Jag kommer aldrig att sluta häpnas över den borgerliga retoriken. Lögnerna, dramatiken och de rent vansinniga överdrifterna man blir överöst med är rent förbluffande. På Aftonbladet Debatt 16/2 2010 slår ett par ”högerextremister” sig för bröstet å det grövsta. Jag läser om Vänsterpartiets extremism, och kliar mig på skallen. Vad menar de, egentligen?
De försöker ge exempel på denna extremism, men lyckas mest prata om Mona Sahlin. Att Vänsterpartiet är för höjda skatter är nog inte förvånande för någon, men är det extremism har man lagt ribban otroligt skevt. Att Vänsterpartiet skulle vara för en ren planekonomi är taget ur luften och behöver inte ens bemötas med någon vidare kommentar.
Att Vänsterpartiet skulle vara emot demokrati på grund av att man har medlemmar som uttalat stöd för bland annat demokratiska Venezuela är ett bevis på att V innehåller många åsikter, vilket högerskribenterna verkar vara starkt emot. Vilka är då motståndare till demokrati? Att skribenternas egna partier ofta reservationslöst stödjer bland annat Israel, som stulit mänskliga organ från mördade palestinier, och som begått massmord med hjälp av olagliga vapen, hör tydligen inte till debatten (och nej, jag är inte antisemit).
Man kan med fog ställa sig frågan vilka som är extremister. Hugo Chavez brukar anklagas för att vara odemokratisk för att han hade en omröstning om att tillåta landets ledare att få bli återvald hur många gånger som helst – ett system som vi har i Sverige. Han kritiseras för att han hade omröstningen så tätt inpå en omröstning han respekterade, men att FP vill att vi skall rösta om Euron igen är helt i sin ordning. Chavez brukar också anklagas för att vara emot det fria ordet, för att han dragit tillbaka tillståndet för en tv-kanal som deltog i den militärkupp som en gång avsatte honom från makten. Man kan tänka sig vad som hänt om trean eller fyran gjort något liknande i vårat land. Det är dock en fråga som högerns debattörer väljer att blunda för.
Allianspartierna har också medlemmar som stödjer kriget i Irak, ett krig som startades och framhetsades med hjälp av bevisade och uppenbart löjliga lögner om massförstörelsevapen. Andra eller samma individer har uttalat ett starkt stöd för Margret Thatcher, utan att ta notis om att hon under 80-talet sålde giftgas och andra vapen till Irak för rekordsummor.
Är det så att vissa människor får man mörda utan att det skall väcka jobbiga frågor? Är det alltså skillnad på människor och människor? Är inte det ganska extremt? Det är OK att mördas av de hederliga västmakterna, i demokratins namn, förutsatt att vi får diktera villkoren för den demokratin. Eller?
Att Vänsterpartiet är emot privatiseringar borde inte heller ses som extremistiskt, men som jag redan konstaterat ligger ribban så skevt att alliansdebattörerna redan sprungit ut på löparbanan för att förmodligen hoppa ut ur arenan. Kanske vill de fly från sina märkliga argument?
Jag gillar Vänsterpartiet för att de har humanistiska värderingar, en ansvarig miljöpolitik och för att de verkar för ett jämställt samhälle. Jag ogillar skarpt de debattörer som sänker sig till lögner och rent skitsnack. Extremism är inte ett ord att leka med, och som det används i denna debatt urvattnas det å det grövsta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar