måndag 9 april 2012

DVD-box: the Walking dead. säs 1

Jag är i och för sig sist i landet med att glo igenom den här serien, the walking dead. Men jag kände att jag inte kunde undvika det nå mer. Seriöst. En tv-serie som handlar om vandrande lik. Klart att jag ska se det.

Jag såg ett avsnitt på tv, som jag trodde var avsnitt tre - eftersom att det stod avsnitt tre i programinformationen jag tog del av. Det var första delen. Varför gör man så mot mig?

Hur som haver. Jag har glott igenom serien, och jag har lite åsikter om det.








Om huruvida man ska se den här serien alls.

För en gångs skull kan jag säga att jag inte ens har blickat lite åt serietidningen som den här bygger på. Så om serien är trogen sitt original eller inte, det får ni lyssna på hos andra.

Serien börjar lite som 28 dagar senare. En kille som legat i koma vaknar och upptäcker att ta mig fan allt är fel. What to do? Killen går hem, stöter på några "vandrare" som de heter i den här serien - även om de svenska översättarna valt att konsekvent översätta "them" med zombie. Jag är inte helt säker på att de fattat greppet, men så tror jag ofta att folk inte fattat nånting över huvud taget.

Killen, Rick Grimes, spelad av Andrew Lincoln, tar sig hem, och så är vi igång. Som jag har sagt påminner inledningen väldigt mycket om brittiska 28 dagar senare, en jävligt bra film som är mer stämning än ren skräck.

Den här tv-serien, säsong ett av den i alla fall, saknar det. Den är lite dum ibland, ibland är den smart. Man undrar inte så sällan hur ett litet gäng på endast 10 personer överlever där en armé misslyckats - det är inte bara dumt, det är skitdumt. Vandrarna kan inte öppna dörrar, stäng in dem? Aja. Man får vara överseende.




Snygg




Men sådant tänker man inte (så mycket) på då man kollar. För det är bra. Det är underhållande. Men. Det är framför allt för få avsnitt. 6 st.

Ryktet säger att man tar sig allt längre från förlagan, vilket jag inte har någon koll på, men har ändå noterat att tidningens skapare är med och lägger sig i tv-serien. Så det borde väl vara ok på sätt och vis. Konstnärskapet kanske inte fått stryka på foten så mycket?

Har ni inte sett serien är det bara att med gott samvete sätta er ner i en soffa och mysa. Har ni sett den då läser ni inte den här meningen, då har ni redan klickat er vidare. För att vem fan ska säga åt er vad ni ska se? Jag så klart. Ni är inte kapabla till att ta egna beslut.

The walking dead är bra. Den är har med skönt realistiska antaganden om vad som skulle hända efter en liknande katastrof. Jag gillar speciellt hur de visat jämlikhet. Jag älskar en av replikerna så mycket att jag inte kan glömma den. Den nya världen är precis som den gamla. De svaga för alltid betala priset.

Jag kommer dock mest att tänka på att snart borde Guillermo del Toros och Chuck Hogans avslutande del i deras vampyrserie vara klar. Blir den film eller serie, då är vi lyckligt lottade. Tills dess är det här helt ok.

Se.

9 kommentarer:

Chief Rebel Angel sa...

...jag tyckte fan Walking Dead var skitbra.
Till och med min hustru såg den, helt själv efter att jag sett den. Hon hatar zombiegrejer.
Då MÅSTE den ju vara bra!

Fredrik sa...

Jag säger inte emot. Det är bra. Det är väl bara det att om man ställer serien bredvid de andra serier jag ser, då är den inte skitbra. Bara bra. 8) Typ en svag fyra, för att det är skräck. Eller en stark trea, för att den är lite dum ibland.

Men hur jag än vrider och vänder på det så gillar jag det. 8) Din hustrus smak har jag inga åsikter om.

Hockey idag? :D

Spader Ess sa...

Tycker även jag att det är en underbar serie. Särskilt om man tittar vidare. Det jag tycker mest om är att zombieplågan stundtals får en sekundär karaktär och serien riktar in sig mer på gruppdynamiken och människans problem.

Har sett färdigt sista säsongen och man kan bara konstatera att, trots ett lite segt part i mitten så är spänningen på topp efter avslutad säsongsfinal.

Fredrik sa...

Ace: aah Var försiktig med vad du säger. Jag vill se hur skiten slutar utan minsta spoiler. 8)

Men det är en bra serie.

Det enda jag är rädd för är att serien gör en SoA, och blir helt sepestörd.

Men du har rätt. Det är inte monstren som är det primära. De är bara förutsättningarna för denna historia. De står som en perfekt kuliss till handlingen.

Jag har dock inte upplevt någon sådan känsla, jag har ju bara sett den första säsongen av denna serie. :D

Spader Ess sa...

Nädå, skall försöka undvika spoilers. :-)

Men en sak kan vara glädjande dock. Säsong två är i alla fall Lite fler avsnitt.

Tom S. sa...

Vänta bara till säsong 2. Sjuuukt seg men motiveras av att karaktärerna får mer djup och för att förhoppningsvis lägga ribban för extrem slakt i säsong 3.

Fredrik sa...

Jag såg att det var många fler avsnitt. 8) Och det kan väl vara en förklaring till att Tom anser att den är seg.

Jag är hur som helst sjukt peppad. Jag har ju tappat tron på Sons of Anarchy.

Tom S. sa...

Vet inte hur jag ska tolka det du skrev men för att förtydliga. Tvåan är mer av en transportsträcka och att lära känna karaktärerna på djupet.

Och hur kan du ha tappat tron på SOA? Förklara!

Fredrik sa...

Det var så jag läste det. Jag får se... 8) Det kan ju vara trist. Jag är dock obotlig optimist, vid väl valda tillfällen.

Vad jag menar? Har du sett säsong 3? Det var den mest långdragna, enfaldiga och tråkiga jävla säsonger jag någonsin sett. Var är ungen? Där är ungen! En bomb. Var är ungen, där är ungen... bla bla lba lbajusdgi

Det var inget djup. Det var för korkat. Det var för lite Maggie Siff. INGET var egentligen bättre än vad typ ER brukar vara.

Jag gillade säsong 1 som fan. Säsong 2 var bra. Om fyran är som trean säljer jag den samlingen och börja nättalibanisera på alla som gillar det. För så gör man. 8)