"En gång skall vi alla…"
Jag har haft det lite trögt på läsfronten ett tag, varken lust eller ork har funnits. Förklaringen stavas jobb. Men den jobbiga delen av det, jobbet alltså, är avklarad nu. Att man skall vara så känslig.
En av böckerna jag valde att ta tag i var science fiction boken ”En gång skall vi alla…” Den handlar om döden, vilket titeln kanske skvallrar om , och om rätten att välja själv när man skall dö. På baksidan av boken står det att: ”En gång skall vi alla…” ”är en gripande studie i mänsklig utsatthet, desperation, förnedring – och värdighet.”
Jag skriver under på den beskrivningen till 100 procent. Baksidorna av böcker som ges ut av mindre bolag är ibland roligare läsning, då de inte alltid försöker sälja in boken till den stora massan, utan inriktar sig på nörden: mig, med andra ord.
Kvinnoporträttet Joanna Russ bjuder på är enastående, som läsare får man verkligen kliva ut ur en kliché –befriande- och man får vara med om något som faktiskt har existensberättigande då det kommer till frågor som mänsklighet och förutsättningar. Jag tror på Russ, jag köper hennes argumentation!
Handlingen är enkel, ett rymdskepp kraschar på en okänd planet. De överlevande, med undantag för huvudkaraktären, bestämmer sig för att befolka planeten. Det är under tio överlevande, och problematiken med de romantiska föreställningarna av en öde ö, en slags interplanetär Robinson Kruse, läggs fram på ett mördande effektivt sätt.
Det är en vacker, stillsam och angelägen bok.
Jag rekommenderar den till alla som kan läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar