Edgar Allan Poe, Che Guevara

Två husgudar. Jag älskar arvet de lämnade efter sig.


Idag läser vi valfri dikt eller novell av skräckmästarnas allfader Edgar Allan Poe, och så förbereder vi oss för Che-dagen imorgon.

Två ikoner. Två hjältar. Två fantastiska tänkare, den ene var pundare och lurad, den andra var humanist och frihetskämpe.

En bok om Che som jag skrivit om tidigare:

En bok som vilken borgare som helst skulle kunna läsa utan att ta till sig är "Che", av Björn Kumm. De skulle välja att ignorera allt utom just de delar där det står något smaskigt: typ att han avrättat en motståndare i det krig han deltog i. Gärna skulle de även lägga till epiteten massmördare. Men det säger mer om deras trångsynthet, än om något annat. Är man massmördare då man deltar i ett krig, vilket man ju de facto bör kunna vara, finns det måååååååånga massmördare. Eller menar de att han var massmördareför för att han av order om avrättningar? Då bör tillexempel Fredrik Reinfeldt, som med beslut fattad med hans goda minne ser till att vi har soldater i Afghanistan under Nato-befäl, även kunna räknas in bland massmördarna genom historien. Fast det är klart, blod verkar inte fastna på högerhanden…

Nå, Björn Kumm var en fotograf, och han befann sig i Bolivia vid tiden för Ches bortfall, han var således en av journalisterna som närvarade vid uppvisningen av Ches döda kropp. Han är helt klart fascinerad av mannen bakom myten. Han behandlar honom dock inte med silkesvantar, utan lägger bara fram fakta. Det finns längre och mer uttömmande böcker att läsa om Che, men denna bok kan vara en bra inkörsport om man vill veta lite mer.

Jag inser att högerns argument MOT boken är att den kanske inte är tillräckligt kritisk, eller att den är partisk. Partisk, går jag absolut med på att boken är, men innehållet bygger bara på dagboksanteckningar, tidningsartiklar, utdrag från andra böcker och intervjuer med människor som på eller annat sätt mött Ernesto Guevara. Givetvis är det Björn Kumm som valt ut all information, och han är trotts allt människa – det kan vara många märkliga val, vad vet jag.

Att läsa denna bok är ett bra steg mot en bredare bild av Che Guevara. För expressens (Bonniers) verklighet är inte den sanna, det är en verklighet formad av ideologiskt vansinne (lögner). Jag har ingen sanning, men jag hör då folk ljuger för mig, jag kan nämligen ta reda på fakta själv, inte bara svälja det som serveras av dem som har egenintresse av att undanhålla sanningen.

Lite text om boken Huset Ushers fall, av Poe.

Edgar Allan Poe, Huset Ushers fall. (utgiven av fakta och fantasi, Sam J Lundwall)

Jag har läst denna bok tre gånger nu - bok och bok, den är 40 sidor ungefär - och varje gång blir den en ny bekantskap; boken växer, utvecklas och förändras ständigt som om vore den organisk. Jag upptäcker saker jag inte noterat förr, och berättelsen blir allt tydligare i sin mångbottnande handling. Det kanske låter som en motsägelse, men novellen är som ett samtal och jag tror att man få ut mest av att sträckläsa den. Det går i och med dess längd. Men för allt i världen, slarvläs den inte. Det är den för bra för.

Boken lever ett eget liv, ungefär som huset i boken, och jag känner det som ett trevligt återseende med en bra vän varje gång jag läser den. Detta är en upplevelse jag inte vill att nån skall missa.

Sen var Poe själv en av de stora tragedierna, han fick ingenting för denna novell, inget utom ett par exemplar av boken den publicerades i. Tack för det skitstövell, liksom. Han dog utfattig men lämnade ett arv som än idag kan fängsla.