lördag 9 april 2011

Fantasy - Robin Hobb

Robin Hobb, inte Hodd



Jag minns det som igår. Det var torsdag. Inte en torsdag, utan igår. Jag kollade på lite olika böcker på sf-bokhandeln i storstan.

Det minnet framkallade ett annat minne, ett äldre, även det på sf-bokhandeln. Jag köpte någon del i bokserien om lönnmördaren och bastarden Fitz. Författarinnan Robin Hobb blev en favorit då jag ville prova på om fantasygenren var så dåligt som den framställdes av gemene man. Visst hade jag läst Sagan om ringen och gillat det, jag hade även läst Robert Jordan och avgudat det. Det verkade ju lovande i alla fall.

Hur som helst: Jag passade även på att fråga efter något nytt om Jordan – han var inte död då – och fick mest höra hur långrandig han var eftersom att han inte kunnat avsluta serien. Sen hyllades Hobbserien, en serie som pågått i då 8 böcker, som fantastiskt – eftersom att författaren kunde avsluta en historia.

Jag ides inte påpeka att historien alltjämt pågick, och, såg jag igår, den pågår ännu, 11 böcker in i handlingen. Förmodligen syftade han på att böckerna ”avslutades” efter var tredje bok.

Det blev några misslyckade upptäcktsfärder bland fantasyförfattarna, men färden som jag tillbringade med fröken Hobb – ja, namnet är en pseudonym – var exakt vad jag ville ha av en bra bok, oavsett om kulisserna består av drakar, pansarvagnar, gotiska och uråldriga källare eller bara rymden.

Hur som helst var Hobbs serie något så originellt som spännande och annorlunda fantasy. Den handlade alltså om oäktingen Fitz som dumpats av sin mor på kungadömets dörrmatta. Typ. Oäktingen visar sig ha en gåva som anses som ful – oren – samt att hans ankomst skapar politiska oroligheter.



Berättelsen, den första trilogin (Assassin's apprentice), är varm men ändå ganska rå – för att vara episk fantasy – men den är framförallt jävligt bra. Både författandet och handlingen lyfter varandra.

Den andra serien, Liveship traders, är ännu råare. Jag känner att kvinnoperspektivet i det här fallet verkligen kommer till sin rätt – hur många ”beskrivningar” av våldtäkter får man ta del av i den ädla sagan om ringen? Just det. Handlingen utspelar sig ganska långt ifrån six duchies, där Fitz befinner sig, men det är samma värld, och en del saker går in i varandra, handlingsmässigt. Det är dock relativt fristående, än så länge.

Den tredje trilogin, the Tawny man, väver samman berättelserna på ett lysande sätt. Jag minns att jag sträckläste skiten. Nu har alltså två nya böcker i den här serien kommit.

Jag vet då vad jag kommer att läsa så snart jag har köpt det. Något av Margaret Astrid Lindholm Ogden, då hon skrivit under pseudonymen Robin Hobb. Typ: the rain wild chronicles. Sen kanske jag tar mig igenom den serien hon skrev där mellan… Ett lyxproblem, helt klart!

6 kommentarer:

radiogirl sa...

SAIK!

Fredrik sa...

En till kommentar som den och jag måste banna dig från jorden.

;)

radiogirl sa...

MÄh, norrland!

Fredrik sa...

Ja för fan. :D

Haddinge. Det ligger bredvid dig. :D

Anonym sa...

Emman sa: Ooohhhh jag gillar Hobb. Mest böckerna om skeppen och ormar i vattnet. Nu måste jag läsa om dom. Ditt fel!

Fredrik sa...

Du menar inte att du har hoppat över den första serien? Om lönmördaren? Den är nog bäst... Eller... Den sista är fan mogen fantasy, på ett bra sätt. Mycket ångest. Mycket ouppklarat. Mycket bra. 8)

Läs, Emmajävel. ;)