måndag 12 november 2007

En sån där utmaning...

Bara för att visa att jag inte tror att jag är större eller bättre än någon annan skall jag välja ett par skivor att ta med till denna fiktiva ö som verkar ha båda mat och el och stereo för mitt musiklyssnande. Verkar det jag säger konstigt är det bara att läsa vad jag skrev i förgående inlägg angående dessa otroligt löjliga så kallade utmaningar.

7 skivor och varför just dem?


1 Helloween var min första riktiga musikaliska förälskelse. Visst, jag gillade en massa artister före Helloween klev in i mitt liv, men det var det första bandet jag samlade skivor av. Jag kan nog leva utan deras musik nu, även om deras senaste skiva, Gamling with the devil, är en uppryckning. De håller en jämn nivå, men inte tillräckligt hög. Jag föredrar band som Nocturnal Rites, Gamma Ray och andra mindre kända rockare. Men jag måste ha en skiva med. Det står mellan cd-versionen av Walls of Jericho och någon av Keeper of the seven keys alstren. Jag tror dock att det lutar mot Walls eftersom att det trotts allt är tre skivor i en. Svårt val hur som helst, jag älskar alla deras tidiga skivor.


2 Det var för det mesta Kai Hansen som skrev musiken i Helloween och hans egna band, Gamma Ray har gjort en massa skivor som lätt skulle platsa på denna öde ö. :D Min favorit är Land of the free, deras odiskutabelt bästa skiva. Enligt mig. Alltså måste jag välja den. Andra potentater är Sigh no more, Power plant och kanske Genius and insanity.


3 Mycket heavy metal är det. Dream Theater har gjort ett par riktigt bra skivor, och ett par ganska tråkiga. Då jag vill ha med lite mer musik än bara heavy metal, hur teknisk det än är, väljer jag bort bland andra Symphony X, trots att jag faktiskt tycker att de är ett bättre band. Men Drömteaters skiva Scenes from a Memory är en av de bästa skivor någonsin och det är ju lite av tanken då man väljer skivorna, antar jag.


4 Cannibal Corpse är världens bästa death metalband. De har gjort skivor som krossar allt motstånd och deras genrekamrater skäms oftast då de jämförs. Jag har problem att välja skiva eftersom att de flesta är kanonbra. Men finalisterna är helt klart Bloodthirst och Gallery of suicide. Vilken skall man välja då? Bloodthirst är den aggressivare skivan av de två men Gallery är bredare. Jag tror att det är vad som får avgöra. Jag älskar temat, ett självmordgalleri där man går in och tar livet av sig. Bisarrt och härligt.


5 Min kärlek för hiphop är växande. Favoriterna är Cypress Hill, Eminem, Dr Dre och Sticky fingaz med flera. Jag måste välja Stickys skiva, Black Trash - The Autobiography of Kirk Jones. Det är nått så originellt som en conceptskiva om mr sticky, påhittad. Han är numera mer känd som Blade i tv-serien med samma namn.


6 Testament är ett av de band som jag gillat sen jag först hörde dem. Då det begav sig var det debuten The legacy som lockade till jubel. En sak som thrashen lidigt av, till skillnad från hårdrocken, är de tidiga produktionerna som inte alltid passat till den aggressiva och oftat tekniska musiken. Ljudet har gjort att en del skivor har åldrats ofördelaktigt. Då Testament släppte skivan The gathering i lsutet av 90-talet hade alla ljudproblem åtgärdats. Och med Dave Lombardo från Slayer på trumman kan det inte bli dåligt. Faktiskt. En av de bästa skivorna som sammanfattar allt som thrash metal handlar om. Texterna är dessutom lysande.


7 Nått som inte är metal. Skitsvårt. Jag känner att hela 70-talsrocken, Deep Purple, Rainbow och till viss del även Zeppelin fått stå tillbaka. Men vad gör man? Jag hade lätt kunnat ta med alla Yngwie Malmsteens skivor utan att gråta (utom de tre senaste!!!). Det får bli en samlingsskiva av Nationalteatern Livet är en fest - En Samling. Annars hade det blivit Lalehs debut som är hur bra som helst. Eller kanske Björks debut? Aah

Gud vad jobbigt. Och vem bryr sig egentligen? Nej. Förlåt för bortslösad tid och sluta genast med sådana här dumheter, ni kan ju läsa en bok och lära er nått.

Konsumstalinismen

Alltså, jag läser ju en del andras bloggar och ser att en sak som uppskattas hemsk mycket är dessa små löjliga ”utmaningar” som oftast innebär att man skall välja en skiva eller en bok eller vad fa-an som helst. Själva poängen är att man skall välja EN sak bland MÅNGA saker. Typ: om du skall till en öde ö för resten av ditt enfaldiga liv, vilka fem böcker/skivor (o.s.v.) skulle du ta med dig? Och vad har det förövrigt med Konsum att göra?

Jo, det är ju kul att delta i tanken och filosofera lite om vilken skiva och varför just den skivan. Men frågan är hypotetisk såtillvida att vi förmodligen inte kommer att utsättas för krig och just en cd-skiva skulle inte finnas bland det man prioriterar i det läget. Nuförtiden har vi Ipods eller dylikt med plats för hur mycket som helst.

Nå, man begränsar sitt urval; bland många bra alster tvingas man välja ut ett fåtal. Men det är ok, det är man själv som gör valet. Frågan är vad man gör när man inte får göra valet själv. Kapitalismen är, i dess nuvarande form, en genomvidrig och rutten ideologi vars funktioner i stort går ut på att man måste slå ut någon för att själv vinna; ett slags socialdarwinism alltså, (för er som inte förstår: socialdarwinismen = fascismen). Dessutom är den protektionistisk, de som har mycket skyddas av reglerna som skapats av, föga förvånande, de som har mycket. Om man vill fördjupa sig i mina åsikter om högerpolitik finns fler inlägg här att ta del av. Det som är min poäng är att kapitalismen försvarare oftast använder argumentet MÅNGFALD och VALFRIHET som argument för deras fascism.


Jag tar ett exempel från detta land. Jag bor i skithålan Upplands Väsby, helt frivilligt bör tilläggas. Det finns ett så kallat centrum (läs köpcentrum) i denna by som har för avsikt att konkurrera med de andra stockholmsförorternas dito. Det finns en ägare som bestämmer vad det skall vara för ”inriktning” på centrumet. En direkt följd av det är att butiken ”Väsby radio och tv”, numera: ”Väsby radio och tv & Skivdraken”, inte fick vara kvar i detta ”centrum” eftersom att de inte passade in. Enligt vem, kan man fråga sig? Jag vet inte. Ägaren är okänd, men det är oväsentligt, detta är inte en lokal företeelse. Har man lånat lite tid åt Naomi Klein och boken No logo vet man dessutom varför det händer.

Frågan nu är: vem fa-an har rätt att göra det valet åt mig? Varför fick inte jag vara en del av det? Det är inte demokratiskt, det finns de som anser att kapitalismen är demokratisk, jag anser att de som tycker det är hjärndöda; hur kan det vara demokratiskt att låta den som har mycket pengar bestämma över den som har lite pengar? Det kan omöjligt vara demokratiskt av uppenbara skäl (en människa, en röst). Det är idioti att påstå annat, faktiskt.

På samma sätt som en ansiktslös styrelse har rätten att bestämma vilka butiker som passar in i ett koncept som vi påtvingas leder det till en form av censur mot yttrandefriheten. Hur? Uppenbart säger jag. Först och främst är det innehållet i de butiker som förvägras en plats i valfritt köpcenter, som avgör om de skall få vara med i det semioffentliga utrymmet eller inte. Innehåll som anses opassande, i detta fall obskyr hårdrock och radio/tv/dvd-mm-apparater. Nu är alltså beslutet att jag inte får välja bland dessa varor. Varför Upplands Väsbys idiotiska centrumledning (som för övrigt tror att deras skitcentrum påminner om handelskvarteren i Milano…) har valt att förbjuda ovannämnda butik utrymme vet jag inte; information står ej till allmänheten att förfoga över i sann odemokratisk kapitalistisk anda. I andra fall är anledning tillexempel att vissa varumärken inte finns med i ett avtal; se på coca-cola som håller på att ta över all läskförsäljning med hjälp av mycket tveksamma metoder. Som alltid så funkar inte kapitalismen utan de protektionistiska elementen måste visa sina vidriga nyllen. Coca-cola förbjöd en massa kiosker att sälja ett konkurrerande märke med hotet: säljer ni det får ni inte sälja våra produkter. Produkten var de där fruktdryckerna som kom för nåt år sedan. Denna metod funkar bara på mindre kiosker eftersom större butiker inte är lika beroende av produkten. Demokrati enligt borgare. Idioti enligt alla som kan tänka.

I den version av kommunismen som den liberala och sossestyrda median ger oss är det stalinismen vi påtvingas, trotts att de flesta vänstersympatisörer tar avstånd från de dumheterna. Men ägarna till tidningarna/tv-stationerna behöver inte motivera sig eller hålla sig till sanningen; de har ingen att stå till svars inför eftersom att de tidningar som skulle kunna ge oss en annan version oftast inte ”passar in i utbudet” eller inte har en distributör med medel att sluta avtal med de stora kedjorna. Oftast beroende på Coca-colaexemplet jag nämnde här ovan. Den fria marknaden skyddar sina egna vinster och har ingen lust att granskas ingående. I slutändan blir våra val allt enklare att göra, det finns helt enkelt inga alternativ. Så nästa gång du handlar på konsum och försöker hitta dina Bonduellemajsburkar och bara hittar coops egna märke kanske du ska tänka efter innan alla våra val försvinner.