Skivköp utfört.
En fördel med att tappa bort skivor är att man efter ett tag, om skivan är bra, köper om dem. Är skivan bra, vilket den bör vara om man köper den en andra gång, blir det som ett återseende av en gammal kompis man ej träffat på flera år och har mycket att berätta för.
Jag hittade Darkanes debutskiva ”rusted angel” och Ayreons dito; båda skivorna är jävligt bra och jag har inte hört dem på flera år.
Ayreon är det någon snåljåp som lånat av mig och sedan lite lägligt glömt bort att lämna tillbaka. Varför gör man så? Mot en medmänniska? Jag har aldrig stulit en skiva av en vän någonsin. Det borde vara belagt med dödsstraff. Eller i alla fall kondylom.
Skivan ”The final experiment” hette från början: Antony Arjen Lucassen ”Ayreon, the final experiment”. För allas trevnad ändrades bandnamnet till Ayreon då skivbolaget inte ville besvära oss köpare med förvirring. Jag hoppas att jag har återställt den förvirringen nu. Förvirring rules. Att skivan jag nu köpte hade en bonusskiva var bara kul.
Jag gillar den; andra skivan, Actual fantasy är mer exprimentel och bra på sitt sätt, men denna är mer inspirerad av hans tidigare skivor med Vengence: melodisk hårdrock med finnes! Vill man undersöka ovannämnda band rekommenderar Arjen skivan Arabia. Jag håller med.
Darkane kom som en smäll på käften från ingenstans och rockade hårt. Debuten är det bästa de gjort. Sången är så där härligt bay areainfluerad. Jag älskar thrash metal! Gungigt värre.
Skivaffär’n i umeå har mycket roligt!