torsdag 15 september 2011

Kai Hansen och hans texter

Det börjar så bra

-

Jag vet inte vad det är med mig och teman; jag får en idé på en nivå som får alla andra att drägla av avund - resultatet blir alltid att jag inser att jag inte kan hålla mig till det ämne jag valt, eller så kan jag inte begränsa mig till en enstaka "sak". I detta fall texter.

Förmodligen är jag helt enkelt bäst. Typ.

***

Texter

Jag tänkte alltså ta upp lite olika låttexter, och beskriva vad jag gillar med dem.

Jag funderade lite på det medan jag lagade smygar på jobbet. För er som inte vet vad en smyg är, så ska jag förklara: det är alltså den kant (putsad eller murad) som fönsterbläcken (plåt) över och på sidorna av fönstret sitter. Det var dagens murarlektion. Murarerektion är bättre. Fråga min sambo.

Nu var det dock texter vi skulle hålla oss till. Och det klarar jag. Men jag hade tänkt att ta EN text på inlägg. Fan heller. Det blir en textförfattare - den här gången. Nästa gång kanske det blir en grupp jag skriver om. Den som lever får se får, kanske.

Kai Hansen.



Kai Hansen



Den första Helloweenlåt jag hörde var Ride the sky. De första texterna jag fastnade för var nog I want out och March of time.

Anledningen var enkelt. Jag kunde relatera till dem.

Där I want out handlar om att tro på sig själv, och vara ärlig, samt nämner att skolan puttar och alla håll och kanter, ja, då kunder jag relatera till det. Vad Kai hade i åtanke med texten är okänt. Det är inte heller viktigt. För mig blev det en stöttesten, och Kai, som redan var en gud i mina ögon, blev bara större.

I want out.


From our lives' beginning on
We are pushed in little forms
No one asks us how we like to be
In school they teach you what to think
But everyone says different things
But they're all convinced that
They're the ones to see

So they keep talking and they never stop

And at a certain point you give it up
So the only thing that's left to think is this

I want out--to live my life alone

I want out--leave me be
I want out--to do things on my own
I want out--to live my life and to be free

People tell me A and B

They tell me how I have to see
Things that I have seen already clear
So they push me then from side to side
They're pushing me from black to white
They're pushing 'til there's nothing more to hear

But don't push me to the maximum
Shut your mouth and take it home
'Cause I decide the way things gonna be

There's a million ways to see the things in life

A million ways to be the fool
In the end of it, none of us is right
Sometimes we need to be alone

No no no, leave me alone





Sen nämnde jag March of time. Samma skiva. Annat budskap. Jag tror att det var sångpassagen... Nej. Det var hela texten. Den känns religiös utan att vara det. Det är något bra, om man frågar mig. Religion är ett helvete. Men att vara trevlig mot andra människor, det är bra jävla skit. Viktig text för mig således.

March of time:

Hours of lust, hours of tears passing by before my eyes
Today, tomorrow, yesterday. . .one life
Days of joy, day of sadness come and go to pass me by
A month, a year, one hundred years, they fly

ohh, one day I will be gone to lead another life

ohh, and this world will stop to turn around with me
'cause

time. . .marches

time. . .marches
on without us all, never stops, yes
time. . .marches
time. . .marches
on and on and on, flies eternally

Times of peace, times of fights, constant movement is our life
Can't stop no more, not until. . .we die
We long for more. . .eternity, and maybe there's another life
This one is short, no matter how you try

Plese, please help me see, the best way to be

Make a change and we, live eternally
No more wasted years, no more wasted tears
Life's too short to cry, long enough to try


Kai har skrivit andra texter som är värda lika mycket uppmärksamhet. I princip hela skivan Sigh no more är fylld av fantastiska texter; anledningen till att Sigh no more är en fantastisk lyrikskiva kom fram i en massa intervjuer med Kai och Ralp, då skivan släpptes. Det var i samband med Gulfkriget, och Kai ironiserade över att kriget startade på samma dag som han fyllde år. Grattis lixom...

En del av de citat han lämnade efter sig från den tiden pratade om hur han funderade runt den Tyska skammen med andra världskriget. Det är en aspekt som man som yngre eller icketysk människa inte riktigt kan ta till sig. Det ledde i alla fall till en milstolpe, både för den fantastiska musiken (jag har hyllat den skivan för sin musik tidigare) och för den otroliga lyriken.

Kai har skrivit mycket trams också. En del av det tramsiga är roligt, om man är på rätt humör - en del är bara tramsigt. Men det blir så då man ballanserar på genialitetens tunna linje mellan vansinne och ren poesi. Det är lite som med den mesta av heavy metalmusiken som finns där ute, oftast är texterna det svaga kortet. I alla fall om man inte gillar fantasy.

På tal om att ballansera. Future World: oftast älskar jag det för vad det är, en naiv och älskvärd vision av framtiden. Ibland står budskapet mig i halsen, men då är jag oftast redan våldtagen av verkligheten och inkapabel till att tro människan om NÅGOT gott.

Kai får mig oftast på bra humör. Jag skiter fullständigt i om hårdrockare som anser sig begåvade dissar lyriken. De har missat allt. Jag citerar en snubbe jag har hälsat på. (skryt) Legenden sa: He ä int lätt att förklara för nån som int begrip. (slut skryt)

Jag lämnar er med det citatet. Det här kommer att bli djupt.

4 kommentarer:

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Fredrik sa...

Laleh är asbra. Jag kommer nog inte att ha så mycket heavy metal den här gången... :D hehe Men några band är alltid med. Så det så.

Den som lever får se.

Helloween med Kaj Hansen var bäst! Så är det bara.

joy sa...

agreed!

jo, det finns lyrik och lyrik med substans.

Jag diggade förmodligen bara hur det lät det de sjöng om först. det de skrev om; typ om att slå sig fri m.m, drömma etc. typ ett ord i en text bah; HÖR DÄR! (skruva upp volymen) antagligen ganska nödvändigt när man är mitt i tonåren och skall iväg. och inte vågar säga vad man tycker och tänker.

då behöver man en skön spark i röven. då var jag inte särskilt intresserad av t.ex sigh no mores texter. det blev jag sen när jag likt Budda (haha) såg och upplevde vida världen och dess fantastiska jävlighet på egen hand. :)

tror inte jag egentligen började lyssna på texter och innehållen förrens jag var 20 eller så.

jag gillade texterna på slaughter of the soul. det är nog en av få från den tiden som talade till mig och gick att läsa nästan fristående.

nu är texten som halva grejjen. inte riktigt. men nästan. 25 procent.

:D

när ska jag va me're murarerektorn?

Fredrik sa...

Du kan komma när du vill. 8) Jag ska ringa i kväll. Eller i morgon. Det beror på status. :D

Det du säger är bara andra ord än de jag tänkte använda, men de säger ganska liknande saker; jag tänkte utveckla det senare, men nu fick jag en spark i räven. Av en text. Som en tonåring. Som inte väger ett ton.

Ja.

Det är det som är problemet med datorer. Nu för tiden kan man inte ha en diskussion med folk man följer på nätet. Man vet redan vad de tycker. hehe