Generation kill - hela skiten

Då Irakkriget startade, stångade jag mig blodig mot lögnaktiga borgare. De ville göra det gällande att allt vad fan det hette om massförstörelsevapen, terrorism och så vidare, var anledningen till kriget. Det var lögn. Vi vet det nu, eftersom att alla har erkänt sina lögner.

En direkt följd av det borde ju vara att snubbar som Tony Blair, som hånade folk med ”oljekonspirationer”, och så vidare, helt enkelt satts i fängelset. Han ljög för att kunna starta ett lagligt massmord. Han ljög för att få kriga. Prygling är väl det minsta man få begära, med tanke på de som drabbats av hans lögn?

Skit samma.

Jag såg tv-serien Generation kill, av snubbarna bakom The Wire – tv-serien som alla andra tv-serier mäter sig med, och förlorar mot, numera. Det är en ganska kort serie. Var det 8 avsnitt? Timmeslånga avsnitt.

"Svensken, rassen och han från the wire säs 2".

Det som gör serien speciell är att den är baserad på verkligheten; en journalist fick resa med ett gäng soldater. Jag minns att jag reagerade jävligt mycket mot alla dessa journalister som fick delta i kriget. Jag kom ihåg att jag tänkte att, va fan, väntar någon sig att det skall bli en rättvis rapportering av det? Det kom en massa böcker som jag kikade på, de såg inte så lite religiösa ut. Bland annat en bok där den amerikanska armén jämställdes med gud… är man så jävla uppknullad att man tror det, då är självmord den enda lösningen. Jag är allvarlig. Ta erat liv. Ingen kommer att sakna er idioti. Moderatjävlar.

Hur som helst. Den här journalisten kom från Roling stone mag. – ni vet den där legendariska skittidningen som tror att allt som skrivits på deras sidor är genialiskt, av den enkla anledningen att det står på deras sidor? Hur som helst: ta mig fan, jag gillar det. Jag har inte läst boken. Jag känner dock för att göra det nu. Ett betyg gott som något, känns det som.

Serien har ingen hjälte. Den har ingen skurk heller, även om man givetvis lär sig att avsky vissa individer – men avskyn kommer från den idioti de tvingas in i, lika ofta som den kommer från hur idiotiska soldaterna själva är. Missförstå mig inte, man gillar karaktärerna i serien, men de är inga okomplicerade dårar, de är människor. Det är helt klart en styrka. Man respekterar även dårarna, och det är viktigt om man skall kunna uppskatta en… kulturyttring. Dessutom blir inte människorna klichéer, inte mer än vad vi alla redan är vandrande klichéer.

Skådespelarna är HBOs vanliga. Med undantag för svensken kanske? Man känner igen ganska många från The Wire, det tyder jag som att snubbarna bakom serien gillade de människor de arbetade med. Bra skådisar är de i alla fal. Sen får vi även se Beecher från OZ som journalisten, det var kul.

Observera att jag tar för givet att alla vet vad HBO är… Vet ni inte det, då får ni googla.

Serien är som sagt sevärd bara på sin egna enkla handling. Framförallt gillar jag att en Mailersk ådra smugit sig in, d.v.s: det är en massa snack om bajs och avföring. Det känns fräscht. Äkta. De nakna och de döda. Ni som kan läsa förstår vad jag menar. Ni andra: Mailers debutroman. Den här gången behövde ingen googla. En bra bok i alla fall. Den borde alla läsa!

Läs, nu!

Som sagt: sevärd på sin egna enkla handling, en handling som går ut på att man får se hur kriget förs – någon man både häpnas och störs av – men serien lyfts även av extramaterialet. En intervju med de människor som karaktärerna baseras på känns så jävla rikt. Inte för att jag håller med om allt som sägs – man kan ju lugnt påstå att jag inte höll med om särdeles mycket – utan för att det sägs. Det känns rikt att få snubbarna att kommentera sin egen roll i serien. Var det realistiskt? Var det korkat?

En generell kommentar var att det var lite väl verkligt. De insåg inte hur de lät. Rikt, enligt mig. Berikande.

Se! NU!

Och kom ihåg, de ljög för oss då. De ljuger för oss nu. Hur fina argument de än må ha. Hur poetiska deras förklaringar om svampmoln än låter. De ljuger.

Stay metal! Som jag brukar säga. Stay frosty, som svensken säger.