onsdag 11 augusti 2010
Viktigaste skivan, del 3
Jag funderade ett tag på vad jag skulle ta för nummer tre, i denna monumentala och för världen oumbärliga lista.
Jag kan ju inte bara visa upp vilka heavy metalskivor jag älskar, det blir trist. Den första hårdare grupp jag gillade var Metallica, som så många andra i min generation var Master of puppets en världsomvändare, det var hårt OCH det var melodiskt. Då jag för ett par år sen funderade på just den skivan slog det mig att den är episk, inte bara som monument, utan själva musiken är episk. Det finns de som säger att Kill em all var ren heavy metal. Jag skulle vilja säga att Master är mycket mer heavy metal än debuten. Lyssna bara på titelspåret. Eller Battery. Det spelar ju förvisso ingen roll vad jag tycker att det lät som. Musiken var underbar. Mitt eget musicerande kom igång tack vare (covers på) låtar som For whom the bell tols, Am I evil och Seek and destroy, som repades och repeterades om och om igen. Det lät nog aldrig bra.
Jag tror att jag förstod att bandet var creddigt redan från början, det var utmärkelser hit och dit för deras framfart på scenen. Bland annat fick Kirk Hammet pris flera gånger för att vara den bästa metalgitarristen. Vilket är ganska larvigt om man ser på vilka han ”tävlade” mot. Jag har aldrig gillat Kriks solon speciellt mycket. De passar till balladerna och någon melodislinga har han lyckats med. Men, nej. Blädder på den höga e-strängens toner 15, 14 och 12 är inte min grej.
Metallica var musik, inte någon superstjärna som tog all uppmärksamhet från de andra. Och musiken var förkrossande bra. Jag har aldrig förliknat mig med deras svarta skiva. Jag hade problem med …And justice for all. De två skivorna som jag avgudade bandet för var Ride the lightning och Master…
Det tog över 20-år för en uppföljare som kunde matcha skivan, och det var inte ens Metallica som gjorde den.
Jag lyssnar nästan aldrig på Metallica nu för tiden. Jag tror att jag slutade lyssna på dem då de blev hela världens angelägenhet. Jag var inte fullt 20-år och hade inte helt mognat klart i skallen, man blir sådan då. Men jag gillar fortfarande inte den musik som kom efter …And justice. Tråkig skit.
De få gångerna jag lyssnar på dem nu är det Masterskivan jag slår på. Den rockar än idag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Den första skivan jag verkligen gillade med metallica var den svarta. :D
Dom gamla skivorna(+ allt med iron maiden) påminner mig bara om eparaggare från robertsfors. även om jag tycker det är lite bättre nu idag. :) lite. dock inget märkvärdigt band för mig.
Ja, vafan, det är ju det som är kul med musik och just denna lista, att se vad som skiljer sig på grund av ålder och sånt. Jag hade ju garanterat haft en annan relation till musiken om jag hörde den under andra förhållanden. Allt har med det att göra. Typ. Jag var 20 och inte så smart. 8)
Hur går det med inspelningen? 8)
Äh va fan, vad är det för fel på epa-raggare?
Ingen hardcore Metallica fan men Master of.. har en bit av mitt hjärta! Annars lyssnar jag mest på Zeppelin just nu, det var min ungdoms hårdaste, tuffaste och rökigaste skit! Man är ju ett dammigt gammalt kvalster för bövelen!
Jag är ingen större metallicaälskare idag. Men då det begav sig var de stora. På många sätt. Men det kommer fler skivor, innom andra genrer i denna helt subjektiva lista.
Led Zepplin är inte med, jag är mer Deep Purlpe, och speciellt In rock och två tre skivor fram. Eller ja, Rainbow... Dio (vila i frid) var min 70-talsgud. Sen upptäckte man Uriah Heep, Camel... Ja.
Lyssnar du på Opeth, by the way? Om du är inte på 70-talet. Men kan gilla lite brutalare skit. 8)
Åjo, nog finns det en del Metallica att glädjas åt - även av senare datum. Men det är klart att som klassikerna på "Kill 'em All" , "Black Album" och "..And Justice for All" är det oftast inte.
Opeth är ritigt bra, inte minst live. Såg dem senast på jubileumskonserten i mars http://www.werock.se/Artiklar/visaartikel.php?i=108
Tack i övrigt för en kul och läsvärd blogg!
Kim. Mina metallicaklassiker är Ride the lightning och Master of puppets. 8) Den svarta skivan var jag så monumentalt besviken på, då den kom att jag nog aldrig lyckats förlåta dem. hehe Hur som haver finns det ett par bra låtar på de skivorna du nämnde, men de är inte ens nära den klass som de andra skivorna höll. Det är liksom olika divisioner. Div. 3 norrland mot elitserien i hockey. Typ. 8)
Jag har aldrig sett Opeth live. Det ska jag öndra på! 8)
Kul att du gillar mina vansinnensutbrott. 8)
Skicka en kommentar