Blinda möss...

Utan att gå in på religiösa funderingar, tänker jag skriva några rader om något som får mig att fundera.

Människan och den osynlig faran.

Människan och den synliga faran är lätt att få på pränt och skapa opinion med. Alla människor vet att det är farligt att röka, tar jag förgivet – och skiter helt sonika i den vansinniga mannen som fick sin tvååriga son att bli storrökare, jag hoppas nämligen att dåren är ett unikum – men trots att vi vet att det är farligt, röker människor. Jag tror att de flesta av oss vet exakt hur farligt det är att röka, men jag tror att många använder möjligheten att ignorera faran för att den inte är synlig. Man ser inte lungcancern. Den finns då man har fått diagnosen, inte innan.

Det är tyvärr så i de flesta sammanhang, oavsett om de handlar om våran hälsa för att vi förgiftar oss eller om det handlar om miljön som vi ju också förgiftar. Man ser inte ozonskitet - och tur är väl det, jag är inte helt säker på att alla skulle orka med att leva med den ångest som det försvinnande solskyddet de facto ger - utan ozon, ingen hållbar atmosfär för människan.

Livet anpassar sig, men inte människan, inte så snabbt.

Denna masspsykos som ger oss förmågan att blunda för faror som blotta ögat inte kan uppfatta går igen även inom politiken. Borgare kan försämra livet för miljontals och åter miljontals människor med argument som låter vackra: frihet och what ever. Friheten ges till människor som har råd att konsumera och tas från de som producerar varorna eller tjänsterna. Det är en enkel ekvation för att den är sann, borgare har aldrig försvarat rättigheterna för de svaga människorna, men de har gärna låtit påskina att de alltid gjort det. De ljuger och då de människor som numera har de sämsta jobben finns på andra sidan jorden kan vi faktiskt välja att blunda för det också. Sen finns det människor som anser att vi har rätt att utnyttja andra människors utsatta situation. Svenskt näringsliv bland andra.

Nyheter om slavliknande förhållanden kan idag enkelt ignoreras med hjälp av att peka på ett papper som säger att det anklagade företaget, säg H&M, eller ICA, har ett avtal med tillverkaren. Det är deras juridiska skydd. Men de som handlar varorna måste förstå att det låga priset har en hög kostnad. Både konsumenter och företagare kan luta sig mot de meningslösa skrifter som likt en tandlös krokodil inte gör en fluga förnär.

Resultat av tillexempel uppdagande av barnarbete leder till ett nytt namn på tillverkarna och nya (gamla) lokaler. Man fifflar helt enkelt, som vi gör här, och vi kallar det ekonomisk brottslighet. H&M och ICA brukar ha en ettårsplan i sina avtal, företaget får ett år på sig att upphöra med oegentligheterna, sen ska det vara löst, annars byter de tillverkare.

De som inte ser problemet här, är hjärntvättad av Johan Norberg, som anser att det är BRA med slavförhållanden, då har de ju i alla fall jobb. Norberg blundar över det lidande hans ord innehåller, eftersom att han måste. Skulle han visa hela bilden skulle han bli lynchad. För det vi ser…

Det är ett problem då man kan säga att man inte behöver ta ansvar för vansinne man själv skapar bara för att det finns ett betydelselöst avtal som ”skydd”. Det är ett större problem då man väljer att blunda för de övergrepp som begås bara för att de som skildrar verkligheten inte tjänar på att skildra den verklighet som deras reklamköpare skapar.

Men det största problemet är att vi själva väljer att inte låtsas om det, bara för att vi inte ser det.

Ingen skulle acceptera att låta sina barn dricka smutsigt vatten, men att tvinga Irakiska barn till massdöd (500 000 döda mellan 91 och 95, då jänkarna tystade de som höll räkningen med juridik, det var en jobbig siffra att se…) på grund av smutsigt vatten, har vi inga problem med. Vi ser det ju inte.

Jag önskar att flera läste boken King Kong blues av Sam J Lundwall, man behöver inte älska berättelsen för att dra slutsatser.




JAG kan nämligen inte blunda för andra lidande. Jag önskar bara att jag slapp se det, och att det försvinner.

Just nu är oljan det mest levande beviset för våran märkliga syn.