Thrash 'em all!

Min fantastiska sambo känner mig så pass väl att hon vet hur hon skall göra mig glad. Jag är inte dyr i drift, en cd-skiva kan göra min dag när som helst.

Då jag fyllde 35 nu senast, fick jag tillempel Ironbound av hjältarna i Overkill. Ett band jag inte lyssnat på sen Wide fucking openskivan. Jag har alltid gillat bandets riffande, men tittat lite hånfullt på basljudet (kan man se ett basljud?) och sången har väl stört mer än berört, men då det klickat har vi varit rörande överens om vad som är bra skit. Elimination och In union we stand är låtar med anor i mina öron.

Bandet vinner dessutom stilpoäng på att de aldrig kastat in handduken.

Ironbound känns helt rätt för mig. Som jag nämnde då jag skrev om Machine Head, i min världsfrånvända lista över de viktigaste skivorna genom alla tider (för mig), så är influenserna från heavy metalgenren alltid välkommen i min vrå. Låtarna på skivan är bra. Det känns fräscht, och det hade jag inte väntat mig av Overkill 2010. Sivan har varit med ett par svänger till replokalen för att avnjutas i rätt miljö - rå, skitig och möglig miljö alltså.

Heathen var alltid ett bra band. Jag gillade speciellt debutskivan, med favoritspåret Goblins blade. Opiat for the masses från uppföljaren var även den jävligt bra.

Nu har de kommit tillbaka från dödsskuggans dal, och vilken återkomst! Skivan the evolution of chaos, är som en nästan enig kritikerkår påpekar: jävligt bra! En ofta hörd kommentar har varit: detta är den bästa av alla comebackskivor. Jag är inte helt oenig med den tesen.

De har fått bättre ljud nu, vilket är ett plus. De har lite jämnare låtar, vilket gör mig glad. De har inte ändrat sitt vinnande concept, bara lagt till lite extrakryddor. Låtar som Dying season, No stoned unturned samt halvbaladen-heavy metal eposet A heroes velcome är fantastiska låtar! Jag gillar inte alla texter, men jag klarar mig. Alla kan inte vara lika bra som Zach de la Rocha på att skriva texter.

Med det sagt är det bara att konstatera att Scott Ian kan slänga sig i en brunn: thrash metal behöver inte utvecklas, thrash metal behöver bra låtar och ett öppet sinne.

Detta är bra skit.

Kan Mezzrow också göra en ny skiva? Det vore grädden på moset nu.