Jag bara gapar, och kanske skrattar jag lite - men det är inte kul...

Jag gillar hur människor pekar på den som slog tillbaka, och fördömer denne någon. Det tyder på ett vansinne som man måste älska. Då nyliberaler (eller gamla liberaler för den delen) pratar om sina friheter glömmer de alltid att tala om vilka som drabbas av dessa friheter, vilka som får betala frihetens pris. Det är aldrig nyliberalen som drabbas, det är aldrig nyliberalen som betalar…

Jag garvar då människor försöker ge skit åt folk som bombats och mördats, och sen ger igen. Ingen säger att hämnden är ljuv, men alla säger att de som gjorde fel var den som gav igen. Jag måste skratta.

Logik uträknad. Vansinne inrättat. Man beskyller den mördade för mordet.

Jag har gjort en massa noteringar här i min del av verkligheten. Då jag skriver ilsket om hur obegåvade rasister är, då klickar en eller två ensamma ungtuppar på ogilla – eftersom att jag anser att det är fegt att inte ha en sådan knapp. Oftast är det någon som svarar på klickandet. Det är skitkul att bara observera. Själv klickar jag idiotjävel, på rasisterna. De är lite rädda för den nya tiden: unga småbarnspappor med tribal-tatueringar skriker ut sitt hat mot rasismen.

De kallar dessa småbarnsföräldrar för, håll i er nu, pk-rambos.

Ni vet, rasisterna har uppfunnit en ny tolkning av ordet politiskt korrekt, de har även bevisat att människor med lägre iq än 1 kan andas utan synlig hjälp.

Alla som har barn vet att man förändras i grunden av att bli förälder. Om någon insett att man inte kan behandla en människor dåligt, bara för att en nersupen, hängsleklädd gammal nazist tycker det, då är det bra – och helt naturligt. Man inser ganska snart att alla någon gång har varit barn. Alla har någon förälder som älskar dem – förhoppningsvis.

Då tar man avstånd från rasisterna. Då blir man förbannad på dårskapen. Då får man fan finna sig i att darra framför dessa tatuerade, barbröstade krigare. Man kan ju kalla dem för pk-rambo, och sen skriva av sig på flashback…

Ja. Är det underligt att jag skrattar? Det måste ju vara ett skämt. Världen kan inte vara så korkad. Eller?

Nu ska jag sova. Jag gick upp klockan 04:30. Men jag har jobb i alla fall. Heja mig!