Robert A Heinlein - Job: en elak komedi

Robert A Heinlein – Job: en elak komedi

Jag är ibland en fegis då jag ska läsa. Jag vill ha något bekant, för att komma igång typ. Robert A Heinlein är en halvytlig bekantspak. Jag läste min första bok av honom för några år sedan. AB magi, som gavs ut av Delta, det förlag som givit ut mest läsvärd science fiction i sverige, någonsin. Sen insåg jag att det var den Robert Heinlein som skrivit boken som blev kultrullen (Stjärnsoldat) ”Starship troopers”, ni vet den där poprullen med folk från Melrose place och 90201.

Filmen Starship troopers var underhållande, men boken är av en helt annan art – där ställs viktiga frågor och galna händelser upp, nakna och idiotiska, för allmän beskådan. Många har kallat det en antikommunistbok. Jag kan sträcka mig till att kalla det en antiStalinbok, för det handlar mest om att offra soldater i ofantliga mängder, då begreppet kommunist skymtar förbi i texten.

Boken är magnifik. Filmerna, för det gjordes tre, är ojämna. Den första gillar jag för att den är underhållande. Den andra är inte lika bra, men den funkar i krig. Den tredje filmen är den som faktiskt följer bokens anda, och är givetvis den bästa, jag tror dock att de flesta missat den, av förklariga anledningar. Stöd afrikansk film, se den!

Boken

Som sagt. Jag är en fegis. Jag såg att eminenta bloggen/allt möjligt för litteratur, Marmeladkungen sålde en bok av Heinlein för ynka 35 kronor, ja, då slog jag till. Jag inhandlade även Fängelsestaden av svenska Sam J Lundwall, samt en bok av skräckförfattaren James Herbert, bara för att. Jag tror att det blev 100 kronor. Ett fyndpris om det någonsin fanns ett! Bara några klick bort…

En fegis alltså. Jag har haft det lite drygt med läsande på slutet. Jag börjar sakta men säkert komma igång, och det är tack vare min feghet; jag väljer författare som jag känner mig trygg med. Heinleins stil lärde jag mig gilla i och med AB magi. Den var lättläst, men humoristisk – och framförallt jävligt fantasifull. Av någon anledning tänker jag på Ed McBain då jag ska beskriva Heinlein. Jag tror att det beror på att de båda känns otroligt välorienterade med den värld de beskriver, vilket gör att tonen blir både ledig och lättillgänglig. Jag kan ha fel. Huvudsaken är i alla fall att jag gillar det.

Job: en elak komedi, är underhållande. Jag började läsa den utan att ha läst vad boken skulle handla om, det var alltså helt utan någon som helst koll på innehållet jag tog mig ann läsningen. Det tog två dagar, sen lade jag belåten boken åt sidan och konstaterade att det var en jävligt rolig bok jag just läst ut.

Handlingen är precis som jag vill ha den! En herre vid namn Alexander Hergensheimer befinner sig på en lyxbåt, och efter en underlig upplevelse upptäcker han att något är galet: folk kallar honom Graham och båten han befinner sig på har samma namn, det är bara det att det inte är samma båt. Och helt plötsligt upptäcker Alexander att han har en miljon dollar. Det är dock bara början på vad som visar sig vara någon helt oförklarligt. En kvinna, Margarethe från danmark, blir hans förälskelse och sällskap under en märklig resa mellan parallella verkligheter, där valutor, historia (presidenter) och den tekniska utvecklingen är olika varje gång.

Någon spelar dem ett spratt, och som den konservativt kristne Alexander ideligen återkommer till, tror han att det är harmagedon som utspelar sig framför de båda älskande. Margarethe å sin sida tror att det är Ragnarök som pågår, och visar på hur asatrons cykliska upprepningar, där människan trots allt ges nya chanser att bättre sig gång på gång är, mer trevlig som religion än den kristna.

Mannen - född 1907, död 1988

Dråpligheterna är otaliga. Verkligheten kan skifta medan de äter en glass, vilket gör allt väldigt besvärligt, då deras pengar blir värdelösa i den nya verkligheten.

Det är något som pågår bakom kulisserna, och det är underhållande så det räcker och blir över.

Gillar man att fnissa och samtidigt inte har problem med den fantasiska fantasins litteratur, är Job: en elak komedi, given läsning. Letar man efter något nytt är det här en trevlig inkörsport till en av science fictions stora författare – för det är killen, det är bara jag som är lite efterbliven och endast har läst tre böcker av karln.

En kul passage i boken är då Margarethe upptäcker att de befinner sig i en verklighet där danmark tillhör kungariket sverige under våran nuvarande kung, och hennes vredesutbrott över detta fruktasvärda faktum. Eftersom att ni som läser detta garanterat är minst svensktalande, är det underhållande. Tycker jag.

Väl läst, kamrater!