måndag 11 april 2011

Norrland. Ångesten

Det finns de som tänker på mörker då de talar om norrland. Även de som bor där hänfaller till sådana fånigheter till och från.

Jag tänker inte på mörkret då jag tänker på norrland. Jag tänker på ljuset.

Det eviga, outhärdliga ljuset.

Somrarna i norrland. Då man vaknat klockan tre på natten, med alkoholen dånande i skallen – och det förhatliga ljuset - skinande igenom varenda öppning som undkommit då man försökt täppa igen alla hål.

Där finns den norrländska ångesten. Där och då är det på riktigt.

Det har ett ljud - ett soundtrack - inte storlommens tjut/yl/bröl, utan snarare ett ljud som Fredrik Thordendal frambringar i början av första låten på Destroy, erase, improveskivan. Det där dissonanta ljudet.

Så låter ångest. Som Meshuggah. Inte glättigt som de hypade - och absolut inte oävna Cult of Lunarstorm och Khoma (???).

Den ser ut som en norrländsk sommar. Den är kall, men ljus.

Jag saknar den. Vad är det för fel?

7 kommentarer:

Wonder Warthog sa...

Inte underligt att du saknar Norrländsk sommar! Det är ju i nattljuset alla väsen - må vara Metalheads eller älvor - fräser runt! Jag tycker det är värre när mörkret på landsbygden blir så jävla kompakt så att man ser inte ens om man finns!

Fredrik sa...

men i mörkret kan man i alla fall mysa. I ljuset ser man alla brister. Och det tjuter. 8)

radiogirl sa...

Sv: Tack Fredrik! Jag har ätit tårta, vad mer kan man begära :)

Drömmer du om norrlandsnostlagi? Haha. Norrland är hård mot de hårda. I mörker som ljus. Inget mer inget mindre. Men, however, en text jag nästan blir sugen att spinna vidare på...

Fredrik sa...

Nej... Har du oxå börjat med det där ofoget att föra diskussioner på två olika ställen... 8) FY!

Skriv. ;) Skriv för fan! Skriv!

Norrland = tinitus. :D

radiogirl sa...

SAIK!!

radiogirl sa...

Jamen vafan, jag kommenterade din kommentar både på min o din blogg, du är ju aldrig in på min blogg längre slöfock!

Fredrik sa...

haha Jag försöker. Men jag hinner knapt skriva på min egen. Jag har ju en massa skit som måste ut, jag är inte som de mähän som ballar ur.

Jag försöker hänga med. Jag känner mig lite utanför. Nu har ju även min telefon pajjat, så jag kan inte surfa någonstans. Utom i köket. Och så har dottern varit sjuk... aaah Hav tålamod med mig. :D

Så jag hotar lite, i all välmening. ;)