Vinyl: n till p

En härlig lördag! Åter till vinylbacken.

Lite foton jag lyckats överföra från mobilen. För första gången någonsin. Bäva!


Backen står på köksbordet. Därav köksinteriören.

LA Guns längst fram. Man kanske skulle ändra...




Det var bara två skivor på N.

Nevermores Enemies of reality, är en av deras bästa skivor. Jag köpte den av Club Deströyer-Tobbe.
Nightmareskivan är en bra heavy metalskiva. Vill jag minnas.



Idel klassiker!

O, alltså. Obsessionskivan är hur bra som helst. Method to madness, nånting. Mike Vescera på sång här, han från Loudness och Yngwie bland andra.
Obituaryskivan är tillsammans med The end complete, deras bästa skivor och två av mina favoriter från den tiden.
Onslaughtskivan har en favoritsångare i Steve grimmet, från Grim Reaper. Favoritand! Speciellt tredje och sista skivan, Rock you to hell. aaah



Mer skivor, lite konstigheter...

P har både underbara klassiker och en del saker som jag glömt hur det låter...
Pagini, var det bra? Jag tror det. Jag vet inte... Paul DiAno... Poison... Picture var bra. Har jag för mig. heh
Phenomena var väl inte bäst, men de kommer jag ihåg.
Pink Cream 69 är ju hjältar. Här var det HelloweenDenis som sjöng. Och här sjöng han som en gud!
Pretty Maids. Inte deras bästa skivor, men det är bra skit ändock. Heavy metal på danskt vis.
Pantera, Power metal och Cowboys from hell. Två elitbra skivor! Power metal är klassisk Judas Priest, typ, med en 17-årig Anselmmo på sång. Och han sjunger asbra! Cobwoys... har hela världen hört.
Prophet är bra. Har jag för mig.

Gud vad kul med vinyl!