Att försöka, försöka och försöka, att bli vegetarian, och inse att det fan är en klassfråga, det med, det är surrealistiskt

Att ta ansvar är fan inte lätt. Det är dessutom oftast dyrt. Jag har varit vegetarian säker tio gånger, men det verkar vara samma sak för mig att sluta äta kött som för en rökare eller krökare att sluta med sina laster; en rökare förstör ju dock först och främst endast för sig själv, och en krökare förstör ju oftast endast för sin familj – köttätaren förstör hela världen, plus att det är ruggigt omoraliskt att döda.

Jag är ambivalent, min uppväxt i Umeå var inte formande så tillvida att jag gick omkring och skrek veganska slagord, snarare gick jag omkring och skrek kommunistiska slagord, samtidigt som jag förklarade för folk att: if you are not into metal, you are not my friend. Det hade gått över då jag fylld 17. Vegetarianismen stannade dock kvar. Jag ska dock inte verka märkvärdig – jag tror att jag sammanlagt har varit köttfri i ett år sen då.

Det svåraste med att vara vegetarian är att få i sig rätt mängd mat, och såklart att det ska gå att äta.

Jag ska försöka, för att jag har gett mig fan på det, att sakta men säkert helt få bort likdelarna från min tallrik.

Soppan, då min sambo fotat och trixat. Det var inte lika snyggt igår. Men jävligt gott!

Lösning? Igår, Potatis och purjolökssoppa. Fick inspiration av fredagsbloggsmästaren Vårtan. Men jag var lite fiffigare än att bara smaska till med en fantastisk soppa. Nej, jag grävde fram min älskade sambos matblogg och klickade: soppa. Jag visste att det fanns en potatis och purjolökssoppa som jag förätit mig på ett flertal gånger.

Först läste jag receptet dyslektiskt. d.v.s, jag skummade igenom texten och såg bara hur jobbigt det skulle bli. Panik! Men fan, soppa, hur svårt ska det vara? Jag satt mig ner och läste en gång till. Fräs sex (stora, hackade) potatisar med purjolök, vitlök och ingefära. Det klarar jag av!

Hälla på vatten så det täcker skiten, det klarar jag också! Kryddorna då? Chilipeppar, jag valde ancho, då den är lite sötare – och så curry. Busenkelt. Salt så klart. Koka tills potatisen är nästan trasig. Ta mixer eller matberedaren och plöj! Det ska vara slätt (enligt receptet, men kom ihåg att recept endast är lite vägledning, de stora konstnärerna låter sin inspireras för att sedan skapa sina mästerverk).

Efter det är det bara att hälla i en burk kokosmjölk, mosa i en hel lime, och riv i skalet. Skjud och servera. Jag bjöd på grönsaker och vitlöskbröd. Det var alltså inte veganskt. Men dock vegetariskt.

Sen förstörde jag allt med en leverpastejmacka till frukost. Aja Bara att börja om.

Och helvete, det ska inte vara så här dyrt att vara vegitarian. Kossorna och grisarna är billigare än den skit som de äter… surrealistiskt! Hur kan grödorna vara billigare då korna äter dem än då jag ska köpa dem? Vem är det som subventionerar vad?

Den som påstår att mat inte är politik är helt jävla hjärntvättad - och korkad.

Dagens hälsning går till blivande västerslätts-älskaren... älskarinnan? Radiogirl! Jag hoppas att räkmackan kan ta lite skit från linserna. Räkmackor från västerslätt, min stora last!

np: At the gates, Slaughter of the soul, innan det: Dragon Force.