Ett mynt, två sidor - hur alliansen våldtar verkligheten

Sanningen. Den som så många slår sig för bröstet med, hur enkelt är den att våldta?

Det är nog det enklaste som finns.

Jag och min sambo tittade igenom senaste numret av ”våra kvarter”, som är Väsbyhems egna tidning om deras verksamhet. Det är statligt, men innehåller förvånansvärt mycket lobbyröster, men ingen insändarsida…

Tidningen bjöd på en artikel som skulle kunna ha haft två rubriker. Den rubrik som fick se dagens ljus löd: Nya satsningar på miljön. Undertext: sänkt energiförbrukning och säkrare drift.

Min rubrik, om jag hade skrivit artikeln hade låtit som följer: Nya kostnader för sveriges fattigaste och mest utsatta människor. Undertext: Alliansens politik förnekar sig icket.

Ingen av rubrikerna är egentligen fel. Det är bara det att man väljer att visa två olika sidor av myntet. Miljösatsningen är givetvis inte en satsning i ordets rätta bemärkelse, utan snarare mer avgifter till de som antingen VALT själva hur de ska bo, eller de som inte har något ALTERNATIV till hur de ska bo – de som bor i hyreshus alltså.

Det som jag tycker är intressant är givetvis konsekvenserna av det. I många diskussioner då man talar om fattiga i landet, får man höra: vi har inga fattiga i det här landet. Vilket är en lögn och samtidigt en äcklig insikt i hur borgare resonerar: om man är fattig har man inga pengar alls, och man har inte rätt till någon som helst grad av ägande eller boende. Hemlös = fattig. Allt annat är medelklass.

Ni kommer ihåg den där suptanten Axén Ohlin från m som helt seriöst ansåg att hemlösa faktiskt valt sitt liv – och att de gillade det. Med sådan logik är det lönlöst att diskutera.

MEN, fattiga människor behöver inte nödvändigtvis bo i skokartonger. De kan ha jobb. De kan vara arbetslösa. De har oftast barn, och det är här den självvalda borgerliga idiotin kryper in i sitt trygga vansinne: de barn som växer upp i sådana förhållanden finns inte i deras värld. Och finns de är det endast förälderns fel. I helvetet att de skulle kunna erkänna att den politik som de för, den som tar medel från de som har minst och sänker skatter för de som har mest, i helvetet att de skulle erkänna att den politiken får konsekvenser. De väljer att se det från andra sidan: skit i den nya underklassen, vi måste stå upp för de som har jobb.

Alltså, man behöver givetvis stå upp för de som har jobb. De måste få starkare rättigheter och bättre lön - oftast – men de som ingenting har är givetvis de som SKA ha hjälp, eftersom att de behöver den.

Att folk blir fattiga trots att de har jobb beror på en politik som går ut på att betala så lite i lön som möjligt. Det är inte slump, och det är heller inget skämt, att svensk näringsliv faktiskt önskar att arbetarna skall konkurrera med lägsta lönekrav med varandra. Det bör alltså inte vara konstigt att konstatera att fattigdomen har ökat i landet, för det har den, lavinartat. Men borgarna tar inte en i resonemanget, utan drar fram sin: ”nej, det har inte jag sagt, då är det inte sant”, retorik. Samma borgerliga retorik som folket gick på under valrörelsen.

Den konflikten mellan arbetstagare är nästan omöjligt med fack som arbetarnas representanter. Tror någon nu att det är en slump att alliansen hatar facket? Då är ni fan inte helt med i matchen. Eller som den där äckliga journalisten som snackade om facket med ett par moderater i bastun, och skrev en artikel om det, som belönades med priser (från Bonnier), för att han sa rätt saker. På tal om Bonnierkartellen… Han (Marcei Zaremba) skrev givetvis på en Bonniertidning (DN).

Sanningen är alltså att fattiga i landet förmodligen kommer att få det ännu sämre. Och då har vi inte ens börjat diskutera ”marknadsanpassningen av hyror” som riskerar att höja alla hyreshus hyror. Det kommer givetvis också att drabba fattiga, de bor nämligen sällan i köpta bostäder…