En bra serie, som tyvärr bara blir sämre och sämre. Gillar ni den serien, tyckte ni att säsong 3 var bra? Ja, då är ni lättroade. För inte är det väl så enkelt att ni bara gillar serien för att den är lite "farlig"? Den tredje säsongen är inte farlig, den är KORKAD. Oj, de har motorcycklar, dangerous...

Undrar om någon kommer att våga klämma ur sig att en HD förmodligen är den minst säkra hojen som finns? Motormässigt alltså. Förmodligen inte. Du förlorar ytan skimmer, och då finns det inget kvar.

Det som är intressant är vilka som sitter bakom styret, vad som får dem att ticka och vad som driver dem. Det är därför the Wire är bäst. Det är därför BSG är så jävla bra att man baxnar.

Gillar ni att läsa? Gillar ni fantasy? Är ni en av de dårar som klagar på Robert Jordan för att hans serie inte är självklar, och föredrar David Eddings ytliga dynga? Ja, då är det er jag pratar om. Jag läste serien Diamanttronen, och det är nog det sämsta jag har läst. Inte för att jag ogillar magiska svärd - jag älskar magiska svärd - utan för att handlingen gick spikrakt framåt utan någon som helst tanke. Lite som sex med ett träd. Korkat och meningslöst.

Nu får det vara nog med yta. Nu får det var slut på reklamsponsrad diarré.

Slut för just nu. Jag rasar snart vidare.

söndag 6 maj 2012

DVD: Battlestar Galctica. Miniserien.

 Kapten Adama och president Laura Roslin i mitten. Sonen Adamo till höger, där vi också ser Starbuck längst ute + Boomer och Cheif. Till vänster har vi sekonden Tigh, Cylonagenten nr 6, samt det galna geniet dr Gaius Baltar.



Jag fick den här serien rekommenderad för mig av Morgan Lie, Auberons gamla trummis, för fem år sedan. Jag led av en total sci-fi-blackout. Min sambo var helt emot det mesta som utspelade sig i rymden pga ångestframkallande. Jag tog inte till mig rekommendationen alls, men jag lade den på minnet. Jag tittade lite på nätet efter fakta, och insåg att det fanns flera serier med samma namn, alla från olika tidsperioder och alla med olika handlingar.

Nu ville det sig inte bättre än att jag ganska ofta blev påmind om serien, och då en kollega som aldrig brukar fastna för tv-serier, helt plötsligt avlossade bomben: "jag älskar den serien", bestämde jag mig. Detta måste beskådas.

Den killen är vad jag brukar beskriva som en kulturell katastrof. Men jag och sambon har en hobby, och det är att titta på tv-serier från dvd-boxar. Så då vi tittat klart på Mad Men, en fruktansvärt överskattade serie, bestämde jag mig för att chansa. En beställning senare så var serien hemma.

Den inleds med en miniserie på två eller tre timmar, som berättar hela händelseförloppet som serien baseras på: Mänsklighetens undergång.



Här är karavanen av människor som letar den 13 koloninn (jorden) på flykt undan cylonernas vrede.




Kort: människan skapade en robot, cylonen, som de gav artificiell intelligens. De behandlar dem som slavar, vilket leder till revolt och krig. En vapenvila utlyses, och vi kliver in i handlingen 40 år efter det kriget. Människans tolv kolonier frodas och alla har glömt det gamla hotet. Då kriget rasade byggdes 12 gigantiska krigsskepp, en för varje koloni. Planeten Caprica, där vi får se mest av handlingen, har sin Battlestar galactica, ett äldre skepp som just ska bli omgjord till ett museum, och personalen ombord ska pensioneras.

Nu kommer cylonerna tillbaka efter 40 år i rymden. De slår ut alla kolonier och bara Battlestar galactica, samt ca 50 civila skepp klarar attacken. Människans flykt börjar och sökande efter den mystiska och sägenomspunna 13 kolonin inleds - och här börjar serien.

I rymden kan ingen höra dig klaga.

Castingen är bra. Skådespelarna som spelar i den här underbara rymdgolgatavandring är bra. Jag vill inte säga nåt mer. Jag kommer att gå igenom säsong för säsong allt eftersom jag har sett dem, det jag vill göra just nu är bara att få alla andra på den här planeten (eller i alla fall i sverige) att kika på den här serien. För det är bra skit. Jävligt bra skit. Det här är tillsammans med Firefly, den bästa science fictionserie som gjorts. Punkt.

Länkar: wiki eng.

lördag 14 april 2012

DVD: Don't be afraid of the dark (och lite Coraline)


Då mäster Guillermo del Toro gör film, brukar jag vara snabbt framme för att ta del av det. Han har hållit en relativ hög klass i den genre han håller till i, skräck/fantasy. Bland mina favoriter finns de självklara Pans Labyrint och Barnhemmet, men jag gillar även Blade 2, mysiga b-rullen Mimic, Hellboy, och den bokserie han skriver med Chuck Hogan om vampyrer som borde få varenda liten smygkåt tonåring med vampyrfetisch att skita i byxan. De romantiska vampyrerna visar sig som de mördare och skurkar de bör framställas som – och inte som söta asexuella fåntrattar (dö twilligt).






Don’t be afraid of the dark är en nyinspelning av en tv-film från 70-talet med samma namn. Den filmen har jag inte sett, men eftersom att tv-filmer har en speciell förmåga att vara riktigt underhållande ska jag göra allt vad jag kan för att hitta den. Här kan ni läsa lite om den.



 Originalet


Jag tänkte dock på en helt annan film då jag såg Don’t be afraid of the dark. Nämligen dockfilmen Coraline, som baseras på en text av syntgotharnas favoritförfattare Neil Gaiman. Neil Gaiman är en bra författare, jag gillar han fantasi – böcker som American gods, och varför inte Stardust, är fantasirika och levande sagor i moderna miljöer. Han har dock en förmåga – enligt mig - att stjäla sina bästa stunder av andra författare/filmer. Jag inser att jag inte har någon som helst grund för ett dylikt uttalande, annat än att jag ser andra böcker och filmer i allt han gör. Möjligtvis med undantag för Mirromask - som är en riktigt bra film.

Både i Don’t be afraid of the dark och Coraline är det barn som är i fokus och omedelbar fara.

Handlingen är mörk i båda filmerna, men i Guillermos film är mörkret besläktat med de stora mästarnas skräck. Min relativt nya förälskelse Arthur Machen nämns i filmen, och eftersom att det är en av HPLovecrafts stora inspirationskällor känner jag bara glädje över det.

Guy Pearce spelar pappan till Sally, den unga flickan som filmen kretsar runt, och hans flickvän spelas av Dawson Creekfavoriten Katie Holmes. Guy och Katie har köpt ett gammal gods som de ska renovera, vars siste inneboende, Emerson Blackwood, var någon slags konstnär som försvann under mystiska omständigheter hundra år tidigare.








Filmen inleds med hur denne Emerson mördar en tjänsteflicka och slår ut hennes tänder med en mejsel. Mysigt. Dessa tänder lägger han i en märklig ugn, som egentligen är en grotta ner till varelserna som hemsöker den här filmen. De äter barntänder. Gott. Anledningen är att han vill ha tillbaka sitt barn som tagits av dessa otrevliga vättar. Det är så det börjar. Sen är vi, hux flux, i modern tid, där Guy och Katie som sagt renoverar det vackra godset. Vi får höra lite om en legend om en sjunken väderkvarn, som jag tycker borde ha fått större plats i berättelsen. Däri ligger nämligen rätt mycket av det som skulle förklara mörkret och göra stämningen ännu tätare.

Från det att Sally kommer in i godset får vi veta att vättarna längtar efter henne och hennes tänder, på deras sinnessjuka, mordiska sätt.

Så långt är det exakt samma film som Coraline. Och de följer varandra hand i hand, under hela filmens utveckling. Gaiman kanske lider av dålig fantasi?

Hur som helst är det en ruskig och skön skräckberättelse av den klassiska sorten vi får ta del av. Det var länge sen jag blev så glad av en skräckfilm som jag blev av denna. Om det har något att göra med det faktum att Guillermo vill skrämma oss ordentligt efter att Universal droppade At the mountains of madness kan vi bara spekulera i. Men det här är jävligt bra skit! Det här ska ni se.



 Buh


 Tyvärr har inte Toppraffel skrivit nåt om filmen. Ni får lita på mig.