söndag 17 januari 2016

Episod 7. Star wars



Ja såg den första star warsfilmen vid åldern fem... sex... eller sju. Jag var helt breath taken, så klart. Det var ju allt ett barn älskar, och önskar sig (det är klart att det finns barn som inte gillar sagor, men då är det deras föräldrars fel, det är jag helt övertygad om).

De efterföljande två filmerna var mina favoriter under min uppväxt och ungdom. Star Wars var skiten, helt enkelt.

Sen gjordes filmerna om lite, några scener lades till, och den märkligaste cash-in som någonsin  lyckats genomfördes. Jag såg även de filmerna och tyckte att det blev bättre. De äldre versionerna var inte bättre för att de hade mindre rymdskepp och saknade några scener - det tillkom mer fantasi till den värld jag älskade, vad kan gå fel?

Då de tre senare filmerna, som föregick de första, men utspelar sig före dem i Star Warsuniversumet, kom, var jag oxå nöjd. Jag älskade Phantom menace. Jag tyckte Jar Jar var lika underhållande som C3PO på sin tid. Det var bra skit helt enkelt. Efterföljande Clone Wars var inte riktigt lika bra, men ändå bättre än det mesta andra som kom. Men den tredje filmen, den där Anakin blev Darth, den är ett hafsverk. Förmodligen beroende på det faktum att den krik som kommit mot filmerna var öronbedövande - det behövdes något mörkare, då de som kritiserade filmerna glömt att de var under tio då de älskade de första tre filmerna. Den scenen där Anakin går över, så att säga, till den mörka sidan, är den dummaste scenen i en film. Någonsin.

Palpatine bah: kom igen. Bli ond!
Anakin: Nä. Jag vill int.

P: Jo. Snela.
A: Okej då.

Poff, så blir han barnmördare.

Ridå!

Så, nu har ännu en film kommit. Del sju. Det talades om att Lucas hade idéer till nio filmer en gång i tiden. Nu har Disney köpt konceptet, så vi har en film per år att vänta oss, så länge de drar in pengar. Att Disney köpt skiten är ett ämne för många och långa diskussioner, men jag skippar dem delvis här.

Nå, de första filmerna, episod 4 -6 är matinéfilmer. De tre andra, 1 - 3, är oxå matinéer, en del säger fantasy, men det är ingen större skillnad från de tre andra, bättre effekter bara.

Den här filmen, del 7, är en feg film. Den strävar efter att göra om det som episod 4 - 6 gjorde. Det är i mångt och mycket exakt samma film som 4:an. Jag satt och såg händelse efter händelse komma, lika förutsägbart som Björklövens usla forechecking.




Vi har en ny skurk. Han är en ny Vader. Vi får återse Han och Chewie, och de är sig själva. Och så vidare.

Filmen är underhållande. Men, jag har ju redan sett den. Jag ser inte dessa filmer för att få en ny version av episod 4, jag vill ha mer, en längre utflykt i det universum som Lucas en gång skapade, de kunde ha tagit rygg både på den tecknade Clone warsserien, och någon av de nya filmerna. Men nej. Vi fick en remake av redan existerande filmer. Trist.

För detta skulle kunna vara bra.

Snart kommer en film om hur ritningarna till Dödsstjärnan blev stulna. Det som föranledde episod 4. Sen kommer del 8.

Disney

...

lördag 12 december 2015

Mindre politik här

Det finns ett par inlägg i denna bloggs historik.

De flesta handlar om lögner. Anledningen är den enkla, för att få igenom människofientlig politik måste man ljuga. Moderaterna tar inte ansvar, de underlättar för näringslivet att sparka på utsatta. Sd tar inte ansvar, de är rasister och de mest primitiva idioter som finns, deras politik leder till en antidemokratisk fascistisk stat. De är farliga, livsfarliga faktiskt.

Men, allt detta har jag sagt så många gånger att jag inte orkar läsa mina egna ord. Jag utvecklas inte. Jag hatar det.

Så, nu fokuserar jag på något trevligare. Åsikter om kulturella uttryck.

Och Auberon.

torsdag 10 december 2015

Nämen vad?

Idag dömdes en sverigedemokrat för hot mot kvinnor. 

Kvinnor som de annars påstår sig vilja beskydda från våldtäkter av invandrare. 

Den här snubben hade hotat dessa kvinnor. Med våldtäkt.

De logiken ger jag ingenting för. 

onsdag 28 januari 2015

Av allt dumt...

Jag suckar djupt efter en märklig konversation.

Jag får ofta känslan att alla konversationer jag deltar i blir märkliga. Mina ståndpunkter är enkla, man bör ej, för egen vinnings skull, skada eller såra en annan människa.

Om det är kärnan i det jag säger, så är ringarna som bildas runt dem alla beroende av just detta. Det är därför jag är socialist. Men de märkliga argument jag bemöts av är: lev som du lär, delta inte i samhällets förtryckande strukturer om du inte vill vara med att förtrycka.

Detta sägs av folk som enligt egen utsago håller med mig i sak, men står längre till höger.

Den värld där jag kan välja bort samhället runtomkring mig finns dock inte. Jag har varken råd att handla allt ekologiskt eller välja produkter tillverkade av människor med rimliga löner. Vi bygger vår konsumtion på det faktum att vi kan utnyttja människor i länder utan lagar eller regler som skyddar människorna från fruktansvärda orättvisor, och ibland till och med döden. Dessa orättvisor försvaras med komplicerade regler som hänvisas till så fort minsta möjliga kritik kommer. Och bevisbördan hamnar alltid på den svage.

Deras - mina samtalspartner - försvar för sitt egna ställningstagande är ofta: jag kan inget göra, så jag försöker inte ens, du är en hycklare som försöker.

Ett argument så dumt att det faktiskt inte förtjänar bemötande, varför skulle det vara dåligt att försöka förbättra något? Med den argumentationen skulle vi fortfarande ha slavar, eller statare - de kan inget göra, så de försöker inte ens.

Först och främst så kan man göra något. Man kan välja ett politiskt parti som driver frågorna man brinner för. Man kan engagera sig aktivit eller passivt i en förening eller starten egen. Man kan gå med i facket, som ju kämpar för bättre arbetsvillkor.

Att skänka pengar kan vara en metod, men då ska man ha pengar att skänka. Och jag tycker att skatterna vi betalar ska räcka, det är därför jag väljer ett parti som står för utjämning av systemets orättvisor, snarare än en ökning av desamma.

Men i en värld styrd av företag, genom snillrik lobbyism, är givetvis det ekonomiska incitamentet starkare än humanism och miljöansvar.

Detta, det gör mig galen.

På återseende!

torsdag 30 oktober 2014

feminismen har gått för långt...

Det finns strukturer i vårt samhälle, oavsett vad man tycker om det.

Det största beviset för att kvinnor blir förfördelade av dessa strukturer finns mitt framför näsan på oss. Våldtäkt, och framförallt den juridiska jargong som konstigt nog tillåts fortsätta: den som handlar om hurnkvinnan var klädd, hennes sexliv, samt om hon var full eller inte.

Om min fästmö är uppklädd för att gå på fest, är det då hennes fel att någon ger sig på henne? Givetvis inte. Ändå ställs frågor om kvinnans klädsel och hur full hon var, med domarnas godkännande nota bene, varenda jävla gång.

Om en kille har blivit misshandlad är det ingen som frågar hur han var klädd. Om en kvinna blir våldtagen frågas det om hennes sexliv. Har det någonsin med saken att göra?

