Ett par tiotusen enskilda fall... Eller? Är det nog nu?

Är det såhär du ser världen, Maud?



En sak som jag frågat mig många gånger är: hur är det att vara en av de som mår psykiskt dåligt? Jag har sett lite, first hand, men jag får bara fler och fler frågor för varje svar.

Det första man måste inse är att det finns psykisk ohälsa. Maud Olofsson, den dåren, kom på hur alliansen skulle lösa problemet med de höga sjuktalen som gruppen med psykisk ohälsa utgjorde – ta bort möjligheten att vara sjukskriven för psykiska sjukdomar. Maud Olofsson är läkare alltså, som så många andra i alliansregeringen, som vet när en människa är arbetsför. Om du endast har ledsyn, sitter i rullstol och behöver dialys 20 timmar i veckan, så är det bara att pallra sig till arbetsförmedlingen, på tal om enskilda fall alltså.



Ja... En text med fler ord säger mer än en text med mindre ord.



Om en hjärndöd, herpessmittad hare hade sagt en sådan sak som det Maud spyr ur sig, hade jag förvånats över att haren kunde prata, inte över att det var så korkat att jag spontant – och hysterisk - sträcker mig efter cyanid. Men Maud Olofsson är en människa (kanske…), hon sitter i regeringen. Vad är det för människor, som anser att man ska tvinga sjuka att förnedras, och vad fan är deras försvar? Är de fascister? Själva handlingen ÄR fascistisk. Man behandlar inte människor på det sättet.

Med det fastlagt måste jag återvända till själva ohälsan. Alla människor har någon gång mått dåligt, men det som alliansen och de som håller med dem missuppfattar är att de tror att de förstår. Ångest är inte samma sak som sjuklig ångest. Att vara ledsen över ett brustet förhållande är inte depression, visst, det kan göra ont – jätteont till och med – med det är helt normalt. Sjukdomen är inte normal. Den som tror att lösningen är att göra sjukas liv svårare skulle jag vilja undersöka, för jag tror att det kan röra sig om en empatibrist av bibliska proportioner.

Om man sedan ser de behandlingar som finns, för det finns några, ser man en annan märklig sak: de som har det svårast att hantera andra människor (en del människor har problem att fungera socialt – de är sjuka _sjuka_), de tvingas anstränga sig hårdast för att ens få vård. Hur kan det komma sig? Vad är det för system som bajsar så i en trasig människas ansikte? Och vad fan är det för dårar som tycker det är bra?

Jag har fan nästan bara frågor, men jag känner att just den här frågan hör jag inte något om, någonstans.

Det som behövs är givetvis pengar, resurser. Så, Göran Hägglund, ta den tian som blev en eller två miljarder i reda skattepengar, som du skänker till riskkapitalister, och hjälp dina medmänniskor. Skenheliga jävla hycklare. Tycker du att det är att använda skattepengar ANSVARSFULLT?

Dags att ta ansvar? Eller ska jag få fortsätta tvingas lyssna på att allt, inklusive landhöjningen, är sossarnas fel i resten av mitt liv? Det var bättre innan vi blev egoister som slutade bry sig om andra.