lördag 30 oktober 2010

Capitalism, Milk och mina tankar runt det

Filmer

Nu då jag blir sjuk varannan vecka har jag haft tid till filmer. Jag älskar att se på film. Inte alltid, men oftast. Jag kan gillar all skit som finns, men jag har absolut problem med vissa dramafilmer – inte för att jag är tuff, utan för att jag kan relatera så mycket till dem att jag får spasmer (sant, fråga vem som helst) och måste blunda för att inte dö av skam. Det kan även vara så då det gäller komedier, korkade och pinsamma sådana. Mina gamla vapendragare Jonathan och Christer har haft mycket kul åt min psykiska ohälsa. Grattis åt dem…


Jo. Först såg jag Michael Moores nya film, Capitalism, a love story, en film som försvann ganska obemärkt förbi. Märkligt. Den är bättre än de tidigare filmerna han gjort, inte lika putslustig, allvarligare helt klart. Han visar en bild av USA som jag inte tror att jänkarna har sett själva, och han ger oss intressanta iakttagelser av historiska skeenden, det blandas effektivt upp med de absurda händelserna som sker i kapitalismens värl… våld. Jag inser att borgare måste hata den här filmen eftersom att den på ett pedagogiskt sätt visar vad socialismen faktiskt är – och som alla friska, icke hjärntvättade människor förstår – och det är inte propaganda om diktaturer vi tvingas lyssna till.



Snyggt filmomslag. Men jag undrar vem som valde det? Jag kan tänka mig att borgare självdör vid synen - eller att de vill lura folk att tro att DE kommer att självdö om de ser filmen.


Man MÅSTE inse att de som stödjer kapitalismen, som ohämmad får röva allt från den fattige arbetaren, har alla pengar. De kan säga vad som helst, deras plattform är oändligt mycket större än den jag har, denna blogg, tillexempel. Ska man gå in på djupet med allt man får ta del av skulle detta bli en essä på 3, 4 sidor. Jag säger: se filmen. Jag älskar delen där en massa präster förklarar att kapitalismen står för allt ont här på jorden. Stor humor, med tanke på det religiöse hyckleriet på den sidan av ankdammen.

***

Sen såg jag Milk, och den går ju lite på samma tema; det är politik, och det handlar om att människor som anser sig stå på guds sida har rätt att döma andra för att de är fel. Jag har mycket att säga i den här frågan, men då allt kommer till kritan blir det endast: vem bryr sig om vem som knullar med vem? Skaffa ett liv! Eller ta det, det skulle jag uppskatta lika mycket. KD:are, skjut er i hjärnan! Era reaktionära åsikter och människofientliga ställningstaganden behövs inte – någonstans.

Sorry, filmen var det.



Kan båder stenhård ut, och helgay. FTW, som tuffa killar säger.


Milk har Sean Penn i huvudrollen, och han är en skådespelare. Det är knappt man fattar att det är samma snubbe som spelade i Mystic river, en kanonrulle för övrigt. Han får sällskap av idel bra skådespelare, men den ende jag kände igen var James Franco, Harry Osborne i Spider-manfilmerna.

Filmen inleds lite struligt, men efter en kvart har de etablerat berättelsetekniken, då är man helt fast.

Två jävligt bra filmer. Nu vet ni vad ni ska göra. Grattis! Jag är fan en god människa.

fredag 29 oktober 2010

Cthulhus segertåg genom barnprogram

Kommer ni ihåg Scooby Dooposten? Han hade problem med Professor Hatecraft.

Idag såg jag på samma sida (unfilmable, länk finns längstnere bland mina blogglänkar) att South Park tagit med honom i handlingen.



I love it!

Nu ska jag bara blir frisk så jag kan njuta av min lilla gröna tentackelklädda sovande skönhet.

torsdag 28 oktober 2010

Hellboy, lubrication, At the mountains of madness, kärlek och sjukdom... Eller?


Guillermo del Toro, han kommer att uppfylla sin dröm - som behändigt nog är en del av MIN dröm. Även.


Det är en av de filmerna jag kan se lite på och då, för att jag tycker att det är en skön filmstund. Jag gillar filmen, skitmycket, den har element som passar mig som handsken: andra mörka världar, magi samt (2:an) ondska på ett Lovecraftianskt sätt. Det är en mysig film. Skaparen bakom filmen är Guillermo del Toro, mannen bakom mästerverk som: Pans Labyrinth och Barnhemmet. Meritlisten innefattar även en Bladefilm, Mimic samt en hel del annat.

Många av de inblandade i Hellboy är influerade, och stora fans, av Howard Phillips Lovecraft. Jag har ett seriealbum någonstans där de citeras, en efter en om det - även John Carpenter är med och säger snälla saker om mästerförfattaren. Märkligt vore väl annars! John Carpenter inledde med en märklig hemmagjord sci-firulle, men ett par filmer senare fick han en hitt med filmen the Thing (en ny film på g där, en inledning, som jag har nämnt), som är en återinspelning av en gammal skräckis, som i sin tur är influerad av: Lovecrafts At the mountain of madness. Allt går i cirklar…

Har det med saken att göra?






Fin bild. Njut!


Jo, för en gångs skull har jag det - en känsla som jag antar endast kan liknas vid de skitungar som längtade efter Star wars eller Sagan om ringen kan relatera till, då de filmerna kom. Jag är nyfiken. Jag vill veta. Jag LÄNGTAR! Ingen förstår hur stort det här är i min värld.

Jag har letat efter recensioner av de manus (tidiga utkast av manuset, det kommer att utvecklas) som skrivs till filmen, och läst dessa för att få en uppfattning av spektaklet. En av recensionerna nämnde att filmen var som en Hellboy utan Hellboy, samt influerad av The thing. Vilket innebär att filmen fått bli influerad av en film som i sin tur är influerad av boken, och så vidare. Snurrigt? Det spelar ingen roll.

För att komma med lite kritik mot den film man kanske ser för sin inre platt-tv, har jag fått funderat ett par dagar nu, medan jag varit nedbäddad i koma, typ. Vill man göra en film av en Lovecraftnovell får man nog lov att frångå originalberättelsen lite, man får ha i åtanke att författaren beskrev sin fasor som ”onämnbara” och ”bortom det mänskliga förståndet”. Det verkar som att Toro vill göra den film som visar händelserna som inte tas med i texten. Jag tror jag gillar det. Jag hade nog gillat en smal och rå tolkning av texten, kanske blir det vad vi får av den andra filmatiseringen som är på g, men jag ser inga problem med Toros vision, än så länge.

Man får ha i åtanke att detta är hans drömprojekt, jag tror inte att han slavar bort det. Liks!






Lovecraft visar upp sitt makabra fynd, i någon fantasivärld. Karln var rädd för vatten, han skulle aldrig ha åkt till antarktis med båt, och på 30-talet var inte flyget perfekt!


Novellen Vid vansinnets berg har jag skrivit om. Det får ni undersöka själva.

Slutsatsen är att detta fortfarande får mig att lubricera som en fjortonårig tjej som inte vet om hon år kåt eller kissnödig.

För övrigt, ordet lubricera fanns endast om man goglade och kom in på nån statlig informationssida. Vad säger det om vår värld då ordet för den kvinnliga erektionen inte ens finns i ordlistor eller uppslagsverk? Lubricera. En ny kampanj startar nu!

måndag 25 oktober 2010

Vinyl. Avslutning på bokstaven S. samt en fungerande vinylspelare

Jag har längtat. Nu är det äntligen dags att begrava sig i musik som varit mig förvägrad i mer än tio, femton år, på grund av avsaknad av fungerande vinylspelare. Den funkar nu. Jag är lycklig. Alla är lyckliga! Fuck you Reinfeldt, nu börjar revolutionen till de knastriga tonerna av gammal god hård rock.

Nu ska jag gå igenom skivsamlingen igen. S påbörjade jag i ett tidigare inlägg, nu ska jag avsluta den bokstaven. I bakgrunden knastrar Europes debutskiva, och den magnifika låten Seven doors hotel.




Saxon...


Jag har de skivor jag gillar, men jag måste säga att jag inte gillar bandet så mycket... Alla skivor är signerade. Vilket är kul.


Vi går vidare.





Scanner har jag nämnt ett par gånger.
Scorpions är ett bra band. Jag har inte så mycket mer att säga om det. Deras bästa 80-talskiva står där och ser tuff ut. Med smink, förmodligen.
Secrecy. Släppt av Noise. Förmodligen därför jag köpte det. Bra har jag för mig. Men det kan jag återkomma om, eftersom att jag HAR EN FUNGERANDE VINYLSPELARE. wiiii





Sepulturas två bästa skivor. Arise och Beneath the remains.
Tommy Shaw... Vad är det? Var jag full? ÄR jag full?
Shock Paris, ganska bra heavy metal. ok! De gjorde en till skiva som inte var lika bra.
Shy. Why? Var de bra? Jag har för mig att jag inte gillade dem. Varför har jag då två skivor av dem? Sångare startade ett bra band efteråt. Hårdare.
Silver Mountain. Börderna Johansson. Pre-Yngwie. Kult!
Sinner. Två tidiga skivor, innan de slog igenom med Primal Fear. Rätt bra tysk hård rock. Ett par av låtarna kan jag komma på mig med att nynna på lite nu och då. Ett bra betyg, kanske?





Skid Row gillade jag då det begav sig. Debuten är den skivan som Mötley Crüe kunde ha gjort efter Dr Feelgood. Skid Row har bättre sångare. Typ.
Slave Rider... Har ingen aning.
Min Slayer-samling är komplett. Det är bara Seasons in the abyss som fattas mig, och den har tantskrället. Poäng till mig!
En samling...
Star Wars, filmmusik. Den är inte min, utan min äldsta lillasysters. Ser hon detta blir det krig. Tur att hon inte surfar in här! HAH
Status Quo. eeh
Steel Tower. Med Sångaren från Heavens Gate. Tyskt. Bra så klart!





Stone Fury. Sångaren från Kingdome Come. Helt ok. Har jag för mig...
Stryper. Alltså, detta band... Episkt. Bibliskt. (hahahahahahaha)
Svullo. Inga kommentarer.
Swedish Erotica. Skitbra skiva! Har jag för mig.

Så. S, avklarad.

np: Europe, Words of wisdom

söndag 24 oktober 2010

Pengar som gräs. Stark tobak, svartjobb och porrindustrin under luppen

Pengar som gräs


Eric Schlosser fick ett smärre genombrott med boken ”Fast food nation”, den kom på svenska, vilekt inte alla faktaböcker som ges ut gör, och sålde bra. En film blev det på den, även, med Bruce Willis och Avril Lavigne, bland andra.

Det var en av anledningarna till att jag köpte den här boken, en annan var innehållet som avhandlas: marijuana, porr och svart arbetskraft. Det lät som jävligt rolig läsning, och efter att ha läst boken kan jag bara konstatera att jag gissade helt rätt.

På engelska heter boken Reefer madness, (sex drugs and cheap labor in america). Titel är tagen från en propaganda film som kom 193o-talets USA och visar hur gräsrökare blir våldtäktsmän, mördare, självmördare samt dör i olyckor. Det är även en beskrivning som användes för att demonisera invandrarna som kom från Mexiko till USA under samma tid.

Det handlar om propaganda alltså.




Så ser den ut, boken.


Den här boken reder ut skillnad på vad forskning har visat och vad propagandan pekar på. Den visar också en jävligt intressant utveckling då det gäller lagstiftningen om marijuana i det stora landet till väster. Exemplen är många och beklämmande. Bland annat får man reda på att det omtalade kriget mot narkotika, som vi alla har hört talas om, handlar om lagstiftningen mot marijuana – och inte det man kanske trodde, något som hade med kamp mot drogbaroner i Columbia att göra. Fascinerande. Skrämmande.

Straffet för innehavet av en joint kan alltså vara hårdare än det straff som utdöms till mördare och våldtäktsmän, beroende på var i USA man befinner sig. Bisarrt, och som vissa säger, helt orimligt. Författaren visar hur historien upprepat sig gång på gång, hur forskare och tjänstemän varit emot hårdare straff, men hur de motarbetats av politiker som velat göra karriär på att ta i med hårda nypor mot marijuana, samt religiösa grupper som motarbetar alla påfund nyare än Kristus. Det är obscen läsning, men den är aldrig propagerande, bara ärlig.




Så ser det ut, marijuana. Honväxt, som ni ser.



Då boken handlar om svart arbetskraft känner man igen sig från hans förra bok, det är samma råa attityd mot människor som anses vara mindre värda än de ”riktiga” amerikanarna. Boken visar med all önskvärd tydlighet hur högern värjer sig mot alla regler och lagar som har med arbetsrätt att göra – hur antingen politikerna bekämpar rättvisan, eller hur arbetsgivarna kommer på sätt att lägga alla risker på de som har det sämst, och ger sig själva rätten att ta ut vinsterna, då det går bra.

Hanteringen av jordgubbsplockarna – inte jordgubbarna – för tankarna till boken Vredens druvor, en bok som nämns den här boken, men som författaren säger vara ett undantag: det är inte w.a.s.ps (okies) som står i jordgubbslandet.

Den delen av boken som behandlar porr är lika förunderlig. Man får ta del av diotiska knep som används av de statliga tjänstemän och organ, som ofta med religionens stöd, angriper allt som anses osedligt. Det är en fascinerande - för att tjata sönder ett ord - berättelse som växer fram, det är omöjligt att inte ryckas med. Jag tror aldrig jag har läst en faktabok i det tempo som den här boken blev utläst i. Vill man veta om porrindustrins födelse, är detta ett bra ställe att börja på.




