Så såg skivan ut. Hur boken kommer att se ut vet jag inte ännu. Jag har inte kommit så långt.Men, det kommer att börja ungefär, typ såhär:
En sista saga...
Slutet för människan.
Hur skulle det gå till? Det var många som tänkt tanken. Svaret var också det enklaste, det förväntade: girighet och strävan efter maktfullkomlighet - metoden för att nå dessa mål var alltid krig.
Förutsägbart.
Ända till slutet. Då hände något.
*
En vy som konstnärer en gång hade häpnats över, reste sig över den ensamme mannen som långsamt tog sig fram bland vrakdelar från byggnader och trasiga fordons förrädiska, vassa kanter. Atombomberna hade gjort något med atmosfären och det skymningsljus som ledde mannen var knappt.
En styggelse till stad tornade upp sig över hela landskapet. Det var som ett berg, en bergskedja, 20 mil långt, fem mil brett och 3000 meter högt, där den mörka byggnaden med sitt ondskafulla utseende var som högst. Det brann i stora delar av staden. Det brann alltid. Många delar av det gigantiska stadskomplexet var obebodda och hade brunnit obehindrat och med varierande styrka i flera år efter något krig.
Krig. Alltid krig.
Synen av staden var skräckinjagande, men det tycktes inte bekomma mannen, han verkade snarare dragen mot den. Efter ett par timmar var han framme vid en byggnad som fortfarande var sammansluten med staden.
*
Vem som fällde den första atombomben är osäkert. Källorna från 2000-talets början är inte tillförlitliga; nationerna lade in så mycket politik i sin beskrivning av verkligheten att verkligheten aldrig var verklig, utan endast en chimär - maktens version av verkligheten. Det man vet är att till slut användes bomben av de som hade tillgång till den. Jorden rebotades radioaktivt av människan. Världskriget, som pågått sen slutet av 1800-talet enligt moderna historiker, tog aldrig riktigt slut. Resultatet var en öde, ogästvänlig och karg värld. Livsformerna som tog över var inte anpassade till människans värld, utan till den sönderbombade, sjuka planet som de levde på.
Bakterier och insekter var den nya jordens härskare. Inte människan.
Människorna hade fem städer kvar. De byggdes under en tid av tillfällig fred, i en tid då allt mördande fått människan att till slut besinna sig. Freden varade tills städerna var klara. Då man hade skydd av ett ogenomträngligt skal attackerade man sina nya motståndare, och kriget som aldrig tog slut, var åter igång.
*
Resten kommer INTE att publiceras här. Jag är för feg, och jag måste rätta texten. Hjälp?
4 kommentarer:
Jo, jag vill ha en följetong som publiceras här en gång/v.
Det kallas för press. Press är bensinen till disciplinen :)
KÖÖÖÖÖÖÖR nu! Jag vill läsa mera!
Du är galen. Jag måste ju ha nåågon översikt över skiten innan jag släpper ifrån mig det. Toka. Be gone! ;)
Jag har andra metoder att få fram disciplin. Självkontroll. 8)
Ingen får läsa för det är klart. Pung(t).
8)
Haha, ja kanske jag är galen. Det är nog smart att ha lite översikt. Jag tror att jag aldrig kommer att skriva nåt. Men min förmåga till disciplin och struktur. Det känns så idag. Åååå, förbannat dålig dag idag.
Drygt. men efter ångest kommer panik. Kanske självmord. Överlever man det är det som min polare Joy brukar säga: det blir inte bättre.
8)
Man ska inte ta livet på så stort allvar. Då blir man som mig. Då jag är sämst. Antingen förverkligar man sig själv, eller så startar man krig. Huvudsaken är att man har en dröm någonstans att arbeta mot - som alla femöres filosofer säger: det är inte målet, det är resan. Det är en väl investerade femöring. 8)
Ångest skall bekämpas.
Fight the anguish! 8)
Skicka en kommentar