tisdag 24 februari 2009

Oskargalans störta miss

Priset för årets kvinligga skådesperska gick inte till hon som förtjänade det. Maud Olofsson, för hennes magnifika skådespel "Tårarna", där hon förklarar varför vi måste ha kärnkraft.

I tacktalet nämnde hon att det redan varit beslutat sedan ett år, typ. Men tårarna var äkta... Inte alls pr...

Härligt med trovärdiga politiker!

måndag 23 februari 2009

Saaaaaab

Saab är på tapeten och jag kan inte påstå att jag är förvånad. För er som kan läsa bör det knappast vara en nyhet att Saab går lite dåligt. Eller lite, det har varit miljonförluster i flera år. Jag har funderat över varför GM inte gjort sig av med företaget tidigare, med tanke på GM själva har gjort förluster som går bortom en vanlig människas fantasi.


Som jag skrivit tidigare har borgarna lagt sig till med en debatteknik som stinker diarréns avföring. Den går ut på att man skall upprepa en dumhet så många gånger att de som lyssnar tänker: det måste ju stämma, annars skulle man väl inte upprepa sig så ofta?


Denna gång är upprepningarna två. Den första är: vi kan inte ta pengar från sjuksköterskor, skola och hey baberiba. Den andra upprepningen är: Vi vill inte vara ägare till Saab.


Vi börjar med det första. Nästa år kommer folk att få sparken från sjukhus, för att dessa sjukhus saknar pengar. Dessa besparingar beslöts innan det fanns någon kris för gemene man, innan krisen var känd. Dessa besparingar skylls av regeringen på kommuner och landsting. Själkritiken över förlorade skatteinkomster finns inte. Att staten själv skulle kunna gå in med pengar finns inte heller. Frågan vi bör ställa är: varför skära ner jobb nu, då jobb är det som verkligen behövs? Svaret är ideologi, eller snarare fundamentalism.


Pengar till systemets blodomlopp är ett måste om det skall funka med det kapitalistiska skitsystem vi styrs av. Det vet även kapitalister, men de gillar inte att säga det eftersom att det skulle innebära eftergifter för det privata ägandet. Och det är som sagt där skon klämmer. För samtidigt som man väljer att neka Saab pengar med mantrat ”vi kan inte ta pengar från sjuksköterskor”, så tar de pengar från sjuksköterskor.


Punkt två, och ett nytt mantra: vi vill inte vara ägare till Saab. Ok, här har vi då själva brännpunkten i Fredriks, Mauds och deras hantlangares våldsamma angrepp mot statligt ägande. De vill inte äga något. Det finns inget annat än ideologiska skäl för detta. Annars skulle inte borgarna ha haft så bråttom att sälja ut statliga företag då de fick makten. De vet att de mycket väl kan bli av med makten vid nästa val. Paradigmskiftet var akut, eftersom att det kunde vara tidsbegränsat. Deras lycka har legat i att om det kommer en ny regering blir det svårt, för att inte säga omöjligt, att ta tillbaka det som sålts till sverige.


Den ideologiska aspekten är obehaglig, eftersom att de företag som sålts inte skadat eller skadade sverige - tvärtom - de har givit miljardvinster varje år, vinster som är borta för alltid nu. Vinsten från försäljningarna skulle användas till statsskulden, nu kommer de att gå in i det hål som finanskrisen skapat. Var det alltså vad som var bra för landet, eller ideologi som ledde till detta? Svaret kan en idiot förstå.


Fördelen med statligt ägda företag är att de inte måste gå med vinst, om vi inte hade lagstiftat om det, men det kan vi ändra, lagar kan skrivas om. Ett företag som inte måste gå med vinst kan behålla personalen även i kristider. De kan fungera även i kristider. De kan få anslag till forskning och utforska nya, miljövänliga alternativ, utan att behöva oroa sig över avkastning.


Jag vet att högern skriker att detta är monopol och en förvridning av den ”fria marknaden”, men den protektionism som de talar om finns även i deras värld. Skillnaden är att deras protektionism gynnar chefer och ett fåtal aktieägare. Den sociala protektionismen skyddar samhället. Jag vet inte vilken värld man lever i om man tycker att det är bättre att en person blir rikare än man bör kunna vara, eller att merparten av ALLA människor lever bra liv, men jag gissar att det är den borgerliga världen.


