Hoppet lever. Hur märkligt det än kan låta i tider då krig startar på falska premisser och den folkliga protesten anses vara helt oviktig och nått att ignorera.
I ett avsnitt av tv-serien Vita huset, inför kriget mot Irak, skrek en av skådespelarna att de minsann kommer att tacka USA då de vunnit mot Saddam. ”They will thank us later”, det slutade med att han viskade mening. Hemskt dramatiskt, men det visar om inte annat på vad i alla fall de intellektuella i det västliga landet tror. Nu vet jag att det är en motsägelse; jag betvivlar på att de intellektuella i det landet har så pass höga positioner inom media. Se barra på Chomsky. Han får alltså inte vara med på tv på någon av de stora kanalerna. Med få undantag. Hans åsikter är inte önskavärda.
Nå. Det jag tänker på är främst Chavez, denna lustigkurre som med humor och pengar (från olja) bekämpar den vidriga amerikanska regeringen i sydamerika.
Han har lämnat valutaunionen (IMU) och världsbanken på premisserna att det är ett instrument för imperialismen. Helt sant och riktigt; kravet för att man skall få låna pengar från världsbanken är att man skall sälja ut statliga tillgångar och göra naturtillgångar tillgängliga för exploatering. Helt förkastligt och det leder till större skulder och ökad fattigdom. Dessutom tar han tillbaka landets oljetillgångar från de företag som stulit oljan från Venezuela under lång tid.
Hans motdrag är att starta en liknande bank åt Sydamerika. Men utan de krav som håller på att suga ut länderna ibland annat Afrika och Sydamerika. Klockrent. Det behövs en rättvisare värld och USA är för orättvisor och massmord.
Ja, det är massmord om man vet att antalet döda kommer att bli katastrofalt höga om man förstör möjligheterna till rent vatten och sen förbjuder landet att köpa material att laga det med. Irak, 500 000 döda barn sen gulfkriget till 1995 då USA förbjöd fortsatt räkning. Bland annat.
John Pilger skrev: William Russell, den framstående korrespondenten som rapporterade om de imperialistiska krigens blodbad, kan ha varit den första att använda uttrycket "blod på hans händer" för att beskriva oklanderliga politiker som på tryggt avstånd från händelserna beord-rar massmord på vanliga människor. Enligt min erfarenhet är "blod på hans händer" särskilt tillämpligt på de politiska ledare som saknar personlig erfarenhet av krig, som exempelvis George W Bush, vilken lyckades slippa ifrån militärtjänstgöring under Vietnamkriget, och den förvekligade Tony Blair. De utstrålar den inneboende fegheten hos män som orsakar död och lidande inte med sina egna händer utan genom en orderkedja som bekräftar deras "auktoritet".
Tänkvärt.
Men som sagt, Chavez sprider hopp.
Jag är dock lite ambivalent, om USA går ut ur Irak och inte anfaller Iran kommer de att fokusera på Sydamerika igen. Då kommer Chavez förmodligen att mördas. Så opererar USA i Sydamerika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar