Panik i det nyliberala ledet.
Jag har varit nyfiken på vad de neokonservativa nyliberalisterna skulle göra efter det kaos de skapat med fri kapitalism. Svaret kom omgående och på enad front. Jag var imponerad, den kom inte bara över hela världen samtidigt, den kom med sådan desperat kraft att det faktiskt är skrattretande; nyliberala tankesmedjor världen över publicerade en version på det som hänt med fokus på vad som startade det hela. Det är statens fel, enligt dem, eftersom att halvstatliga företag helt utan ansvar för skattepengarna de handhar kan göra vad de vill, utan tanke på konsekvens göra vad de ställer till med. Därför måste staten helt förbjudas från att ingripa i marknaden.
Det är vad de unisont skriker, livrädda att de skall förlora det mål det trodde låg inom räckhåll, en tokfri global marknad, helt befriade från alla regler och lagar i alla länder.
Jag synar dem. Först och främst lutar de sig på beslut som tagits i USA, det land i världen som hårdast arbetar för den nyliberala principen av marknaden så som jag beskrev den här ovan. Deras demokratiska system, som det är utformat, låter endast de med pengar nog att betala en kampanj för åtskilliga miljoner dollar ställa upp. Redan där borde man hajja till. Är en sådan demokrati verkligen tillgänglig för alla i samhället? Är det förvånande att näringslivet har en sådan befäst makt i det vitahuset? Det är ett land som inte motarbetar den fria marknaden. Att man ens måste påpeka det...
Vilken president som tog det beslut de så desperat klänger sig fast vid har jag ingen aning om, men var det pappa Bush eller Reagan är det ju inte ens värt att kommentera. Hur som helst var det ingenting som startade nyligen eller för tjugo år sedan. De magiska pappersframställningarna, där ett värde mångdubblas i vackra omskrivningar, har i själva verket pågått ohämmat sedan Ronald Reagan hade makten i USA. Allt annat är lögn. Det vi får höra nu är något som de kommer att försöka lura oss att tro med metoden att upprepa det så många gånger som möjligt, enligt väl inrepeterade och välutnyttjade tillvägagångssätt.
Det som är mest, tragiskt, eller roligt, beroende på hur man är lagd, är att allt detta utnyttjande av värdepapper hela tiden skedde efter det att staten gått in i ett land och tillsatt en diktator, Chile är ett exempel av många; eller efter det att man destabiliserat ett land till kaos gränser, Colombia är ett exempel, Ryssland (efter Sovjets fall) ett annat. Denna form av nyliberalism måste tillsättas med våld och tvång eftersom att ingen vill säga upp sitt lands rätt till suveräntit. De frihandels avtal som påtvingas tredje världens länder innehåller alltid eftergifter och åsidosättande av miljö och humanistiska lagar. För att kunna ge globala företag möjlighet att exploatera just miljön och människorna. Ansvar är dyrt, och de vill inte betala nånting alls. De vill plundra.
Redan här står det ju löjligt klart att de är idioter om de tror att de kan komma undan från ansvaret i det kaos de skapat och låtit människor lida för. Men det är klart att det skulle vara en utopi om de bara kröp till korset och erkände sina brister. En del människor har vaknat och gör just nu det. De inser att girigheten måste tyglas för att hindra liknande händelser som den nuvarande från att hända igen.
De nyliberala dagarna är räknade. Man kan inte bygga slott av luft.
Men just nu är det ganska komiskt att se hur de i alla fall försöker rädda sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar