Jag väljer nu att plocka fram en skiva som, mer än någon annan, har gett mig musik. Jag har gett skivan oreserverad kärlek.
Jag var väl kring 14-år då jag hörde skivan, Operation: mindcrime av Queensrÿche. Det var hemma hos en gammal Auberontrummis och vi diskuterade politik. Han var råkommunist och jag var bara emot galenskap. Vi hade heta diskussioner, ackompanjerade av tonerna till Seatels revolutionsgarde nr 1.
Jag vet inte varför jag aldrig hörde musiken. Jag köpte skivan i vilket fall som helst, då jag gillade sångaren, men efter att lyssnat på den en gång lade jag undan den.
Ofattbart!
(det är oxå ofattbart hur de såg ut...)
Hur som helst ville det sig inte bättre än att jag hamnade på en fest med lite äldre polare. En låt fick mig att hajja till som fan, vad var det? Det var ju lysande! Jag fick alltså höra Eyes of a stranger, och jag älskade låten. Sen slogs I don’t belive in love, på, och sedan dess tror jag på evig musikalisk kärlek.
Då jag väl förstod hur bra skivan var blev det givetvis djupare än bara musikalisk kärlek, för skivan har så mycket att bjuda på: den är bland annat en konceptskiva. Den handlar om hur vi utnyttjas och exploateras på olika plan, och det handlar om olycklig kärlek.
Jag har aldrig stött på en konceptskiva som greppat mig lika mycket. Förmodligen för att de andra konceptskivorna har handlat om drakar… Eller rymdmonster. Bra skit, men inte lika greppande som ”verkligheten”. Och nej, det är inte en sann historia.
Men skivans styrka är större än så. Ljudet är magnifikt och numera ouppnåeligt. Idag använder vi oss av digital teknik, i de flesta fall, då musik skall spelas in. Denna skiva spelades in analogt, och de hade tydligen dragit upp alla nivåer så pass att de var på hamnade på rött, ni vet, just innan man måste sänka och allt ljud distar. Men de, Mutt Lange och Queensrÿche, lyckades med att få denna effekt att ge ljudet liv och djup. Man måste höra för att förstå! Man måste inte vara en nörd för att älska det, dock.
Då man kan dyka ner i så mycket fantastisk kultur är det inte helt svårt att förstå att skivan bara växer och växer. Och växer. Jag får perioder av Operation-mani lite nu och då, då lyssnar jag på skivan intensivt någon månad igen. Det händer väl någon gång per år, ibland oftare.
Många håller med mig om denna skivas förträfflighet, men nu då nya hårdrockare börjar komma ska det bli kul att se var skivan hamnar i deras världsbild. Jag hävdar att hela proggmetalscenen slog igenom tack vare den här skivan. Dream Theater skulle inte ha varit någonting utan Opperation:mindcrime.
Å andra sidan skulle inte Queensrÿche ha varit någonting utan Iron Madien, och de skulle inte ha varit någonting utan osv osv…
Världens bästa skiva. Alla kategorier.
Bästa låtar: alla. Men jag brukar föredra låtarna fram till The needle lies. De lite hittigare låtarna som kommer efteråt har jag nästan lyssnat sönder.
Sen är Lenin på omslaget. Kul att ett amerikanskt band vågar chocka på ett provocerande sätt, som inte har med fittor och bröst att göra. Hjärna, det är ordet för att beskriva denna skiva.
19 kommentarer:
mitt starkaste minne till den här skivan är på golvet på en efterfest på biskopsgården. :)
totalt uppsugd. uppsugd?! uppslukad kanske man säger. haha.
:)
Det är din minnesförlust. 8) hahaha
Jag kommer dock ihåg Biskopsgården. Bodde jag där? 8O
Metal on metal!
ja nån bodde i en soffa och nån bodde i en tältsäng, nån hade madrass, men alltid fick vi ihop till det viktigaste. typ. sånt man kunde ha och lägga sig på golvet och leva livet av. jag tror det var en av 5 som hade jobb. kanske därför. undra vem? ha ha :)
"Jag hävdar att hela proggmetalscenen slog igenom tack vare den här skivan. Dream Theater skulle inte ha varit någonting utan Opperation:mindcrime."
Vad exakt menar du med detta? Att Dream Theater blev så inspirerade av denna skiva så att de bestämde sig för att spela musik på heltid? Eller att denna skiva öppnade folks öron till progressiv musik så att Dream Theater kunde locka till sig en publik?
Lite "Fallacy" varning på det där, va?
Först och främst så var killarna i DT redan musiker innan 'Operation Mindcrime' släpptes. De hade redan spelat in en demo 1985, under deras dåvarande namn, Majesty. Demo-debuten var som en blandning av Heavy Metal och 70-tals progressiv musik.
Under den tiden hade inte Queensryche sitt eget sound, och lät som om de försökte haka på hela den här NWOBHM scenen, med band som, Saxon, Diamond Head, och Iron Maiden.
Progressiv musik fanns långt innan själva Queensrÿche existerade. Och Dream Theater, samt många andra band i den dåvarande 90-tals progressiva scenen, var inspirerade av bland annat, King Crimson, Yes, Rush, Atomic Rooster, Emerson - Lake & Palmer, Jethro Tull, Wishbone Ash, Lucifers Friend, Blackwater Park, Message, Black Widow, Flower Travelin' Band, April Fool, Blues Creation, Pink Floyd, Frank Zappa, Captain Beefheart, etc.
Och artisterna som var inspirerade av dessa band var allt från, Symphony X, till Psychotic Waltz, till Acid Mothers Temple till Opeth. Alla drog de inspiration från något av de ovanför nämnda banden, och byggde upp sitt eget sound därefter.
Och Dream Theater mixade in element från, Metallica och Iron Maiden, för att också plocka på sig ett tyngre sound. Och lyssnar man på DT's 'Wake' platta, så hör man också hur inspirerade de måste ha varit av den dåvarande rock scenen som blomstrade med band som, Soundgarden, Alice in Chains, Crowbar, etc.
Visst var Dream Theater säkert en aning inspirerade av Qeensrÿche, men att hävda att proggscenen på 90-talet slog igen tack vare, 'Operation Mindcrime', är väl att ta i.
Fanns alldeles för många inflytelserika artister som lämnade större spår för framtida musiker mellan 70, 80 o 90-talet.
Alexander O: vad kul att du berättar saker jag redan vet för mig, som om jag var en idiot. 8)
Närå, alltså, man får väl ta skiten med en nypa salt... Jag har Majestydemosarna. Det låter Yngwie om dem. Jag har UK, jag vet att det fanns band som kunde spela som om satan hade besatt dem. Men det är inte poängen. Operation slog igenom, inte snabbt, som du säkert vet, utan långsamt. Jag har för mig att slamkrypare är en beskrivning på hur långsamt ett skivbolag ansåg att det gick...
Sen har jag ju givetvis hört både Rush, som ju DT lånat väldigt mycket av till sin debut, och så vidare... Jag har hyfsat bra koll på en massa små fantastiska band som nästan lät som Queensrÿche.
Det är inte viktigt.
Det var Queensrÿche som öppnade dörrarna. De blev stora. Att säga att DT INTE har mycket att tacka bandet för är naivt. Å det grövsta. Images and words kan beskrivas som: Queensrÿche träffade Helloween och tog en kopp te med Meshuggah. Så det så. ;)
Hur som haver är Dream Theater ett band jag kommer till i denna fåniga textutmaning/what ever. Hey, gör en du oxå så får jag och Jöjj se vad du gillar! 8)
Skål!
Jöjj: jo... Det var alltid jag som jobbade.
