torsdag 22 september 2011

Om övernaturlig skräck i litteraturen - Howard Phillips Lovecraft

Boken



Då man läser om litteratur i skolan känner man oftast: all denna fantastiska litteratur som jag gillar, varför får vi inte läsa om den istället eller också? Varför måste läraren STYRA en uppmärksamhet mot vissa böcker? Är det inte bra om man, så att säga, när den litterära ådran för att man VILL, i stället för att man måste? Jag förstår att vissa böcker bör man ta sig igenom. Men det bästa vore ju om man fick välja minst hälften helt själv.

Hade man fått det, då hade den här boken Om övernaturlig skräck i litteraturen, varit oumbärlig. Först och främst för att det är en gedigen bok om skräck som egen genre i litteraturen. Den fungerar också som en perfekt bok över författare och böcker man kan ta del av.

En liten tanke som väcktes då jag läste boken var: väldigt många av de författare som nämns har fått sin uppmärksamhet tack vare nämnda herr HPL. Givetvis menar jag inte Poe, Shelly eller för all del Brontë - eller någon annan gigant, utan de mer okända författarna; där mästerverk efter mästerverk presenteras, inser jag att alla dessa böcker som jag har läst, har getts ut av förlag som redan gett ut HPL - och ett försäljningsknep är ALLTID att man nämner att just Howards författarskap influerats av denne någon.

Jag hade aldrig läst boken Huset vid avgrunden (fakta och fantasi), av William Hope Hodgson, om jag inte hade läst ett par kärleksfulla nickningar mot HPL i både förord och på bokens baksida.

Jag kan ha fel. Men, hur många känner egentligen till Ambrose Bierce, utan att ha läst känna honom genom Sam J Lundwalls utgivning (och inte är litterära experter eller utgivare)? Hade vi hört talas om Arthur Machen om inte HPL avgudat honom?

Det är svårt att sia om, det är dessutom ointressant, det är bara kul att filosofera om det. Vi har denna mästerlige författare (HPL) att tacka för så mycket - jag menar, han har influerat ALLA skräckförfattare och ALLA skräcfilmsmakare - och förmodligen alla serieskapare som hänger sig åt den mörka sidan.

Den här bokens stora styrka är dock inget annat än dess innehåll - ingen har gett ut en bok med en klar analys av skräckgenren, och ingen har samlat dess största stjärnor mellan två pärmar. Ingen. Förutom HPL i den här makalösa och kärleksfulla bok om den makabra litteraturen.

Om man har läst Howard Phillips Lovecraft vet man att hans språk är högtravande å det grövsta, gillar man det inte kan det vara ett problem. Personligen, ja... Jag brukar påpeka att jag håller HPL som nr ett. Så är det. Han var ett litterärt geni.

Tror ni att jag är klar med hyllningen? Då känner ni inte mig. Förordet av Lovecraftexperten Martin Andersson, är nog det bästa förordet till en Lovecraftbok hittills. Inte för att de andra är dåliga, utan för att här handlar förordet om hur texten kommit till och utvecklats. Jag älskade att läsa om hur HPL upptäckte Hodgsons Nightland, the dream of X (finns på svenska i en kort version i boken Den stora monsterboken, Fakta och fantasi gav ut den) och Huset vid avgrunden. De är två av mina absoluta favoritberättelser.

Ja. Den här boken ska Umeås stolthet inom bokbranschen, H-ström ha oändligt med kärlek för.

Vill ni ha en genomgång av skräck litteraturen? Varför?

Människosläktets äldsta och starkaste känsla är fruktan, och det äldsta och starkaste slaget av fruktan är fruktan för det okända.
Låt er hänföras.

***

Andra aktuella Lovecraftverk är Vertigos Skräcknoveller och förlaget Hastur (tidigare Alastor) (som verkar ha en massa spännande böcker på g) har en bok redo för utgivning (samt en bok av Machen och en av Bierce). Cthulhu vaknar och andra ohyggligheter heter den. Förordet där är skrivet av Martin Andersson (igen) med hjälp av Marmeladkungen. Kolla in på dennes fantastiska blogg för mer info.

10 kommentarer:

Pål Eggert sa...

Hmm, jo många författare hade nog fallit i glömska om inte HPL lovordat dem och därmed lockat senare läsare vidare. Jag var i alla fall en sådan. Känner igen det där med Huset vid avgrunden.

Magister sa...

Hodgson är utan tvekan det mest otvetydiga exemplet på en författare som Lovecraft faktiskt "räddat".

En liten petighet angående förordet i Cthulhu vaknar och andra ohyggligheter: Det är jag som har skrivit den överväldigande majoriteten av texten.

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Fredrik sa...

Martin: ok. Jag har faktiskt inte läst Fredriks blogg supernoga då han har skrivit om det. Jag har varit helt under mattan då det gäller orken till att surfa.

Bra att det blir rätt i alla fall. 8)

Jag fick för övrigt hem Vertigos fantastiska "skräcknoveller". 8) Jag har inte läst något i den, utom förord och det du skrivit. Vilken jävla succé! Jag älskar allt med boken, redan. Och jag inser att jag måste skjuta upp körkortsutbildningen - jag ska läsa Lovecraft. Igen.

Jag ska inte överdriva: men det är fantastiskt å det grövsta.

På tal om Hodgson så hittade jag en bok som jag inte hört talas om av honom som var "osprättad". Jag ångrar som satan att jag inte köpte den. Aja. Det var på H-ström, och jag kommer aldrig att förlåta mig. Eller H-ström. höhöhö

Pål: Japp 8) Just huset vid avgrunden var en sådan jävla stark läsning. Jag verkligen älskar den. Så, även om Sam enligt Martin, ibland behandlat HPL lite sådär, så har han gjort en gärning som är oöverskådlig för den mörka, fantastiska litteraturen. 8)

Fred på er!

Magister sa...

Tack för berömmet! :)

2011 är förresten det bästa Lovecraftåret i Sverige sedan 1992, då 25 texter gavs ut (även om "Sarnaths undergång" gavs ut två gånger). I år har det hittills kommit 86 texter (även om det rör sig om flera dubletter).

Fredrik sa...

Charlotte: Såg inte fören nu. Trist på alla sätt om det stämmer. Jag tycker synd om mig själv. Snart är alla mina grannar bortresta...

aja. Så länge ni mår bra är allt bra. 8)

Magister Martin: 82? Det måste ha varit då delta gav ut sina skräckklassiker.

Jo. Den här Lovecraftrenässansen verkar outtömlig på fantastiska utgåvor. Min bokhylla börjar faktiskt protestera mot utrymmesbrist. Vilket jävla lyxproblem!

Det är egentligen bara en fadäs: jag missade då Aleph gav ut Sökande efter det drömda Kadath.

Nu ska jag snart läsa lite skräcknoveller. Livet leker. :D

Magister sa...

1992. Det var Sam J Lundwall Fakta & Fantasi som stod för utgivningen då (Dagon och Midnattsgästerna, plus en novell i en antologi och en i en tidskrift). Delta gav ut sin första Lovecraftbok 1987.

Fredrik sa...

hahahaha 8) Jag är fan sämst ibland. :D

Ja. Det året var jag med. 92.

Dyslexi FTW!

Magister sa...

Jag ska förresten avslöja att det finns ett litet men pinsamt fel i förordet. Men jag säger inte vad det är, för det är inte så många som kommer att hitta det ändå...

Fredrik sa...

Det finns fel överallt. Jag tror de flesta felen finns här i den här bloggen. 8)

Jag får rätta mig. Jämt. :D