McBain var en av mina favoriter. Av den enkla anledningen att han skrev lättläst men samtidigt rikt. Det är inte bara språket som är bra – översättningen i detta fall, boken är ju, trotts den märkliga titelstavningen, på svenska. McBains styrka ligger framför allt i att han verkar bo på gatan, ha poliser, horor och andra kriminella som bästa kompisar. Han har tillsynes total koll på de strömningar som finns i det amerikanska samhället. Han visar bristerna och styrkorna utan eftertanke, vilket gör det realistiskt och trovärdigt.
Handlingen kretsar runt karaktären Fat Ollie Weeks, en fet rasistisk polis i ett angränsande polisdistrikt till det 87:e som denna bok handlar om. För er som läst böckerna tidigare finns här egentligen inget nytt; det har gått 50 år sedan McBain började skriva böckerna om det 87 distriktet, ingen har åldrats, världen har förändrats, men ändå känns det som att ingenting har hänt. Om någon nu får för sig att det skulle vara något dåligt har ni givetvis fel, för styrkan ligger i att han uppdaterar polisjobbet och verkligheten runt om. Klockrena gliringar till president Bush, lika klockrena kommentarer om fenomenet polisroman, vilket är en genre han i princip skapat själv. Och allt detta inbakat i en relativt enkel handling: ett mord, en stöld. Man är en idiot om man inte vill veta mer.
Dialogerna är lika superba som alltid.
Ja, läs, något annat finns inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar