tisdag 6 mars 2012

Bok: Gräsets tid av Tanith Lee



 Hey!





Om man vill läsa bra och lättillgänglig science fiction har det alltid varit en bra ide att vända sig till den bokserie Delta gav ut för ett par decennier sedan. Det är bred och fantastisk litteratur. Jag kan på rak arm räkna upp minst tio böcker som varit fantastiska, på så många olika sätt, som Delta science fiction har gett ut.


Det var Sam J Lundwall som var redaktör för serien av böcker, och jag har ett par frågor till den mannen. Har han läst alla böcker som gavs ut, för det blev rätt många till slut. Och, när hann han med det, mellan sina andra uppdrag? Sen undrar jag ju givetvis vad bok 106 i serien var för någon.

Hur som haver, en bok i Deltaserien av författaren Tanith Lee har kommit min väg tidigare. Den var bra, och jobbig samtidigt. Jag letar i bloggen efter text om den, men hittar inget. Jag måste ha missat att skriva upp det. Den elektriska skogen, heter den.








Hur som helst: Jag tänker verkligen inte bunta in fru Lee med de andra sci-fi författarinnorna jag har läst, av den anledningen att de inte skriver med sina kön. Dock ser jag vissa likheter med den fantastiska Där fåglar en gång sjöng, av Kate Wilhelm (läs här), men mest för att det är apokalyptiska funderingar om ett samhälle som befinner sig efter människans fall. Och finns det något jag älskar så är det litteratur om den tiden, den är fängslande.








Den här boken handlar om flickan Esther, som lever i en värld som blivit invaderad av utomjordingar. Människan har tvingats ner under marken, till dolda skyddsrum, för att kunna överleva de oövervinnerliga invaderarna. Esther föds ungefär 140 år efter det att människan betvingats som jordens härskare.

Boken är delad i två delar. Och det är nästan två olika böcker. Just då man har börjat uppskatta skiten upphör det och blir en ny bok. Det tar ett tag att komma in i handlingen igen, då man kastas runt i tiden, men tillslut är man där, och då är boken slut.

Jag kommer på mig själv med att tänka väldigt mycket på olika alternativ - och inser att boken när en tanke som jag själv gått och burit på; iden eller tanken om att våra liv är konstruerade av idioter, och att vi själva väljer att rätta oss i ledet, för att vi inte kan tänka fritt. Det är inte ofta jag får sådana upplevelser till litterära texter, men då jag får det, då är det omvälvande. Den starkaste upplevelsen är fortfarande Ivar Lo-Johanssons Kungsgatan. Den boken handlar om mig. Den här boken visar, med sin handling, hur korkade vi är. Jag älskar det!

Vacker, stämningsfylld och sorglig. Den här boken. mmm

Läs.

Inga kommentarer: