Bay. Area. Thrash. Forbidden. Twisted. Into. Form. Klassiker!

Alla ägnar sin tid åt återvinning av musik. Jag är inte bättre än någon annan. Då jag blev hårdrockare en gång i tiden gick det ganska snabbt att gå från renodlad heavy metal, till thrash. Jag lyssnade väl mest på Metallica, men både Anthrax och Testament var ofta på stereon. Det ledde givetvis till att jag började söka andra artister som påminde om det jag tyckte var så bra. En av de skivorna jag hittade var första Forbidden. Jag gillade skivan, men jag delar inte de tveksamma och okritiska hyllningarna till ”Forbidden evil” – skivan har sina skönhetsfläckar.

Allt detta förläts av mig då Twisted into form släpptes. Twisted into form är en perfekt bay areaskiva, det är thrash som det skulle låta på den tiden (1990). Det är hårt, det är dissonant, och det är framförallt så svängigt som bara bay areathrash kan vara.

Good old days

Forbidden var alltid bandet som lät nästan som Testament. I alla fall på de tidigare skivorna. Senare lät de lite som allt möjligt. Många anser att de blev dåliga, jag anser att de fick en lite mer egen personlighet. Både Distortion och Green är bra skivor. Speciellt den sistnämnda – den senaste skivan (Omega wave) har jag inte hunnit köpa. Det kommer…

Hur som helst är Twisted en av mina absoluta favoritskivor. Jag lyssnar på den lite för sällan, men varje gång den åker in i dvd-spelaren eller vinylspelaren njuter jag till fullo.

Good old record!

Favoritlåtarna är den svängiga och snabba Infinite, Out of body (out of mind) och givetvis Step by step. De tre första låtarna således… Men tro inte att skivan tappar i kraft efter det. Det blir aldrig trist, det svänger om allt, och har man cd-versionen får man några bonuslåtar – i alla fall den version som jag äger har två extraspår. Jag tror att det finns versioner med fler extralåtar. Jag gissar att deras Judas Priestcover är en av dem i så fall. Victims of changes är covervalet.

Som en parantes jag konstatera att deras liveskiva, ”Raw evil, live at the dynamo” som släpptes efter endast två studioskivor, är ett måste. Det är även där man hittar Priestcovern. Bolagets som släppte skivan Combat, verkade ha dille på liveskivor. Det är dock en annan historia…

Good... eeh Nutid.

Det jag gillar mest med Twisted into form är musiken, men musiken hade varit outhärdlig utan bra ljud – thrash från USA gör sig inte lika bra som thrash från Tyskland, om ljudet är dåligt.

Nu ska jag njuta av falsetten i slutet av Out of body, sen ska jag dansa med dottern till Step by step. Det borde alla göra! För så bra är den här skivan.




Och en till:



Favoriten!