Den första skivan jag köpte var Helloween, Keeper of the seven keys pt. II. Jag ägde skivor innan, men denna skiva betalade jag för egentjänade pengar. Jag hade just hört bandet för första gången då en kompis hade spelat liveversionen av ”Ride the sky” från Judas ep:n.
Jag valde att åka till mamma för att lyssna på den då hon bodde närmare stan än pappa. Väl på rummet och med skivan på platts, började en resa, en resa som pågår än idag. Det var min första musikaliska råförälskelse. Tidigare bestog favoritmusiken av vissa onämnbara radioplågor, lite Kiss och Twisted Sisters… Meatloaf och sådant.
Jag vill minnas att jag gillade ett par låtar på en gång och hade svårt för några. Ganska snabbt förstog jag att b:sidan var den jag skulle hålla mig till. Det var ju LP, och inte CD på den tiden. Ibland hade man ta mig fan bara hört en sida på en skiva, man fastnade bland de låtar man älskade mest.
I want out, March of time och titelspåret framstår än idag som den skivans starkaste kort. Save us, och Savage, var endast med på cd-versionen. A:sidan hade ju hitten Eagle fly free, men Rise and fall, Don’t run for cover och till viss del även Dr, Stien var ganska trista historier enligt mig. Textmässigt satt jag givetvis och skrattade åt det, men jag var 12-år, då är det kul med impotens. Jag gillade alltid You always walk alone, som var lite jazzig, på något sätt. Tänker ibland på den låten då jag hör Amy Winhouse.
Musiken gick varm hemma. Mammas reaktion var: vad är det du lyssnar på, lite rädd och förundrad. De flesta sa: det går snart över.
Tjena!
Kai Hansen fick mig att vilja spela musik. Och det är inte en så liten sak att få ut utav en skiva.
En annan sak som var stort på den tiden: Skivomslagen! Jag känner att de var lika viktiga, i viss mån, som musiken. Jag skall utveckla den tanken någon dag.
Hur som haver. Detta fick bli den första av de tio viktiga skivorna.
1 kommentar:
Yes alltså! :D
Skicka en kommentar