Men banker, styrda av vansinniga kvartalskapitalister, de som är ansvariga för denna kris, dem hjälper vi. Carnegie ropade någon…

fredag 20 februari 2009

The big secret of GP

Jag har helt plötsligt förstått vad det varit för fel på sossarna under GP.

Han är ju för bövulen en gammal centerpartist.

tisdag 10 februari 2009

Trevligt!

Jag blev glad idag.


Efter flytt/förrådsstädning nummer femtio i ordningen, ty, hittade jag äntligen en sak som gjorde mig glad. Eller, jag skall inte vara den som är den, jag hitar ofta saker som är roliga och som gör mig glad, men inte saker som jag sökt efter och trott varit borta för alltid i tio år. Det var kul.


Det jag hittade var Auberon, mitt första och förra bands debutdemo, "Follow the blind". Demon innehåller även en liveinspelning med en massa låtar som bara spelades live en gång. Bara en sådan sak att det är på kassett gör det ju magiskt på något nostalgiskt och sentimentalt sätt! Jag hittade också Disorgedemon jag spelade på, "Again". Guuud va kul!


En tripp nedför nostalgistegen, en värld av minnen att återuppleva. Det fick igång en längtan efter att skapa något nytt, så jag satt mig ner och plitade på ett par idéer jag burit med mig ett tag. Det var kul för mig, och otroligt givande! Detta borde man vara med om oftare!

Passa er, om jag lär mig lägga upp bilder, kommer ingen att gå säker! Vilka minnen!

måndag 9 februari 2009

Nyheter från Sydamerika

Just i dessa dagar får vi ta del av Hugo Chavez reformer i Venezuela. Det är en våldsam kritik, från bland annat svenska politiska ungdomsförbund och en del andra mögliga högerpolitiker. Det han försöker göra är att öppna för möjligheten att bli återvald mer än två gånger. Det skiljer sig alltså inte från det system vi har i sverige, det är faktiskt samma skit. Men eftersom Hugo Chavez står till vänster är det han gör ett hot mot småliberalernas verklighet. Varför orkar jag inte bry mig om, det finns inget vett i deras argument, men så är det.


En del av kritiken kommer av att han faktiskt hade val om denna fråga för ett år sen, lite drygt. Då förlorade Chavez förslag med en relativt liten majoritet, och Chavez sa att det var bättre med en knapp förlust än en smal seger. Allt detta är enligt bland andra expressens, SvD:s och DN:s ledarskribenter, odemokratiskt. Vad, exakt, som är odemokratiskt är svårt att se, då det faktiskt var ett val där majoriteten bestämde. Men som vi redan vet är allt relativt i högerns händer. Sanningar kastas bort och lögner formas för att passa agendan.


Att han nu vill ha nyval i frågan är givetvis ett mål för förödande kritik. Att samma kritiker väljer att blunda då liberaler i vårt land önskar nyval i frågor som EMU, finns inte just då. Det är ”något helt annat”.


Först och främst, nej. För det andra, nej. NEJ! Sluta ljug.


Det är alltså detta vi får veta om vi slår på tv:n. Det vi inte får veta är mer intressant. I Bolivia har Evo Morales, en hjälte i min bok, lyckats genomföra en alfabetisering av landet. I december 2008 blev Bolivia det tredje landet i Latinamerika som förklarats fri från analfabetism. De andra två är Kuba (1961) och ovannämnda Venezuela (2005).


Men inte heller detta passerar okritiserat genom högerns märkliga filter; där anges argument som att Evo Morales gjorde detta endast för att stärka sina chanser att bli återvald. Faktum är att det är en ganska säker effekt av arbetet, men då anser man alltså att människor helst skall vara okunniga och inte ta del av den demokrati som faktiskt finns. DET är häpnadsväckande. Och vilka som motarbetar demokratin framstår uppenbart. Eller? Håller någon inte med?


Kyrkan har även de invändningar mot de reformer som drar fram över Bolivia, landet där jänkarna (IMF, världsbanken), försökte privatisera regnvatten. Deras, kyrkan alltså, argument dryper av högerns insikter: ”Dom vill driva ut gud ur Bolivia” det förklaras med det självklara faktum att Jesus minsann inte hade gått med på reformerna, han hade inte velat skilja stat från kyrka, eller förbjuda diskriminering mot sexuell läggning och kön, bland annat.


Jag tycker att det är BEDRÖVLIGT att vi inte får reda på dessa saker om vi inte läser de mest obskyra tidningar, internetsidor eller what ever. Men det visar ju helt klart att vårt samhälle styrs av intressen som är EMOT ”massornas tyranni” eller ”proletariatets diktatur”. D.v.s. demokrati.


Hur som helst, Go, Evo, go!

Johan Norberg och den totala inkompetensen

Man förvånas inte över högern. Trots att deras åsikter står så långt från det sunda förnuftet som man faktiskt kan komma.

Min antiidol, Johan Norberg, chef för timbro, har uttalat sig i neokonservativa marknadspamfletten ”Neo”. Hans vansinne visar inga gränser. Älska recessionen, säger han. Den ger oss en friskare kapitalism. Tjenare! För att citera min flickvän, vars bajskorvar innehåller mer vett än denna dåre: ”Så går det då man läser ekonomi istället för historia”.


Han menar på fullt allvar att kapitalismen (vars mantra lyder: den fria marknaden är lösningen på allt, även herpes) skulle styra upp sig själv, som en slags självsanering.


Jag häpnas över dumheten. Och hänvisar till begreppet: lär av dina misstag. Det har aldrig marknaden gjort. Av den enkla anledning att det inte handlar om andra krafter än de som kommer av girighet. Där bryter man mot de regler som finns för att ge sig själv konkurrensfördelar. Det är inget konstigt, men det har visat sig att ju mindre regler som finns, desto mer fuskar företag. All avreglering vi fått ta del av har gett oss en mer snedfördelad värld.


Om man tycker att det är svårt att se igenom denne dåres ord kan jag rekommendera en bok om den nya tidens marknads-/nyliberalism, Daniel Ankarloos bok ”Marknadsmyter”. Många förmodas vakna då lögnerna avtäcks.

(Göran Greider har skrivit om boken i aftonbladet http://www.aftonbladet.se/kultur/article4103598.ab )

Johan Norberg, jag tror helt allvarligt att om satans finns så är du släkt med honom.

lördag 7 februari 2009

Alla orättvisor är likadana

Min flickvän, tillika sambo och moder till min dotter, skrev ett intressant inlägg om feminismen och allmänna könsstrukturer i sin blogg. Det var en mycket bra och tänkvärd text. Jag skulle dock vilja dra hennes tes vidare. Hon påpekar, som sig bör, att feminismen måste sluta motarbeta sig själv, det handlar inte om ”vilka som hamnar på undantag i en patriarkal värld”, det handlar om att alla människor hamnar på undantag i en orättvis värld.


Hip-hopartisten Immortal Technique har samma idé, han visar hur orättvist den färgade befolkningen i USA blir behandlade, hur det är de människorna som får alla låglönejobb, hamnar på death row - hur det är de människorna som inte har rätt till samhällets alla fantastiska möjligheter. Det är inte rasismen, det är klasskampen. Färgen blir kamouflerande för de egentliga vidrigheterna.


De har båda rätt, min flickvän och herr Technique, då de visar att frågan är större än feminismen och rasismen. Problemet är att vi idag, förmodligen på maktens dolda begäran, har tagit alla stora frågor och hackat upp dem i molekyler. Vem tjänar på att vi inte ser hela bilden av problemet? Vem tjänar på att vi börjar gaffla med varandra, istället för att vi riktar vår energi mot de som förtrycker oss? Vem tjänar på att vi skall förverkliga oss själva, till vilket pris som helst? Vem tjänar på att inga frågor ställs?


