tisdag 11 december 2007

Förvirrade tankar om Tysk heavy metal av en febersjuk gubbe

Jag var på spelning i helgen som var. Det var en spelning med BÅDE Gamma Ray och Helloween. Bara en sån sak. För mig är det stort. Jag började lyssna på musik på riktigt då jag hörde Helloween första gången, det var liksom inte viktigt innan, men efter att ha jag fick höra liveversionen av ”Ride the sky” från ”Judas” ep:n var jag såld. Av någon anledning föll jag för Kai direkt, det var som att han var det som saknades i mitt liv just då. Texterna han skrev var geniala, musiken var otrolig och hans gitarrspel… Jag började min egen något begränsade musikkarriär då tillsammans med den kompis som spelat skivan för mig. Resten är, som man något klichéartat kan uttrycka sig: historia.

Det finns människor som inte gillar ovannämnda band. Fine, man kan inte välja vad man skall älska (musikaliskt)! Men det finns de som klagar på heavy metal från Tyskland för att det ger ”credpoäng” att klaga på tysk metal. Oftast lyssnar dessa människor på obegåvad black metal (all black metal är relativt obegåvad) eller på punk. Det slår mig nu då jag tänker på det, och även alla andra gånger jag tänkt på det, att det är fruktansvärt omusikaliska människor som dissar musiken.


Nå, jag kan fortsätta beskriva hur dåliga människor de som inte lyssnar på Helloween och Gamma Ray är, men det känns ganska patetisk. Det är en irritation som väcks då jag råkar läsa nått av journalisten Martin Carlsson på lögntidningen Expressen bl.a.


Så då var jag alltså på en spelning med dessa två bespottade band som betytt så mycket för mig i mitt liv. Jag kom på mig själv att tänka på det då Helloween spelade låten ”Eagle fly free” (hela spellistan var som tagen från det jag tar med i mina egna låtlistor):

Hey, we think so supersonic
And we make our bombs atomic
Or the better quite neutronic
But the poor don't see a dime

Nowadays the air's polluted
Ancient people persecuted
That's what mankind contributed
To create a better time

Detta är alltså vers två i det epos som är ”Eagle fly free”. Jag undrade om jag hade varit en annan människa om mitt första favoritband hade varit Just D?

Hur som helst var spelningen i sig magnifik; jag älskar som sagt båda grupperna och även om de varit lite dekadenta på slutet anser jag att, Hey, det går inte att göra femton skivor och få alla bra. Det måste bli ett par skivor som jag inte gillar eller som är lite svagare. Dock är båda gruppernas senaste skivor uppryckningar å det grövsta.


Gamma Ray, som tillsammans med Nocturnal Rites, får se sig som ledande enligt mig, i den genre de tillhör, har med skivan Land of the free II visat att de kan skriva riktigt bra låtar och jag saknade flera låtar då de spelade live. ”Empress”, och ”Hear me calling” tillexempel. De körde ”Real world”, som är en smekning av mitt textsinne. God is an illusion… Underbart! Att påstå att det är ett Iron Maiden ripoff visar bara att man endast hörde en del av en låt och valde att göra det enkelt för sig; det är alltid enklare att klaga än att vara objektiv – det krävs mer av skribenten och det är många som inte har ”det” som tillåts ha åsikter offentligt.


Helloweens senaste alster är bra mycket bättre än den förra skivan som var helt menlös. Den har ett par tre fyra riktigt bra låtar och känns mer gedigen. De nya medlemmarna har hittat hem i bandet tror jag.


Men vad jag än säger, det roligaste med spelningen var då Gamma Ray gick upp på scenen tillsammans med Helloween och spelade två låtar (”I want out” och ”Future world”) För en som älskat dessa band som jag har, var det stor musikalisk magi och något av en dröm i uppfyllelse.


Mer heavy metal åt folket!



Just nu är det Machine Head’s ”The Blackening” i mina öron. De har gjort en Testament och slängt bort alla dåliga eller mediokra idéer och samlat det typiska för Machine Head och gjort nåt nytt av det. Med gamla influenser; Metallica önskar att de hade gjort denna skiva efter ”Master of puppets” Och av en händelse är ”Battery” med som cover! Episk gungmetal, de kan än, de gamla rävarna!

måndag 12 november 2007

En sån där utmaning...

Bara för att visa att jag inte tror att jag är större eller bättre än någon annan skall jag välja ett par skivor att ta med till denna fiktiva ö som verkar ha båda mat och el och stereo för mitt musiklyssnande. Verkar det jag säger konstigt är det bara att läsa vad jag skrev i förgående inlägg angående dessa otroligt löjliga så kallade utmaningar.

7 skivor och varför just dem?


1 Helloween var min första riktiga musikaliska förälskelse. Visst, jag gillade en massa artister före Helloween klev in i mitt liv, men det var det första bandet jag samlade skivor av. Jag kan nog leva utan deras musik nu, även om deras senaste skiva, Gamling with the devil, är en uppryckning. De håller en jämn nivå, men inte tillräckligt hög. Jag föredrar band som Nocturnal Rites, Gamma Ray och andra mindre kända rockare. Men jag måste ha en skiva med. Det står mellan cd-versionen av Walls of Jericho och någon av Keeper of the seven keys alstren. Jag tror dock att det lutar mot Walls eftersom att det trotts allt är tre skivor i en. Svårt val hur som helst, jag älskar alla deras tidiga skivor.


2 Det var för det mesta Kai Hansen som skrev musiken i Helloween och hans egna band, Gamma Ray har gjort en massa skivor som lätt skulle platsa på denna öde ö. :D Min favorit är Land of the free, deras odiskutabelt bästa skiva. Enligt mig. Alltså måste jag välja den. Andra potentater är Sigh no more, Power plant och kanske Genius and insanity.


3 Mycket heavy metal är det. Dream Theater har gjort ett par riktigt bra skivor, och ett par ganska tråkiga. Då jag vill ha med lite mer musik än bara heavy metal, hur teknisk det än är, väljer jag bort bland andra Symphony X, trots att jag faktiskt tycker att de är ett bättre band. Men Drömteaters skiva Scenes from a Memory är en av de bästa skivor någonsin och det är ju lite av tanken då man väljer skivorna, antar jag.


4 Cannibal Corpse är världens bästa death metalband. De har gjort skivor som krossar allt motstånd och deras genrekamrater skäms oftast då de jämförs. Jag har problem att välja skiva eftersom att de flesta är kanonbra. Men finalisterna är helt klart Bloodthirst och Gallery of suicide. Vilken skall man välja då? Bloodthirst är den aggressivare skivan av de två men Gallery är bredare. Jag tror att det är vad som får avgöra. Jag älskar temat, ett självmordgalleri där man går in och tar livet av sig. Bisarrt och härligt.


5 Min kärlek för hiphop är växande. Favoriterna är Cypress Hill, Eminem, Dr Dre och Sticky fingaz med flera. Jag måste välja Stickys skiva, Black Trash - The Autobiography of Kirk Jones. Det är nått så originellt som en conceptskiva om mr sticky, påhittad. Han är numera mer känd som Blade i tv-serien med samma namn.


6 Testament är ett av de band som jag gillat sen jag först hörde dem. Då det begav sig var det debuten The legacy som lockade till jubel. En sak som thrashen lidigt av, till skillnad från hårdrocken, är de tidiga produktionerna som inte alltid passat till den aggressiva och oftat tekniska musiken. Ljudet har gjort att en del skivor har åldrats ofördelaktigt. Då Testament släppte skivan The gathering i lsutet av 90-talet hade alla ljudproblem åtgärdats. Och med Dave Lombardo från Slayer på trumman kan det inte bli dåligt. Faktiskt. En av de bästa skivorna som sammanfattar allt som thrash metal handlar om. Texterna är dessutom lysande.


7 Nått som inte är metal. Skitsvårt. Jag känner att hela 70-talsrocken, Deep Purple, Rainbow och till viss del även Zeppelin fått stå tillbaka. Men vad gör man? Jag hade lätt kunnat ta med alla Yngwie Malmsteens skivor utan att gråta (utom de tre senaste!!!). Det får bli en samlingsskiva av Nationalteatern Livet är en fest - En Samling. Annars hade det blivit Lalehs debut som är hur bra som helst. Eller kanske Björks debut? Aah

Gud vad jobbigt. Och vem bryr sig egentligen? Nej. Förlåt för bortslösad tid och sluta genast med sådana här dumheter, ni kan ju läsa en bok och lära er nått.

Konsumstalinismen

Alltså, jag läser ju en del andras bloggar och ser att en sak som uppskattas hemsk mycket är dessa små löjliga ”utmaningar” som oftast innebär att man skall välja en skiva eller en bok eller vad fa-an som helst. Själva poängen är att man skall välja EN sak bland MÅNGA saker. Typ: om du skall till en öde ö för resten av ditt enfaldiga liv, vilka fem böcker/skivor (o.s.v.) skulle du ta med dig? Och vad har det förövrigt med Konsum att göra?

Jo, det är ju kul att delta i tanken och filosofera lite om vilken skiva och varför just den skivan. Men frågan är hypotetisk såtillvida att vi förmodligen inte kommer att utsättas för krig och just en cd-skiva skulle inte finnas bland det man prioriterar i det läget. Nuförtiden har vi Ipods eller dylikt med plats för hur mycket som helst.

Nå, man begränsar sitt urval; bland många bra alster tvingas man välja ut ett fåtal. Men det är ok, det är man själv som gör valet. Frågan är vad man gör när man inte får göra valet själv. Kapitalismen är, i dess nuvarande form, en genomvidrig och rutten ideologi vars funktioner i stort går ut på att man måste slå ut någon för att själv vinna; ett slags socialdarwinism alltså, (för er som inte förstår: socialdarwinismen = fascismen). Dessutom är den protektionistisk, de som har mycket skyddas av reglerna som skapats av, föga förvånande, de som har mycket. Om man vill fördjupa sig i mina åsikter om högerpolitik finns fler inlägg här att ta del av. Det som är min poäng är att kapitalismen försvarare oftast använder argumentet MÅNGFALD och VALFRIHET som argument för deras fascism.


Jag tar ett exempel från detta land. Jag bor i skithålan Upplands Väsby, helt frivilligt bör tilläggas. Det finns ett så kallat centrum (läs köpcentrum) i denna by som har för avsikt att konkurrera med de andra stockholmsförorternas dito. Det finns en ägare som bestämmer vad det skall vara för ”inriktning” på centrumet. En direkt följd av det är att butiken ”Väsby radio och tv”, numera: ”Väsby radio och tv & Skivdraken”, inte fick vara kvar i detta ”centrum” eftersom att de inte passade in. Enligt vem, kan man fråga sig? Jag vet inte. Ägaren är okänd, men det är oväsentligt, detta är inte en lokal företeelse. Har man lånat lite tid åt Naomi Klein och boken No logo vet man dessutom varför det händer.

Frågan nu är: vem fa-an har rätt att göra det valet åt mig? Varför fick inte jag vara en del av det? Det är inte demokratiskt, det finns de som anser att kapitalismen är demokratisk, jag anser att de som tycker det är hjärndöda; hur kan det vara demokratiskt att låta den som har mycket pengar bestämma över den som har lite pengar? Det kan omöjligt vara demokratiskt av uppenbara skäl (en människa, en röst). Det är idioti att påstå annat, faktiskt.

På samma sätt som en ansiktslös styrelse har rätten att bestämma vilka butiker som passar in i ett koncept som vi påtvingas leder det till en form av censur mot yttrandefriheten. Hur? Uppenbart säger jag. Först och främst är det innehållet i de butiker som förvägras en plats i valfritt köpcenter, som avgör om de skall få vara med i det semioffentliga utrymmet eller inte. Innehåll som anses opassande, i detta fall obskyr hårdrock och radio/tv/dvd-mm-apparater. Nu är alltså beslutet att jag inte får välja bland dessa varor. Varför Upplands Väsbys idiotiska centrumledning (som för övrigt tror att deras skitcentrum påminner om handelskvarteren i Milano…) har valt att förbjuda ovannämnda butik utrymme vet jag inte; information står ej till allmänheten att förfoga över i sann odemokratisk kapitalistisk anda. I andra fall är anledning tillexempel att vissa varumärken inte finns med i ett avtal; se på coca-cola som håller på att ta över all läskförsäljning med hjälp av mycket tveksamma metoder. Som alltid så funkar inte kapitalismen utan de protektionistiska elementen måste visa sina vidriga nyllen. Coca-cola förbjöd en massa kiosker att sälja ett konkurrerande märke med hotet: säljer ni det får ni inte sälja våra produkter. Produkten var de där fruktdryckerna som kom för nåt år sedan. Denna metod funkar bara på mindre kiosker eftersom större butiker inte är lika beroende av produkten. Demokrati enligt borgare. Idioti enligt alla som kan tänka.

I den version av kommunismen som den liberala och sossestyrda median ger oss är det stalinismen vi påtvingas, trotts att de flesta vänstersympatisörer tar avstånd från de dumheterna. Men ägarna till tidningarna/tv-stationerna behöver inte motivera sig eller hålla sig till sanningen; de har ingen att stå till svars inför eftersom att de tidningar som skulle kunna ge oss en annan version oftast inte ”passar in i utbudet” eller inte har en distributör med medel att sluta avtal med de stora kedjorna. Oftast beroende på Coca-colaexemplet jag nämnde här ovan. Den fria marknaden skyddar sina egna vinster och har ingen lust att granskas ingående. I slutändan blir våra val allt enklare att göra, det finns helt enkelt inga alternativ. Så nästa gång du handlar på konsum och försöker hitta dina Bonduellemajsburkar och bara hittar coops egna märke kanske du ska tänka efter innan alla våra val försvinner.

måndag 8 oktober 2007

Skivköp

Skivköp utfört.

En fördel med att tappa bort skivor är att man efter ett tag, om skivan är bra, köper om dem. Är skivan bra, vilket den bör vara om man köper den en andra gång, blir det som ett återseende av en gammal kompis man ej träffat på flera år och har mycket att berätta för.


Jag hittade Darkanes debutskiva ”rusted angel” och Ayreons dito; båda skivorna är jävligt bra och jag har inte hört dem på flera år.


Ayreon är det någon snåljåp som lånat av mig och sedan lite lägligt glömt bort att lämna tillbaka. Varför gör man så? Mot en medmänniska? Jag har aldrig stulit en skiva av en vän någonsin. Det borde vara belagt med dödsstraff. Eller i alla fall kondylom.


Skivan ”The final experiment” hette från början: Antony Arjen Lucassen ”Ayreon, the final experiment”. För allas trevnad ändrades bandnamnet till Ayreon då skivbolaget inte ville besvära oss köpare med förvirring. Jag hoppas att jag har återställt den förvirringen nu. Förvirring rules. Att skivan jag nu köpte hade en bonusskiva var bara kul.


Jag gillar den; andra skivan, Actual fantasy är mer exprimentel och bra på sitt sätt, men denna är mer inspirerad av hans tidigare skivor med Vengence: melodisk hårdrock med finnes! Vill man undersöka ovannämnda band rekommenderar Arjen skivan Arabia. Jag håller med.


Darkane kom som en smäll på käften från ingenstans och rockade hårt. Debuten är det bästa de gjort. Sången är så där härligt bay areainfluerad. Jag älskar thrash metal! Gungigt värre.


Skivaffär’n i umeå har mycket roligt!

onsdag 3 oktober 2007

Vad du får göra och vad jag får göra

Alltså... Jag läste aftonbladet idag. En av de sämsta politiker jag vet har uttalat sig korkat igen. Hon gör oftast det, Maud, om hon är korkad eller elak är inte helt klart. Hon LÅTER korkad, men det kan vara en fasad.



Hon har alltlså sagt, angående de nya hemnära tjänsterna och det faktum att det visat sig att det fuskas: man får inte göra avdrag för trädfrisering men man får göra avdrag för buskfrisering. Fuskarna väljer att kalla träden för buskar då de får sina kvitton skrivna. Mauds kommentar: det är ett nytt system och företagen och kunderna har inte lärt sig reglerna ännu. Typ. Vilket ju är korkat, de har visst klart för sig hur reglerna fungerar. Det är ju det som är poängen.



Tänk om det varit sjukskrivning det handlade om. Hade hon sagt samma sak då? Icket.



Högern, småsinta snåljåpar som ser darwinismen (läs fascismen) som nått jätte bra. Kan ingen i alla fall försöka överbevisa mig?

tisdag 18 september 2007

Robert Jordan är död

Jag hade i alla fall önskat att han skulle hinna skriva färdigt serien. Jag vet, det är egoistiskt...

Min respekt är gränslös inför honom.

Helvete.

söndag 16 september 2007

Terrorister...

Det finns terrorister.


Men var? Frågar man de vansinniga skribenterna på SvD eller DN eller fram för allt expressen finns de i en organisation som heter al-Qaida. De finns över hela världen. Om man frågar en sakkunnig i de frågorna kommer denne att säga: de som kallar sig terrorister nu för tiden - de i Danmark och Tyskland som nyligen greps - de kommer att säga att de är INFLUERADE av al-Qaida. Observera i att det finns en oerhört stor skillnad på att vara influerad av något och att vara en del av det faktiska ”nätverket av terrorceller” som högerns pennriddare ser bland väderkvarnarna.


En annan tragisk sak i terroristdebatten är: vad är en terrorist? Nuförtiden är det enkelt: det är det som USA, Israel eller England väljer att kalla terrorist. Det kan vara demokratiskt valda ledare eller regeringar. Vi kan gå långt tillbaka eller stanna i närtiden för att se hur de, terroristerna, väljs. De måste ha en sak i alla fall: naturtillgångar. Annars är det ingen som bryr sig. Venezuela med deras demokratiskt valda Chavez är en terrorstat enligt både folkpartister och andra högerpopulister. Hamas valdes demokratiskt och fick inget erkännande av väst. Därför förfaller det palestinska folket ännu mer och närmar sig den utplåning som enligt alla tecken verkar vara Israels mål. Om amerikanarna hade gjort sitt uppror mot Storbritannien idag hade de varit terroristerna… Vilken amerikansk politiker skulle kalla Pinochet för terrorist?


Frågan kanske bör vara: hur kan vi förhindra att fler terrorister får en anledning att existera; de tär inte konstigt att krig mot u-länder renderar i dåd mot de krigförande länderna. Vad förväntar de sig egentligen? Att de lydigt skall lägga sig ner och dö?



Ner med högern, de lägger grunden till jordens undergång!

söndag 19 augusti 2007

Musiktankar.

Musik idag är nått helt annat än vad det var för 15 år sedan. För mig i alla fall. Visst, jag håller mig uppdaterad och jag köper skivor ibland. Men det är inte särskilt ofta och det är mest band jag redan har hört. De gånger jag hör nått nytt är det allt som oftast på Björklövens webbradio eller om någon kompis spelar det för mig. Förr om åren lusläste jag alla fazines och tidningar jag kom över för att hitta de grupper jag skulle kunna tänkas gilla. Kamelot, Symphony X, är två förälskelser som jag grävt fram genom idoghet forskande. Det finns fler men jag kommer inte på några just nu.


Det var så lätt i början då man inte hade hört allt och det mesta var nytt.


Pantera var helt okända då jag snubblade på skivan ”Power metal” på vinyl på en av de många skivmarknader i Umeå som jag bevistat. Jag gillade titeln och det hiskeliga omslaget. Jag påmindes om Obsessions ”Method to madness” skivan. Fruktansvärt omslag men skitbra musik. Pantera släppte Cowboys from hell ett år senare och efter det vet väl alla vad de går för.


Poängen är givetvis inte att jag hittade bandet först, utan att jag verkligen letade med passion och glädje. Passionen för musik finns kvar. Både den skapande delen även om jag inte spelar i nått band som släpper skivor mer. Kanske blir det så igen, men det är just glädjen som är viktigast. Men själva letandet; det är inte lika kul att stå i en skivbutik och bläddra bland vinyler i timtal. Och letar jag nått nu för tiden vet jag oftast redan innan vad det är. Jag kommer inte ihåg när jag chansade på ett skivköp senast. Visst, till stor del beror det på priserna. Det är inte roligt att laxa upp 200 och komma hem med en medioker skiva. Det tror jag alla håller med om.


De skivor jag köpt i år är lätträknade. Deicides senaste ”The Stench of Redemption”. Skitbra skiva för övrigt, jag tror det är deras bästa! Cannibal Corpses Kill, också den skitbra. Russell Allen/Jorn Lundes skiva köpte jag även. Den var en besvikelse. Märkligt med två så vassa sångare. Men det är klart, det är musiken som gör det, inte sången. Gamma Ray är ju ett favoritband och ingen kan ju påstå att Kai Hansen är bäst i världen på att sjunga. En annan skiva jag skaffat är senaste Laleh, en lite besvikelse då jag avgudar den första skivan.


Saknar jag letandet? Ibland. Men det är lätt åtgärdat och jag tröttnar ofta snabbt på rotandet.


Jag har blivit gammal.


Men inte klagar jag. Musik är en av de bästa saker jag vet. Bäst är givetvis min dotter Miranda och min sambo Feline.


Peace!

Harry Potter

Jag såg senaste Harry Potterfilmen igår.


Jag har sett alla filmerna och läst alla utom den senaste boken. Min spontana kommentar till cirkus Potter är: jag gillar ju sagor så jag läser gärna de lättlästa böckerna. Men filmerna… Jag vet inte vars jag ska börja… Först och främst är skådespelarna från två olika läger: de yngre är helt värdelösa i bästa fall och klarar inte för fem öre av att se trovärdig ut. Om det beror på att de följer böckernas dialog lite för noga vet jag inte. Men jag tror det – all spontanitet försvinner och man undrar verkligen om det inte skulle ha gått att i alla fall ändra liiite av innehållet i deras konversationer -som passar bra i bokform men känns otrolig krystad på film. Den bästa av de unga i den nya filmen är hon som spelar Luna Lovegood och hon är ny för filmen och för skådisyrket. Bra castat…


De äldre skådisarna är å andra sidan helt lysande. Alan Rickman, Gary Odlman bland andra, får dialogerna att verka som gjutna. De är mästare på sina jobb helt klart. Nu är även en annan favorit med i filmerna, en av de brittiska skådisarna som jag verkligen avgudar i allt hon är med i som jag sett: Helena Bonham Carter. De finns fler exempel men detta är mina favoriter i alla fall.


Handlingen är som en del andra människor påpekat, lite av en mellanhandling. Författaren bygger upp inför nästa film som kommer att vara betydligt mörkare.


Filmen i sig är bättre än de flesta av de tidigare då barnen trotts allt lärt sig lite om skådisyrket.


Ja… Jag vet. Inte så relevant för mänskligheten. Bara nått jag tänkte på.

onsdag 8 augusti 2007

Grattis revolutionären!

Cornelis Vreeswijk skulle ha fyllt 70 år idag.


Han var det mest svenska i ett land där han inte ens var medborgare. Jag vill härmed minnas och hylla honom som det största av våra poeter någonsin. Jag mins att det började med låtarna brevet från kolonin och Hönan Agda en gång i tiden. Men allt eftersom att jag lyssnade in mig på honom fann jag nya pärlor och hans bredd från folkligt snuskig till politisk filosof beundrar jag stort.


Idag är den låt jag lyssnar mest på Rätten till ett eget liv av Viktor Jara. Den elfte september i Chile får aldrig glömmas.


Långt bortom mörka hav… översatte Cornelis.


Jag kan tillägga att bomberna fortfarande regnar. Människor våldtas än av överheten.


Cornelis är död! Länge lever Cornelis!

onsdag 1 augusti 2007

Mediebruset i latinamerika.

Allt medan man tar del av den debatt som pågår i de medier häpnar man över vilken total ignorans som genomsyrar nyhetsinnehållet som flödar över oss.

Mitt senaste problem har haft väldigt mycket med Latinamerika att göra. Samtidigt som medier i sverige rasar över det faktum att Hugo Chavez stängt ner en tv-station (RCTV) har ingen tagit del av VARFÖR den stationen blev av med sina rättigheter. Eller: varför de inte fick förnyat kontrakt, eftersom att det var det som hände.

Ponera ny att TV4 skulle börja sända propaganda mot den regering som sitter vid makten och uppmana till revolt. På riktigt alltså. Och under en lång tid köra den på bästa sändningstid. Chavez blev arresterad och avsatt då detta hände. Men sen befriad. Då han blev avsatt sändes falska bilder på jublande folkmassor (alltså arkivbilder som hade med helt andra saker att göra). Då han frigavs sändes ingenting om det på deras nyheter.

De agerade alltså efter ekonomiska intressen och påtryckare från både amerikanskt håll och från rika familjer och företagare som inte gillade den nya ordningen i landet.

Denna kanal blev alltså av med sändningsrättigheterna. De fick behålla dem i fem år efter händelsen. Det är väl snarare DET som är det märkliga.

Tänk nu att det varit i Sverige och att det var Reinfeldt eller Persson som blev satt i fängelset. Skulle tv4 få nytt sändningskontrakt? Jag tror inte det.
Nu ska man inte ta mina ord för sanning även om jag är välunderrättad.
Man kan kolla in den internationellt prisade dokumentären Chavez – stats-kupp framför kameran (The revolution will not be televized), gjord av ett irländsk filmteam som befann sig i Venezuela under statskuppen 2002, vilken tydligt visar medias och RCTV:s roll i försöket att störta Chávez. Filmen visades av SVT:s Dokument Utifrån i oktober 2003.
Men minnet är kort i det mediebrus som vi lever i.

lördag 30 juni 2007

klotterdebatten.

Återigen känner jag att borgarna travesterar det sunda förnuftet; det händer förvisso ofta att jag känner det eftersom att deras ideologi går ut på frihet för den rika vad det än må kosta. Nu är det en klotterdebatt i Stockholm som väckt min ilska; det skall finns en nollvision och allt klotter som anmäls skall vara borta inom ett dygn. Typ så heter det i den moderatstyrda alliansens senaste förslag. Om man bortser från att det är ett inskränkande av det fria ordet (ja, det är det, men frihet är ett väldigt subjektivt ord med deras mått) är det även korkat.


Att göra en ungdomssubkultur förbjuden är som att pissa bensin på en eld. Korkat. Det föder en spänning i klottrandet som lockar de förvirrade tonåringarna som oftast inte begriper följderna av att bli gripen om de utövar sin samhällsilska med sprayburkar. Jag har följt debatten med trötta ögon - trötta eftersom att det bara är ett korkat förslag i raden av många andra; trötta för att jag inte är förvånad på det översitter som högern ägnar sig åt. Trötta men dock tillräckligt pigga för att se en sak som återkommit, att det kan finnas en inte fullt så oinskränkt väg som en nollvision, exemplet med klottervägg i Norrköping som tydligen skall fungera väldigt bra där. Varför har alternativet inte ens diskuterats?


Nej, högern målar in sig i det hörn, där man förvisso förväntar sig att de skall finnas, och tar beslut på beslut som drabbar mindre bemedlade människor.


Varför annars riva upp det beundransvärda förslaget att göra Stockholm till en ”fair trade” stad? Det hade gynnat människor i andra delar av världen. Men friheten att få välja billiga, barnproducerade kläder är starkare. Får jag förmoda. Ordet idiot känns nära till hands.


Vad är friheten i att uttrycka sig värd?


Jag förväntar mig ingenting bra från denna regering, men jag hoppas att jag har fel. Snälla, lyssna på Nationalteaterns ”Barn av vår tid” och tänk.


Ett moderat argument är: det finns inget fint klotter.


Är inte det subjektivt? Eller skall alla tycka som de?

Hjälp?

onsdag 6 juni 2007

Ondska

Myten, konceptet, sanningen.


Då jag var lite yngre än idag spelade jag i ett death metal band som jag var med och startade. Någon gång för cirka 15 år sedan blev jag intervjuad i en tidning, för att annat band jag var med i. De ställde en fråga om det andra bandet, det band som jag startade, en fråga om vad texterna handlade om. Frågorna i liknande intervjuer var oftast likadana och om man ville bli läst fick man skriva långa eller kluriga svar. Nå, jag var inte särskilt klurig så jag skrev ett långt svar.


Jag seglade iväg på pennans hav och hittade på (ljög) en story som band samman alla texter. På nåt sätt fick jag det att stämma in i ett koncept som växte fram under det svaret. Jag var imponerad då jag läste den lilla sagan. Den skulle jag utveckla, blev mitt beslut och utveckla den gjorde jag. Jag gör det fortfarande då jag plitar lite på en del av berättelsen på svenska (jag skrev alla musiktexter på engelska). Jag tycker det är kul.


Hur som helst uppfylldes en dröm med det bandet då vi fick det skivkontrakt som de flesta eftertraktar och storyn bara växte. Jag hade en vag idé om hur allt skulle gå och vad som skulle hända. Första skivan fick titeln ”The tale of black” och var en science fiction, fantasysaga om slutet på universum, tid och rymd. Slutet på allt helt enkelt. Men då det är fantasi med i bilden så hade jag givetvis en fortsättning, en värld där jag fick ha mina egna regler. Texterna på skivan utspelade sig just i slutet av denna ”värld” och i början av den nästa.


Problemet uppkom då vi skulle spela in skiva nummer två. Då låtarna skrevs skulle texterna handla om en värld med magi och sån skit, och det skulle givetvis vara en slags centralplanet i mitt nya universum. Det var bara det att då jag skulle förklara meningen med ondska tog det stopp; jag kunde inte för mitt liv motivera ondskans existens eller ens förklara vad ondska var. Jag sket till slut i konceptet och började skriva texter som handlade om vad jag tyckte och tänkte; mycket av det jag tänker på är politik eller politiskt, så en del texter handlade om larv som fåfänga, psykoser (psykologi), fascism, miljöförstörelse och annat matnyttigt. Om det var bra eller inte får andra avgöra. Jag var dock fast i funderingarna runt ondska.


Det som slog mig var att jag sett det från fel sida; ondska var/är inte som det man lärde sig som barn: sagorna var larviga och aldrig fick man ett motiv till varför någon ville förgöra jorden, världen, universum eller sitt land – det var galningar allihop som handlade efter ologiska mönster. Inte heller religionen kom med en tillfredställande förklaring – visst, satan ville ha makt och skulle få den i tusen år, men om han var så ond skulle han ju förgöra allt. Då fanns det ju ingen att "onda" sig på. Jag såg aldrig poängen, dessutom är bibeln full av inkonsekvens som man stör sig på om man vill veta nått. Nej, svaret fanns på annan ort. Och det var givetvis enklare än jag kunde tro.


Sanningen är den att det bara slog mig då jag av ilska läste om ett fruktansvärt övergrepp mot människor i Gaza samtidigt som jag just hade haft historieprov i skolan. Det vi undersökte var feodalismen och jag skrev ett arbete om det och drog paralleller till nutidens näringsliv och företagande.


Det som driver människor att begå handlingar som får oss att gråta av frustration, äckel eller sorg är alltid mänskliga – det är aldrig monster som skjuter bomberna eller utnyttjar den ensamme arbetaren så att hon dör av hunger eller… köld. De nedriga motiv som styr dessa handlingar är alltid makt eller pengar. Vilka oftast är samma sak.


För är det inte ren djävla ondska om man låter människor svälta och lida bara för att man själv anser att just MITT folk har rätt till denna markplätt; är det inte fruktansvärt då människor avrättas för att den svarta sörjan som finns under deras åker anses som en rättighet för att folk som lever flera länder från varandra?


Hur kan man välja att se åt sidan då människors möjlighet till mat, vatten och drägligt liv blir till en fråga om vem som kommer från rätt land och vem som helt enkelt får finna sig i att pinas?


Kan man, om man har någon som helst skam i sin kropp, tillåta att barn slits ut och tvingas leva i gifter och under värdelösa villkor bara för att just det företaget skall kunna gå med större vinst eller för att man själv skall kunna köpa billigare kläder?


Jag vill givetvis säga: nej, man kan inte det.


Men det finns de personer som anser att den viktigaste friheten är den som tillåter människor att göra vilket vall de än önskar Problemet är att det är en motsägelse som ej ifrågasatts eller belysts tillräckligt noga eftersom de som styr debatten oftast äger debattens forum.


Ett exempel: inför det svenska valet 2006 gick en klok skara människor från sveriges landsting ut med förslaget att alla kläder som köps in till de anställda på offentliga platser skulle vara rättvisemärkta. Vilket innebär att de är tillverka av människor som garanteras en dräglig lön och acceptabla villkor. Borgarna sa nej. Den fria marknaden är viktigare.


Fria? Följdfrågan, som är otroligt enkel att besvara blir: VEMS frihet pratar vi om?


Jag ser det som otroligt egoistiskt att kräva billiga kläder på andra människors bekostnad. Jag ser det som lika vidrigt att kräva att människor skall plågas för att andra människor skall få bära billiga kläder. Vilka förlorar på det i längden? Det är inte de som äger företaget som säljer kläderna. Det är de arbetare som utnyttjas att ta dåliga (farliga) jobb till låga löner. Dessa jobb fanns en gång i västvärlden. Men allt eftersom fackföreningar och arbetsrörelser gett oss starkare skydd och mer rätt har företagen sökt sig från dessa humana utgifter för att kunna exploatera på andra människors bekostnad. Våra jobb försvinner till folk som lever med en standard som hör hemma på 1800-talet.


Om dessa människors lidande betyder nått är konceptet kristallklart. Ondska är att utnyttja andra människor för egen vinnings skull. Borgarna kallar det för frihet. Jag kallar det för ren och skär jävla ondska.


Man kan undra varför Haiti är huvudtillverkare av sportutrustning åt diverse större märken. Är det deras expertis, naturtillgångar eller är det nått värre? Det är inte deras expertis. Det är beroende på USAs utrikes politik och återkommande dödspatruller, vars lika vi sett ibland annat Nicaragua (Contras), Fraph och andra vidriga människor som avlönas av världens ledande terroristland. Rätten att köpa Pocahontas av människor som tjänar 8 pence i timmen är så viktig att man måste hålla det fattigaste landet på västra halvklotet under ständigt hot för att inga arbetsorganisationer skall få fäste. Valet om man inte arbetar är svält. Deras skulder växer ständigt eftersom att ingen kan leva på de lönerna.


Medellivslängden på Haiti är 53 år.

Allt för billiga kläder och den fria marknaden.

Så vad är då ondska? Är det att säga nej till en fri marknad och kalla sig kommunist eller är det att exploatera människor?

Coka Cola

Äckliga företag!

http://killercoke.org/

onsdag 30 maj 2007

Humor

Jag gillar hårdrock.

Jag gillar även att skratta.

Om om man vet lite om bröderna Johansson, tidigare i Yngwiee Malsteen's rising force så blir detta bara hur bra som helst.

Kiik!

http://www.youtube.com/watch?v=iA9RN3wuuBo

lördag 5 maj 2007

En strimma hopp

Hoppet lever. Hur märkligt det än kan låta i tider då krig startar på falska premisser och den folkliga protesten anses vara helt oviktig och nått att ignorera.

I ett avsnitt av tv-serien Vita huset, inför kriget mot Irak, skrek en av skådespelarna att de minsann kommer att tacka USA då de vunnit mot Saddam. ”They will thank us later”, det slutade med att han viskade mening. Hemskt dramatiskt, men det visar om inte annat på vad i alla fall de intellektuella i det västliga landet tror. Nu vet jag att det är en motsägelse; jag betvivlar på att de intellektuella i det landet har så pass höga positioner inom media. Se barra på Chomsky. Han får alltså inte vara med på tv på någon av de stora kanalerna. Med få undantag. Hans åsikter är inte önskavärda.

Nå. Det jag tänker på är främst Chavez, denna lustigkurre som med humor och pengar (från olja) bekämpar den vidriga amerikanska regeringen i sydamerika.

Han har lämnat valutaunionen (IMU) och världsbanken på premisserna att det är ett instrument för imperialismen. Helt sant och riktigt; kravet för att man skall få låna pengar från världsbanken är att man skall sälja ut statliga tillgångar och göra naturtillgångar tillgängliga för exploatering. Helt förkastligt och det leder till större skulder och ökad fattigdom. Dessutom tar han tillbaka landets oljetillgångar från de företag som stulit oljan från Venezuela under lång tid.

Hans motdrag är att starta en liknande bank åt Sydamerika. Men utan de krav som håller på att suga ut länderna ibland annat Afrika och Sydamerika. Klockrent. Det behövs en rättvisare värld och USA är för orättvisor och massmord.

Ja, det är massmord om man vet att antalet döda kommer att bli katastrofalt höga om man förstör möjligheterna till rent vatten och sen förbjuder landet att köpa material att laga det med. Irak, 500 000 döda barn sen gulfkriget till 1995 då USA förbjöd fortsatt räkning. Bland annat.

John Pilger skrev: William Russell, den framstående korrespondenten som rapporterade om de imperialistiska krigens blodbad, kan ha varit den första att använda uttrycket "blod på hans händer" för att beskriva oklanderliga politiker som på tryggt avstånd från händelserna beord-rar massmord på vanliga människor. Enligt min erfarenhet är "blod på hans händer" särskilt tillämpligt på de politiska ledare som saknar personlig erfarenhet av krig, som exempelvis George W Bush, vilken lyckades slippa ifrån militärtjänstgöring under Vietnamkriget, och den förvekligade Tony Blair. De utstrålar den inneboende fegheten hos män som orsakar död och lidande inte med sina egna händer utan genom en orderkedja som bekräftar deras "auktoritet".

Tänkvärt.

Men som sagt, Chavez sprider hopp.

Jag är dock lite ambivalent, om USA går ut ur Irak och inte anfaller Iran kommer de att fokusera på Sydamerika igen. Då kommer Chavez förmodligen att mördas. Så opererar USA i Sydamerika.

tisdag 1 maj 2007

Detta jävla Israel

Ett par saker som får mig att undra över Israel är: igår den 30 april fick vi se på nyheterna hur reaktionerna på deras senaste krig mot Libanon var bland folket; vi fick höra att det var ”ett dålig skött krig” och att ”regeringen borde lämna nycklarna på bordet och avgå”. Vi fick inte höra någonstans att det var dåligt med krig…

Ledaren i landet är misstänkt för brott. Brott som skulle avsätta vilken svensk politiker som helst snabbare än ögat om bara media fick tag på uppgifterna.

Kriget mot Libanon anses som slarvigt - dåligt skött. Ingen reflekterade över att det var olagligt eftersom att Israel och USA styr världens agenda om vad man får och inte får göra i mellanöstern.

De amerikanska klusterbomberna dödade flera hundra oskyldiga och civila. Vars är den internationella kritiken mot det? Vem vågar stå upp mot nutidens folkmord?

Det är kanske inte så konstigt att det smäller självmordsbomber…

onsdag 25 april 2007

Silly season!

Hur förklarar man för någon att det är kul att sitta vid datorn och läsa "trådar" som är över 150-sidor och handlar om tre nyförvärv inför hockeylaget Björklövens nästa säsong? Skall man ens idas försöka?


Det finns nåt maniskt över hela situationen; hur man sitter och klickar f5 tangenten för att se om någon liten nyhet har släppts; vilka namn det rycktas om - och det är inga dåliga namn, för en hockeybekant. Men allt som oftast är det rykten skapade av otydliga inlägg som tolkats värre än bibeln. Typ.


Det finns något hemskt barnsligt över det beteendet. Dock, kärleken och engagemanget går inte att ta miste på.


TÄNK om människan kunde ägna sin tid åt hockey istället för att rösta på Moderater som stödjer massmord.

Borglig våldtäkt eller reformer för alla?

Reform eller våldtäkt? I en tid då pr och påhopp härskar över politiken är det faktiskt på sin platts att se vad resultatet av den politik vi väljer faktiskt innebär för oss. Valet står mellan att bli våldtagen eller reformer. Hurdå, kanske man frågar sig?


Svaret är enkelt, de partier som är emot reformer vill spara in på alla statliga instanser och privatisera dem. Ett bindgalet sparande som har lett till att skolan försämrat sin utbildning; lärare får större klasser att ta hand om och de ämnena som inte är klassade som akademiska får stryka ordentligt på foten. Gymnastiktimmarna försvinner och det direkta resultatet är en allt fetare befolkning med sämre kroppsliga funktioner; böckerna som skolan skall låta eleverna lära sig från blir allt mer daterade och dess information allt mindre adekvat för den tid vi lever i. Detta i en tid då vi upptäcker att diabetes och fetma håller på att bli nya folksjukdomar. Men ingen drar parallellen, det kostar och det är inte populärt att säga sanningen. Som om sanningen någonsin passat makthavarna.


Ätstörningar blir allt vanligare bland flickor och det ser inte ut att bli bättre, snarare sjunker åldern för när de sjuka flickorna ”insjuknar”. Problemet kostar staten pengar, men besparingen som gjordes på gymnastiken och kuratorer ledde till att man i alla fall kunde ha kvar kärnämnena…


Detta i en tid då den borgerliga alliansen hyllar och inför rätten till friskolor - som ironiskt nog skall betalas av den stat de är så emot i alla andra frågor. I medier gråter de ut om hur orättvist och odemokratiskt beslut om att de inte får bidrag för att lära ut ”deras” väg; den svenska skolan är långt ifrån perfekt, men att dra bort pengar från den kan bara idioter hävda är en lösning på problemet med allt flera elever som inte får godkänt i de kärnämnen som faktiskt finns kvar på schemat. Lärare blir trötta och de som bär människornas och samhällets framtid på sina axlar bespottas av de som säger sig ha svaret i en privatiserad framtid.


De gånger borgerligheten går ut och för det goda anseendets skull vill visa att de faktiskt är medmänniskor som känner och minsann inte vill skära ner på ovanstående är lösningen att sälja ut vinstgivande statliga företag, en affär som vilken klåpare som helst inser endast generar i ett snabbt bidrag som kommer att ta slut inom en överskådlig framtid; allt i deras egna privata politiska intresse. Det är som att ge dialys till en människa med njurfel, det hjälper en vecka, sen är problemet tillbaka.


Efter dessa snabba men kortsiktiga vinsternakan man bara ställa sig frågan, då konjunkturen går neråt, vad ska vi då spara in på eftersom att skatter sänkts som om vore det julafton i von Ankas ankeborg? Vilka tror ni kommer att drabbas? De rika? Eller kommer nedskärningarna att drabba gamla och unga?


Men kriser behövs. Annars kan man inte skrämma folket till blind lydnad och tystnad. I Sverige har vi fienderna i invandrare och även kommunister numera; vi skall lära ut om de brott som begåtts i Kommunismen namn. Visst, allt som har hänt bör läras ut i historia. MEN då skall även de ca: 50 000 000 människor som dött på grund av USA:s imperialismen komma i offentligheten. Sen måste jag säga att det är lite obehagligt då en stat går in och bestämmer vad man ska och inte ska lära sig i skolan. Speciellt då det är ämnen man kan tolka med ideologi.


Det går bra för landet Sverige, men jobb försvinner ändå. De jobb som går förlorade är industrijobb, jobb som kan utföras av billigare arbetskraft i andra länder där rättigheter för arbetarna är som i Sverige för 200- år sedan; vilket givetvis är av största intresse för de storföretag som flyttar verksamheten; produkten blir inte billigare för konsumenten, men vinsten blir avsevärt högre, trotts att ofta kvalitén sjunker.


En nedskärning alliansen bjöd på förra gången har börjat visa sig… Då drabbades vårdinstanser i detta land och det helt utan att någon klagade; de drabbade var nämligen mördare, våldtäktsmän knarkare och ”dårar”. Resultatet? Fler vansinnesdåd. Vansinnesdåd som kunde ha undvikits i de flesta fall eftersom att de människorna sökt hjälp men blivit nekad på grund av bristande resurser. Kostnaden för det mänskliga lidandet har fått ett par ettor och nollor; välj vinst och avsäg dig rätten att få hjälp. Är du reformist avsäger du dig rätten att leva rikt eftersom att du är ”kommunist”. Det är ju odemokratiskt…

Idioter; idioti.

Idioti kan läsas som: svår grad av intellektuell efterblivenhet. Anledningen till att jag skriver detta är för att jag inte ids ge nått annat svar än det en sådan person förtjänar; det finns inget som är jobbigare än att förklara saker för en korkad människa, de fattar ju inte, elementärt alltså.


Motsägelsefullt nog är det oftast så att de som är mest korkad har mest makt (läs pengar), motsägelsefullt eftersom att man skulle kunna tycka att de korkade människorna inte skulle kunna hamna i en sådan sitts. Men då tar man förgivet att hela världen fungerar som en ideologisk dröm, som en utopi. Norman Mailer sa det så att det gick att få överseende över begreppet: George Bush är en idiot (både far och son), men inte för att han vill, utan för att han lever omringad av rövslickare; människor som vill åt en bättre position, vilket alla människor med självbevarelsedrift vill, det är psykologiskt bevisat och en av grundstenarna i den mänskliga psykologin så den diskussionen kan vi lämna. Däremot blir resultatet av omgivningen omöjlig att bortse från: en människa som omges av människor som vill tillfredställa den människan blir i och med det omringad av lögner eftersom att de människorna INTE vill delge kassa nyheter för sin egen ställnings skull.



Där har ni förklaringen till att ni är moderater.


Som att ett privat företag med en intressent skulle vara bättre än ett företag med ett helt land som vinsttagare.

lördag 7 april 2007

Carl Bildt, Kuba och media

Apropå Carl Bildt och hans Kubabråk: jag blir alltid lite förvirrad då nyheter som jag inte kan finna någon rimlig förklaring till dyker upp. Bråket om UD, Kuba och tokCalle var en sådan nyhet. Vad faan, tänkte jag och undrade vad jag inte fick reda på. Det var ju ganska lustiga utdrag man fick läsa av den Kubanska killen.


Jag letade på nätet men hittade inte mycket. Hela utsagan hittade jag i proletären. Varför bara där? Är inte fakta av allmänintresse?


Detta var vad han sa på riktigt, utan censur!


”Vi har med bestörtning lyssnat till Kungariket Sveriges representant. Hans stridslystna och mästrande inlägg påminner om den svenska imperialismens alls icke ärorika dagar, som drabbade grannfolk med blod, tårar och kolonial underkastelse.

Cynismen, hyckleriet och medlöperiet i hans ord väcker förvåning.

Hur kan man tala om läget för de mänskliga rättigheterna i världen utan att nämna det tortyrcentrum som USA har upprättat i Guantánamo?

Om han nu är så engagerad för de mänskliga rättigheterna i världen, varför nämnde han inte de krigsförbrytelser som begås av ockupationstrupperna i Irak? Varför undvek han att beröra de hemliga flygningarna och CIA:s fång- och tortyrcentraler runt om i Europa?
Kuba är en rättstat som innefattar alla. I Sverige ökar förföljelse och diskriminering av invandrare och minoriteter som inte motsvarar rasistiska ideal från vikingatidens erövringståg och förtäckta etniska rensning.

Sveriges anförande var typiskt för den förkastade politik av konfrontation och manipulation som präglade den gamla människorättskommissionen.

Det förklarar varför Sverige inte ingår i detta Råd, medan Kuba tack vare sina välkända meriter när det gäller mänskliga rättigheter valdes in som grundare och medlem med stöd av över två tredjedelar av medlemmarna i FN:s Generalförsamling.”

Tal av Rodolfo Reyes Rodrigues, Kubas ambassadör, i FN:s råd för de mänskliga rättigheterna

Jag måste dock säga att Bildts ord inte alls väcker förvåning. Eller att det hycklande han kommer med är märkligt; han har en bild av världen som är nära besläktad med Per Svensson, mycket avskyvärd skribent på expressen, enligt deras bild kan man inte kritisera USA, allt de gör är bra och så det så… Ifrågasätter man det är man ond eller nått. Att fakta kommer emellan spelar liksom ingen roll. Läs bara Pers attack på alla journalister som kritiserar Bush. Eller vad det nu är.

Man kan roa sig med att läsa svaret som Erik Wijk och Åsa Linderborg skrev.

Jag fattar bara inte hur korkade en människa får vara? Per Svensson, gör mig en tjänst, tänk! Om du kan…

Proletären hittar man här.

Mer om Kuba och Bildt finns här.

lördag 31 mars 2007

Det svänger snabbt...

Tidigare idag spreds nyheten att BI (byggnads industrier, de som företräder arbetsgivarna i byggbranchen) skulle skriva på det nya kollektivavtalet. Till min fasa läser jag att byggnads släppt det viktigaste kravet: granskningsavgiften.


Det var lögn. Vilka spred den? Timbro? Att näringslivet och moderater (numera även de andra i alliansen) hatar byggnads är känt. Att de arbetar med alla medel för att svartmåla byggnads är inte lika känt. Men se bara på all information om Vaxholmsbygget, eller nu framförallt om granskningsavgifterna efter dommen i EU; ingenstans stog det att läsa FAKTA, bara förtalande, förmenta lögner. Det visade sig ju att den kille som stämt byggnads inte ens betalat dessa avgifter trotts attt han sakt det åtskilliga gånger. Han ändrade sig då fakta kom fram. Lögnerna runt Vaxholmsbygget tar för lång tid att lägga fram.


Jag tänkte just gå ut ur facket då nyheten visade sig vara helt fel.


Jag blir kvar. Lugnet är stort.


Det hade varit jobbigt att bli av med Alexander Sundström OCH facket på samma dag.


Jävla Timbro!

Rapport underifrån

Jag har sett liv som jag inte velat se; sett människor med hopp tro och kärlek förintas av förutfattade meningar och korka byråkrati och – framförallt – de fördomar som det svenska samhällets arbetsgivare hyser. Vad motiverar en människa att kämpa då tacken är hån och blickar som skär genom ens hjärta och själ, vad nu själ är, som rakblad genom kött? Mer än vi tror. Annars skulle Israel brinna, USA inte finnas mer, England vara en krater i havet, Kina skulle vara världens största träsk, och så vidare…


Tappa bara inte fokus, då drunknar du.


I och med det system som vi när och som suger glädjen ur oss ger vi bort det viktigaste vi har. Men vi hade inget val. Vi har aldrig haft nått val.


En kompis förklarade för mig var namnet ”fittjaboys” kom från: Vi greps som vanligt efter att vi varit ute och festat. Det var nog en vardag och vi hade inte gjort nått, som vanligt. Eller så hade vi sparkat sönder några rutor. Vi blev i alla fall arresterade och en av grisarna står och gapar: ”Vad tror ni att ni är för några fittjaboys, va? Är det så ni vill att vi ska se på er.” En reporter fick tag på namnet på nått sätt. Kanske var det någon av oss som började använda sig av det. Hur som helst så fanns det ingenting innan, men efteråt…


Givetvis är det aldrig så enkelt; försök första frustrationen hos en människa som ser sina föräldrar kämpa och inte ens få ett jobb med anständig lön, samtidigt som andra människor, med svenska namn och en ljusare hy får det. Se dessa människor leka som barn på den gård de bor på, se hur snutar kommer och skriker åt dem för att de vill ha roligt som alla barn. Se sen hur de äldre människorna, tyngda av kriminalitet och kärlek till deras kamrater kommer och bjuder på glass, läsk, godis, ger dem kläder och annan skit. Vars hamnar lojaliteten? Vilka väljer man att följa?


Varför gå den långa vägen då det uppenbarligen går bra att gå den korta, enkla? Att kunna ge sin mor en BMW för pengar som betalats av knark spelar ingen roll, det är familj, det är kärlek. Man vill visa att man själv kan. Visa de vuxna, visa världen. Vi duger… Ni har sparkat på oss i år, nu sparkar vi tillbaka.


Med drogaffärer får man kontakter överallt, i övre klasser som i de lägsta; i nazistkretsar och i yuppiekretsar.


Nazi???


De flesta nazister, de som är ledarna, är inte nazister. De säljer anabola till unga osäkra människor som saknar trygghet. De får dem att känna sig delaktig i en rörelse. De tredubblar priset för drogerna till dem som följer dem. Det är pengarna som håller rörelsen levande. För vem faan tror ni att de där ledarna köper sin skit av? Bosse på golvet? Alla kontakter, i princip, skapas bakom galler.


