Jules Verne-Magasinet

Jag har bävat för denna text. Av flera anledningar. För det första ville jag egentligen göra noggrann efterforskning - och berika skiten med en intervju - men jag har inte vågat, av respekt för författaren, som jag ser som sveriges mest betydelsefulla. Men det här ska ju inte handla om Författaren. Det ska handla om tidningen han gav ut.

 Dåligt foto. Fantastiskt innehåll! Skön bild.

Min första kontakt med tidningen kom till mig direkt i min brevlåda. Jag hade turen att skriva ett brev vid exakt rätt tillfälle, och herr Lundwall lät sin dotter svara. Det ledde till en intensiv brevväxling som gav mig otroligt mycket - först och främst en fantastisk vän som jag träffade ett par gången, och förhoppningsvis kommer vi att träffas igen. Hej Karin!

Jag läste ivrigt igenom numret, eftersom att det var ett temanummer, och temat var Howard Phillips Lovecraft. Man kan inte ha ett bättre tema. Jag har kvar det numret någonstans. Jag brukar ha det nära sängen, så att jag kan bläddra i det vid jämna mellanrum (ett år eller så).

Hur som haver, vid varje besök jag gjort till Stockholm, innan jag flyttade hit till en av dess förorter, smet jag in på sf-bokhandlen och köpte på mig de nummer som fanns tillgängliga. De var aldrig billiga, men fylld av en sådan respekt och kärlek - för att inte tala om djupt kunnande - om science fiction, att det var värt vartenda öre.

Tidningen lades ner för några år sedan. Herr Lundwall börjar bli till åren, och vad fan, man kan inte kräva hur mycket som helst av en människa. Betänk allt killen gett ut i landet. Både egna texter, andras böcker på det egna förlaget Fakta och Fantasi - samt som redaktör för Deltaserien, över 200 böcker. Sug på den om ni kan! Och det är inte ens hälften.

Höjdpunkterna i tidningen har varit otaliga. Jag kan inte minnas hur många författare jag antingen upptäckt genom tidningen, men det är fler än antalet författare jag upptäckt genom till exempel Kulturmagasinet, och det är ändå några stycken.

Av någon anledning är den här otroliga gärningen i den svenska kulturperiferin. Inga utanför sci-fi-kretsar har en aning om vad fan det handlar om - och till och med de som är intresserad är oftast okunniga om det. Nördarna är inte okunniga, och ofta har de jag kommit i kontakt med både fler nr OCH har bidragit med egna texter (kolla in bloggen Nymodernismen bland annat). Mitt bidrag är att jag är med på en bild i ett nr som har vampyrer som tema. Ett fantastiskt nr. Jag skrev om det för några år sedan, och det skall länkas till. Här.


Nu vill jag bara att ni, om ni tittar in på sf-bokhandlen, letar bland de svenska tidningarna - de om sc-fi. De står bland pocketböckerna på svenska. Har jag för mig. Det här är nämligen en kulturskatt utan dess lika.

Gott så!