Det är inte en fråga om rasismen eller feminismen. Det är en fråga om förtryck. Det är en klassfråga, och ställer man frågan nu om vem som tjänar på att vi bråkar sinsemellan blir svaret enkelt, de som redan har makten. Nu skulle ingen i sina sinnens fulla bruk vilja påstå att rasismen inte finns, eller att feminismen inte fyller en funktion som reaktion på orättvisor som bevisligen existerar. Det är bara det att de frågorna borde behandlas i sitt stora perspektiv för att man skall kunna komma till botten med problematiken.


Förr om åren var det oftast religion som tillät de värsta övergreppen, men då sverige är så pass sekulariserat idag, kan man inte gärna använda den förklaringen på detta land. Lösningen torde finnas i den relativt enkla mänskliga psykologin, och den förmåga makten har för att spela på dess strängar. Vi behöver en synlig fiende. Med en sådan försvinner all sans, man kan demonisera dem, fienden, utan att ta hänsyn till petitesser som sanning och ärbarhet. I sverige idag (i bonniermedia) demoniseras vänstern och socialismen, var den än är, hur den än ser ut. Allt den har för sig, oavsett vad, blir till ett mål för osanna attacker, och jämförelser med helst Stalin/Stalinismen.


Vad är då konsekvenserna av att kamperna tas ur sitt samhang? Det är enkelt, vi generaliserar oss själva, väljer en så small grupptillhörighet som möjligt, allt medan det riktiga kriget förloras på WO. Om feministerna och människorättskämparna hålls på varsitt håll blir de lättare att kontrollera Om miljönissarna kan skiljas från de andra socialisterna behöver inte sambandet mellan sociala och humanitära katastrofer visas lika tydligt.


Frågan som bör ställas är: vem äger ordet, den falska sanningen? För där finns makten. Där finns det riktiga förtrycket. Och de förtryckarna gillar att vi tittar åt fel håll.

onsdag 4 februari 2009

1984, myt och sanning.

George Orwell, 1984

Jag har sett fram emot att läsa denna bok. Få böcker har jag läst så mycket om utan att kunna hänvisa till själv. Den har omnämnts i kritik emot både kommunismen och kapitalismen. I och med att jag i en intervju hörde Noam Chomsky berätta om ett förord till boken som inte fick vara med. Ett förord där författaren riktar kritiken både åt vänster och höger, och varnar för diktaturer i allmänhet. Det byttes ut mot ett förord som mest varnar för kommunismen, med fokus på Sovjetunionen i synnerhet. I och med det, blev det bara mer angeläget för mig att läsa. Jag ville veta vad ”the fuss is about”.


Och faktiskt, jag skiter faktiskt i vilket. Boken är hur bra som helst! Det är en dystopi, en värld där vi övervakas ständigt, där allt kontrolleras och inga lämnas åt slumpen. Storebror är. Och Storebror ser dig. Vill man ägna sig åt värderingar i budskapet känns det uppenbart, människan måste få tänka själv. Varken stat eller företag skall ha rätt att ta våran integritet, eller våra liv ifrån oss.


Bokens huvudkaraktärs tysta uppror och den träffsäkra psykologin som George Orwell använder sig av visar oss vilka vidrigheter vi är kapabla till, under ”rätt” omständigheter. Vi följer de tankebanor och den beskrivning av ”framtiden” 1984, som vi får av Winston Smith, huvudpersonen själv. Världen som beskrivs är indelad i tre olika territorier, Eurasien, Ostasien och Oceanien, och de ligger i ständigt krig med varandra. Storebror är din ledare, partiets paroll lyder: krig är fred, frihet är slaveri, okunnighet är styrka.


Boken är jävligt bra! Dystopisk, mysig. Vägen, av Cormac McCarthy, är en total mörkerupplevelse, 1984 går mer i den gråa skolan, men är lika brutalt naken.


Den kritik som riktats mot kommunismen i boken, enligt liberala kvacksalvare, hade föga förvånande inte med saken att göra. Poängen är att vi måste ha demokrati, inte diktatur. Det är då en önskan jag alltid ställer upp på. Diktaturernas ledare kommer att använda alla medel för att utöva sin makt. Författaren själv fick bevittna detta i Spanien då Franco tog makten. Som jag läste för ett tag sen: vi såg ju hur det slutade, han dog 1975 och inte före föll regimen.


Gedigen läsning! Rekommenderas!