fredag 9 december 2011

Någon frågade om min mission. Vansinnet. Vansinnet är min mission. Att beskriva det; att plocka isär det - studera det - vansinnet.

Jag älskar att säga det. Men jag sa ju det. Jag hade rätt - om allt.




Läs den här boken. Mannen som skrev den är vår statsminister. Måtte alla bäva. Den finns på alliansfritt.



Det första inlägget jag skrev på den här bloggen är förmodligen det bästa.

Jag skrev det efter att jag hade läst det Kommunistiska manifestet. Jag tyckte att det behövda uppdateras.

Jag vet, ödmjukhet är mitt andra namn.

***

Så här låter det efter lite omskrivning:

Det Globala Näringslivet styr världen; det styr världen med hjälp av falskhet, lögner, girighet och en total ignorans av mänskliga och humana värden, de sätter prislappar på demokratier i våra dagar. Falskheten kommer inte från ondska, den kommer av envis vägran att acceptera att världen har begränsningar av resurser och att liv inte kan ignoreras, som ett hinder för att utöka eller maximera vinst; men i och med att detta automatiskt blir resultatet måste man tillskriva näringslivet dess största egenskap, nämligen ondska.


Världens ledande ekonomier är byggda av gratis arbetskraft; de största företagen som huserar på marknaden driver kraftfulla åtgärder för att begränsa det fackliga engagemanget; där arbetaren ser rättigheter och möjlighet till ett drägligt liv, ser näringslivet hinder och kostnader. Inte någonstans talas det om det faktum att samma samhälle som kräver av den enskilde medborgaren att den skall arbeta, faktiskt förvägrar proletären rätten att välja själv. Ett fast arbete är inte en rättighet. Varför inte?


Detta faktum ter sig mycket märkligt med tanke på att samma samhälle som kräver arbetarens deltagande, lämnar över samme medborgare till ett ännu mindre samhälle, helt befriad från den demokrati man kan åtnjuta i det större samhället, d.v.s. företaget där arbetaren har sin anställning.


Här har näringslivet vunnit en av sina största segrar någonsin, eftersom att den kritik som kan och borde riktas mot dem själva, här tar en 180° graders sväng och blir till ett bedrägligt självangrepp; arbetare ställs emot arbetare med endast sin egen vinning i sikte, och där det råder arbetslöshet får näringslivet en konkurrerande massa av proletärer och andra arbetare, som i strid med varandra, tvingas sänka sina krav av anständighet i sina liv. Detta tvingar också människor att bryta upp sina rötter med sin familj för att ett produktionsarbete inte finns att tillgå; det skall vara den enskilde människans val om denne vill söka sig runt i världen. Alltså tävlar arbetarna mot varandra där de mest produktiva har blivit en åldersgrupp; könsfrågan styr fortfarande och klassfrågor behandlas ännu med förakt av delar av näringslivet; människan är i deras ögon en slit och slängprodukt, precis som vilken hammare som helst; värdet av den enskilde människan fastställs av dess produktionskraft, och blir helt plötsligt en fråga om ettor och nollor.


Den enskilde individen blir fast i ett system som hon inte får ifrågasätta; ett system där det fria ordet ägs av samma näringsliv som skall vara den som oberoende och granskande ifrågasätter samtiden; demokrati som har vunnits genom kamp och med mod och solidaritet, blir allt mer ett skådespel regisserad av samma näringsliv som styr individens odemokratiska instans, arbetet.


Får kortsiktiga vinstintressen råda ligger en rättslös arbetare illa till om arbetsgivaren saknar skrupler.


Den kortsiktige kapitalisten flyttar sin helt fungerande verksamhet till områden där kraven om lagstiftning är lättare och därför produktionen som en direkt följd kostar mindre och en större finansiell vinst kan tas ut ur företaget; de kostnader som förmodligen skulle ha gått till den tidigare bygdens infrastruktur och allmänintressen, skola, sjukvård o.s.v.; oönskade utgifter som inhyser brett skilda områden, som ett fungerande samhälle måste inneha, om det skall vara fungerande och kunna erbjuda åtminstone någon form av dräglig medborgarstandard.



Den dagen då människan kan handla utan att vara tvingad att tänka efter för att inte låta sina egna friheter gå ut över någon annan, har vi kommit långt; den dagen då lagar är otillräckliga för att skydda oss är redan här, och de har varit här sen vi fick ett samhälle.



***


Reen och skär poesi.

8 kommentarer:

Tankesmedjan Det sovande folket och Den konspiratoriske lille mannnen sa...

De va som fan!

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

När jag läser såna här grejer blir jag inspirerad till att bli en bättre människa.

Ja...det kanske låter lite högtravande, men det är sant. Jag diggar dig FREDRIK :D

Fredrik sa...

Jag digger dig jag diggar dig jag digg digg diggar dig.

:D

Tack för fina ord. På den tiden var jag inte lika arg. Jag hade hopp om människan. Jag var naiv. 8) Men samtidigt är det här kärnan av allt jag skriver på bloggen.

Jag fick också ett mejl från det däringa vice. För nån vecka sen. Jag är livrädd. För allt. 8)

Tanken: fan! :D

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Fredrik sa...

haha povel rammel. :D

Då ordnar du en lite mysfest för dottern. Bjud in lite... snö. Eller inte snö. Men sjung, dansa och slå klackarna i taket. DO IT! :D Med popcorn.

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.