Så ser han ut, Eric Schlosser



Nu skriver författaren om fängelsesystemet i USA. "Hur kunde det fria landet bli fängelselandet", är frågan han utgår ifrån i den boken. Jag kommer att köpa den då den kommer. Då man lyckas med att göra information så underhållande ska man inte tacka nej. För vad boken än är, så är den inte predikande. Den respekterar fakta och framställer den på ett fängslande sätt.

Jag ser ingen anledning till att inte läsa den.

Just nu skrivs ju nästa kapitel, så att säga, då carliforniaborna ska rösta om en legalisering av marijuana inom en månad. Till dess: läs!

lördag 23 oktober 2010

Beneath the remains, en varm sommar 1989

Jag har funderat lite över mina reservationslösa hyllningar till gamla godingar här på blögga; det är kul att lyfta fram favoriter, men just nu känns det som att det blir lite väl mycket fokus på det gamla - det kommer ju faktiskt nya skivor som är bra.

Med dessa ord ska man alltså ställa in sig på at slippa hyllningarna ett tag. Men innan de är slut ska jag ta en sista skiva, for the road, så att säga. Sen ska man även inse att då jag väl börjat gå igenom mina vinyler kommer det bara att bli gamla skivor jag skriver om.



Brasiliens svar på det mesta.



Då en person jag nyss skrev om på bloggen, barndomsvän och musiker, presenterade mig för skivan Morbid visions, var jag inte helt övertygad. Men då jag någon vecka senare, med ett litet ekonomiskt överskott på fickan, såg att Sepultura släppt en ny skiva, köpte jag den. Kanske var anledningen att jag vill impa på polaren. Jag kommer inte ihåg, det var i det förra årtusendet, ancient times! Det kan ju ha varit så att jag lyssnade på skivan på platts och gillade det jag hörde, för jag gillade verkligen det jag hörde. Sepultura var råare än de band jag lyssnade på i vanliga fall, de var death metal, men ändå inte. Visst, genren var thrash, men som sagt, en jävligt rå variant av den.




Vänner av vinyler förstår vikten av att få granska ett skivomslag. Klicka på bilden för att få granska detta skivomslag.



Den inledande låten Beneth the remanis satt standarden. Sen var jag liksom yr under resten av den musikaliska resan. Det är den bästa låten på plastbiten, men skivan är proppfull av bestialiska hits från valfri kyrkogård nära dig.



Det var ju LPtider, 1989, och inte bara musiken regerar, även omslaget var makalöst i mina 14-åriga ögon. Jag har än idag inte en susning om vad de hade för tanke med det, men so what, det kändes mystiskt, fick mig att fantisera – och det är fan inte skit. Jag har en skiva till av bandet. Arise, som jag håller som deras näst bästa skiva. Skulle Schizophrenia haft ett lika bra ljud som Beneth, hade jag gillat den lika mycket, men jag pallar inte mullret och bullret. Jag vill höra vad jag lyssnar på. De skivor Sepultura släppte efter Arise är skit. Jag försökte verkligen gilla Chaos: ad, och Roots, men det gick inte. Kanske skulle jag gilla skiten idag, men då ville jag ha aggressiv musik, inte malande , studsande skit. Jag bodde i Umeå, hard core fanns överallt, jag var liksom inte imponerad av att ett av mina favoritband helt plötsligt ville låta som Umeås mediokra grupper (det fanns bra skit i stan även, med det fanns bra mycket mer skit).

Då jag pratar om Sepultura idag, hör jag att de flesta håller med mig, jag undrar bara var de människorna fanns då? Jag sålde mina Chaos: ad och Roots efter att jag insett att det inte skulle bli bättre. De som fortfarande gillar deras hard coreskivor har svårt för de äldre plattorna, vilket är förståeligt.

Hur som haver är Beneth the remains förmodligen den bästa musik som kommit från Syd amerika, jag kan då inte komma på något bättre. Kanske Victor Chara är bättre, jag är inte helt säker. Bröderna Cavalera och deras vapendragare skapade magi på den skivan, magi som behåller sitt grepp än idag.

fredag 22 oktober 2010

Jag vet inte vad det betyder, men det betyder något att Cthulhu numera har varit med Scooby doo

Hemma hos professor Hatecraft kan allt hända.

För första gången hoppas jag att ett avsnitt av denna serie kommer till sverige. Snabbt som satan!







Sov gott, suckers.

Men innan ni får sova, en teaser till boken Towers of midnight. Kommer om två veckor, typ.