Som ni förstår av bilden att dömma handlar detta om ren och skär skräck!
Filmatiseringen av HPLovecraftboken At the mountains of madness, kan enligt del Toro, påbörjas så snart som i sommar (Juni) för att visas på biograf ett år senare.
källa. Det är alltså som vanligt Unfilmable, som finns länkade här i blogglistan (längst ner). Men de i sin tur, ger oss de riktiga källorna till den här informationen.
Stabil verklighet. Var finns den? Jag vet inte. Jag läser dock absurda saker varje dag, så jag är inte helt säker på att den stabila världen är särskilt stabil.
Idag skrev aftonbladet om den Spanska flygstrejken. Jag har ingen koll på vad som sker utanför fönstret, jag har haft för mycket liv att sköta, men jag blir inte korkad av att inte läsa allt jag ser. Fundersam däremot…
Nu har alltså spanska militären hotat med fängelse om flygledarna - jag vet inte vad en flygledare är, men det låter som någon som leder flygplan – inte återvänder till jobbet. Alltså, hallå? Jag inser att människor födda på fel sida eller de som inte kan tänka anser att: hey, vad bra, då kan min moster få åka hem. Jag anser att de som tycker att det är bra att militären lägger sig i strejker är hjärndöda. Så var det med den saken, inget ni säger – inget – kommer att motbevisa det.
Nu vet jag inte någonting om själva strejken i spanien. Men jag vet att om vi ger våra ledare rätten att ta ifrån OSS rätten att protestera, då har vi sålt våran frihet. Då har vi låtit oss rövknullas till slaveri och kedjor. Ni kan dessutom ger er fan på att vi kommer att få höra ord som: strejker är omodärna. Det är trots allt en vansinnig höger vi pratar om. Ska vi, återigen, införa ordet modärn i sitt rätta element? Om vi nu säger, för samtalets skull, att strejkrätten är föråldrad, vad skulle vi då ha istället? För inte menar väl näringslivet att vi skall återgå till slaveri? Vem skall se till att reglerna följs, och hur skall vi protestera om vi inte FÅR protestera? Är inte det, som har varit melodin i alla tider, mer omodärnt?
Givetvis är det så. Men det vill ingen borgare säga. Varför skulle de vilja säga det? De tjänar ju på att ljuga.
Ta ifrån oss strejkrätten, och vi har i sanningen blivit rättslösa. I tredje världen kan folk mördas för att de försöker organisera sig. I sverige blir man hemskickad, om man är från ett annat land och vill ställa krav. Det sker dagligen. Med ERAT jävla godkännande. Är ni nöjda?
Vad skulle kunna hända? Tänk Ådalen...
Teddy. Make och far. Han behöver vår hjälp!
Dagens tanke går till trummisen i FKü, vars hem brann upp i veckan som gick. Gå in på länken här, och om ni kan, ge en hjälpande hand! Det är då vi är förenade vi är starka! Solidaritet är ett vackert ord.
Jag har tagit en massa foton i hans studio, men de bilderna ligger på min trasiga dator. Annars skulle ni ha fått se något trevligt
Ni, mina älskade vänner, är härmed inbjudna till den här länken. Det handlar om en författare som heter Unni D. Hon är i mina ögon väldigt förvirrande, jag har ingen koll på henne. Alls.
Så, då kanske frågan ställs, varför i helvete ska ni då klicka på den HÄR länken.
Den leder till aftonbladet. Och en debatt som inte är en debatt, utan snarare en utsvävning - men vilken utsvävning!
Är problemet med demokratin att Unni får utrymme, eller att så mycket bra litteratur inte får något utrymme? Bifråga: vad är bra litteratur. Svar: det är inte Dan Brown. Är det fascistiskt att tänka så? Nej. Jag tror att de som ser en Bondfilm vet vad de vill se, och inser att det inte är The wire - det behöver man inte vara en jävla idiot för att komma fram till, även om de som försvarar helvetet insisterar. Idioter!
Problemet med demokratiskt kulturutbud är givetvis att det är totalitärt: den ägs, i vårat fall av Bonnierkartellen - i andra fall av regeringar, typ.
Bekämpa enfalden! Följ länken. Dra en slutsatts. Kom igen. Det är lördag. Något måste ni göra för världen! Köp EN bok av valfritt förlag på listan (dit länken leder), mer kan ingen begära. Mindre är uselt!
