Ursäkta...

Jag pallar inte att ha bilden på den där tjejen längst upp på bloggen. Det är fan vidrigt.

Jag tänkte skriva lite om politik, på ett bakvänt sätt.

En bra text av mig, inte ovanligt, men en text väl värd att läsa. Varning: den kräver mer än 10 i IQ att läsa.

Själv känner jag mig helt sänkt. Av allt, världen, livet och er som anser att högern är värd mer tid vid makten.

Jag brukar i vanliga fall skriva mycket om litteratur. Det är ett ämne som står mig nära och höll jag inte på med musik skulle jag bara lägga ner tid på böcker. Skriva och läsa.

Jag har inte klarat av att läsa en bok på flera månader. Anledningen stavas jobb. Eller snarare chef. Jag har aldrig haft problem med chefer, annat än de problem som alla med chef har. Inget ovanligt, inget hemskt, alla jobbar på tillsammans mot det gemensamma målet: vinst för mig och för företaget. Samarbete kallas det. Och jag är överdjävligt lojal av mig.

Nu senast handlade det om ett misstag som min chef gjort. Han behövde någon att skylla på, jag stod närmast tillhands. Felet vet helt och hållet hans eget, jag hade ingenting med ekonomin på företaget att göra, men eftersom att karln gjort fem liknande fel de senaste åren börjar det brinna i knutarna för honom. Även chefer kan få sparken, om de har någon ovanför sig.

Det ledde till trakasserier, det ledde till tre uppsägningar - alla givetvis felaktiga och således ogiltiga. Facket bara skrattade åt vansinnet. Inte jag. Jag har haft en sådan satans ångest, med tanke på att våran regering gör allt för att krossa arbetsförsäkringen, och då familjesituationen ser ut som sådan att jag var den som drog in de flesta pengarna i familjen fick jag givetvis panik. A-kassan är inte ens i närheten av möjlig att leva på. Min sambo är inte värt ett öre enligt alliansen. Hon skall straffas för att hon tillhör den skara människor som lider av psykisk ohälsa, något som Maud Olofsson anser vara så dåligt att hon tqagit tag i problemet: hon vill ta bort möjligheten att bli sjukskriven på grund av psykologiska problem.

Fascism. Jag kan inte göra något åt saken. Vem kan det? Utöver de som skall prata varmt om vänsterpolitik, de som inte klarar av det då bonniervindarna blåser så hårt att ingen inser att sverige varit ett föregångsland i de flesta frågor som rör rättvisa och jämlikhet, samt gett en av de tryggaste välfärdssystem till medborgarna, i världen. Boken Jämlikhetsnaden visar vilket otroligt framgångsexempel sverige är, men det första som händer då den kommer på svenska är att svenskt näringsliv, denna gång i form av skattebetalarnas intresseorganisation, skickar sin vice vd på boken. Bränn den! Allt är vidrig propaganda, typ.

Nu var det forskning som pågått i 25 år och som basserades på fakta, allt givetvis offentligt - till skillnad från skattebetalarnas intrsseorganisations egna register...

En av författarna undrade hur det kom sig att en svensk i sverige var den första att försöka krossa den bild av sverige som något bra. Jag förstår det. Det måste vara jobbigt att få sin antites bevisad gång på gång. In your face. Tysta ner den, blev deras strategi, och en bok som sålt stora upplagor och skapat debatt jorden runt, nämns nästan inte i sverige. Tack bonnier. Ni har förstört möjligheten att ha ett demokratiskt samhälle, ett riktigt demokratiskt samhälle.

Och tills vidare kommer ingen att få läsa om böcker här, med undantag av den HPLovecraftbok som jag snart ska skriva om.

Jobbfrågan är löst, avhandlad och arkiverad. Jag fick pengar. Ganska mycket. Men ångesten består.

Rösta bort högern. NU!

Just nu vill jag bara stänga ögonen och drömma mig bort till en bättre värld. Kanske den kommer efter söndag.