onsdag 31 mars 2010

Björklöven tur och retur...

Min dotter Miranda firar Lövenmål!

Efter otaliga turer om huruvida Björklöven skall existera eller inte har det för denna gång blivit bra. Igen. Det är väl 69:e gången Löven håller på att gå i konkurs, men det är andra gången Leif Danielsson räddar laget.

Det som dock stör mig är att han behöver rädda laget. Varför kan ingen lära dig att planera? Varför värvas spelare som man inte har råd med? Varför budgeterar man med fantasiinkomster om och om igen? Och till sist: varför låter man pöbeln bestämma vem som skall sparkas? Missförstå mig gärna, jag är för demokrati, ett samhälle fungerar inte utan den, är en åsikt jag när. Men inom laget Björklöven ska det inte finns demokrati, det skall vara Sovjetdiktatur! Då kanske hockeyn blir bra igen.

Nu vill jag inte skriva nå mer om Lövens jävla klåperier!




Det är inte utan att man längtar tillbaka till fornstora dagar.

tisdag 30 mars 2010

bomben

I Aftonbladet tas problemet med kärnvapen upp. Det är ett problem.

Läs texten, speciellt den del där det står att länder som USA och Ryssland SÄNKT tröskel för varför man skall få använda kärnvapen. USA var på väg att använda det i mellanöstern för ett par tre fyra år sedan.

Hjälp?

To the Gamma Ray

To the metal!

Nu har jag tillslut köpt nyaste Gamma Ray, jag hade dock varken tid till att kika på deras spelning (den förra var jag på) eller få skivan signerad då de skrev autografer på sina skivor på Heroncity här i stan.

Musiken då? Jag har faktiskt bara läst dåliga saker om skivan, mina förväntningar var alltså ganska stora, ju sämre saker som skrivs, desto bättre skiva. Jag menar, i SwedenRock Magazine skrev de ner skivan Sigh no more och utnämnde den till bandets sämsta släpp. Vansinne, skivan är en av få originella heavy metalskivor som kommit efter 1990.

To the metal är inte det minsta originell, men det är bra skit! Den känns mer fokuserad än förra, Land of the free part 2, inte lika slarvig. Låtarna är kanske inte lika hittiga, men musiken är bättre - motsägelsefullt är det inte. Hantverket är, från gitarrer, till sången och allt däremellan, noggrannare utfört än på länge.

Jag hade klarat mig utan Michael Kiske denna gången dock. Han har varken kraft eller närvaro nog att höja låten han gästsjunger på. Det märks att han är lite ur fas med heavy metal, lite som första Europe efter pausen, Joey var inte hemma och kom inte fram till fornstor form förrän senaste Last look at eden. Kiske var världens bästa en gång i tiden. Nu ser jag hellre att Gamma Ray hittar någon av de okända supersångarna som finns i Tyskland.


Jag har som sagt läst lite recensioner om skivan, i Close-up, tidningen som skrivs av kvasiintellektuella skribenter, vars största glädjeämne verkar vara att såga musik och racka ner på hårdrockgenren, där fick killarna höra att de upprepar sig själva och att de inte når ända fram. Ok, vilket band upprepar inte sig själva? Hårdrock har både nydanande band och de som funnit sin egen stil. Kai Hansen var dessutom skaparen av genren som kallas power metal. I swedenrock, den tidningen som ägnade sina tidiga år åt att urskiljningslöst hylla allt med falsettsång, blir de också anklagade för att sno från sig själva. Skillnaden är att denna tidning inte försöker trakassera musiken de skriver om. Inte ännu i alla fall, jag ser dock tendenserna.





Jag skulle vilja påpeka att Kai Hansen har gjort det till en konst att stjäla av sig själv, men dyker ofta på riff som han redan använt, men aldrig så att det stör, utan det känns bara lite kul. Dream Theatre gör likadant, men där hör ingen det eftersom att man då måste lyssna noggrant. Jag har humor, jag tar inte musik på blodigt allvar, även om det är blodigt allvar. Att ha lite självdistans kan vara praktiskt om man kall orka med detta liv.

Nå, detta handlar om skivan To the metal.

Och då allt kommer omkring är det trotts allt en bra heavy metalskiva. Vi får ingen låt som Empress denna gång, som jag tyckte var ett friskt inslag på förra skiva. Men vad vi får är habilt, bra och bortsett från förra skivan, det bästa sedan Powerplant. Skivorna mellan Powerplant och Land of the free har varit lite i enformigaste laget.

Här visar Kai återigen vem som skall skriva episk heavy metal. Han visar även att endast tyskar kan skriva aggressiv heavy metal (Nocturnal Rites undantaget).

Stick och köp en skiva. Även musiker behöver lön för mödan.

måndag 29 mars 2010

Guillouspaden


Jo. Alltså, Jan Guillou är på tapeten igen, Expressen hade ju en reporter som vann nåt pris för att ha avslöjat något som varit offentligt i 20-30 år. Det låter som en fars, ett dåligt skämt som inte hade platsat i någon av de hutlöst värdelösa sitcom-serierna på kabelkanalerna. Hela den politiska högern framställs av sig själva som en sitcom, med pålagt skratt, eftersom man måste veta NÄR man ska skratta.

Jag tycker att det är graverande att människor tillåts vara så pass infantila.

Men det är ju högern vi talar om. En lustig sak är att Newsmill-högern skrikit sig hesa angående Pressombudsmannen som de önskar skall avgång, av den enkla anledningen att hon faktiskt kritiserade den högerhänta idiotin på Expressen.

Och ni valde dem att leda landet?

Goatsmacked!

Goatsodomizer, in an asylem close to you.


Vad kan öl och leksaker få en vuxen man att göra på kort...




Länge leve vansinnet!

torsdag 25 mars 2010

En ny metod.

Högerpolitikerna har insett att svenskar gillar facket, alltså kör man en smygmetod för att bekämpa dess verksamhet. Näringslivet, i form av tankesmedjor och lobbygrupper gör skitgörat; Centrum för rättvisa arbetar för fulla segel för att motarbeta byggfacket – rättvisa i detta fall är alltså arbetsgivarens allena. Nu senast har Handels blivit stämda för olovligt varsel. Varslet har skett enligt konstens alla regler, men för att rubba fackföreningar måste man komma åt lagstiftningen så att verksamheten blir olaglig. Här är det alltså strejkrätten de vill kväva.

Det är inget nytt, det är bara det att utvecklingen just nu går åt fel håll. Arbetaren förlorar inflytande och rättigheter, medan arbetsgivaren får mer och mer rättigheter, vilket givetvis är moträttigheter för arbetstagaren.

Politikerna behöver alltså inte prata om det, de försöker med små lagändringar och höjda avgifter att motarbeta facket, men de kan hävda att det är helt fel, eftersom att de stödjer den svenska modellen.

Genialt. I vanlig ordning.

Om man bortser från att det är så uppenbart att man slår skallen i det, då man tittar åt det hållet.

Glöm det inte.

måndag 22 mars 2010

Reformen i USA

Nu då herr president fått igenom sin stora reform kan man ju luta sig tillbaka och njuta av kaffet.

Eller?

Det visade sig att reformen inte var så mycket mer än en tumme. Eftergifterna kostar, enligt mig, mer än de smakar. Abortmotståndarna vann dock på förslaget, de fick igenom att inga federala medel skall få användas till aborter.

Vilket leder mig till den gamla galna frågan: hur kommer det sig att de konservativa alltid motsätter sig abort, men förespråkar alla andra sätt att dö på? Dödsstraff, krig, you name it.

söndag 21 mars 2010

Toros hemsida uppdaterad...



Lite gamla nyheter har hittat till GDTs hemsida.

Angående At the mountains of madness, som jag rapporterat om tidigare.

Humanisterna; yttrandefrihet

Jag har ett litet tillägg att göra: de som säger att Islam är den enda religion som inte accepterar kritik, erat minne, kort som det är, har det förträngt den av humanisterna förda kampanjen om att gud inte fanns, i somras? Den fick inte visas i många kristna länder/stater. Yttrandefriheten är något enkelriktad i vanlig ordning.

Lars Vilks; yttrandefrihet

Det har varit ganska mycket snack om den där konstnären Lars Vilks, eller vad han nu heter. Han passade på att öka sin kändisstatus tusenfalt i efterskalvet av de något nedlåtande teckningarna som den danska rasisttidningen publicerade. Han lyckades nog vinna många tvivelaktiga hjärtan, Mohammed som en rondellhund, genialiskt. Eller?

Dessa tider, vansinniga som de är, har sett en höger som försöker norpa åt sig vänsterargument: yttrandefrihet, arbetarparti, frihet för Afghanistan och fan vet vad. Bara en idiot går på snacket, eftersom att det är så genomskinligt. Men uppenbarligen hindrar det inte bonnierstyrda mediesverige för att hojta högt om orättvisor.

Att Vilks passade på att sparka på den mest hatade och motarbetade gruppen människor i västvärlden har inte den minsta betydelse. Det var ju i yttrandefrihetens namn.

Eller?

De som vinner på detta torde vara de mest obegåvade: rasisterna. SD och andra mindre nogräknade partier.

Grattis Lars, du kanske blir rik på kuppen? Är du glad nu?

högerideologi

Hur kommer det sig att högern vill sänka skatter för alla jobb som har med passning av rika att göra, samtidigt som de vägrar gå in med pengar i företag som ger hundratusentals svenskar riktiga jobb? Ideologi eller bara rent vansinne?

Ideologi så klart.

Jag har läst ett par av högerns tankar angående Saab, och det är en fråga som växer i mitt huvud: hur kommer det sig att det är så självklart att ge skatteavdrag (skattepengar) för att man skall gå ut med en hund, men man vägrar investera i bilindustrin (skattepengar) för att ”svenska folket inte skall äga ett bilmärke”? Man kan inte använda skattepengar hur som helst, då det gäller saker som ger riktiga jobb. Men man kan använda skattepengar hur som helst då det gäller att göra avdrag för pigtjänster och att gå ut med hundar. Eller?

Kan det finnas en tystad agenda här? Eller anser regeringen att det är viktigare att vi har hundpassare än att vi har en industri? Varför i så fall?

Detta är frågor med enkla svar. Men varför är det ingen som ställer regeringen mot väggen så att det känns för dem? Är den politiska debatten i sverige så infantil att man inte kan dra en slutsatts längre?

Jag ser ingen direkt vinst i att låta en massarbetslöshet gå obemärkt/oåtgärdad förbi, men jag ser ideologi i att förvägra svenskarna riktiga jobb istället för att skapa låtsasjobb.

Grattis, ni har vunnit en högerregering.

lördag 20 mars 2010

Repris om retorik

Jag har ju redan skrivit om hur borgare debatterar, i alla inlägg, känns det som.