Bjön hade förviso jobb. Och plugg. Men han var alltid hos brudern. 8)
Men: jag kommer inte ihåg någonting. 8)
"Alexander O: vad kul att du berättar saker jag redan vet för mig, som om jag var en idiot. 8)"
jag menade inte att vara dryg när jag skrev det, men vad visste jag om vad du vet eller inte, baserat på det du skrev om Dream Theater. Du simplifierade ju det hela när du skrev, "Dream Theater skulle inte ha varit någonting utan Opperation:mindcrime."
Jag skrev också alla raderna för att stärka motargumentet till att Queensryche skulle ha gjort ett sådant stort inflytande på DT, eller öppnat så många dörrar för progressiv musik tidiga 90-talet.
"Närå, alltså, man får väl ta skiten med en nypa salt... Jag har Majestydemosarna. Det låter Yngwie om dem. Jag har UK, jag vet att det fanns band som kunde spela som om satan hade besatt dem. Men det är inte poängen. Operation slog igenom, inte snabbt, som du säkert vet, utan långsamt. Jag har för mig att slamkrypare är en beskrivning på hur långsamt ett skivbolag ansåg att det gick..."
Jag menar inte att ge dig skit. Jag försöker bara förstå hur du resonerar. Detta är bara en kul grej för mig nu såhär när jag har riktigt tråkigt. Detta är ju inte heller världens viktigaste debatt, direkt.
Men du har fortfarande inte svarat på hur DT inte skulle ha varit någonting om inte Operation Mindcrime hade släppts.
Menar du att DT var så hårt inspirerade av skivan så att de bestämde sig att satsa hårt som musiker?
I sådana fall har jag skrivit det jag vill ha sagt angående den ståndpunkten, i mitt förra inlägg. Och Mike Portnoy har flera gånger nämnt, Rush, Metallica, och Iron Maiden, som DT's primära, och gemensamma inspirationskällor.
Sen har ju till exempel MP dragit inspiration från massvis av olika trummisar för att utveckla sin teknik. Allt från rockiga John Bonham, till energetiska Igor Cavalera, till finurliga Neil Peart, till komplexa Terry Bozzio.
Precis på samma sätt som John Petrucci drog mycket inspiration av gitarrister som Steve Morse, och Al Di Meola, vilket framträder i JP's mer komplexa solon.
Men, de 3 banden bringade DT samman, liksom. Sen har ju DT ett helt eget sound. Jag ser fortfarande inte hur Operation Mindcrime skulle ha 'gjort' DT "Någonting".
Eller påstår du att Operation Mindcrime hjälpte att ge DT en publik? Också, hur exakt öppnade Queensryche dörrar? Du kanske då menar att Queensryche introducerade progressiv musik så att en ny publik kunde uppskatta DT?
Igen. Iron Maiden och Metallica var också stora, och de bidrog en hel del till att en nyare generation öppnade upp för långa låtar med finurliga partier.
Och dessa band var redan giganter innan 'Operation Mindcrime' var släppt, eller kom att slå igenom.
Och skriva att Queensryche blev stora betyder absolut ingenting.
"Att säga att DT INTE har mycket att tacka bandet för är naivt. Å det grövsta. Images and words kan beskrivas som: Queensrÿche träffade Helloween och tog en kopp te med Meshuggah. Så det så. ;)"
Okej. Ja, du kan säkert beskriva I&W på det sättet. Om du vill, såklart. För mig är I&W den skivan då DT hittade sitt eget sound. Då de verkligen mognade i sina kompositioner, och skapade dessa tidlösa klassiker.
Men varför, baserat på alla DT's större inspirationskällor, skulle DT ha så mycket att tacka Queenryche för när det kom till DT's förmåga att komponera I&W?
Tja, LaBrie och Tate demonsjöng. Men, so what... Finns gott om sångare som demonsjunger. Och för övrigt är John Petruccis gitarrverk mer inspirerat av just, Al Di Moela, och Steve Morse, på I&W. Jazziga komp som, Take the Time och Metropolis, med sina komplexa partier i form av udda, intrikata taktbeteckningar.
Förvisso är både DT och Queensryche begåvade musiker. Och, jag skrev aldrig att Queensryche inte skulle ha haft något inflytande på DT, utan att jag helt enkelt inte kan förstå hur Operation Mindcrime skulle ha öppnat dörrar, eller gjort DT "Någonting"
Och, ursäkta om jag kommer ut som om jag är aggro, eller nåt. Det är jag inte. Föreställ dig mina inlägg i god ton. Speciellt när det kommer till triviala saker som denna debatt.
Ja du, Alexander O. Du skriver långt och mycket om musikerna i Dream Ts olika influenser. Jag kan garanterat göra listan hundra gånger längre. Men det är faktiskt inte relevant.
Min poäng om Dream T. är, och du hoppade över min miniförklaring, Queensrÿche öppnade dörrar. Svårare är det inte. Dream Theater är ett av mina favoritband, på ett par få skivor, men just detta inlägg handlade om den bästa skivan i världshistorien.
Om du fortsätter att prata om Metallica och Iron Maiden måste jag kanske slå ihjäl dig (skämt!!!!!) 8) Är man en så duktigi musiker som killarna i Dream T. är har man oftast en bred musiksmak. Det är väl inte en naturlag, men i min erfarenhet är det oftast så.
Det har dock inte med saken att göra.
Det som har med saken att göra är att Queensrÿche var först, de startade metalvågen med heavyprogg, eller vad man nu ska kalla genren. Om nu Dream T. inte skulle ha lyssnat på dem, det ändrar inte saken.
Kanske är det där din sko klämmer, du tycker att jag ger bandet för mycket credd angående Dream T.s utveckling? Ok, tänk: kommersiellt.
Och Images and words är en av de bästa skivorna jag vet. Tyvärr är sången inte så bra som på When dream and day unite, James LeBrie är helt klart bandets svaga sida. Men du, det kommer Dream Theater. Jag har en skiva av dem med i denna lista, du får explodera då istället. Detta handlar om Operation: mindcrime. Inte om hur Dream Theater låter som en blandning mellan mina favoritband 1991- Helloween, Meshuggah och Queensrÿche.
Cheerio!
"Ja du, Alexander O. Du skriver långt och mycket om musikerna i Dream Ts olika influenser. Jag kan garanterat göra listan hundra gånger längre. Men det är faktiskt inte relevant."
Jo, det är relevant till ståndpunkten om huruvida Queensryche var en essentiell källa till DT's sätt att komponera deras musik, eller inte. Du hävdade, med typ 2 meningar som inte alls var förklarade i detalj, att DT inte skulle ha varit någonting utan Queensryche. Eller mer specifikt, utan Operation Mindcrime.
Då frågade jag, hur(?), och bidrog med 2 ståndpunkter jag kunde tänka mig att du utgick ifrån. Därefter måste man rota lite djupare för att komma fram till slutsatsen.
Min slutsats är att Queensryche må ha influerat DT, men inte till den stora grad du försökte få det att låta. Slutsatsen är baserad på allt vi vet om DT och deras förebilder.
"Min poäng om Dream T. är, och du hoppade över min miniförklaring, Queensrÿche öppnade dörrar."
Din "miniförklaring" var ju exakt likadan som ditt påstående i detta inlägg. Att Queensryche öppnade dörrar. Det låter som någon form av dålig marknadsföring. "De öppnade dörrar. De blev stora. De ledde vägen till ljuset. Hjältarna av progg. De är tillbaka. Köp biljetterna hos ticnet."
"Om du fortsätter att prata om Metallica och Iron Maiden måste jag kanske slå ihjäl dig (skämt!!!!!) 8) Är man en så duktigi musiker som killarna i Dream T. är har man oftast en bred musiksmak."
Ja, precis det jag har skrivit i båda mina inlägg. Rush, Maiden och Metallica, var dock stora förebilder under DT's formativa år, och medlemmarna har alltid prisat dessa 3 band för att inspirerat DT som ett band under deras viktigaste år som tonårsmusiker.
Poängen var att Mike Portnoy hyllat dessa 3 band som DT's gemensamma källor. Hade Queensryche varit ett sådant företrädande band så hade väl DT ändå prisat dom tillsammans med sina idoler. Detta, om vi utgår ifrån ståndpunkt 1, att DT var så hårt inspirerade av Queensryche, eller Operation Mindcrime, för den delen.
Andra punkten var att Maiden och Metallica bidrog redan före Queensryche, att bringa upp progressiv musik till en dåvarande, ny generation. Sedan fanns ju till exempel, Fates Warning, men dom var inte lika stora som Maiden o Metallica på den tiden.
"Det som har med saken att göra är att Queensrÿche var först, de startade metalvågen med heavyprogg, eller vad man nu ska kalla genren. Om nu Dream T. inte skulle ha lyssnat på dem, det ändrar inte saken."
Igen, det var dom inte. Band som Iron Maiden, och Diamond Head, och Fates Warning, bidrog en stor del, de också. Och, jag gillar queensryche, så detta är ingen diss. Men, det är snarligen ignorant att ge dom så mycket kredd, för något en större skara band hjälpte till att forma.
"Kanske är det där din sko klämmer, du tycker att jag ger bandet för mycket credd angående Dream T.s utveckling? Ok, tänk: kommersiellt."
Detta har jag redan tagit upp i mina tidigare inlägg. Jag antar att du lite snävt hävdar att Operation Mindcrime öppnade dörrar genom att upplysa en ny generation om progressiv musik. I sådana fall så har jag redan svarat vad jag tycker om detta.
"Och Images and words är en av de bästa skivorna jag vet. Tyvärr är sången inte så bra som på When dream and day unite, James LeBrie är helt klart bandets svaga sida."
Personlig åsikt. Men, tekniskt sätt gjorde LaBrie bättre ifrån sig än Dominici som sjöng låtar som var helt bortom hans tonvidd. Tittar man på äldre DT videos så ser man hur Dominici kämpar för att uppnå högre toner, men misslyckas, när han sjöng med DT.
Men, detta är helt och hållet personligt. Baserat på smak om hur man gillar sin sång.
"Jag har en skiva av dem med i denna lista, du får explodera då istället. Detta handlar om Operation: mindcrime. Inte om hur Dream Theater låter som en blandning mellan mina favoritband 1991- Helloween, Meshuggah och Queensrÿche."
Äsch. Jag hade bara tråkigt och ville fördriva tiden lite.
Men, nu ska jag lägga ner.
För övrigt så gillar jag Queensryche. Och, Operation Mindcrime är en grymt bra skiva, det ska jag inte förneka. Det var bara din hävdelse som jag ifrågasatte.
Lycka till med din lista.
Hare gött.
aah
Du har för mycket fritid kompis! 8)
Men jag ändrar ingenting. Jag har aldrig sagt att Dream theater startatde på grund av skivan.
Men den har bidragit till deras framgång. 8)
Med dörröppnande. Folk som kanske hade varit skrajja för progg insåg att: va faan, jag älskar ju Operation... Då är detta kanske bra.
Men du, jag har inte sagt något annat. Jag skiter fullkomligt i vilka influense trummisen har. Jag avgudar karln, han spelar som en... gud. Han verkar dessutom vara den snubben som ser till att Dream Theater alltid lirar med intressanta band. 8) Repsekt!
Sångarna i Dream t. Jag tycker att båda är svaga i höga register. LeBrei liger alltid just på gränsen och ta mig fan om han inte är på gränsen till falsk ibland.
Skit samma. Jag gillar skiten. 8)
SKÅL!
Vilken dream theaterskiva gillar du mest?