Jag har lyssnat ganska mycket på senaste Helloween nu. Den är bra. Men jag är ambivalent; ibland känner jag att, fan vilken rökare - ibland är jag bara trött. Musiken är som en fortsättning från förra skivan, bara lite tralligare låtar. Sen hör jag lite influenser från italien och Rhapsody. Jag har ju till skillnad från de flesta andra människorna inget emot musik bara för att jag måste vara tuff. Vilket ju gör mig bra mycket tuffare än de som TROR att de är tuffa. HAH
Jag hittade Meshuggahs Obzen i replokalen, och inte har kunnat slita mina öron från den på ett par dagar. Jag gillar det! Det är hårt och så läskigt svängigt att jag tror att man kan dö.
Just det… Sen såg jag på en tvserie. Heroes. Säsong 2. Jag sket i att kolla på den då säsong 2 kom till tvn, jag har för mig att jag missade det. Till den här tittningen hade jag inte en jävla koll på vad det handlade om. Efter att ha sett4 avsnitt kan jag konstatera att det var inte någon skillnad från den första säsongen, som jag faktiskt såg. Det var bra. Inget mer, inget mindre!
Det leder mig till en fråga: vad är det för fel på folk? Just idag gäller ämnet Matrix. Kommer ni ihåg den filmen? Den sopade banan av alla filmer som visades och bjöd på helt en ny bildkomposition i slow-motion – ni vet vad jag menar. Alla älskade filmen. Sen kom 2:an. Jag var såld, de hade tagit handlingen vidare, de upprepade inte det vinnande konceptet från 1:an, och handlingen var spännande. Vad säger ”folket”? Filmen sågas. De gillade den första filmen. Att bli nerdragen i underjorden och tvingas se människor som var slavar gjorde lite ont – det bjöd på motstånd. Givetvis kapades filmen av relativt många, och så var den berättelsen kvävd.
En svensk Buk. En stor poet!
Folk verkar inte uppskatta fördjupningar. Så snart det blir lite spännande och tankekrävande vänder de sig till a-teens. Grattis? Såg någon på Skavlan igår? Alla garvade. Vi fick en ny framknullade Bergström (dotter till sveriges sämsta skådis), alla garnade. Sen kom en hemlös in i bilden, under fem minuter kunda man höra VARENDA rörelse i studion. Det var inte underhållning, men det var jävligt bra tv. Han, Reine, fick prata. Han blev inte avbruten. Han fick utveckla. Och folket skrek: vi klarar inte av verkligheten. Låt oss rösta på borgarna och skapa fler hemlösa. Konsekvens är ett ord vi kan stryka, vi hatar det ändå. grattis... Låt oss älska a-teens?
Meshuggah är motsatsen till det lättsmälta. Motsatsen till Matrix är ”Pirats of the c…” Den filmen skulle inte ens ha haft en uppföljare, men pengar snackar mycket. Filmen hade en snygg tjej, förvisso kanske en av de tuffaste skådespelarbrudarna jag känner till, de hade 2 snygga killar, och då behöver man inte någon handling. Visst, det hände saker i filmen, men hur intressant vad det? Den roligaste scenen från potc 2 är det rullande kvarnhjulet. Vad säger det? I Matrix talas det om existentialism och filosofi. Världen valde en rullande hjul
Inte för att det är något fel på rullande hjul. Det är ”folk” det är fel på. Samma folk som tror att världen blir bättre om man bara tänker på sig själv.
Jag avslutar med en valanalys: Mona.
Kvinnan som inte bode ha valts. Hon är bra, men Bonnierkartellen hade öppet mål. Valanalys klar.
Jag såg att Chomsky uttalat sig om Wikileaks, och för er dårar som inte ids bry er kan jag bara säga: det är ingen idé ni börjar nu, för klarade ni inte av att reagera då civila blev mördade har ni inget att hämta då demokratin avhandlas.
För visst är det lustigt att ingen sa något om de dödsfall som skett med den amerikanska arméns goda minne, men att nu, då vissa dumjävlar till statsledare blivit förolämpade, vaknar vi till?
Israels statsterrorism är en fråga som ingen bryr sig om då Israeler slänger fosfor på sina medmänniskor, eller mördar barn och civila palestiner (minns: 1300 senast, varav 300 var barn och 100 var kvinnor, civila). Då 9 vita människor (ship to gaza) slaktades blev det liv.
Vad vi har är alltså en fråga angående icke-människor. Eller? Vi tänker till lite... Om du är brun, kommer vi inte att bry oss om du mördas, våldtas eller lemlestas. Är du vit blir vi helgalna! Om du blir mördad alltså. Orättvisor har färgseende, men om man sätter skiten i perspektiv hamnar vi i den alltid aktuella klasskampen.
I kommentarsfältet gick funderingarna på hur han skulle slingra sig undan ansvar även denna gång. Nu vet vi. Han skickar vidare frågan till en instans som inte alls har lika mycket med saken att göra som CB själv. Givetvis. Ingen är förvånad. Massmord är ok, om man helt enkelt inte bevärdigar frågorna sina berättigades svar. CB är ju en så bra politiker...
Jag har snubblat över benämningen tyskhals, och tänkte förklara lite djupare vad jag menar.
Man hör det om man lyssnat mycket på tysk metal, och i det här landet är det inte många som lyssna mer på tysk metal än jag. Det är ett faktum.
Band som Chroming rose och Mania/Abbraxas har sångare som helt klart kvalar in på min lista. Även band som Mad Max/Casanova och så vidare. Det sångarna har gemensamt är att det låter som att de har en liten tysk på sina stämband som gör rösten lite extra knorrig. Jag älskar det!
En sångare som jag en gång ansåg vara arketypen av tyskröster var Pink Cream 69s vokalist, Andi Deris.
Missförstå mig rätt, eftersom att det här är en av mina hyllningar till mina favoritsångare, Andi Deris är inte en STOR sångare, han har inte djupet som lyfter ett flygplan, han tar inte heller tonerna som får hårdrockare att tappa kallingarna och glas att spricka. Han har rösten. Eller, i Andis fall, han hade, typ, rösten.
Jag var väl en av de få personer som faktiskt hade hört talas om Pink Cream 69 innan de turnerade tillsammans med Europe, på deras Prisoners turné. Låtarna från den självbetitlade debutskivan hade gått varm i mina öron, och speciellt stycket One step into paradise, var en sån där magisk låt som jag bara inte kunde låta bli att älska.
Andi, the vocie of pumpkin-land
Andi sjöng som en gud, enligt mina obefläckade öron.
Deras andra skiva körde vidare på debutens spår, allt var frid och fröjd i PC69 fram till Games people play, som var lite rockigare, och således mycket tråkigare än de tidigare skivorna. Sen fick Deris gigget som sångare i Helloween. Jag avgudade ju Helloween, så det var med viss skräck jag såg hur Kiske hoppade av det sjunkande skeppet lastade med pumpor, trots att jag älskade Deris. Kiske är Kiske.
Ung, sminkad och galen, förmodligen
Första skivan med Andi på sång är Master of the rings, och det är enligt mig en av bandet bästa skivor. Det är inte bara sången, som är suverän, som gör det. Mycket kan man tillskriva trummisen Uli Kush, från bl.a Gamma Ray och Holy Moses, men givetvis var det också en fråga om bra låtar. Master of the rings är spräckfylld med bra låtar. Och så då Andis sång!
Efter skivan kom några märkliga rapporter – det var innan internet hade slagit igenom, och information om band hittades mestadels på tidningarnas nyhetssidor – det sades att Andi varit tvungen att avbryta spelningar på grund av röstproblem, och att dessa röstproblem pågått ända fram till skivinspelningen.
Jag fick möjlighet att göra en intervju med Uli vid den tiden, och passade på att fråga vad det var som pågick. Mycket riktigt hade Andi slitit ut sin röst under turnén till Master of the rings. Jag frågade om det skulle inverka på hans prestation i framtiden. Svaret var ganska enkelt: ja.
Då jag hörde skivan Time of the oath blev jag förskräckt. Sången sög!
Helloween och Andi har skärpt till sig. Förmodligen tvingades killen sjunga låtar som inte var anpassade för sångarens naturliga tonläge, med katastrofala följder. Jag tycker att Andi lät mer bekväm på Better then raw, men jag kommer nog aldrig att anse att killen kommer upp i sina glansdagars kvalité. Nyaste skivan är det bästa Helloween presterat sen Master of the rings, enligt mig, sång och musikmässigt.
Andi Deris är en bra sångare. Hade han haft samma kraft som då han sjöng in de tidiga Pink Crem 69 samt Master of the rings, hade jag sett honom som en av världens bästa röster, för det är det som är grejen med Andi, han är mer röst än sångare. Men vilken röst sen!
Det här låter kanske som gnäll. Men med tanke på min relation med bandet Helloween, måste man se det i ljuset av att jag alltid kommer att kritisera dem efter en egen mall. Är jag gnällig mot Helloween, skulle jag förmodligen hylla dem om det var Highland glory.
Andi verkar vara en trevlig människa, det vinner han givetvis på. Så är det! Och nu låter sången som sagt bättre än den gjorde runt Time of the oatheran.