Där kommer även verkligheten ikapp vissa så kallade gangsters. Här kommer alltså OG, Göteborgs fittjaboys, och med tanke på all uppmärksamhet de drar åt sig är de oomtyckta. De ställer kravet: ge oss provision av drogförsäljningen. Nej, OG är inget man skryter om numera. Få människor får så mycket stryk i fängelset.


Vad är problemet och vad är lösningen?


Tja, man släcker ingen eld om man siktar på lågans topp. Problemet är långt djupare än så, våra fördomar begraver vår värld i våld och förvridna värderingar.


Men det värsta vi kan göra är att skylla ifrån oss. Oavsett vem vi är. De idioter som anser att de har ett eget val, på liberala grundvalar och med förvirrande retorik.


Välkommen till en annan värld.

Den ni aldrig ser…

söndag 11 mars 2007

Media idag...

Den nya tidningen Neo försöker skaffa sig en identitet. Det är helt meningslöst anser jag; den skulle kunna heta Timbro. Eller varför inte Murdoch enterprise eller nått liknande?


Det är tråkigt med en tidning vars enda funktion är att förkasta forskning (förnekande eller förminskning av problemen med växthuseffekten tillexempel) eller skriva helt icketobjetivt om deras älsklingsfråga: utbilda om kommunismens fruktansvärda brott. Just det är en fråga som behöver en fotnot; allt medan debattörer på vänsterkanten förvägras att använda USA som exempel är de (reaktionärerna) själva tillåtna att sätta likhetstecken mellan Sovjet och ALL annan kommunismen. Kuba, som inte ens är ett kommunistiskt land är även de ofta förekommande i den retoriken.


Varför säger ingen emot? Kan det ha att göra med det faktum att de som äger media inte är intresserad av en debatt med deltagare från båda sidor? Absolut. För alla som sett dokumentären om Rupert Murdochs Fox, Outfoxed, eller läst lite om efterdyningarna till bilderna som bevisade tortyren i Irakiska fängelsen sanktionerade av Bushadministrationen; frågan varför Piers Morgan, chefredaktör Daily Mirror fick sparken blir rent ut sagt vidriga. Om man anser att media skall komma med faktaunderbyggda nyheter och inte propaganda från staten.


HÄR kan man VERKLIGEN sätta ett likhetstecken mellan Stalinismen och det händelseförlopp som den mest högervridna media använder sig. Sensmoral? Kritisera mig och du ryker! Du blir dessutom baktalad och har ingen chans att försvara dig eftersom att du inte äger en tv-station eller några tidningar.


Problemet blir som tydligast då man tittar på FOX själva och hur de fungerar. Dokumentären The corporation tar ett exempel där ett nyhetsteam på FOX sätter ihop ett program om ett företag som säljer mjölk till skolor, mjölk som visar sig innehålla ämnen som cancerframkallande. Reportaget blev inte sänt. Varför? Det företaget köper reklam av FOX och hotade med att sluta köpa den om kritiken kom fram. Resultatet blev efter ett par år en lagändring. Numera måste inte nyheter innehålla fakta. Journalisterna fälldes för förtal, o.s.v. Tack, det är bra att ha det svart på vitt. Kolla in dokumentären. Det finns en hel del idiotiska fakta att förfasa sig över.


Vari ligger allmänintresset av mediet som styras av pengar bara? Som helt styrs av de som har makten. Vari ligger skillnaden mellan Stalinismen och den tjuvkapitalismen som de ultrakonservativa i USA eller de på den svenska tidningen Neo?

Bojkotta Neo. Bojkotta Fox. Bojkotta moderaterna och dess ”ondskans-allians” eftersom att de stödjer denna vedervärdiga form av kapitalism. Men använd inte USA som exempel, för det får man inte. Vem som skrev den regeln känner jag inte till, men så är det. Tydligen.

lördag 10 mars 2007

Förra årets bokskörd.

Jag hade tänkt att skriva lite om böcker. Jag läser ett par i månaden om allt går bra och om den bok jag håller på med inte är för svårläst. D.v.s. för mycket jobbiga namn eller årtal, sånt har en förmåga att tråka ut även den bästa… Eller i alla fall mig. Men vad fan ska man skriva? Jag älskar böcker, det är skön flykt till en annan värld, eller en fördjupning i denna från ett perspektiv jag inte har tillgång till. Hur som helst berikar de mitt liv, men jag vet inte vars jag ska börja; det finns liksom ingen röd linje genom de böcker jag läser. Eller? Jag kollade igenom de böcker jag läst det senaste året.

Tärningspelaren av Luke Rhinehart var förra årets första bok. En sån där bok som jag velat läsa sen jag fick höra talas om den. Mycket bra psykologisk analys av mänskligt beteende, eller i alla fall ett intressant tanke experiment. Helt sjuk egentligen om en man som ger tärningen makten att bestämma sitt liv. Underhållande så det förslår.

Sheridan Lefanu skrev boken Carmilla som enligt i alla fall ett par vetare var mallen från vilken Bram Stroker skrev Drakula. Jag gillade den gotiska stämningen i den boken så då jag hittade boken Grönt te av författaren, en bok på typ 40 sidor, till ett mycket bra pris var jag tvungen att köpa den. Det var en skön spökhistoria. Typ.

Sen hoppade jag på Da Vinci-koden. Jag var tvungen att kolla upp hypen och då pocketböcker är så pass billiga slog jag till. Lättläst och underhållande. Det födde och väckte ett par frågor som varit latenta i mig ett tag. Frågor om dödahavsrullarna och bibeln: hur den skrevs (sammanställdes) och framförallt innehållet. Lättsmält och underhållande som sagt.

Andre Carneiros Piscina Livre är en mycket mer djupgående bok. Jag måste erkänn att det fanns delar av den som jag inte fattade helt utan var tvungen att läsa om för att greppa och trotts det så var jag inte helt på det klara med vad en ”ander” var rent tekniskt. Hur som helst är det en science fiction bok som utspelar sig i en avlägsen framtid där känslor och namn är nått helt odramatiskt; en av anledningarna till att jag älskar genren sf är att man kan ta ett ”problem” och placera den i en helt ny miljö med helt nya förutsättningar och sen ge sig på dem igen. Möjligheterna är oändliga.

Efter det hade jag ett par böcker av en ny favorit, Charles Bukowski och hans Historier från ingenstans. Jag gillar Bukowski för att det är äckligt och ärligt. Jag känner honom, han är jag och han är allt jag inte vill vara. Alla unga män/killar som läst hon säger samma sak. Varför? Han hymlar inte med sina brister. Jag önskar jag kunde göra samma sak.

Robert A. Heinleins AB Magi är en science fiction fantasy bok som påminner lite om Harry Potter och Neil Gaiman; bra och fantasifullt. Inte lika bra som Gaiman men absolut väl spenderade timmar.

Boken Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi hade väl alla utom jag läst. Sen hade den kommit på film och jag älskar film. Men av ren princip ville jag läsa boken först. Kanske var det dumt. Medans boken är lika rolig som jag föreställt mig så var filmen bra mycket sämre än vad jag trodde var möjligt. Bra bok var det i alla fall.

Jonas Hasan Khemiri följde upp debuten Ett öga rött med Montecore, en unik tiger. Jag var lite osäker på vad jag skulle vänta mig. Debuten är bra på grund av hans härliga språk, skulle det bara kännas som en uppföljare – typ som då Helloween försökte göra en Keeper of the seven keys part tre (eller the legacy som den väl heter) – jag hade fel. Boken var skitbra. Khmeriska har blivit ett begrepp.

En annan svensk författare, Per Wahlöö, hade jag bara läst en bok av tidigare Mord på 31:våningen – denna gång hittade jag uppföljaren Stålsprånget; ingen Beckbok utan det han skrev innan. Det är science fiction dystopi i ett mardröms likt Sverige. Påminner inte så lite om Huxleys Du sköna nya värld i sin dystra men lättlästa framtidsvision. Obehagligt nära sanningen. Precis som Huxleys suveräna bok.

Fjodor Dostojevskij, Idioten. En bok jag mer eller mindre tvingade mig att läsa medan dottern var på g ut ur livmodern; jag ångrade mig inte och Dostan är bevisligen en utmärkt författare. Men Brott och straff är strået vassare.

En bok som på ett avigt sätt påminner om Idioten är Carl Jonas Love Almqvist, Drottningens juvelsmycke. Relativt svårläst, eftersom att den är skriven på äldre svenska. Den håller dock hög klass och min sambo skall ha tack för att hon rekommenderade boken och sen fick mig att läsa den. Mycket trevlig bekantskap som skall utvecklas vid tillfälle. Alltså, den med författaren, min sambo är jag mycket väl bekant med redan. 8)

Charles Bukowski, Factotum. Var nästa bok jag läste. Need I say more? SE INTE FILMEN MED SAMMA NAMN!

Conanböcker hade jag aldrig läst innan jag började med Robert E Howards sista bok i den digra produktionen han frestade världen med innan hans tragiska och allt för tidiga bortgång Conan härskaren; serietidningen däremot är jag väl bekant med. Fantasy. Underhållande.

Charles Bukowski, Postverket. En hjälte. Varje gång jag hittar en ny bok av honom blir jag helt glad.

Andreas Roman, När änglar dör läste jag då jag blev pappa. Boken är lite finurlig. Underhållande. En alternativ tolkning av bibeln.

Arundhati Roy, De små tingens gud. Min flickvän och tillika sambo har rekommenderat ett par böcker åt mig. Detta är nog den bästa. Otroligt stark bok om ett par människors öde i Indien som samtidigt tar upp de klasskillnader som råder i landet än idag. Jag har dock blivit rekommenderad att läsa den på Engelska vilket skall vara nått i hästväg. Jag får väl lägga beslag på en sådan version av denna fantastiska bok.

Då jag köpte Brian W Aldis bok Gråskägg var det för att jag hade hört hans namn ett flertal gånger i sf-tidningar och böcker. Oftast nämnd som en av de stora nu levande författarna i den genren. Efter jag hade läst den upptäckte jag att han även skrivit det som blev filmen AI av Spielberg. Boken är mycket bra, dystopisk men ändock hoppingivande. På något sätt.

Svärmor gav mig och sambon en bok i present som tack för en utförd tjänst. Pölsan av Torgny Lindgren. Jag kommer att läsa mer av Torgny Lindgren är allt jag kan säga. Detta var min första bekantskap med mannen.

Guy De Maupassant är känd som en av novellförfattarnas mästare. Personligen hade jag aldrig hört talas om honom tills jag såg att Fakta och fantasi gett ut boken Horla, en skräckpärla på 50 sidor. Hittar jag mer av denna man köper jag det. H P Lovecraft var nog ett fan av detta.

Sambon styrde mig i ett till val av böcker att läsa. Denna gången blev det Moa Martinssons Livets fest. Och i likhet med Arundhati Roy, De små tingens gud är detta en klockren bokjävel som satte sig exakt där de ska sitta. Martinssons historia är väldigt olik Roys bok, men de har likheter – utöver det faktum att båda är kvinnor – handlar det om människor och deras öden under svåra förhållanden. Jag verkligen älskar denna bok och min sambo för att hon rekommenderar så bra böcker att läsa. Jag älskar henne förvisso av andra skäl också… hehe

Franz Kafka, Processen. En bok som jag bara skjutit upp läsandet av. Under denna tid var min dotter nyfödd men till min stora lycka hade jag en massa extra tid på mitt jobb att läsa på; det var lite att göra och mycket dötid. Jag läste nog fler böcker på jobbet förra året än vad som borde vara lagligt. Boken var inte alls vad jag trott. Kanske var det därför jag var lite besviken; det är inte dåligt, absolut inte, men jag trodde att det skulle vara skitjobbigt och svart. Detta är bara en bok om hur meningslöst allt kan vara. Träffande på sina ställen. Underhållande. Endast en passage var så drygt som jag befarat. Men den är inte färdigskriven (!!!) får man reda på som slutkommentar till kapitlet.

Da Vinci-koden var så lättläst att jag tyckte att jag kunde läsa den föregående boken också. Den hade samma kvalitéer och svagheter som föregångaren; uppbyggd som en hollywoodfilm men med roliga och intressanta hänvisningar. Änglar och demoner heter den.

Eftersom att Da Vinci-koden fått mig att påminnas om ett par frågor jag haft kastad ejag mig över boken Dödahavsrullarnas hemlighet av Michael Baigent och Richard Leigh. Skriven som en spännande uppsatts gled jag igenom den och fick svar på ett par av frågorna. Boken gjorde mig dock mest arg eftersom de svar jag fick var de förväntade. Vilket innebär religiöst förtryck av sanningen. Åt helvete med sånt! Intressant bok i vilket fall som helst.

Voltaire, Candide. En bok som jag ansåg att jag borde läsa av ren princip. Rolig som satan! En praktiskt sak med klassiker är att de oftast är klassiker av den anledningen att de är mycket bra. Det var denna bok.

Samma sak gäller väl för Steinbecks Möss och människor. Egentligen skulle jag läsa Vredens druvor men jag ville ha nått kortare att börja med. Denna bok med sina 100 sidor blev således perfekt. Jag kan ju säga att jag läste Vredens druvor ganska snabbt efter denna bok. Vredens druvor är en bok som på minner lite om Mobergs utvandrarsvit, både till stil och klass. Helt klart något av det bästa jag läst.

Lite science fiction i form av Steve Sem-Sandbergs bok Menageriet. Billig science fiction i Deltas serie är kvalité och bra underhållning. Alltid. Hittills i alla fall.

Charles Bukowski, Hollywood. En av hans sämre böcker. Den är dock jävligt bra! Men jag jämför med Postverket och Badkarsmusik. De är outstanding! Denna är bara mycket bra. Typ.

Sista boken förra året blev Mobergs Utvandrarna. Lättläst och bra handling. Moberg är så kunnig i historia att det nästan är som att läsa en historiebok. Många lärare rekommenderar denna mans böcker som läsning eftersom att han är så rigorös i sina efterforskningar. Jag gillar både det och det faktum att boken är bra.

Så… En röd tråd i allt detta? Jag tror att det finns någon, men förutom att jag gillar att läsa? I år har jag bara hunnit läsa tre böcker so far. Mobergs invandrarna, Heligt blod helig gral av författarna bakom Dödahavsrullarnas hemlighet. Den bok som Da Vinci-koden lånat mest från. Igår läste jag ut Neil Gaimans Stjärnstoft. En härlig saga!

måndag 26 februari 2007

Israel just nu

Det här är ju kanske universums vidrigaste fråga i modern tid.

En av de vidrigaste i alla fall.

Då räknar jag inte med nått krig, krig är alltid vidriga.

Här har vi alltså följande händelser från det senaste året:

Ett demokratiskt val (observera: DEMOKRATISKT) ifrågasätts av hela världen - i princip; man får tycka vad man vill om de som väljs, men det var en demokrati som valde regeringen. Till skillnad från tillexempel Bushregimens första seger i ett bevisligen fuskat val. Tack vara att USA fördömer Hamas som terrorister. Men vilka är terroristerna egentligen. USA vägrar skriva på FN:s terrorstadgar på grund av innehållet. Det skulle döma dem själva. Och jo, det finns ett land till som vägrar. Israel… Så sanktioner läggs på landet. Vilket är typ det värsta man kan göra... Samma sanktioner mot Irak dödade på 5 år 500 000 barn - bland annat på grund av brist på rent vatten. Massmord kan utföras på olika sätt. Men den mest accepterade är att utsätta folk för svält. Atombomben är förkastlig, den ser man ju när den smäller vilket gör den mer politiskt inkorrekt…

Nu är jag nybliven pappa och skulle någon drabba min familj på detta sätt, med det förtryck och den mentala tortyr som Israel utsätter Palestina för, har ni en ny terrorist i mig. Omgående. Jag lovar! Skapade av idiotiska handlingar som bara är till för att försvaga en redan svag... Fiende? Men vad är de farliga för?

Ett krig startades nyligen mot detta område, Palestina, och folket däri, bestående av 1.5 miljoner människor; ett område som till ytan förmodligen är det mest tätbefolkade området på jorden. Det startades efter att Israel kidnappat bland annat en läkare och civila. Den hämnd som utkrävdes, en kidnappad Israelisk soldat, som skulle användas som bytesvara (helt sjukt), startade kriget. Men då måste man veta att detta är vanligt i området; man byter ofta fångar med varandra. Nu var det alltså nått annat som styrde. Vad? Varför? Viktiga frågor. Kan det ha berott på att Israel ville genomföra ett par "säkerhets åtgärder"? D.v.s. bomba Libanon då de var på väg att utvecklas till en farlig motståndare. Bättre att ha dem på stenåldersnivå. Kanske.

Nyheten om att det faktiskt var Israel som började det hela kom bara ut i Turkiet. Västerländsk media blundar för det blod som flyter så länge det inte är vårt…

Hur många människor som i den Israeliska rättvisans namn blivit måltavla för en missils rättvisa vet jag inte. Men att det är minst 100 råder det ingen tvekan om. Är inte det för mycket? Är inte EN död människa en död människa för mycket?

måndag 22 januari 2007

Europas irak

Med tanke på att det senaste kriget som utkämpats av de förenta staterna har mött ett så kraftigt motstånd utanför landets gränser borde det innebära att man anser att det var nått som var fel med kriget. Kanske var det sättet som det genomfördas på, eller sättet som det blev aktuellt på? Ingen betvivlar egentligen att det beror på oljan, för vad skulle det finnas för annan anledning att starta ett krig med en främmande stat som inte utgjorde ett hot för någon, utom för vissa grupper inom landet (vilket är intressant, för mig veterligen finns det förtryck mot människor av annan religion eller hudfärg i väldigt många så kallade ”västländer”, skall vi starta krig mot USA för deras förtryck av Indianerna?). Då landet som står i bräschen för krigshetsandet dessutom både sålt vapen och stött landet tidigare blir det ju endast fånigt. Vill man försvara den tanken med att det var en annan regim i det krigshetsande landet faller det argumentet platt; det var i princip samma människor som styrde landet under Reagan som under nuvarande Bushadministration.


Vad är det för fel på dem?


Nå, det jag vill komma till är att de har gjort det förr, mitt i Europa till och med - nämligen i det forna Jugoslavien. Nu får man fan vara ursäktande; en hel analys av skeendet skulle ta för många ord, helt enkelt för att det är så komplicerat. Men man kan börja med att konstatera att de som stod bakom alla tre krigen var Nato. En organisation som skall vara för fred.


Man kan dock konstatera att ett par saker står ut och kan med fördel påpekas.


Den rådande europeiska politiken; Natos ställning i och med sovjettunionens fall; och ett öppet amerikansk ställningstagande – det lämnade inga möjliga tvivel för anledningen av handlingarna då de faktiskt utan omsvep förklarade varför kriget var så viktigt; rent imperialistiska ställningstaganden om makt över Västeuropas USA-vänliga länder.


Frågan blir alltså, vad var det som omöjliggjorde fred i Jugoslavien efter 1990-? Det var politik, ren och skär; Nato hade efter kommunistsovjets fall blivit en organisation helt utan mening. Den bildades för att skydda Turkiet, Grekland och fler östeuropeiska länder från Stalins erövrande hand efter världskrigets slut, det växte sig till en maktfaktor i och med baserna som placerades ut strategiskt i Tyskland med kärnvapen med siktet inställt på Moskva (egentligen kanske det inte var så konstigt att vissa sovjetledare vill göra likadant på Kuba). Nato hade alltså helt enkelt förlorat sitt syfte, men organisationen försvann inte för det.


Politik utspelas alltid på mer än en arena. Den offentliga politiken och den för allmänheten dolda politiken. Det finns helt enkelt en ”barn skall inte veta” attityd bland politiker. Barn är de medborgare i länderna som styrs av politikerna, de med rösträtt. Tyskland strävade 1990- efter ökad makt och ett sätt att få det var att erkänna Kroatien som en nation, anledningen är något svävande då det inte var i linje med Helmut Kohls utrikespolitik. Frågan drevs hårdast av dåvarande utrikesministern Genscher. Även om man anser att vänstern är förkastlig måste man kunna inse att det finns nått så enkelt som ekonomisk makt och strävan efter det. Medlet för detta är alltid vapen och skramlandet med dem; Tysklands mål var att få möjligheten att bli en stormakt igen; Natos roll hade spelats ut i och med Sovjetts fall och de forna maktaxlarna i Europa, Storbritannien och Frankrike hade på olika håll spelats ut av klumpig och medveten politik. Av någon anledning står alltid Storbritannien på USA:s sida; helt oavsett av vilka som styr landet, vilken regering det är eller vilken fallang de kan klassas in i.


Europa kunde helt plötsligt ställa upp med krav på en europeisk väpnad union, vilket hade varit omöjligt innan. Tyskland var det land som ville stärka sina aktier först och främst genom att erkänna Kroatien som självständigt.


Det skulle både vara krångligt och besvärande att ta upp alla vändningar, men resultatet var att Nato insåg att de måste kunna erbjuda ett skydd mott något nytt för att få behålla sin hegemoniska ställning i Europa. Svaret var ett Nato som kunde använda sina vapen på ”utanför eget område”. Då blev behovet av en väpnad Europeisk enhetlig styrka, typ: eurocorp, överflödig och USA:s befästning i Europa skulle återigen vara fast förankrad. Förankrad med vapen.


Var skulle man då visa vad man kunde göra detta?


Det man måste inse är att de militära aktionerna i Jugoslavien inte lett till ett tryggare land, eller ens att landet hölls samman; landet vara bara ett ställe att visa sin makt på. Varför skulle annars en Bosnisk stat vara så viktig då det enligt den senaste folkräkningen 1981- räknat till 0- Bosnier, 1 629 000- muslimer, 1 320 000- Serber, 758 000- Kroater och så då 326 000- Jugoslaver. En Bosnisk stat skulle betyda nått endast i propagandasyfte, varför en sådan efterfrågades av de spelande parterna (läs: USA, Tyskland, England och Frankrike); det var aldrig frågan om att försöka ena de folk som levde i det forna Jugoslavien trotts en historia som visat att våld var vad som skilde dem åt. Det som tidigare hölls ihop av Titos auktoritet föll enkelt samman utan det stöd landet borde ha fått.


Det handlade helt enkelt aldrig om att hjälpa ett land som var i kris. Det handlade om att ha ett ställa att flytta sina spelpjäser på. Det är inte en slump att Kroatien fått nej (!!!) i EU medlemskapsförhandlingarna, detta trotts att landet är långt mer utvecklat (rättsligt) än andra länder som fått ja; och trotts att EU skulle kunna göra en landet en tjänst i och med medlemskapet. Den tryggheten finns inte. Är det konstigt att det växer upp två sidor av Europa? En sida som anser att de har rätt att bestämma över andra men inte kan det på grund av amerikansk utrikespolitik och en sida som ser sig som lurade, bedragna.


Man kanske vill få det att verka som de skyldiga här är politiska ledare som med våld förtrycker ett folk och drar upp Slobodan Milosevic som exempel. Det är dock ett exempel som inte håller för en närmare granskning. Gerillan som Milosevic slogs mot, UCK, hade dömts ut av USA som en terroristorganisation, vilket man måste sammanlänka till USA:s politik mot terrorismen och hur de ser på terrorismen; den kampen har bara förflyttats från Sydamerika till Mellanöstern för tillfället.


Detta skedde dock samtidigt som utrikesminister Albright gick hårt mot Slobodan i olika tal och på olika möten. Det största beviset är Daytonavtalet där USA:s motiv började bli klara även för en lite bredare allmänhet. Här kunde både Frankrike och Storbritannien ha sagt nej till mördandet, det blev nämligen ett jävla liv då USA ville bomba från plan i Balkanområdet utan att skicka dit marktrupper, vilket gjorde Fransmännen och britterna väl medvetna om att de själva kunde komma att bli måltavlor för bomberna eftersom att de hade en massa trupper stationerade där sen Bosnienkonflikten.


Det finns en sak som befäster den ståndpunkten och, måste man hålla med om, spikar den som den enda anledningen till kriget: Clintons tal dagen innan bombningarna, 23/3 1999-, han sade: ”ett starkt partnerskap mellan USA och Europa är vad den här Kosovoaffären helt och hållet handlar om.”


Alltså, det han sa var inte bara att kriget handlade om band mellan Europa och USA snarare än Kosovo, han sade att det handlade uteslutande (is all about) om partnerskap mellan Europa och USA, märkligt kan tyckas; vidare sade han i samma tal: ”Om vi ska kunna ha en stark ekonomisk relation (med resten av världen PG) inkluderar det vår förmåga att sälja runt om i hela världen, Europa måste vara en av nycklarna till det.”


Ett intressant iakttagande är Sunday Times utsändes kommentar angående talet, han sade att det verkade som att talet inte var skrivet av Clintons vanliga författare utan kanske var fel. Det är en absurditet som kan ha sitt svar i att han höll ett tal som var skrivet av ”fel” rådgivare; att han alltså framförde vad den beslutande staben sade till honom istället för vad presstaben sade. Vilket skulle förklara hans ordval.


Det finns mer saker som stärker det antagandet. Bland annat det faktum att Clinton ansåg sig tvingad att säga till Amerikanarna att” slå upp Kosovo i sina familjeatlaser” då han, förmodligen helt korrekt, antog att Amerikanarna inte var bekanta med området; den amerikanska opinionen kände helt enkelt inte till kriget och inte i någon av kamrarna (den högra och den ultrahögra) fanns något stöd för ett krig. Det var helt enkelt ett krig som kom av krav från den federala staben – Pentagon, som ju är övervakare av de Amerikanska geopolitiska och strategiska intressena och om det var Pentagon som låg bakom kriget MÅSTE anledningen ha varit strategiska intressen på Balkan, i Sydösteuropa eller Ryssland generellt; ungefär: Kosovo var viktigt för USA:s nationella strategi i öst.


Ser man inte likheterna mellan kriget i Irak och detta tredelade krig kan jag bjuda på en fin avslutning: Amerikanska plan bombade våren 1998- Jugoslavien och Kosovo. Aktionen rättfärdigades av uppgifter om folkmord; (både Clinton såväl som Cohen och Albright påstod detta) siffror mellan 10 000 och 100 000 mördade skulle det ha funnits (den kallades: Operation hästsko). Hagtribunalen har kunnat fastställa att det var en ren och skär lögn från USA. Ungefär 2500 kroppar har hittats, men de är inte uteslutande en folkgrupp (tack och lov)


Slobodan Milosevic är åtalad för att 300 personer i kriget i Kosovo dödades – USA dödade av misstag 2000 civila Serber. Vilka borde plikta?


Om sanningen är krigets första offer, ja då är nog förmågan till självkritik det tredje.

söndag 14 januari 2007

Odemokratiskt, vad är det?

I dessa dagar då man ser världen genom ett inferno av eld och undrar vad fan som hände, kan svaret ibland ligga en närmare än man trott; att våld leder till våld är tydlig nästan vars man än tittar på världskartan.


Man kan tycka att det borde vara enkelt att lösa dessa problem. Naivt? Jovisst. Politik är aldrig enkelt och det handlar alltid om pengar. Men för att få makten går vissa människor till sådana absurditeter att man storknar…

Det finns en politisk talkshow i USA som heter: ”Real time with Bill Maher”, jag fick en helt ny förståelse för amerikanare då jag sett det. Det var en parodi på sunt förnuft. Noam Chomsky deltog, och efter det att han sagt sin del, typ att kriget mot Irak var ett ”war crime” och att många människor dött, säger en av gästerna att, Chomsky sade att Saddam var en bra människa och att han inte dömde Saddam alls. Vilket var en ren lögn! Men ingen sa emot för att ha sade det så aggressivt… Och ju dummare man ljuger desto svårare att se igenom det. Vi är godtrogna och naiva. DÄRI ligger vårt fel. Chomsky anses förövrigt enligt SVD vara en senil konspirations flummare. Se bara till att ta bort trovärdigheten med förolämpningar då behöver man inga argument. Chomsky ger alltid källhänvisning till allt han skriver. Men säger man bara att han är nått av ovanstående så behöver man inte argumentera för det… Charlataneri.

Ett dokumentärt tv-program, The Corporation, som bland annat handlade om Rupert Murdochs medieimperium sade det klarare än ovanstående; en nyhet angående huruvida en produkt var cancerframkallande blev stoppat; det fick inte visas eftersom att Murdoch hade intressen i det företag. Man skulle bland annat tvingas ändra alla ord "cancerframkallande" till "hällsovådligt". Han äger 22 tevestationer i USA och är världens mäktigaste mediemogul. Kritiken tystas av ett (nu antaget) lagförslag som blev följden av den logiska rättsprocess efter ovannämnda censur; numera behöver inte nyheterna vara sanna. Underförstått, man får inte kritisera pengarna, nyheter skall vara underhållning eller reklam… Charlataneri.

Och på tal om USA…

En av New York Times krönikörer, Thomas Friedman, har av somliga kallats ”den amerikanska utrikespolitikens vakthund”, varför är inte svårt att upptäcka då hans agenda är kristallklar: USA har rätt att göra vad de vill och om du är emot är du en fiende. Han har bland annat skrivit att de som söker anledning till våldet i USA är: ” bara snäppet mindre avskyvärd än terroristerna”, vidare har han sagt att dessa personer (som kritiserar den Amerikanska imperialismen) bör registreras för att de: ”förtjänar att bli avslöjade”. Likheterna med ett par av Argentinas forna presidenter är kristallklar: ”Terrorist är inte bara de med bomber, det är även de som sprider propaganda mot västvärlden”, är ord han är ansvarig för.



Den, i konstitutionen fastlagda, yttrandefriheten, ligger löst till om Friedman skulle få råda. Han har vidare förklarat att marknadens osynliga hand endast fungerar med en knytnäve bakom. Typ. Han är ju dock endast en journalist, kan man tycka, men de idéer som han uttalar sig om är gamla i USA, Madeleine Albrights chefsapologet James Rubin, myntade uttrycket: ”ursäktsmakare” redan under hennes tid som utrikesminister.

Det är dock närmare oss än vad man någonsin, i sina vildaste fantasier, skulle kunna tro eller frukta... Tony Blair har föreslagit databaser över ”förbjudna åsikter”, bokhandlar och webbsidor. Snart föreslår han nog ett bokbål även… Det börjar likna den katastrofala lagstiftningen som kommit till skott i Indien och snart räknas det väl som terrorism bara för att man råkar tillhöra fel religion. Charlataneri.

Svenska Folkpartiet vill inte vara sämre i sitt raljerande och oblyga ljugande: samtidigt som ungdomsförbundet fördömer Venezuelas president Chavéz, som blivit demokratiskt vald, går Lars Lejonborg ut och berömmer Kina… Han sade visserligen att det kanske borde bli lite mer demokratiskt. Men en kapitalist kan inte blunda för fördelarna med gratis arbetskraft, och då slaveriet är avskaffat och oetiskt måste de vända sig till andra källor. Vad skulle han säga om Kina organiserade sig och höjde sina löner? Tror någon att det skulle vara positivt eller skulle hans klagomål på den demokrati som saknas komma i ljusandag? Vars är de klagomål som Göran Persson fick då han ville sälja vapen till landet? Charlataneri.



Vad ska vi med demokrati till då vi som skall avnjuta den friheten som demokrati innebär inte är fria att tycka eller ens höra om den värld vi lever i på ett sanningsenligt sätt? Antingen har vi demokrati eller så kallar vi det nått annat. Kanske imperialism. Men om revolutionen kommer, bli då inte förvånad.