"Du har för mycket fritid kompis! 8)"
Ding! Du har absolut rätt. Jag kan bekräfta detta genom att erkänna, men mina kommentarer säger allt.
"Sångarna i Dream t. Jag tycker att båda är svaga i höga register. LeBrei liger alltid just på gränsen och ta mig fan om han inte är på gränsen till falsk ibland."
Ja, LaBrie har inte alltid levererat de bästa framförandena i en live situation. Där håller jag med. Men, När LaBrie är på topp, då är han på topp:
http://www.youtube.com/watch?v=zGQUAkz-Gb0&feature=related
"SKÅL!
Vilken dream theaterskiva gillar du mest?"
*Höjer Glaset*
'Awake', är mitt favorit album. 'Awake' är råare och tyngre än deras tidigare alster. Jag gillar Labrie's smutsigare sång bättre, och skivan har bara ett snyggt flyt rakt igenom.
Texterna är djupa, atmosfären är rätt dyster, precis som jag gillar det. Sedan är ju låtarna i perfekt balans tillsammans med konceptet och DT's förmåga att visa upp sina tekniska färdigheter som musiker.
Sen gillar jag alla deras skivor, mer eller mindre.
Tja. Igen, lycka till med listan.
Hare.
Awake alltså. Jag håler med om din beskrivning. Jag tycker dock inte att skivan är exakt så bra som du skriver, men den har vuxit på senare år. Vad det beror på kan man spekulera i. Jag har blivit gammal. 8)
Hur som helst är det alltid kul att diskutera musik.
Nu ska jag dock, du kommer a bli avundsjuk, sätta mig ner och läsa på om friskolor. haha hah eeeh
Min snuskigaste fantasi om Dream Theater är att Russel Allan tar över micken. Till skillnad från dig hör jag Le Bries brister även på studioskivor.
Han duger, skulle jag vilja säga. Men jag skulle ge mycket för att höra Symphony Xsångaren med de låtmatterialet. 8)
Skål!
Sonisphere idag?
Ahh... du har valt en bra skiva. Men varför är den nummer två, bara?
Detta är den bästa skiva som någonsin har gjorts i hårdrocksvärlden.
Den håller än. För hur många lyssningar som helst.
Jag rekommenderar dessutom starkt att du slår ett getöga på DVD:n "Mindcrime At The Moore", då detta framförande faktiskt ger hela historien ytterligare tydlighet, med alla skådespelare och hela spektaklet.
Mindcrime:2 kunde de väl dock ha behållit på idéstadiet...
Den är nr två för att den plattsar där- det är inte en rangordning. Jag skrev ner de skivorna jag skulle skriva om och började beta av dem. 8) Inget annat. Skivn är bäst, och den håller ännu.
Mindcrime at the Moore säger du. Jag får kolla upp det. 8) Jag är inte så mycket för dvds, men någon gång ska jag ju börja. Jag älskar ju dream thaters... vilken det nu är. Från scens of a memory. 8) Med gosspelkör och allt. 8) Tack för tippset!
Operation 2 har jag inte lyckats börja gilla. Kanske om jag ger den mer tid? Den var inte värdelös. Har jag för mig.
Ah. My bad, tänkte att det var en rangordning...
Nä, Mindcrime2 är inte värdelös, men ska man följa upp en sån platta som 1:an bör man ha något i hästväg att komma med. Annars kan man lika gärna döpa den till nåt annat!
Mindcrime2 blir för övrigt bra mycket bättre på just Mindcrime At The Moore, men det är ju en annan fråga!
aha! Men då måste jag ju kolla upp skiten. Jag tror att skivdraken här i Väsby skall få sälja den till mig, som den välgörare jag är.
Bra hårdrocksbutiker finns det inte många av. 8)
Mycket intressant analys av denna fantastiska skiva: http://www.apollowebworks.com/russell/mindcrime.html
Skicka en kommentar