Tid som varit

Joye Joy!

Stämning: svajig. Helgen, eller, det var inte helg utan onsdag till fredagsnatt, var fylld av trevligt sällskap och bra musik. Sällskapet var Jonathan, gitarrist i Auberon och musiken var Auberon. Jag visade vår nya musik för karln och tillsammans med Ibbe, trummisen, rockade vi Väsby av banan. Igen. Bra så långt alltså!



Ibb(e). Bra killar, dåligt valresultat


Kan ändå inte skaka av mig av det något ångestskapande valresultatet. Ett par skadeglada kommentarer kan man äta upp, men då man inser att skadeglädjen kommer av att man antagligen inte förstår vad den politik man röstat fram faktiskt leder till, sväljs den tveksamma glädjen med besk verklighet. Nu verkar det som att m slutat smyga med sin politik om jobblinjer, speciellt efter uttalanden om den löneutveckling de förespråkar (lägre löner = fler arbetstagare) kommit i öppen dager. Problemet är att folk inte fattar, någon annan förklaring finner jag inte till att man utsätter sig för risk till lönesänkning. De som ogillar skatter kanske skiter i låga löner. Men är inte det bara ett bevis på att man är en idiot - högre skatter betalar i alla fall för sig i form av skola, omsorg och vård - vad ger lägre löner, förutom ångest?

Rasismen ger jag inget för. Det är bara idioter som låter sig luras som går på skitsnacket. Jag KAN inte ta det på allvar.

Nu siktar jag på att bli pigg och aggressiv till veckan så att musiken och jobbet får utrymme. Strulet med min chef fortsätter. Han kan liksom inte erkänna att han förlorat. Svagt.

To hell!