söndag 29 juli 2012

Bok: Låt den rätte komma in, John Ajvide Lindqvist

 



Jag hade redan sett filmen, så jag visste på ett ungefär vad boken skulle handla om.

Jag var väl en av dem som inte ställde mig till hyllningskören av filmen; jag gillade den lite, den var helt ok, inte dåligt på något vis.  Men så bra som man fick för sig att den var, av en enad kritikerkår, var den då rakt inte.

Jag blev dock glad av att en svensk debutant inom skräckgenren blev så pass väl mottagen. Jag har för mig att litteraturbloggen nr 1, Marmeladkungen, har skrivit om författaren några gånger.

Nå. Boken är mycket bättre än filmen. Mycket beroende på att filmen tog genvägar förbi det som var väsentligt. Bokens fokus ligger inte bara på den mobbing som filmen skildrade, utan också det fakta att vampyren i berättelsen är förhållandevis könslös, samt vänskapen mellan de alkoholister som bara förekommer i periferin i filmen. Men det finns en tredje part i boken som tappats bort lite i filmatiseringen: miljön där boken utspelar sig. Det finns en kärlek till de områden som tillhör västerort - Blackeberg, Vällingby och så vidare.

Just miljön, och den sköna beskrivningen av sverige anno 1981 är faktiskt bokens storhet. Den inramningen gör att handlingen är lätt att ta sig till, samt lätt att läsa.

Jag får för mig att boken är självupplevd, minus de övernaturliga inslagen. Jag kan ha fel, jag lutar mig dock mot författarens text i slutet av boken där han säger att allt i boken är sant,"även om det hände på ett annat sätt." Det är förmodligen det som gör boken så innerlig och lättläst. Berättelsen är av det slag som man bara vill ha mer av, medan man läser den. Och det är ett mycket gott betyg!

Ni har förmodligen redan sett filmen. Läs boken också! Mitt nästa projekt blir att se den amerikanska versionen av filmen. Mycket nöje!

lördag 28 juli 2012

Det är en dvärg i videon!

Världens mest teatraliska sångare. Jon Oliva.

Då han var som bäst.

torsdag 26 juli 2012

Äldreomsorgen samt Förensligandet

Den här sommaren är inte det minsta dålig. Tacka vet jag sommaren då jag blev tillsammans med min sambo. Så jävla kall och satanisk.

På tal om satanisk: Vertigo, bokförlaget som ger ut allt som de dåliga bokförlagen inte vågar ta i med asbetsbeklädda handskar, har släppt en jubileumsutgåva av vansinnesskriften om det ensliga Västerbotten: Äldreomsorgen i övre Kågedalen, samt Förensligandet i det egentliga Västerbotten. Det är en otroligt vacker utgåva som sprider sin galna kärlek som om det vore aids i Afrika.

Jag älskar skiten!



Morfar och pyret



Äldreomsorgen är en vacker och vidrig bok på samma gång. Den klär på sätt och vis av kläderna på vårt hycklande samhälle; samtidigt som bokens innehåll är så makabert - och tungläst på ett språkligt tungrott sätt - visar boken bara att det vidriga i vårt samhälle är mycket värre, det är bara ytan som skiljer vansinnet från fiktionen.

Problemet med denna fantastiska, och sinnessjuka bok är att de som behöver läsa den, aldrig kommer att göra det.

Alla ni andra som är på humör för incestuös och våldsam litteratur, skriven på norrländska, med något av vår tids vackraste prosa, ni ska prova denna bok.

Gör som jag, blir en stormtrupp. Vertigo FTW!

söndag 22 juli 2012

Den jobbigaste frågan

Jag är som de flesta andra inte oberörd av det vansinne som terroristen ABB spred för ett år sedan.

Jag var på väg hem från jobbet då jag hörde om bomben. Sambon sms:ade. Väl hemma försökte jag få grepp om vad som hänt. Många ropade ISLAM på nätet. Jag funderade lite på vad följderna skulle bli om det stämde, hur mycket skulle inte de idiotiska rasisterna i sd tjäna på det. Borgerligheten skulle inte göra det svårt att hitta en problematisering som skulle ge mig sura uppstötningar för all evighet, eftersom att de, borgarna, aldrig är ärliga. Eller hur Reinfeldt? Var det ni som införde allmän rösträtt?

Jag fick datorn av sambon efter ett tag och slog på twitter för att kunna följa nyhetsflödet lite närmare. Det tog inte så lång tid innan en del märkliga tweets kom upp på skärmen. "Ring inte Ali, det är någon som skjuter på ön". En snabb googling senare står jag inför det faktum att något håller på att hända på en ö som är de norska socialdemokraternas ungdomslägerplatts. Jag berättade det för sambon, och vi började båda två bli riktigt obehagliga till mods. En timme senare var det på nyheterna.

Hela dagen var obehaglig och mörk på ett sätt som man bara kan tänka sig om man befinner sig i krig.

Vi ville båda veta om den ende som vi (sambon) kände (via nätet och V), om Ali Esbati klarat sig. Då nyheten om hans överlevande kom andades vi ut. Den tragedi som utspelat sig hade fått en begränsning, den skulle inte ta allt, bara mänsklighetens värdighet.

Vi pratade om händelserna, och med tv:n på i bakgrunden tog vi del av den slakt som terroristrasisten ABB skapat.

Då kommer min underbara dotter fram till sin mor och frågar: alla barn som blev skjutna, får de åka till sjukhuset nu?

Sambon svarade att nej, de får åka till bårhuset. Jag tror inte att dottern riktigt förstod vad det innebar. Jag gick iväg en stund för att torka de tårar som frågan orsakat.

Man ställer sig ibland frågor om vad allt betyder, vad skiten vi ser runt omkring oss beror på. Jag har alltid stått stark mot de som ger sig på svaga. Jag hatar att se folk sparka neråt. Därför har jag väldigt svårt att ta den borgerliga indignationen som de försöker lufta efter att ha hört talas om klasshat, på allvar. Som om klasshat skulle vara en produkt skapad för att djävlas med de stackars förtryckarna, och inte var ett resultat av just det förtryck som de älskar att sprida. Kan man inte skilja på de anonyma aktieägarna som gömmer sig bakom leenden och bortförklaringar då deras beslut direkt skapar vidrigheter, och de som försöker stå emot orättvisorna som kommer av att somliga ser ekonomisk förtjänst som det viktigaste som finns, oavsett om de som drabbas är de äldre som byggde vårt land, som nu ska få sina blöjor vägda, då har man ett problem. Antingen är man dum eller rutten ända in i märgen.

Allt det här hör ihop.

Exploatering av de svaga. Propagandan och lögnerna som kommer från tankesmedjor som timbro är en del i det nav som vansinnet dväljs i.

Jag vill aldrig mer höra en fråga som den min dotter ställde. Men jag är rädd för att jag kommer att få göra det flera gånger till. Det är nåt som jag hatar.

Varsegod för borgerlig indignation.

onsdag 18 juli 2012

Radio bandit... Jag förstår det inte.

Landet ligger.

Jag har just klarat av att lyssna på musik, frivilligt, för första gången på ett par månader. Machine Heads senaste giv. Av årets nyheter har jag inte hört nåt. Jag har varken energi eller lust för skiten. Eller, jag hade inte. Jag har mest lyssnat på radion på jobbet. Och lyssnar man på radio, och är hårdrockare, då kan man ratta in rockradio.

Nåja. Det är inte helt enkelt i Märsta, Steninge, där jag jobbar. Där råder radioskugga. Jag har använt ett armeringsnät som antenn. Det har funkat hjälpligt.

Så där har jag fått mitt lystmäte av hårdrock från den enformigaste källa som finns. Bandit säger i sin reklam att vilka som spelar mest rock (eller är det metal?), jag det är ju vi.

Det må så vara.

Men...

Jag lyssnar på kanalen 8 timmar om dagen då jag jobbar. De har EN jävla skiva. En samling som innehåller de där danskarna som alla utom jag gillar - nåt med V; det svenska före detta death metalbandet In Flames spelas ofta; det är ALLTID en Metallicabalad, jag brukar honna med två eller tre på en dag. Och så vidare.

Den där samlingsskivan ska jag behandla som kopieringsmaskinen i the office, om jag får tag på den.



Tänk er den där skivan, och så behandlar ni den som killarna i den här fantastiska scenen behandlar sin kopieringsmaskin. Så känner jag.



Spelas Iron Maiden, så är chansen att låtarna du får välja mellan är dessa 5: Number of the beast, Run to the hills, The trooper, Fear of the dark eller Afraid to shot strangers. De kan överraska med någon annan låt, men det är mer sällan än ofta. Det är väl egentligen bara Metallica som har en sådan diger lista av låta att välja ifrån på den här kanalen. För är bandet som ska spelas Dio kan man tydligen bara välja Rainbow in the dark eller Holy diver. Helloween har faktiskt bara gjort en låt... I want out.

Och så fortsätter det. Ett par hårda (nåja) låtar - alla i samma nu-metalanda som all musik som spelats där sen jag flyttade till sthlm - och så en ballad. Eller varför inte tre? Ugly kid Joe är inte ett dåligt band, men seriöst, jag har aldrig stött på Testament. Eller Annihilator... Eller Cannibal Corpse. Eller Nocturnal Rites, eller varför inte Persuader, då vi ändå snuddar vid Umeås fantastiska scen? Meshuggah? Aldrig.

Yngwie? HAH Inte en chans. Entombed? Ja. Kanske, eller så är det bara det att jag har fördomar om sthlm och inavel. Men det är en annan fråga.

De på kanalen PRATAR ofta om bra band, men de spelar dem aldrig.

Min fråga är vilka som lyssnar på den musik de spelar? Är dessa amerikanska maidenkloner med lite thrash i botten stora? Vem har en skiva av Avenged Sevenfold?

Vi spelar vad vi vill, skryter de om.

De vill tydligen vara den mest enformiga kanalen på den här sidan av Rockklassiker.

Är jag grinig? Jag lyssnar aldrig på kanalen hemmavid. Jag har nämligen ingen lust att höra samma jävla dynga om och om igen, då jag faktiskt har en skivsamling som skulle kunna fylla flera veckor - UTAN ATT SPELA EN ENDA LÅT AV DE BAND DE SPELAR SOM JAG NÄMNT, OCH ÄNDÅ FÅ DET ATT VARA EN KANAL MED FANTASTISK METAL.

Ett jävla hån känns det som. Vi spelar vad vi vill... Jasså? Ni suger.

Nej. John Lord har dött. Vi tar en låt på den. En ballad. Den kommer förmodligen att spelas på Bandit idag.



lördag 14 juli 2012

Just nu är jag jävligt arg.

Som så många gånger tidigare sitter jag vid datorn då jag är som argast.

Jag är inte arg på någon särskild människa, om det inte är en borgare, utan på den dumhet som leder till att folk faller för högerns skitsnack.

Allt dravel om frihet är bara ordbajs. Det är inte "frihet" att tillåta företag att förstöra naturen och behandla sin personal hur de vill. Det är en tillbakagång till ett annat århundrade - och numera även ett annat årtusende. Vem kan, med skam i kroppen, påstå att det är bra?

Jag har en holistisk världsåskådning. Med det menar jag att man ser mönster gå igen, överallt - och allt hör ihop. Relativt sätt.

Det är ganska enkelt faktiskt. Allt jag har skrivit om här har visat sig stämma, mer eller mindre. Då jag skrev om satan själv, Rupert Murdoch, så visade det sig att det var värre än vad de flesta anade, men inte något annat än det jag redan listat ut med hjälp av den hjärna som många verkar sakna.

Hur ska verklig kritik mot kapitalismen kunna slinka igenom ett nät som ägs av de mest kapitalistvurmande varelserna som någonsin krälat på denna planet? Det är enkelt. Det gör den inte. Den kritiken förvandlas till ett par klappar på skallen och ett härligt förlöjligande. Men vet ni vad, det gör inte verkligheten annorlunda.

För ska ni påstå att jag ljuger då jag pekar på det faktumet att killen som avslöjade tortyren i Abu Ghrabi fick sparken? Av en av Murdochs tidningar.

Frihet?

Ska ni påstå att all forskning som visade att de borgerliga antireformerna skulle leda till ett mindre jämlikt samhälle och mer orättvisor inte fanns? Eller att allt som sades om det var vänsterpropaganda?

Jag återkommer då jag lugnat ner mig.

torsdag 12 juli 2012

Nu tar vi det lite låååångsammare

 Så här kan jag se ut då jag jobbar - sug på den idiotiska namne, tillika statsminister i det en gång så fantastiska sverige.



Nej. Det råder ingen bloggdöd här. Jag har bara haft lite annat för mig. Förutom att jag nästan skar av mig mitt pekfinger, vilket lett till att jag haft problem med att spela gitarr - det är först nu jag har kunnat plocka upp gurkan igen - så har jag mest spelat tv-spel. Och det är nåt som jag inte kunnat syssla med ordentligt sen jag blev pappa.

Hur som helst.

Men, dagens tema är alltså hastigheten. Och det har ingenting med den förre Auberontrummisens ofokuserade fartfäbless. Det har att göra med det jag skriver mest om: politik. Nu för tiden hinner våra okära regeringsdårar göra misstag efter misstag efter misstag, men får de kritik för det? Nej. Det hinner hända något annat under tiden. Jag menar, så fort de klåpar sig - kommer ut i solen med förfalskad historia, där de bytt ut de riktiga frihetskämparnas ansikten mot sina egna - så fort det händer, hamnar någon annan nyhet på tabloiderna.

Historieförfalskning hade varit ett fruktansvärt brott om sossarna gjort på det 80-talet. Det hade varit vidrigt om V hade gjort det. Men på grund av den nyhetsström som sköljer över oss är det som att vi glömmer. Allt. Moderaterna står där ett tag och ser rädda ut, men då gemene man är för korkad för att minnas vad som hände för över fyra sekunder sen, kan de dra ett djupt andetag och sen slappna av.

För att då har nästa sak hunnit hända. Är det inte en norsk terrorist, så är det en britt, svensk samt Irakier som tar livet av sig - och det är inte kattskit, dessa händelser, men ska de få lyckas med att få oss att glömma de brott mot anständighet och verkligheten som vår regering begår?

Långsammare alltså. Så att ni hinner komma ihåg att den kille som bestämmer över sverige är samma man som sagt att om han inte har sagt det, där är det inte sant. Historierevisionist således. Vi vet alla att den killen ljuger.

Men det senaste som jag har garvat åt är givetvis dumheterna bakom uttalandet om att Fredrik Reinfeldt har pratat med nattpersonalen i sverige.

Nattpersonalen. Ni vet, de som bär landet. De som jobbar med vård, omsorg och dylikt.

Vet ni vad han kom fram till? Jo, att de tjänar för mycket.

Ni vet, den där gruppen som alla pratar om då man behöver ett jämlikhetsalibi - den gruppen anser han tjänar för mycket. Resonemanget angående att löneskillnaderna mellan undersköterskor och sjuksystrar förs inte med att syrrororna ska få en löneökning likt lärarna. Nej. Det är Uskorna som får för mycket. Det sista sa malaj Björklund under politikerna egna rockfestival - almedalsveckan.

Det är egentligen inte Reinfeldt det är är fel på. Det är ni som röstar på honom som borde pryglas. Det är ni som köper idiotiskt snack som att a-kassan skulle vara ett bidrag - eller nu senast klämde dåren ur sig den nya idiotin: ob-bidrag. De människor som Reinfeldt pratade med satt alltså och sa att den futtiga ersättning då får då de säljer sin tid på natten, det är bidrag.

