Repris

Jag har lagt till en gammal text som jag skrivit, så jag postar om hela skiten.


Vertigomannen skriver ibland på aftonbladets kultursidor. Idag har han skrivit en kul sak om kommunister.

Jag har bara konstaterat hur världen ser ut.

Kommunismen.

En fråga som ofta tas upp av somliga politiska debattörer är huruvida kommunismen är demokratisk eller odemokratisk, eller om det är en fascistisk människosyn. Eftersom att kommunister sällan äger företag, har de inte tillgång till medel att förmedla sina åsikter på och därför får dessa frågor ofta stå obesvarade eller besvaras av dilettanter och människor som i eget politiskt intresse är motståndare till den solidariska syn som kommunismen innebär. Det är intressant och relevant, för ofta säger samma människor som hävdar att det är en fascistisk ideologi å ena sidan att det å andra sidan är: ”en vacker ide som inte går att genomföra i verkligheten”. Frågan blir då, är de fascister själva, eftersom att de hävdar att kommunismen både är vacker och fascistisk? Man kan ju undra.

Det mest troliga är givetvis att de inte bryr sig om fakta eftersom att det inte passa in i deras egen agenda eller ideologi. Det är snarare så att det ligger till exakt på det viset.

För att få någon klarhet i frågan bör man först och främst ta reda på vad det betyder. Kommunismen alltså.

* Går man efter ”Marxist - Leninistiska teori betecknar termen det slutstadium i mänsklighetens utveckling, då klasser och utsugning har upphört och produktionsresultatet fördelas till alla efter behov ”. Alltså, en jämn fördelning av resurser, tjänster och varor.

Ideologin har sitt ursprung under 1800-talet. Ser man sakligt på det är det uppenbart att då utbildning blivit tillgänglig för allt fler människor har också fler kritiska röster mot det samtida samhället rests. Filosofer på skolorna (som i regel var kontrollerad av kyrkans normer och värderingar) blev allt mer öppna i sina ståndtaganden då det blev svårare för staten att döda eller fängsla kritikerna efter behag. Filosofer som Hegel blev inte intagna på sina prästskolor då deras syn på religionen skilde sig allt för mycket från de konservativa prästerna. Och därmed kunde en överklass med välvilliga åsikter födas. En inte helt ny trend, men som denna gång kunde frodas i någorlunda frihet. Likheten med senare frihetskämpar som Che Guevara, vars fader var affärsman, av något slag, och därför inte utan finansiella medel, är påtagliga. Che själv var läkare. Bara en sådan sak.


Che och Fidel, en advokat...




Che

Socialismen nämns tidigare än 1800-talet, men Tomas Mores ”Utopia” målar knappast upp en bild som någon socialist skulle erkänna som sin. Dystopi är närmare sanningen. Man bör snarare spåra socialismen till människor som Francios Babeuf (ungefär 1790-) och tidiga 1800-tals utopister som Charles Fourier och Cabet Étienne. Mest kända är utan tvekan tysken och engelsmannen: Karl Marx och Friedrich Engels.

Från början var skillnaden mellan kommunismen och socialismen svävande, rent generellt ansåg man att socialismen var för de intellektuella och kommunismen för arbetarna och hantverkarna.
Det ändrades dock under 1840-talets hårdnade samhällsmotsättningar; kommunister blev tvingade att gå under jorden.

Själva grundbulten med kommunismen var frånbörjan kännetecknande av egendomsgemenskap, vilket Marx och Engels inte riktigt höll med om. Deras huvudspår var snarare produktion och arbete och givetvis hur det skulle fördelas. Arbetet ”kommunistiska manifestet” är ett av de mest lästa samhällsvetenskapliga och filosofiska skrifter som skrivits. BBC hade en fråga om vem som varit den mest betydelsefulla filosofer, svaret blev något överraskande Karl Marx.

Motståndare till ideologin nämner gärna inte hur viktigt detta arbete var för forskningen om människan som sociala varelser, eller att det var själva utgångspunkten för vetenskapen i sig. Karl Marx var den första att säga att människan formas av sin miljö; innan det var man helt säker på att adeln, präster och borgare var de bättre människorna.

Ett favoritargument för högern eller den socialdemokratiska politikern är att kommunismen är en ideologi som främjar samhället men inte individen. Med tanke på ovanstående fakta är det en korkad åsikt. Det är högern som är emot individualismen; vad skulle annars protektionistiska avtal och överenskommelser storföretag emellan (läs karteller) förekomma? I en perfekt värld fungerar kapitalismen, men världen är inte perfekt och företag har tagit över den rollen som staten hade då den var totalitär, d.v.s. då den var styrd av konungar med riktig makt. Eller av diktatorer, men det är ju samma sak. Rättsamhället ändrade det då individen fick ett skydd mot övergrepp eller orättvisor. Men det skydd man åtnjuter i samhället idag försvinner ofta på arbetsplatsen där man helt plötsligt slängs tillbaka 100-år i tiden till statarsamhället. Håll käften och gör som du blir tillsagd annars tar någon annan ditt jobb.

Utan fackliga organisationer hade revolutionen varit ett faktum, men det är inte många som drar den parallellen. Inte medvetet, handlar det bara om okunskap?

Den dagen rätten till ett drägligt liv är ett faktum har vi en form av kommunismen. Sverige är det mest lyckade sociala försöket och lika rätt för alla följs någorlunda bra. Med andra ord är Sverige kommunistiskt. I alla fall teoretiskt. Vem skulle kunna ha gissat det?

Så till er som klagar på kommunismen, klaga på ideologin, om ni kan, inte på de satans dårar som i eget intresse förföljt, mördat och plundrat. Det handlar om demokrati. Inget av de exempel som nämns (Stalin, Lenin, Pot m.fl.) tog makten genom demokratiska val. Det är en väsentlig information som hoppas över av debattörerna. Frivilligt så klart, för vem orkar ta reda på fakta då det är enklare att bara orera fritt utan hämningar?

Jag är rätt jävla sugen på att dra upp alla jävla brott som begås av liberalismen av idag bara för att visa var fan skygglapparna sitter; det handlar inte om människans frihet i de fallen. Det handlar om ett företags rätt att göra vad faan som helst utan att behöva ta hänsyn till arbetarna.

Slutsatts: Jag kan alltså kalla mig kommunist utan att jag för den sakens skull behöver belastas för vasinnen begångna av fruktansvärda diktaturer. Jag tycker att synen på människan, som en jämnlik och rättvis varelse är viktig; en syn där varken kön, religion, ras eller politiska åsikt ska vara avgörande i fråga om särbehandling, den synen på människan är vacker. Och klok. Om alla var så förstående skulle vi, utan krig, kunna utveckla våra vetenskaper, fördjupa våra kunskaper om allt och, till slut, utforska rymden!