söndag 14 januari 2007

Odemokratiskt, vad är det?

I dessa dagar då man ser världen genom ett inferno av eld och undrar vad fan som hände, kan svaret ibland ligga en närmare än man trott; att våld leder till våld är tydlig nästan vars man än tittar på världskartan.


Man kan tycka att det borde vara enkelt att lösa dessa problem. Naivt? Jovisst. Politik är aldrig enkelt och det handlar alltid om pengar. Men för att få makten går vissa människor till sådana absurditeter att man storknar…

Det finns en politisk talkshow i USA som heter: ”Real time with Bill Maher”, jag fick en helt ny förståelse för amerikanare då jag sett det. Det var en parodi på sunt förnuft. Noam Chomsky deltog, och efter det att han sagt sin del, typ att kriget mot Irak var ett ”war crime” och att många människor dött, säger en av gästerna att, Chomsky sade att Saddam var en bra människa och att han inte dömde Saddam alls. Vilket var en ren lögn! Men ingen sa emot för att ha sade det så aggressivt… Och ju dummare man ljuger desto svårare att se igenom det. Vi är godtrogna och naiva. DÄRI ligger vårt fel. Chomsky anses förövrigt enligt SVD vara en senil konspirations flummare. Se bara till att ta bort trovärdigheten med förolämpningar då behöver man inga argument. Chomsky ger alltid källhänvisning till allt han skriver. Men säger man bara att han är nått av ovanstående så behöver man inte argumentera för det… Charlataneri.

Ett dokumentärt tv-program, The Corporation, som bland annat handlade om Rupert Murdochs medieimperium sade det klarare än ovanstående; en nyhet angående huruvida en produkt var cancerframkallande blev stoppat; det fick inte visas eftersom att Murdoch hade intressen i det företag. Man skulle bland annat tvingas ändra alla ord "cancerframkallande" till "hällsovådligt". Han äger 22 tevestationer i USA och är världens mäktigaste mediemogul. Kritiken tystas av ett (nu antaget) lagförslag som blev följden av den logiska rättsprocess efter ovannämnda censur; numera behöver inte nyheterna vara sanna. Underförstått, man får inte kritisera pengarna, nyheter skall vara underhållning eller reklam… Charlataneri.

Och på tal om USA…

En av New York Times krönikörer, Thomas Friedman, har av somliga kallats ”den amerikanska utrikespolitikens vakthund”, varför är inte svårt att upptäcka då hans agenda är kristallklar: USA har rätt att göra vad de vill och om du är emot är du en fiende. Han har bland annat skrivit att de som söker anledning till våldet i USA är: ” bara snäppet mindre avskyvärd än terroristerna”, vidare har han sagt att dessa personer (som kritiserar den Amerikanska imperialismen) bör registreras för att de: ”förtjänar att bli avslöjade”. Likheterna med ett par av Argentinas forna presidenter är kristallklar: ”Terrorist är inte bara de med bomber, det är även de som sprider propaganda mot västvärlden”, är ord han är ansvarig för.



Den, i konstitutionen fastlagda, yttrandefriheten, ligger löst till om Friedman skulle få råda. Han har vidare förklarat att marknadens osynliga hand endast fungerar med en knytnäve bakom. Typ. Han är ju dock endast en journalist, kan man tycka, men de idéer som han uttalar sig om är gamla i USA, Madeleine Albrights chefsapologet James Rubin, myntade uttrycket: ”ursäktsmakare” redan under hennes tid som utrikesminister.

Det är dock närmare oss än vad man någonsin, i sina vildaste fantasier, skulle kunna tro eller frukta... Tony Blair har föreslagit databaser över ”förbjudna åsikter”, bokhandlar och webbsidor. Snart föreslår han nog ett bokbål även… Det börjar likna den katastrofala lagstiftningen som kommit till skott i Indien och snart räknas det väl som terrorism bara för att man råkar tillhöra fel religion. Charlataneri.

Svenska Folkpartiet vill inte vara sämre i sitt raljerande och oblyga ljugande: samtidigt som ungdomsförbundet fördömer Venezuelas president Chavéz, som blivit demokratiskt vald, går Lars Lejonborg ut och berömmer Kina… Han sade visserligen att det kanske borde bli lite mer demokratiskt. Men en kapitalist kan inte blunda för fördelarna med gratis arbetskraft, och då slaveriet är avskaffat och oetiskt måste de vända sig till andra källor. Vad skulle han säga om Kina organiserade sig och höjde sina löner? Tror någon att det skulle vara positivt eller skulle hans klagomål på den demokrati som saknas komma i ljusandag? Vars är de klagomål som Göran Persson fick då han ville sälja vapen till landet? Charlataneri.



Vad ska vi med demokrati till då vi som skall avnjuta den friheten som demokrati innebär inte är fria att tycka eller ens höra om den värld vi lever i på ett sanningsenligt sätt? Antingen har vi demokrati eller så kallar vi det nått annat. Kanske imperialism. Men om revolutionen kommer, bli då inte förvånad.

Inga kommentarer: