Jag har inte hört mer än tre av de skivor som släppts i år. Jag vet inte om det bara beror på mig och min ekonomi - eller att jag blivit gammal. Jag hör sällan bra
ny musik numera. Oftast är det band jag redan lyssnar på vars skivor jag köper (Deicide tillexempel). Det händer givetvis att jag slår till efter att ha läst en recension som beskriver något som enligt mig låter kanon på papper, men jag är ändå 36. Jag har hunnit inse att recensenter oftast är människor som gillar sina egna ordformuleringar, än det jobb de faktiskt ska göra. De verkar se sig själva som något helt annat än vad de är. De som känner sig träffade, känner sig förmodligen träffade för att det beskriver dem själva.
Men... Det har inte med saken att göra.
Hur många gånger har jag inte läst: "jag har lyssnat på den här skivan ett par gånger nu"... Det vill alltså säga två gånger. Vem fan vet hur musik låter efter två lyssningar - eller fem för den delen? Vem har hunnit smälta intrycken? Vem har hunnit fördjupa sig i konsten?
En rättvis recension kräver enligt mig minst tio noggranna genomlyssningar. Då jag bestämde mig för att ge Opeth den chans jag inte hunnit med att ge dem tidigare, lyssnade jag på Ghost reveries ungefär 20 gånger - det var för att jag verkligen ville veta vad jag tyckte om det.
En skiva som förlorade på den tekniken var Gamma Rays To the metal. Den verkade skitbra från början. Jag klickade gilla på flera av låtarna och var på det hela jävligt nöjd. Men... Så lyssnade jag inte på den på en månad eller två, sen stoppade jag in cdn i spelaren för att njuta, och upptäckte mig undra vad det var jag hade gillat med skivan.
To the metal är inte en dålig skiva. Men jag har för mig att jag sa att det var en stark 4-a; det är den skivan verkligen inte värd. Den hamnar snarare i det virrvarr av skivor de gjort, som jag anser vara ganska mediokra. Däremot är skivan Land of the free pt 2 en skiva som växer för varje gång jag tar fram den - och jag gillade den asmycket då den kom.
Nej. Jag måste lyssna på musiken (skivan alltså), flera gånger.
Visst kan jag fastna för en låt efter en lyssning, som Light up the night, från senaste Symphony kryss. Jävlar i min låda vilken bit!
Men. Jag ändrar mina åsikter. Hela tiden. Det som folk hyllar som klassiker kan jag nicka lite gillande åt, men den hysteri som råder runt många av dessa verk...
Ju mer jag tänker på det, desto klarare framstår det att recensioner är av ondo.
Ändå tycker jag att det är skitkul att skriva recensioner här eller åt
Werock...
Jag får väl säga ok, det är klart att man ska recensera musik, men med fet reservation på att de journalister som älskar sina egna ord mer än det de ska skriva om borde backa ett par steg. Ni förstör för de grupper ni njuter av att sabla ner, helt utan andra tankar än att ni vill bada i era egna formuleringar.
Jag kan i alla fall skryta med att jag har skrivit den mest felstavade tidningen ever (och förmodligen mest felstavade blogg även).
Så. Dö, alla recensenter som gett mig dessa tankar.
