Auberon och världens bästa författare: Howard Phillips Lovecraft

En gång i tiden hette Auberon Oberon, och vi spelade thrash metal. Vi var små barn, typ 13, 14-år och tyckte att texter skulle handla om krig, orättvisor, miljön och andra viktiga saker. Det var på det viset tills jag upptäckte att omslaget på Iron Maidens Live after death, hade ett citat på gravstenen bakom Eddie, som just sliter sig från dödens bojor och, tja, ser jävligt tuff ut. Citatet var det berömda “That is not dead which can eternal lie. Yet with strange aeons even death may die”. Många metalband har använt sig av författarens gåva till mänskligheten: Metallica: Call of Ktulu, The thing that should not be; Entombed har sin: Strange aeons, Cradle of filth sin: Cthulhu dawn, och jag orkar inte räkna upp fler, listan är i princip oändlig.

Själv blev jag bara inspirerad att skriva mer själv, till att börja med. Det ville sig dock inte bättre än att jag skrev en berättelse som jag inte kunde få att platsa på de tre, fyra sidor jag brukade nöja mig med; jag insåg att berättelsen skulle bli en jävla massa tre fyra-sidors delar – samt att det skulle gå att göra en låt av det. Sagt och gjort, titelspåret till andra Oberon-demon Insane blev startskottet på en berättelse som fortfarande pågår, förvisso pausad just nu, då mina datorproblem för närvarande är episka.

I efterhand lyckades jag väva in de två andra låtarna på Insane-demon, samt den första demonkassetten Follow the blind, in i berättelsen, och resten är, skulle man kunna säga, historia.

Allt detta svammel har alltså sitt ursprung i min upptäckt av Howard Phillips författargärning.

Kärleken! Det gick så långt att jag bestämde mig för att tonsätta en av hans noveller. Nu skall man dock inte låta sig imponeras av ordvalet: tonsätta. Jag skrev en text baserad på en av hans noveller, och sen skrev några riff till texten. Inget pretentiöst fåneri här inte, death heavy thrashmetal är känsla, inte finkultur. Den låten kom att hamna på debutskivan The tale of black.







Förstå låten blev således min favoritnovell: The white ship (länk till text).

The white ship är Lovecraft då han är en bit från sin sedvanliga skräck, det är närmare Lord Dunsays surrealistiska och underbara fantasy, bara mycket bättre än Dunsay, enligt mig.




Från början fanns det inget självändamål med Auberons Lovecraftsvit, det var helt enkelt en hyllning från mig till något jag älskade. Ungefär som Anthrax en gång gjorde på sina skivor: I am the law, och så vidare.





Ändå kunde jag inte låta bli att hitta en novell till som jag ville jamma fram musik till, då musiken till mästerverket Crossworld skrevs. Den här gången föll valet på en annan favorit, Ex oblivione. En novell som handlar om att söka sig till en drömvärld, då verkligheten, grå och värdelös, klöser i sinnet. Man söker drömmen, och finner döden. Underbart!

Inte heller här fanns det något självändamål i att skriva en låt baserad på en skräcknovell, en annan låt från Crossworld var tillexempel ett ode till filmen Event Horizon - I see her – jag gillar helt enkelt att visa min kärlek för saker jag uppskattar.

Då vi spelade in tredje skivan Scum of the earth, som vi släppte själv, ville det sig inte bättre än att inga texter fanns då låtarna var inspelade och klara. Jag tog en lunchpaus på jobbet till att klottra ner en massa ord, vilket slutade med att ännu en Lovecraftlåt blivit skriven, den här gången var det Hypnos som fick agera måltavla för mina varma betygelser.







Men det var inte bara Hypnos som påminde om den makabra författaren, även låten Fear behandlade löst ett tema som var Lovecraftianskt, nämligen hans uppsatts Supernatural Horror in Literature – dock vill jag säga att jag tog temat åt ett helt annat håll, nämligen som en attack mot liberal och konservativ politik: Full gas bakåt FTW!

Nu har jag dock insett att jag tycker att det är kul att hylla min husgud vid varje tillfälle jag får, så frågan är om jag lyckas göra det igen – jag brukar vara bättre på att göra saker som jag inte planerar. Men en text finns skriven, den skickar sina hälsningar mot Antarktis och de gamla gudarna. Kanske får Auberon skriva filmmusiken till den kommande filmen av Del Toro... Eller inte.

Lovecraftlåtarna The white ship, Ex oblivione, Hypnos samt Fear finns inte alla på nätet. Hypnos tror jag saknas, resten kan man finna på myspacesidan, om man mot förmodan skulle vilja ta del av vansinnet.

För min del handlar det om kärlek. Jag älskar skiten, då måste jag hylla den! Sån är jag.