För att göra det ännu tydligare kan jag ta ett av de mest ologiska och vansinnigs exempel jag någonsin sett i ett juridiskt sammanhang: en kvinna deltar i en utredning angående pedofili. Hennes sambo hade våldtagit hennes dotter från ett tidigare förhållande från det att flickan var nio år, tills hon fyllde femton. Frågor som kvinnan utsätts för är bland annat om hon är rakad mellan benen, och om deras sexliv o.s.v.

En flicka har blivit våldtagen. Givetvis är hennes mammas könsbehåring viktig... OBS, jag är ironisk.

Idag läser jag om en tjej på sju år som blivit indragen i ett buskage på skolan och fått sina byxor neddragna. Det blir rabalder, då klart. Så vad ställer då rektorn för fråga?

Frågan är givetvis retorisk. Alla som ser ett sammanhang inser att frågan handlade om hur tjejen - OBS: en sjuåring tjej - var klädd, och hur hon betedde sig.

Samtidigt säger somliga, allt som oftast människor som befinner sig till höger på den politiska skalan, att feminismen har gått för långt. Den slutsatsen kan man bara dra om man tror att män inte har bättre löner, och att män inte redan äger det offentliga rummet. Att killar tillåts bete sig sig dåligt med argument som: "de är ju bara killar", cementerar strukturerna som går från botten till toppen av vårt samhälle. Varför ska tjejerna bete sig bättre? För att de är tjejer?

Ridå.

måndag 1 september 2014

Jag fick rätt om allt

2006. Jag var just på väg att bli pappa, och som politisk nörd var jag fullt medveten om de blåa vindar som blåste i landet.

Debatten var märklig. Det pratades om den frihet som privatiseringarna och utförsäljningarna skulle ge oss. Som tänkande människa ifrågasatte jag givetvis detta. Privatiseringar leder inte till ett ökat intresse för de kostsamma samhällsgrupperna, det säger sig självt - argument som: får de inte göra vinst kommer de inte vilja att vara kvar i branschen - är nuförtiden dagliga. Då hette det att det skulle göra vården mer lättillgänglig. Och det blev den, på adresser som bebos av rik överklass. Mindre åkommor betyder större vinster (pga mindre kostnader). I områden där de som utför samhällets tunga arbetens bor... Ja. Där blev det som vi påtalade, mindre medel till fler sjuka.

Jag och många med mig protesterade mot den ensidiga bilden som högern målade upp. Vänsterpropaganda, ylade en märkbart kränkt höger.

Vi hade rätt.

Sjukskrivningarna skulle reformeras. Reformeras? Sjukskrivningar? Blir människor friska om de blir utförsäkrade? Givetvis inte. Detta drabbade svårt sjuka människor, och till en början gick antalet sjukskrivna ner, eftersom tiden för sjukskrivning blev begränsad. Blev de friskare av att bli utförsäkrade? Svaret är att många blev sjukare, då de blev tvungna, att i sin sjukdom också måsta oroa sig om den inkomst de hade; den försäkring som borgarna nedlåtande nog döpte om till bidrag.

Vad blev bättre? Ingenting. Det vi varnade för besannades. En olustig bieffekt var att sossarna gav upp sin ståndpunkt om att folket inte fuskade, det är ju inte politiker, utan läkare som sjukskriver människor, något de tidigare tagit fasta på. Nu föll de in i den blåa kören.

Det utbredda fusket var en chimär, något att locka till sig väljare med. Facit visade att fusket oftast handlade om felaktigt ifyllda blanketter, pga krånglig byråkrati. Men jävlar i mig, de skulle straffas.

Samtidigt uppdagades det att fusket kring skatter och avdrag gnällandes dessa, låg på en betydligt högre nivå. Västerbottens skam i politiken, Maud Olofsson försvarade detta med att det ju var så krångliga regler...

I en borgerlig värld är det skillnad på människor och människor. Framförallt om de har mycket pengar.

Idag är Sverige rikare än för 40- år sedan, men klyftorna ökar snabbast i världen här. Det är inte en slump. De talar om ansvar, men vägrar göra något åt ökad fattigdom, sämre skolor, samt en förfallen äldreomsorg. Det kostar.

Många blir besvikna. Besvikna människor tenderar ibland att göra dåliga val. Sd är en direkt effekt av dessa liberala antireformer.

Och, inget av detta är en överraskning. Det var exakt detta jag varnade för, då jag pratade med människor för åtta år sedan.

Vänsterpropagandan var verklighet. Det är verklighet, ansvar kostar, rösta aldrig blått! Den vänster som demoniseras, är samma vänster som kämpat för demokratin borgarna motsatt sig i över hundra år. Vilka är egentligen extrema?

tisdag 1 april 2014

Läs inte det här

Den här monologen kommer aldrig att höras av rätt person.

"Du kallade mig kommunist?

Var börjar man? Jag står till vänster om vänstern av en enda anledning, man ska inte straffa de som haft sämre förutsättningar, eller de som behöver stöd - det samhälle vi haft, sen vi uppfann samhället - har oftast varit straffande, inkonsekventa och rent vidriga.

Det enda argument jag får emot mig är det dummaste: kommunismen fungerar inte, se bara på Sovjet.

Men för helvete, Sovjet kan närmast beskrivas som statskapitalism. Det var inte kommunism någonstans. Lenin och Stalin sa ibland fina saker, men deras politik straffade de som hade det sämst, precis som så många andra samhällen före Sovjet. Jag kan försvara landet, eller unionen snarare, med att det faktiskt blev bättre än under tsarerna, och att landet faktiskt aldrig fick en chans att utvecklas, då hela europa mobiliserade mot dem. Men jag står inte alls bakom Sovjet, det var skit, om än lite bättre skit än den föregående.

Kommunism skrämmer makthavare av en enkel anledning, deras makt försvinner med den skiten.

Andra länder brukar passera o periferin. Kambodja (eller Kamputchea), Kina, Nord Korea är en favorit och så vidare. Det är rätt lustigt att dessa exempel serveras, eftersom att alla bara stärker mina argument. Nord Korea och Kina är inte kommunistiska länder, de är diktaturer. Dessa två tillstånd är inte förenliga, det vet varenda människa som läst på lite om kommunismen. Uttrycket proletariatets diktatur kom i en tid då demokrati inte fanns - visst, ordet existerade, men det utövades inte. Proletärerna, alltså arbetarna, hade inte rösträtt. Att ge dem det ÄR själva grundtanken med kommunism. Det och det klasslösa samhället.

Ska vi tala om Kambodja, så ska vi också påpeka att den ensamt ansvarige personen bakom de röda khmererna var Henry Kissinger, då han i all hemlighet bombade skiten ur landet. Han fick nobels fredspris för det.

Men det klasslösa samhället skrämmer de ignoranta. De fattar inte att ett klasslöst samhälle inte betyder att alla ska äta samma limpa, eller tjäna lika mycket pengar. Det innebär att alla människor ska ha samma möjligheter att bli vad fan de vill, samt att de ska ha tillgång till samma privilegier - vård, skola och omsorg. Misstolkningen är medveten eftersom att en ingående analys skulle visa att alla faktiskt gynnas av detta. Cyniska farbröders gnällande antiintellektuism till trots.

 Nåja. Jag är inte kommunist. Jag är socialist. Men: "åt envar efter behov", är den vackraste meningen jag vet. De som behöver extrahjälp ska få den. Vi behöver inte mörda för att skapa ett rättvist samhälle. Den enes bröd är den andres död, brukar det heta då kapitalister pratar.

Så ska vi då inte vara lite smartare än dem och sträva efter den fina tanken, för motsatsen blir ju att vi strävar mot något fult. Hur smart är det?

Och till sist: Marx och Engels das kapital är inte en ideologisk pamflett. Det är en analys av kapitalismen. Och den står sig än idag."