torsdag 6 januari 2011

tjock Chuck jävla Billy!

TjockChuck! Världens tuffaste indian!



Då man kikar på listan över mina favoritsångare ser man ju helt klart att heavy metal är genren jag plockar sångarna ifrån. Egentligen är det inte så konstigt. Många sångare i den genren är briljanta, och makalöst underskattade av obegåvade människor. Det finns sångare i hårdrockgenren som givetvis skull platsa på listan, om jag bara gillade deras musik på samma vis som jag gillar heavy metal. Och hey, det gör jag inte. Fuck off!

Däremot finns det en sångare som figurerar i den lite hårdare thrash metalskolan som jag anser vara en av världens bästa. Givetvis underlättar det faktum att den musik Testament spelar är hur bra som helst, men förmodligen hade jag gillat Chuck Billy om han sjungit i något annat band, men jag hade antagligen inte gillat honom lika reservationslöst. Man kan ju inte blunda för det faktum att musiken och sången kompletterar varandra – en sångare som… S L Coe är inte världens bästa sångare - men då han sjunger med Scanner och Angel Dust är det magi.

Jag har alltid gillat Testament. Jag vill minnas att jag inhandlade debuten the Legacy efter att jag sett musikvideon till Over the wall. Eller om det var Trail by fire? Hur som haver köpte jag skivan och sen var kärleken ett faktum.

Jag gillade att han skrek på sedvanligt thrashmanér, men samtidigt kunde bjuda på snygg sång. Alone in the dark är så jävla häftig med sina halvtoner i refrängen. Det låter lite kusligt, som sig bör, och det är hur hittigt som helst. Hela första skivan är hittig. Även andra skivan, New world order, är en fantastisk skiva med kanonbra sång.





ChuckTjock! Passa dig! I sveriga har vi planerat att beskatta Chuckisar. haha...


På Practice what you preach, en skiva som är inspelad live i studion, har han dessutom fått mer botten i rösten, om det beror på den underbara produktionen eller hans egen utveckling har jag ingen aning om. Who cares?!? På den skivan fick vi Testaments första ballad, the Ballad, som för övrigt är en lysande titel på en ballad. Han klarade även av sådan smörsång med bravur.



Jag gillar egentligen alla deras skivor, Souls of black är bra, vad folk än säger. The ritual är trög, men den sitter där den ska. Det är väl även deras mest kommersiella skiva. Chuck glänser naturligtvis i låtar som Electric crown, So many lies, eller varför inte balladen Return to serenity? Men han är inte bara en bra sångare på skiva, han är en bra livesångare också. Jag har både hört det själv ett par gånger och tagit del av liveskivor. Favoriten är Return to the apocalyptic city.

Low är bra, och death metalskivan Demonic visar med uppenbar tydlighet att killen äger även som sångare i de brutalare kretsarna.

Och så vidare. Alla som läst om mina ”viktigaste skivor”, som jag skrev om för någon månad sen, vet att jag har the gathering högt uppe. Det är givetvis mycket tack vare Chuck.



Tydligen provade han sjunga för Sepultura en gång i tiden. Tack för att han inte blev sångare i det bandet. De är numera inte ens en skugga av sitt forna jag, samtidigt som Testament fortsätter att övertyga på skiva.

Chuck FTW!

11 kommentarer:

Woddsmanfred sa...

Tung gubbe, en stor favorit här oxå!

Anonym sa...

Det som jag som inflyttad Umeåbo noterat, är att alla Umeåbor som gillar något annat än pop, gillar Metal...ej rock, ej hårdrock. Något som alltid blir extra syndligt till inomhus festivalen "House Of Metal"...jag har ingenting emot metal, det är dock inte helt och hållet "my cup of tea"....
Åter till fenomenet - varför gillar man automatiskt metal ifall man kommer från Umeå?? Kanske du har ett svar, eller åtminstone en ledtråd...
Jag känner mig ensam i mitt rock träsk här..

Fredrik sa...

C: Du är förvirrad. 8) Det är inte så att alla gillar metal, det är snarare så att Umeå är norrlands största stad, och sen så finns det några eldsjälar. Det är väl typ tio stycken. Om du får för dig att forska i det kan jag säga att det började då Saxon spelade i stan första gången. 8) Jag lovar. Men generelt så finns det nog fler metalmänniskor där, det kan bero på att de som spelar har varit ledande inom sina genrer, oavsett stans belägenhet.

Sen är det lite mindre trendkänsligt än tillexempel skitstockholm. Och, ja, jag bodde ju där. Jag var nog den viktigaste faktorn. höhöhö

skogsfredde: Japp! Så är det. 8) Lyssna på senaste Defiance! I tell ya!

Anonym sa...

Så allt började med Saxon? aha, jo, jag tror jag ska forska vidare i det här. Det är nämligen så att ALLA jag känner i Umeå gillar metal...iallafall typ 9 av 10...skumt.
Jag har haft en katt som hette Saxon, han var snäll. Sen har jag också haft en katt som hette Lucifer, han var inte snäll. Ok, nu är jag off the topic.

jöjj sa...

det var coolt då vi såg dom i grannbyn (12 mil härifrån).

och att han dessutom hälsade på sin stam med schamaaner och shit och blev ifrån det där.

säkert.

---

"intervjun" du gjorde med dem måst du publicera på nått sätt. eller kanske att det inte går att återskapa, men en krönika eller nått.

den resan var så jäääävla bra. toppen på mitt liv.

jag spydde när dom spelade. det var toppen.

jöjj sa...

sen gamma ray-resan!!! och att vi hade gjort världens (typ då) bästa skiva. hahaha.

så mkt bra jag hadde det då. alla andra haddingen.

jöjj sa...

med resa menar jag trip.

det blev fler resor, men ändå aldrig riktigt samma sak.

varje tripp till väsby är dock king!

Fredrik sa...

Joy: Jo. Både Testament och Gamma Ray var som en disig och underbar dröm. Musiken var den bästa jag visste, och sällskapet var kung! Vi hade några magiska stunder!

Jag kan skratta åt allt nu, och skrattade åt allt redan då. :D För att det var ren och skä magi.

Testamentintervjun, den som jag gjorde i skellet, finns ju här på bloggen. Jag har dock tappat bort den första... Den är nog förlorad för all framtid. Tyvärr.

aaah Jag hittade lite foton från Piteåresan. Eller... jag hittade 1 foto. Jag gav morgon fotot med honom och Kai, men fotot med mig och Kai var paj.... Jag kommer aldrig att förlåta den där robertsforsaren. 8) I WILL KILL HIM!

Minnen. 8)

Char: Jo. Det var på 90-talet. Innan det var det som vilken skitstad som helst på spelningsfronten. Men då metal vaknade, vilket jag tror beror på den stabila grunden vi gamla uvar la, då vaknade skiten med besked. Folk åker långväga för att komma på spelningar i Umeå. hehehe

Men jag har säkert helt fel. Inget svar är så enkelt. 8)

Mary Raven sa...

Älskar Testament och Chuck Billy! Kommer aldrig glömma giget jag såg med dem i Gävle precis när Chuck kommmit tillbaka från cancern... Han hade satt i rastaflätor som gick ändå ner till midjan eftersom hans vanliga hår förmodligen gick förlorat för strålningen.

Fan vilken glöd dem hade på det giget, och det var första gången jag såg dem så jag var längst fram och var helt galen. Fick sedan ett plektrum tryckt i handen av Steve DiGiorgio. Kommer aldrig glömma det!

Fredrik sa...

Mary: Ja. 8) Jag skulle ha sett den spelningen. Jag är dock ofta väldigt dålig på att gå på spelningar. Jag är rätt lat och det är lite svårt att få tag på barnvakt. 8)

Jag fick ett plektrum då de spelade i norrland. Det spelade jag sönder. JAG är SÄMST.

jöjj sa...

jag vill mest av allt i hela världen se kortet på kai & morgan.

!!!!!!!!!!!!

du och kai har jag redan i huvvet med pumpan som skrattar och alltin.

"du borde skaffa en till, typ.."

hahaha

ja.

när jag datade kai i gbg (jag, effe, brorsan. och undra om inte det var nån emma med åxå?.(finns så många emmor),

iaf av samtalet vi hade, så pratade jag mest. säkert för mkt.

han sa typ.

"thats cool. stay calm".

jag hade bara så mkt att säga.

men jag är svinlugn.