tisdag 17 maj 2011

Del 1: In a time of blood and fire

Skivan med ett av världens fulaste skivomslag. Ett av dem i alla fall.



Omslaget som god, satan och resten av mänskligheten MÅSTE glömma. Eller älska. Jag är inte helt säker på vilket.


Jag kommer så jävla väl ihåg då jag fick höra att en "riktig" sångare landats, och att det minsann påminde om Europe. För er som inte förstår, för er som tror att det finns sarkasm eller hån i den meningen: dö. Nu. Ni förtjänar inte att leva. Alls. Europe är hur bra som helst. Wings of tomorrow är 10 av 10.

Hur som helst. Jag fick en kasett med låten sword of steel (bara en vers plus refräng) samt den version av Lay of ennui som senare hamnade på deras samlingspecialare Lost in time. Jag och två polare var på väg till Luleå för att titta på At the gates - jag skulle även möta upp lite brevvänner, som man gjorde på "den tiden" - vi satt på en buss, och freestylen (för er som inte vet vad en freestyle är - google...) gick fram och tillbaka mellan oss. Vi. Fick. Inte. Nog.

Sångaren som hade rekryterats kom från lokala Gotham City, ett gäng som gick världen ganska obemärkt förbi, men som gjorde en bra skiva i The uknown, om man med bra menar charmigt och svängigt, men kanske inte helt hundra framfört. Gott så. Killen hade en speciell röst, nasal så det förslår, men den funkar som fan.

Studion för skivinspelningen blev lokala dunkers, en demostudio som fungerade som halvadekvat ersättning för en bra studio. Auberon använde oss av den studion till båda våra demokasetter.

Musiken då? Det här var alltså året innan Hammerfall (1995) slog igenom stort med Glory to the brave, det var samma år som Land of the free släpptes. Världen var på väg mot något bättre, musikaliskt, men den var inte där. Därav skivbolagsvalet Megarock Records. Det var Therionledaren som styrde upp kontraktet. Hade de önskat släppa skivan två år senare hade de kunnat vraka bland kontrakt, det är jag helt övertygad om.



Heavy metal var fortfarande ihopklumpat med Mötley Crüe och kvinnoförnedring, tack vare Nirvana och korkade journalister. Så en skiva som nickar kärleksfullt åt Iron Maiden och Helloween mottas givetvis inte med den respekt den förtjänar. Den hånas. Med kärleksfulla klapp på skallen, som om det vore Benny Hill som hånade.

Tänk då en skiva som inleds med en Helloween minnande hymn vid namn Sword of steel? Det kunde inte vara bättre, inte med de förutsättningar som fanns. De efterföljande låtarna har en sak gemensamt, och det är att de har väldigt melodiösa gitarrspel, en sak som jag skulle vilja påstå återstog från deras tid som death metalband - de uppfann Göteborgssoundet, utan att någon ens märkte det, före göteborgarna själva. Lokalpatriot?



Tillsammans med den Europeaktiga sången, samt de tralliga låtarna, gick skivan rakt in i mitt hjärta. Där är den än idag. Även om Nocturnal Rites blev bättre redan på andra släppet - mer om det senare - så var det här en jävligt stabil debutskiva i en tid av metaliskt mörker.

Glory, victory, forever, hail - typ.

Någon gång kommer jag att få kred för min insatts till texten Dragonisle - men jag betvivlar att det kommer att ske utan hot. Hade jag inte lovat mig själv att inte göra smilies i mina poster, då hade jag gjort en nu.

np: Nocturnal Rites - Lay of ennui

4 kommentarer:

Tom S. sa...

Nocturnal Rites, ha! "Afterlife" och HFs "Glory To The Brave" är de ända power metal-plattorna jag fortfarande kan lyssna på idag. Den förstnämnda för att jag tyckte att produktionen var "före sin tid" och att jag aldrig hade hört så hård proddat pm förr. Lyssna bara på baskaggen. Den sistnämnda, ja den är ju lite nostalgisk.

Charlie sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Fredrik sa...

Tom: Nocturnal Rites är bäst. Generen power metal finns inte, det är en chimär. Det är heavy metal. Inget annat. Jag har hur mycket heavy metal som helst.

Afterlife är helt klart en av världens bästa skivor. 8) hehe En kväll, med mycklet öl och valfritt tillbehör, ska vi lyssna igenom musik som man MÅSTE gilla. Vi börjar med... Yngwie. Alltid. Yngwie. ;)

C: Du är galen. 8)

Jag tror att det är finskt påbrå på alkotesten. Jag gillade dock då jag fick fitta. Alltså, verifieringsordet. Fast -> bla bla bal 8)

Charlie sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.