Knappast. Killen angriper de lågavlönade av samma anledning som finansminister Borgs bekymrade prat om att lönestegen var för liten i sverige - folk måste tjäna mindre från början. Det är planerat. Den som tror nåt annat väljer att vara en idiot. Så enkelt är det.

Är det inte det vi ska fokusera på, att killen är döv för verkligheten; att killen väljer att ideologisk utarma landet, bara för att han inte gillar att staten äger saker - det är fundamentalism. Det är rent jävla vansinne. Men så får vi en oljekatastrof, och likt Israel - som tar varje stor händelse som tar över nyhetsflödet, för att med våld slänga ut det palestinska folket ur sitt land och sina hem - utnyttjar de medieskuggan för egen vinning. Givetvis planerar de inta katastroferna, endast en borgare skulle läsa texten på ett sådant sätt - men de exploaterar dem.

Därför måste vi ta det lugnare. För att hinna visa all skit som de faktiskt ställer till med.

Reinfeldt kommer i historiens sken att framstå som den katastrof för välfärdslandet sverige som han egentligen är. Om inte det borgerliga nyspråket vinner mer mark. 1984 är inte helt avlägset. Och det är skrämmande om nåt.

söndag 1 juli 2012

och mig kallar de extremist...

Jag är av den åsikten att man alltid ska ifrågasätta sina värderingar. Klarar ens "ideologier" inte av att nagelfaras av granskande ögon är de inget värda, så enkelt är det. En svartvit åskådning på en bredare skala. Så ska det vara.

Mina åsikter bottnas i att jag tycker att man ska vara snäll. Man ska inte ta sig friheter på andra människors bekostnad.

Det är _så_ enkelt. Naivt? Inte det minsta.

Somliga kallar det kommunism/socialism, jag kallar det sunt förnuft - man stampar inte på sina medmänniskor.

Mina meningsmotståndare kan aldrig bemöta de argument som kommer från min sida av det ideologiska spektrumet, inte med fakta eller resonerande argument i alla fall. De säger att jag och mina medmänniskor är extremister. De baserar det hela på att vi tycker att arbetande människor ska ha rätt till drägliga löner, åtta timmars arbetsdag, semester och så vidare. Extremism? Är det inte de som står för odrägliga löner, de som vill inskränka friheten med att ta bort vår semester - eller vill förlänga våra arbetsliv med flera år, samtidigt som de gör jobbet osäkrare och farligare - är det inte de människorna som är extremister?

För mig är det en enkel fråga med endast ett svar - arbetar man för exploatering av människor är man ett svin. Det är också därför jag anser att det är helt ovärdigt att bemöta motståndarnas argument med "fina" ord - de förtjänar det inte, de är ju för fan förtryckare.

En annan fruktansvärd sak jag står för är skatter. Meningsmotståndarna anser att det är stöld. Det är en snygg omskrivning av solidaritet. Vi är människor, vi har klyvt atomen, vi har varit på månen - men vi anser att det är extremt att hjälpa de mindre bemedlade.



Frihetens bojor skapas av förtryck. Jag vill bryta det förtrycket. Det gör mig till extremist...



Mina tankar för borgare bottnar i det enkla konstaterande att de är småsinta och korkade - och är de inte korkade, utan förstår konsekvenserna av sin politik, då är de onda. Endast onda människor tvinga cancersjuka att stå till arbetsmarknadens förfogande för att de ska få rätt till sjukpeng; endast vidriga människor förnedrar de svagaste med svammelretorik som bygger på frihet, då de egentligen berövar oss de individuella frihet de anser att de står för.

Men de som sätter ribban för det politiska samtalet anser att jag är extremist.

Ok. I den här världen är det alltså extremt att vilja hjälpa sina medmänniskor.

Är det så det ska vara får ni gärna kalla mig extremist, och ni som anser att det är dåligt, ni kan alltid dra åt helvetet, för ni förtjänar det.