Arthur Machen "Drömmarnas berg"
Arthur Machen nämns ofta i sammanhanget de stora skräckförfattarna från 1800-talet, jag har läst hans namn bland Howard Phillips Lovecrafts influenser, och på andra obskyra ställen. Conan Doyle ansåg författaren vara ett geni. Den här boken, Drömmarnas berg, har dessutom hyllats som något av det bästa – och mest dekadenta och vackra – som skrivits på det engelska språket. Givetvis kollar jag upp det, då det visar sig att Alastor har gett ut en svensk översättning.
En kulturgärning. Både av mig och Alastor.
Boken handlar om pojken Lucien. Det här är inte alls en skräckberättelse, det är snarare en fin skildring av en ung pojke som sakta men säkert förlorar fotfästet i verkligheten.
Det var svårt för mig att läsa boken, med dess endast 271 sidor långa text; jag började läsa boken just då jag hade en jävligt energikrävande period i livet. Jag mådde skit, och boken blev som en påminnelse av det. Hur som helst tog jag mig till slut igenom boken då jag intalat mig att det som hände inte skulle få förta glädjen från den magnifika berättelse som döljs bland sidorna.
Författaren själv har beskrivit boken som en psykologisk Robinson Cruise, där huvudpersonen blir strandad på en öde ö, det är bara det att den här öde ön är i pojkens sinne – han går mentalt vilse skulle man kunna korta ner det till.
Boken har ett vackert språk. Det är översatt med den respekt som Alastor ger sina utgåvor, och det skiner igenom den här utgåvan. Drömmarnas berg är medryckande: man vill följa med Lucian på hans irrfärd genom sina unga år, se de mörka och vackra syner han ser, förlora sig i den värld han skapar, och sedan förtärs av.
Som vanligt med Alastors utgåvor är det inte bara romanen som får platts. Även egna ord av författaren, innehållsrika förord och efterord, plus ett par korta noveller som visar upp ett än bredare spektrum av författarens gärning finns med här. Idel kärlek, idel kvalité!
En kulturvälgärning helt enkelt.
12 kommentarer:
Låter jävligt intressant... Skulle behöva en ny bok, kanske blir denna!
Jag önskar att jag kunde läsa
Fred: Do it! 8)
Jag passar på att rekommendera William Hope Hodgson även. Huset vid avgrunden är surealism innan den genren fanns. Det är skräck innan skräck... nej föresten. Skräck fanns... 8) Men det är lsd innan lsd fanns. :D DO IT!
Radiogirl: För att vara okinnig på läsområdet, måste jag säga att du är otroligt bra på att skriva... ;)
Jag är lite (hehe) väl slö på att kommentera dina inlägg, men nu ska du ha så jävla mycket kudos för det du skrivit här om denna bok, mannen. Det är jävlar i mig respekt! Och Alastor Press är - precis som du skriver - ett bokförlag som verkligen publicerar kvalitetslitteratur av verkliga mästare; sådant som vi läsare bara lyckats missa därför att inget annat förlag tidigare vågat satsa på det - och visst är det så jävla svårt att finna fel i detta excellenta bokförlags översättningar eller ens i själva korrekturläsningen. Det rör sig om kvalité! Och det är förlag som Alastor Press som vi konsumenter av god litteratur måste köpa böcker av, för att visa, eller demonstrera, vår uppskattning för - hur få sedlar vi (fantastik)litteraturälskare än har i våra plånböcker. Sedan skadar det heller inte att Alastors böcker dessutom är jävligt snygga och i god, påkostad papperskvalité.
Detta är verkligen ett mästerverk och du lyfter fram bokens betydelse i din text på ett fint sätt! Du skall verkligen ha all kudos för detta. Fortsätt så här, mannen! Sådant här berör åtminstone mig.
vad menas egentligen med dekadent? jag tänker på horhus och bukowski? vi fick en två böcker med han idag. historier från ingenstans och badkarsmusik. tror jag har dem. :)
minns fortfarande första gången jag läste han. på ålidhemsk. den värsta baksmällan och bukowski på det. då kändes baksmällan mkt lindrigare sen.
Älskar ordet "dekadent". Det är egentligen det enda ordet man behöver.
Marmelad-Fredrik: Jag håller med om det du skriver... Om att jag har rätt. 8) Jag har inga åsikter om hur mycket eller lite du kommenterar i bloggen. Det är inte ett jobb. Skriv då du har nåt att skriva! 8) Jag blir glad för allt.
Egentligen hade jag velat grotta ner mig djupare i texten. Men tack vare den ångest... eller snarare passivitet jag drabbades av då jag ansträngde mig... ja. Jag orkade inte.
Radio jöjj: Dekadent = Mörley Crüe. :D Jag förstår varför Charlotte gillar det. Men jag förstår inte varför Umeås mest begåvade kille inte vet vad ordet betyder... Seriöst. Det är jag som ska fråga dig om ord. :D
jag håller bara degenställningarna här hemma!
jag har alltid tänkt, well flyttar jag inte iväg med degen o Co ska jag se till att stanna kvar och vara degen x 3!
:D
vi fick in både den där boken om motley och heroinboken. jag ställde upp dem vackert utanför bokrummet (där man her nyheter och det bästa).
heroinboken gick åt efter två timmar. bukowskiböckerna borde vara borta innan fredag. annars blir jag besviken.
böcker 10 spänn!
Böcker för 10 spänn låter intressant. Jag kanske borde börja läsa, nu när jag inte orka skriva.
Och vad väntar ni på? Köp böckerna för fan. 8)
Emmaus, finns det två st?
Skicka en kommentar