Lär här.

Jag säger ju det, de ljuger! De måste, de gillar inte rättvisa.

Israel... igen...

Ok, jag är emot all form av våld. Punkt!

Jag tycker inte att de som är instängda i det vidrigaste fång/tortyrläger i världen skall behöva ta emot mer av den varan från terrorstaten Israel.

Kan någon någonsin verka för fred? Jag vet inte, följer man länken, och läser kommentarerna under ser man att det finns märkliga människor. Israel har tydligen rätt att döda allt och alla. Försvör skriker de, men det är ju Palestina som behöver försvar mot Israel.

Det gör dock inte att jag tycker att det är rätt att de skickas/kastas raketer från Gaza in i närbligande, befolkade områden.

Man kan ju dock snacka proportioner då det gäller nedrigheterna från den Israeliska sidan, en raket renderar i sju bombningar. Jag vet inte hur de räknar, jag vet inte heller hur de tänker, för i min värld är det som sker kontraproduktivt å det grövsta. Då de bombar hejvilt, från Israels sida, som svar på en raket, siktar de då på raketavfyraren eller siktar de på saker som krossar hela den palestinska marken? Det sistnämnda verkar ju troligt efter den rapport som FN lämnade härom sistone. ...

En sak jag hatar är den av alla antagna respekten för de Israeliska försvararna; hur kan man gå med på att kalla alla människor som kritiserar våld för antisemiter? Varför säger ingen normalt funtad människa stopp?




Nej, jag är inte antisemit.

Dark Illusion

Heavy metal!



Det är lustigt hur man ibland hittar bra skivor. Jag är ju en tillräckligt gammal man för att ha varit med på den tiden vinyl var nr ett. För mig är det förvisso fortfarande nr 1 då det gäller att samla skivor, men eftersom att skivor väldigt sällan släpps på vinyl annat än i väldigt limiterade utgåvor får jag hålla mig till cd. Men jag köper i alla fall skivorna. Det verkar jag vara hemskt ensam om.

En skiva som jag köpte för ett år sedan snart är Dark Illusion Beyond the shadow, en skiva med gammalt demomaterial från en tid då svensk hårdrock var ganska bra. Dåtidens band hette bland annat: Europé, 220 volt, Treat, Talk of the town och sist men inte minst Candlemass.




Dark Illusion har en sak gemensam med i alla fall två av de band jag räknade upp: Talk of the town och Candlemass. Den gemensamma nämnaren är sångaren Thomas Vikström, en sångare som jag alltid haft ett varmt öga till, han har en otrolig röstkontroll och ett bra register. Sen låter det jävligt bra då han sjunger även, Candlemass Chapter VI är en mycket underskattad platta av gemene Candlemassfan. Jag älskar skivan, det är tung heavy metal, lite som den musik de gör nu med den fantastiska Rob Lowe från Solitude Aeturnus. Låter som Julie Laughs no more, Where the runes still speak, Aftermath, ja, alla låtar på skivan är bra!




Hur som helst hade jag inte lyssnat ordentligt på skivan. Nu då jag har varit sjuk i evigheter har jag passat på att lyssna på musik som inte är den vanliga stereotortyren i det hem jag delar med mina två tjejer.

Det är bra skit!

Jag lovar er! En dos brittisk heavy metal blandat med ett embryo till tyskland och en gnutta Yngwie Malmsteen. Och alla som känner mig vet att jag avgudar tysklands heavy metalscen samt mr Malmsteen, oavsett om han är den minst ödmjuka människa på jorden. Hans musik är kanon!

En dos gammal god heavy metal är vad som bjuds.

De har släppt en ny skiva med titeln Where the eagles fly, vilket inte är mer än rätt. Alla heavy metalgrupper ska ha en eaglelåt. It’s the law! Jag har inte hört skivan, men efter att ha upptäckt hur bra denna skiva, Beynd the shadows faktiskt är kommer jag att göra det vid tillfälle. Därför kan man passa på att återupptäcka talk of the town, de hade i alla fall en bra låt! Free like an eagle. Eagle, ett ämne för ett blogginlägg. Japp!

Stay heavy!



fredag 19 mars 2010

Cherry Garcia!


Jag gillar glass, inte på samma vansinniga sätt som min sambo och min dotter – där går glassaptiten till rent sjukliga nivåer. Men jag har en favorit. Av Ben and Jerry, ett företag som inte bara gör goda glassar, utan även tar ansvar. Något som de är jävligt ensamma om. Första gången jag verkligen förstod att de menade allvar var efter att jag läst på en av deras förpackningar, vilken kommer jag inte ihåg, där de donerade vinst från just den smaken till okänt välgörande ändamål. Efter en närmare undersökning visade det sig att de hade olika projekt för nästan varje glassmak. Mycket bra, mer krävs inte för att fånga mitt hjärta!

Sen såg jag någon av killarna i dokumentärfilmen Stolen nation, med Philip Seymoure Hoffman, en film om amerikansk ekonomisk politik, typ. Underhållande och relativt lärorik. Ben and Jerrykillarnas bidrag var jävligt tydligt i alla fall!

Till saken hör att jag började uppskatta deras glass, och då speciellt en smak som hetter Cherry Garcia. Nå, så fort jag upptäckt den smaken… så togs den bort.

Dagens jippi är alltså att jag åter skådat den i butik. Nu kommer jag bli tjockare! Och gladare! Och kanske måste jag göra en bypassoperation.

Fuck it, god glass med smak av rent samvete!

Det är bara att hoppas att de nya ägarna fortsättar på inkört spår, det skulle vara så tråkigt om de tappade den goda gärningen!

Sopa bort logiken

Efter att ha klickat mig runt på nätet idag och snubblat in på diverse skumma sidor hamnade jag i vanlig ordning på nyhetssajter. Jag har en fäbless för nyheter, och oftast hittar jag där de borgerliga dumheterna som gör mitt liv till ett helvete i nyhetsflödet.

Dagens dumhet var helt klart den om det svenska gruvbolag som söker strejkbrytare på bland annat facebok. Jag läser för övrigt inte Bonnierägda Newsmill, jag skulle förmodligen dö då.

Jag har två problem med detta, 1: för helvete, ta reda på vad ni (företaget) gjort för fel och rätta till det TILLSAMMANS med medarbetarna. 2: detta kommer att kallas maffiametoder av högerpennorna, det att arbetarna strejkar. Inte den punkt där man faktiskt kan snacka om brottslig verksamhet; hur många gånger har man inte läst om företag i andra länder än sverige där arbetarna som strejkar mördas för att de inte vill bli utnyttjade? Indien har antagit lagar som jämställer strejker med terrorism.

Det är inte en sanning att arbetarna alltid har rätt, men det är en sanning att arbetarna är de som blir exploaterade; exempel där människor jobbat i livsfarliga miljöer – och protesterat mot det sjukdoms bringande, vad det än är – och senare betalat med sina liv eller sin hälsa kommer på tapeten ett par gånger varje månad, och då talar jag om arbetsförhållanden i sverige, inte Kongo Kinshasa.

Här har dock den Bonnierägda median i sverige en självvald blind punkt: det är aldrig företagarens fel – ni vet, den stackars företagaren som tar ett så stort samhällsansvar - utan snarare får arbetaren skylla sig själv, de kunde ju ha valt själva att byta jobb.

Kanske är det så i en perfekt kapitalismen. Men det är inte fritt för människor att välja jobb som de vore kalsonger, det är inte en rättighet att ha ett jobb, och så länge det inte är det förpassas dessa argument till det dunkla och tvivelaktiga limbo där borgligheten fiskar upp sina misantropiska argument.

Nej, arbetarna och facket är inte brottsliga för att de försvarar sina (framförhandlade) rättigheter. Jo, företagarna som utsuger liv, lem och hälsa från arbetstagarna är de facto brottsliga.

Men så är det ju en gammal sanning att: när pengar finns i sikte sopas logiken under mattan.

Mognad!


Bandet Darkthrone, en av mina antiteser i musiken, har gjort helomvändning. Om den är medveten eller inte kan jag inte svara på, men det känns bättre än deras flirt med nazism.




Stay metal!

Med ett stort leende på läpparna kan jag konstatera att även väldigt små pojkar kan mogna. Följ denna länk för mer info om goda framsteg. Skrivet av Close-upjournalisten och gamla Umeiten Christoffer Röstlund Jonsson.


torsdag 18 mars 2010

Noc em all!



Nocturnal Rites


Fredrik Mannberg, gitarrist i NOCTURNAL RITES: vilka är de fem bästa power metal-partylåtarna?

CRIMSON GLORYWhere Dragons Rule
– Jag vetefan om detta egentligen räknas som power metal, men svinbra är det i alla fall och jag vill än idag tacka min barndomsvän Fredrik Degerström som tvingade mig köpa ”Transcendence” på vinyl på en skivmässa för en herrans massa år sedan. Midnight: vila i frid!
SCANNER Terminal Earth
– Vad vore tysk metal utan en öl i hand? Som pizza utan ost kanske? Dessa tyskars två första verk är givna klassiker.
RIOT ”Thundersteel”
– Fan, varför gillar man hög, skrikande sång? Undrar hur min soloskiva skulle låta om jag kunde sjunga så här?
GRIM REAPERRock You to Hell
– Heavy metal jävlar! Denna låt får dig att bli riktigt störd i huvudet. Det går inte att slappa och lyssna på den. Du måste ösa, ösa, ösa! Luftgitarr forever!
RUNNING WILD Under Jolly Roger
– Rock ’n’ Rolf, ett av världens hårdaste namn, har givit oss en riktig dänga som alla vill dricka öl till. Bier bitte!

Jag kikade lite i Swedenrocks nätutgåva. Där hittade jag mitt eget namn, och en bra musiklista av en gammal kompis. Här!


JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ! Bra musik!

Ge ut den här boken...


Nästa svenska Howard Phillips Lovecraftpublication bör vara en variant av Sökande efter det drömda Kadath; jag missade den utgåvan för att jag på den tiden trodde att endast Sam J. Lundwall gav ut Lovecraft i sverige, och han har tagit det ganska lugnt med litterära släpp nu på slutet, bortsett från tidningen, Jules Verne magasinet, som han tyvärr lägger ner i år.

Den version jag vill se skall innehålla både långnovellen ”Sökandet…” och de tre andra närbesläktade novellerna, The statment of Randolph Carter, The silver key och Through the gate of the silver key. Den kan med fördel även innehålla Iranons quest och The white ship.

Jag är ju som sagt ett stort fan av Lovecrafts gärning, men om jag skulle vara tvungen att utse en favorit bland allt han har skrivit blir det novellen the white ship, som alltid får mig i en otrolig sinnestämning. Det var även därför jag inledde Auberons Lovecrafttolkningar med just den låten.



Denna bok skulle kunna heta, Lovecraft, gränslös fantastik, eller Randolph Carters resa. Jag vet inte. Men det skulle bli en jävligt bra bok! Jag undrar om den finns på engelska?

Aleph, Alestor, Vertigo och Bakhåll, kom igen! Do it.

Nya länkar...

Jag läser gärna Emil Brobergs blogg. V:are som han är tycker jag det är kul att läsa någon som har liknande åsikter som mig.

Han länkade till bloggen mitt eget jävla narnia. Mycket rolig måste jag tillstå!

Sen hittade jag en massa roliga Cthulhubilder då jag skulle söka efter de tofflor jag har hört talas om. En del av bilderna finns i en annan post här.

Jag hittade ett par länkar jag måste bjuda på även...

Lite Lovecraft/Cthulhu och lite mer Lovecraft/Cthulhu.

Sen hittade jag en bra blogg med Israelkritik. Det vär även där jag hittade Cthulhulänkarna.

Organhandel

Kommer ni ihåg organhandlen?

I sverige gjorde den bonnierägda högerpressen allt för att lyfta fram aftonbladets ondska då de skrev om den.

Nu, då bevis för att den existerade finns tillgängligt, gör de allt för att tiga ihjäl frågan.

onsdag 17 mars 2010

högern, journalistik och Bonnier

Jag är återigen arg. Det har inte så mycket att göra med att jag råkade läsa en text på SDs tidning, eller vad fan det nu är, realist – de där människorna mår inte bra - utan mer med borgerlig media att göra.

Samtidigt som högerskribenter vägrar ta reda på fakta i frågor som de inte ”gillar”, har de, med Bonnier i ryggen, tydligen all rätt att ge sig själva priser för den skit de gräver fram. Eller gräver…

Tidigare har jag tigit om dumjävulen Zaremba, efter hans kritik mot facket 2005; jag har inget emot kritik som är befogad, men han visade sig vara helt faktafrånvänd och kallade bland annat rätten till strejk för maffiametoder, något som borgerliga skribenter fortfarande begagnar sig av idag. Det nämns inte att allt facket gjorde i Vaxholmsfrågan, som var den aktuella frågan, skedde enligt framförhandlade rättigheter och lagar. Det skulle kanske försvåra... själva lögnen.

Nu har en annan pinsamhet från Bonnierhåll (expressen) fått uppmärksamhet för dumheter. Jan Guillou må vara den minst ödmjuka författare sverige har, men han har alltid kört med raka och öppna kort. Nu skall den reporter på expressen som ”avslöjade” Guillous samröre med Sovjet under 60-talet prisas, något som Guillou själv berättat om både före och efter.

Är det Bonnier eller bara rent jävla vansinne?

Bonnier innehar för övrigt snart allt inom svensk kultur och media då de köpt pocket grossisten. Var det någon som sa att privat ägande var bra för mångfalden? Läs… och här.

Israel vs demokrati

Jag läste en bra text i vertigobloggen om Israel. Läs, om ni har ett öppet sinne och inte skriker antisemit vid misnte Israelkritik. Ingen här är antisemit!

Glöm högern, här får du oförställd ondska

Det går att få det... annorlunda.

Konsten att känna igen en politiker!





En granne man inte vill ha.


Hello Cthulhu!

Johan Norberg, aids doppad i honung.


Jag har gjort en spännande upptäckt, varje gång då jag skriver om mitt favorithatobjekt får jag kommentarer; oftast är det obegåvade eller otrevliga kommentarer, men vad kan man begära, jag är inte direkt trevlig då jag skriver om det jag ogillar. Man kan fråga sig varför, och svaret är lika enkelt som givet: det som retar upp mig är när lögner skapade av girighet drabbar oskyldiga.

Detta girighetens vansinne har många ansikten, inom politiken är det de lögner man häpnas över. Som då Göran Hägglund, ledare för ett riktigt skitparti i sverige, sa att ”vänstern” (vänstern i detta fall är allt till vänster om fp (vilket numera borde vara m)) ”svek” Afghanistans befolkning om de skulle ta bort militärerna.



Alltså, det kan ju låta som ett riktigt argument, men det är ett av dårarnas argument. Låt mig förklara: kriget mot Afghanistan startades på grund av 11/9, USA ville straffa Usama. Kommer någon ihåg att Afghanistan erbjöd sig att lämna ut talibanerna? Givetvis inte, det glömdes omgående då lögnerna radades upp om nästa krig, Irak. Så, hur kan man svika ett land med att ta bort de militärer som fört landet i fråga till ruinens brant och bortom? De bygger inga nya sjukhus eller skolor, som behövs, de mördar civila, civila som behändigt nog demoniseras i all västerländs media - vem bryr sig om ett monster dör, blir resultatet, och alla jublar!




Den hjälp landet behöver är stabilitet, något som mord sällan leder till.

Anledningen till att USA älskar landet är att det är en bra bas mot mellanöstern. Detta är dock militära frågor och oftast varken belyses de eller förstås av vanliga människor. Av en bekväm anledning, de, civilbefolkningen, behöver inte känna till det. Det skulle bara inebära mer frågor att svara på. Det kallas tydligen storpolitik.

En annan äcklig lögn, här skrev jag om det, men jag bjuder på ett utdrag:

Sisson: ”… jag frågade om han var alldeles säker på att det inte fanns någon militär kommunikationsutrustning i skyddsrummet, vilket de allierade trodde.”

Bowen: ”Tja, Peter, vi har letat väldigt noggrant efter det… Jag är ganska övertygad, så övertygad som jag kan vara, om att jag sett alla de viktigaste rummen…”

Sisson: ”Kan man tänka sig att har använts till något militärt och relativt nyligen byggts om för civilt bruk?”

Bowen: ”Det skulle vara konstigt att göra så…”

Sisson: ”Låt mig säga så här, Jeremy. Är det möjligt att helt säkert säga att det aldrig har varit en militär anläggning?”

Ser ni hur det läggs upp? Här är man alltså skyldig tills hundraprocentig motsatts bevisats. Detta var det så kallade Gulfkriget.




En annan sak som får mig att skrika: Israel! Och, som jag brukar upprepa, jag är inte antisemit. Jag hatar bara översittare. Kommer någon ihåg att Fatah hade makten i Palestina ett tag. Hela världen krävde att de skulle avsättas. De var ju terrorister! Hemskt. Att de försvarade sig mot Israels ockupation har liksom inte med saken att göra. Hur som haver så valdes Hamas istället. Men den kritik som tidigare riktats mot Fatah blev nu giltig för Hamas; de var terrorister och Palestina skulle få betala dyrt med indragna bistånd.

Mina 2 frågor: vem bestämde att Hamas och Fatah var terrorister? Sen när kan andra länder lägga sig i andra länders demokratiska val? För det var demokratiskt. Svaren är givna, Israel och USA terrorstämplade partierna, av den enkla anledningen att de då inte behövde försvara sin egen statsterrorism.

Ok. Har ni förstått? Detta är alltså anledningen till att jag inte ids respektera de polemiker från den mörka högern, de använder sig av vinklad sanning där de passar dem, och de ljuger resten av tiden.


Har det med Johan Norberg att göra? Absolut. De (ovanstående lögnare) kämpar för samma sak, en protektionistisk marknad. De kallar den fri, men det är bara en chimär, sanningen är att de är för en slags socialdarwinism som slår ut de svaga i världen. Det är enkelt att se resultat för den politiken i länder som Dubai eller Indien.

Norberg ljuger helst om ekonomi och kommunism. Antingen är all kommunismen som den Pol Pot förde. Han mördade miljoner människor under sin vansinnesregim i Kampuchea. Att det hela gjordes möjligt av Kissingers krig i Vietnam skulle han inte yppa ens om han så blev tvingad.

Ekonomin han svamlar om rör sig oftast om hur mycket mer jämlik världen blir tack vare nyliberalism. Men han har slutat säga det nu…

Jag bara undrar, vad ska de skriva nu? Att det är statens fel?


Bill Hicks


The world is like a ride at an amusement park. And when you choose to go on it, you think it's real because that's how powerful our minds are. And the ride goes up and down and round and round. It has thrills and chills and it's very brightly coloured and it's very loud and it's fun, for a while. Some people have been on the ride for a long time, and they begin to question: Is this real, or is this just a ride? And other people have remembered, and they come back to us, they say, 'Hey – don't worry, don't be afraid ever, because this is just a ride ...' And we ... kill those people. Ha ha, 'Shut him up. We have a lot invested in this ride. Shut him up. Look at my furrows of worry. Look at my big bank account and my family. This just has to be real.' It's just a ride. But we always kill those good guys who try and tell us that, you ever notice that? And let the demons run amok. But it doesn't matter, because – it's just a ride. And we can change it anytime we want. It's only a choice. No effort, no work, no job, no savings and money. A choice, right now, between fear and love. The eyes of fear want you to put bigger locks on your doors, buy guns, close yourself off. The eyes of love instead see all of us as one. Here's what we can do to change the world, right now, to a better ride. Take all that money we spend on weapons and defenses each year and instead spend it feeding and clothing and educating the poor of the world, which it would pay for many times over, not one human being excluded, and we could explore space, together, both inner and outer, forever, in peace

tisdag 16 mars 2010

HPLs katt

HP Lovecraft hade katt.
Jag med!

U B

Urban Bäckström har i minst ett år pratat om att det måste till ett nollavtal. Han har tjutit sedan före senaste valet att fackets rättigheter måste begränsas.

Nu börjar han prata om att facket är oregerligt, oppurtonistiskt.

Urban Bäckström, håll käften. Du slösar med syre. Ingen tror på det du säger eftersom det är så uppenbara lögner.

Läs...

På andra sidan verkligheten

Jag skulle vilja forsätta lite på På andra sidan drömmen temat. Och å mina egna vägar be Neo/Timbro/Norberg dra åt helvetet.

Ursula K LeGuin påpekar hur illa ställt det var med naturen då På andra sidan drömmen skrevs (slutet av 60-talet). Idag hävdar tidningen Neo att miljömedvetenhet, numera kallat klimathysteri, är en trend; Timbro släpper böcker och betalar sina hjärntvättade robotar för att rapa samma skit i både radio och tv, och översteprästen Johan Norberg försöker peka på alla stater för att visa vilka som bär skulden. Samma Johan Norberg som för övrigt inte kallar sig nyliberal numera, utan idéhistoriker, förmodligen på grund av den negativa klang som nyliberalismen dragit till sig då deras sanna, giriga och hänsynslösa ansikte kommit i dager efter ekonomikollapsen.

Det är alltså ganska enkelt att konstatera att de, Neo/Norberg/Timbro m.fl. ljuger om det mesta. För visst kan det vara så att vinstintresse är det som driver Norbergs onaniobjekt ”den fria marknaden” och ingen ”stat” ska få stå ivägen för fri företagsamhet.

Jag önskar att jag slapp se den hycklande lögnaren på tv om och om igen. Senast var det om fantasi på film, det borde ha handlat om den fantasipsykos som kejsaren går omkring naken i. Det som skrämmer mig är att ingen verkar inse att Norberg inte bara är naken, han försöker även våldföra sig på fakta.

Ursula K. LeGuin

jag läst Berättelsen är världens språk av Ursula K. LeGuin slogs jag av den långsamma takten i hennes skrivande, och då menar jag inte själva skrivandet, utan den uppfattning jag fick av det hon skrivit; det är genomtänkt och vackert, men det är aldrig tråkigt eller förutsägbart, som språkkonstnär är hon överträffad av endast ett fåtal författare.

På andra sidan drömmen är min senaste bekantskap med damen i fråga, och jag blev inte det minsta besviken. Handlingen är ganska simpel, som vanligt - LeGuin styrka ligger inte i komplexa handlingar, utan snarare i att hon skärskådar och låter detaljerna bli viktiga – en man, George Orr har ett problem, en del av hans drömmar tycks kunna förändra verkligheten. För att förhindra det tar han droger, vilket avslöjas och han tvingas till terapi för att undkomma fängelse. Typ.

Väl i terapisoffan finner hans drömterapeut att han har denna märkliga gåva, och börjar försöka utnyttja den. Jag trodde väl i min enfald att jag skulle matas av problematiken av att ha obegränsad makt, och till viss del finns även sådana inslag, men mest är det Orrs rädsla för det han inte kan kontrollera, det undermedvetna som tar den platsen.

LeGuin älskar att visa vikten av individen, men inte utan att peka på det oumbärliga i gemenskapen, hon visar helt enkelt hur komplex vår verklighet är och tar hjälp av vetenskap för att få fram en passande kuliss för det hon vill berätta. Tänkvärt, men aldrig predikande, och framförallt, otroligt bra.

Denna bok är dock, till skillnad från Berättelsen är världens språk, inte en del av många andra böcker. Den är dessutom endast 158 sidor lång. Vill man alltså ha tänkvärd underhållning är det bara att inhandla boken och njuta av förstaklassig science fiction!





torsdag 11 mars 2010

Sam Neill, varför är inte en fråga.

Jag tänkte hylla en skådespelare som jag gillar; en skådespelare som varit med i ett par av mina absoluta favoritfilmer, och som ständigt överraskat. Oftast på ett positivt sätt.

Sam Neill. Jag är inte helt ensam om min fäbless för honom, allt som oftast dyker det upp någon som skriver under på storheten i den Nordirländske Nya zeeländarens hantverk. Det är skräckfans oftast, som har ungefär samma favoritfilmer som mig. Min kärlek till hans skådespel har gett mig en mängd med filmunderhållning. En gång även intellektuellt då han ledde ett program om astronomi, ett mycket bra sådant!

Min första kontakt var givetvis i Ivanhoe, som alla svenskar i min ålder som vuxit upp i detta land och haft tv, sett. Jag tyckte att Neill var lite farlig då jag var ung, och blev fast. Jag tror inte att jag såg deckarserien, Reilly: Ace of spies, som han medverkade i. Den första filmen efter Ivanhoe jag kommer ihåg att jag såg med honom i var nog Memories of an invicible man av John Carpenter. Ganska trevlig film med science fictioninslag, inte en av Carpenter vanliga skräckfilmer, Sam spelade en lite obehaglig agent. Man kan säga att jag var fast igen, jag var 17 år och han hade hunnit göra en del filmer. Samarbetet Carpenter/Neill skulle återkomma i lysande still.

Vid den tiden började jag aktivt leta upp filmer och tv-serier han varit med i, och jag blev inte besviken; de roller Sam Neill oftast spelar har en mörk sida, och han gestalter alltid det mörkret utmärkt: Omen 3, Event Horizon, I skräckens skugga (In the mouth of madness), Pianot, Possession och så vidare. Han har gjort en del snällare filmer, jag har dock inte, med tanke på min passion för skräck, leta lika mycket efter sådana filmer. Jag är inte så mycket av en nörd, jag har så lite tid att titta på film att jag försöker välja med omsorg. Vilket oftast är Serenity, om och om igen.

Det han är mest känd för torde vara Jurassic Parkfilmerna, priser har han fått för serien Merlin, där han vunnit både Emmy (Outstanding Lead Actor ) och tre Golden Globe för Merlin, One against the wind och Reilly: Ace of spies (källa: wikipedia. Imdb har ett helt annat resultat…). Mest erkännande har han (gissar jag) fått för rollen som den störde maken i filmen Pianot. Det är bra filmer, speciellt Pianot, som är en ångestladdad och lite skruvad film om en kvinna som chokats till stumhet, och hennes dotter. Bortgifta skickas de två kvinnorna runt halva jorden för att träffa den människa som ska bli den nya familjen. Ett gripande och märkligt triangeldrama, ett måste om man vill se en bra dramafilm. Musiken i filmen, av mannen med det svenskklingande namnet Michael Nyman, är dessutom underbar.

Jurassicfilmerna är underhållande, men de kommer inte att gå till filmhistorien för minst förutsägbara berättelse. Underhållande, inget mer eller mindre.

Mina favoriter är bland de jag redan nämnt. Event Horizon är allt jag vill ha i en film, och Sam Neill är strålande i rollen som Dr Wier. Historien är kvasivetenskaplig science fictionskräck då den är som bäst. I kort, året är 2046, ett rymdskepp som varit försvunnet i över 7 år dyker helt plötsligt upp igen vid Neptunus. Skeppet hade varit ett forskningsskepp som skulle försöka att bemästra teleportering med hjälp av energin från ett konstgjort svart hål. Någonting gick givetvis helt åt helvete, och det är filmens styrka, någonting är inte en spindel eller något annat slemmigt monster, det är mer obeskrivbart, på ett lovecraftianskt sätt.

Jag ska inte avslöja något mer om filmen, det finns ingen anledning. Jag har tidigare skrivit om att regissören Paul Anderson inte fick igenom sin, mycket blodigare klippning, utan att den version vi fått är den godkända versionen. Censur!

Nu är ju dock filmen så bra att det egentligen kanske var lika bra, jag tycker ju att filmen är den bästa av alla filmer. Mitt första exemplar på VHS såg jag tills färgen försvann. Så bra tycker jag att Event Horizon är.


Den näst bästa filmen med Sam Neill är In the mouth of madness, gjord av John Carpenter, och här kan men verkligen tala om lovecraftianska influenser; de äldre gudarna som vill tillbaka för att ta över vår verklighet, de onämnbara fasorna, det är bara att välja, it’s all there.

Men kan egentligen inte skriva nåt om filmen utan att förstöra den om man inte sett den, så jag låter bli.

Det finns många filmer som jag gillar med Sam Neill, science fictiondramat om en robot som vill bli människa, 200-årsmannen (Biocetennial man), basserad på Isaac Asimovs novell och romanen med samma namn av Asimov och Robert Silverberg. En varm, snäll och helt underbar film! Det ska inte vara tentakler i alla filmer, även om de flesta filmer blir bättre med ett par väl placerade tentakler, det är en sanning.

Jag har för mig att den filmen kom samtidigt som tv-serien Merlin, en ganska bra serie med otroligt bra skådespelare. Jag såg aldrig uppföljaren, jag är inte tillräckligt intresserad av engelsk hedendom. Däremot såg jag en av hans senare serier, The Triangle, en tv-serie som påminner lite om The Philadelphia experiment (John Carpenter), den är spännande, men den är inte läskig och den har science fiction inslag så det förslår. Fantastiskt!

Nu senast, av det jag vill kolla upp, är det väl vampyrfilmen Daybreakers jag är mest intresserad av.


Den film jag kan prata mest om är dock Possession av Andrzej Żuławski, som han gjorde med bland andra Isabelle Adjani. Filmen av är något av det konstigaste jag sett, men den slår ann en ton jag gillar, Sam Neill sa själv i en intervju att känslan under inspelningen var klaustrofobisk. Jag tycker att de fångade den känslan mycket väl. Handlingen liknar inte mycket annat den heller. Vi får ta del av Mark (Sam) som kommer tillbaka hem (Berlin) och upptäcker att hans hustru Anna (Isabelle), har skaffat en älskare. Det kanske inte låter konstigt, men då har jag utelämnat det slemmiga monster som den älskaren är, eller den andra älskaren, den kosmiska dåren Heinrich (Heinz Bennent). Eller varför inte scenen då Anna föder en vuxen Mark? Filmen är surealistisk, jobbig och skitkonstig, men jag kan inte låta bli att kolla på den ibland, bara för att den trots allt är fängslande, för att den är så störd. Det är faktiskt en mycket bra film.




Det som är styrkan i Sam skådespel, enligt mig, är hans mänsklighet. Oavsett om han spelar Damien, satans son i Omen 3 (The Final Conflict), eller i den otecknade och otäcka versionen av Snövit (Snow White: A Tale Of Terror), spelar Sam rollen som om han verkligen var en människa med inre konflikter. Jag tycker att en av hans kommentarer angående Damienrollen säger allt: ”vad är det att vara satans son, om inte världens mest ensamma jobb”. Han spelar rollerna med både kyla och värme. Bättre kan jag inte beskriva det.

Nå, nu vet ni varför Sam Neill är bäst!

onsdag 10 mars 2010

Björklöven och framtiden

Jag tänkte utveckla mina förhoppningar runt Björklöven lite. Det går bekräftade rykten att John Slettvoll är påtänkt som tränare och sportchef tillsammans med Jesper Jäger. Bättre nyhet kunde inte ha kommit! John Slettvoll tränade laget under två sejourer, båda gångerna förde han upp Björklöven till elitserien, en av gångerna åkte han ner med laget också. Jag tror förvisso inte att det är riktigt möjligt för elitserien nu, men han är den tränaren jag tror kan få löven på rätt köl igen. Jäger har samarbetat med John tidigare så de vet var de har varandra.



I år var Björklöven en enda lång mardröm att följa, inget stämde, fel personer blev skadade eller underpresterade. Ledarskapet var virrigt och fortsatte alltså på det förvirrade spår som Mikael Andresson lämnade efter sig. Björklöven i finsk tappning tokfloppade trotts en spelarbudget på 12 miljoner kronor.

Nu måste Björklöven börja sansa sig och bygga ett ordentligt lag. John Slettvoll är rätt man för det jobbet. Hoppas!

TCIM För lövenfans.

måndag 8 mars 2010

Björklöven. Mardrömmens slut.



Det var ingen dans på rosor att vara Lövenfan denna säsong.


Men jag är hoppfylld.


Nästa år. Då jävlar!