Gröna klumpar och vidriga moderater

I väntat på frukost.

Fy fan. Jag har fått en sjukdom som ger mig neongröna klumpar att hosta upp och smaken av avföring i munnen.

Det är lite lustigt, för jag får samma känsla då jag lyssnar på moderater och rasister. Slump? Nej. Givetvis inte.

Man ser sig omkring. Världen.

Jag har en liten sjukdom. Jag är förmodligen frisk imorgon.

Men världen. Den kommer inte att vara frisk imorgon. Imorgon kommer fortfarande en dement 91-årig kvinna att ha ett utvisningsbeslut över sig.

Men för i helvete... 91 år. Klart att hon ska ut ur landet.

Samma sak med den familj från Ånge som blev utskickad till... kanske fel land. De hade jobb, de var integrerad i lilla Ånge... Ut med dem. Arbetstagande invandring är ok, enligt högern - för att den har en lönedumpnings effekt - men någon som kommit hit som flykting, och sen skaffat ett jobb. Klicka utvisning.

Nej. Världen kommer att vara vidrig imorgon också. Åkessonshelvetet kommer fortfarande att ha stöd. Av människor. Som borde få spö. Med vapen. Typ bredsvärd.

Är det underligt att jag föredrar mina neongröna klumpar och bajssmaken i min mun, före det vansinne som bjuds på utanför min dörr?