Jonny Metal!

Jonny Nocturnal Lindquist

Min flickvän frågade mig hur det gick med den där listan över sångare, och man kan väl säga att jag velat lite runt toppen.

Dock inte om denna placering.



Snygg så det förslår!



Kalla mig hemkär, men Jonny Lindquist, sångare i Nocturnal Rites är så bra, i min bok. Jag skulle lika gärna kunna ha Dio på den här platsen, men faktum är att jag föredrar Jonny.

Jag har en fantastisk singel som han släppte med bandet Mogg 1987, In and out of love. Hittig light-metal – tänk Sweet, skitbra sång!



Den här killen är ju så vacker att linsen smälter, men han håller i Moggsingeln i alla fall. Det är den ni ska titta på!




Jag lånade även ut mina öron till bandet Jonnys Bomb, som släpptes på trummisen (i Nocturnal Rites) Oves etikett Sids records. Fenomenal hård, rock. Jag har för mig att det förekommer medlemmar från Facer och dylikt i bandet. Säkert är att Johannes spelade där.

Jonny sjöng ibland även i ett lokalt coverband, vars namn jag förträngt, det var två bra sångare och en till kille som sjöng. Jonny var bäst, och jag brukade alltid tänka att han skulle göra sig jävligt bra i ett riktigt band, istället för något lokalt sommarprojekt som skulle vara glömt i November. Jag sa det ofta till Fredrik M och Nils E i Nocturnal Rites.

Det måste ha fastnat någonstans, de frågade mig om vem de skulle välja av två alternativ, då de skulle byta sångare, inte för att jag skulle bestämma vem de skulle välja, utan bara som smakråd – typ. Mitt svar var, om det är rösten det handlar om är det inget att snacka om. Det blev, med eller utan min medverkan, Jonny till slut. Och hans prestationer från Afterlife och framåt, är helt jävla outstanding!


In action!



Mina åsikter om Afterlife är dokumenterade, jag ids inte upprepa det. Inside-infon sa att Jonny var förkyld då han la sången. Shit.

De efterföljande skivorna har en sak gemensamt, och det är att sången gör dem bättre! Shadowland är en bra skiva, men den är inte lika arg som Afterlife, lite snällare. Jonnys röst får det ändå att krypa i ådrorna då man avnjuter den. Men det är på skivorna efter som man börjar känna något mer, lite större trygghet kanske, i rösten och stilen. Han sjunger ut mer, han leker lite, men vad han än gör, gör han det bra.

Killen har en hes Dioaktig röst, man skulle kunna säga att de var kusiner på sångträdet - barbariskt och med en jävla passion och känsla i strupen sjunger de – Jonny har enligt mig lite snyggare röst än Ronnie, därför innehar han denna platts.

Det är ganska svårt att välja låtar eftersom att han sjunger i ett band som jag lyssnar på för låtarnas skull, snarare än vissa musikaliska insatser, även om de finns de en masse. Jag har helt enkelt inte lyssnat ut någon speciell prestation, utan bara njutit vidare. Nocturnal Rites bästa låt är Afterlife, men Against the world ligger på en stark andraplatts.





Vadå alltid ler...





Finns det någon sångare som jag verkligen skulle vilja ha ett soloalbum ifrån skulle det vara Jonny, för jag vet inte vad jag skulle kunna vänta mig. Den musik han älskar ligger kanske närmare AC/DC än Helloween, och jag skulle verkligen vilja höra den här rösten i liknande sammanhang igen.



Att killen dessutom är en av de mest sympatiska och trevliga människor i ett heavy metalband, gör det bara kul att kunna ge platsen åt den ständigt leende sångaren: Jonny Lindquist!



Applåder!